Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

1196/1994

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Lag om ändring av lagen om allmänna vägar

Typ av författning
Lag
Meddelats

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i lagen den 21 maj 1954 om allmänna vägar ( 243/54 ) mellanrubrikerna före 82 och 84 §§, 84-89 §§, 94 § 1 och 5 mom. samt 96 §, av dessa lagrum 84 § sådan den lyder i lag av den 12 november 1993 (959/93), 85 § sådan den lyder delvis ändrad genom lag av den 23 januari 1981 (51/81), 86, 87 och 89 §§ samt 94 § 5 mom. sådana de lyder i sistnämnda lag, 94 § 1 mom. sådant det lyder i lag av den 15 april 1988 (334/88) och 96 § sådan den lyder i lag av den 25 januari 1993 (71/93), samt

ändras 5, 18, 24, 82 och 83 §§, 92 § 3 mom., 94 § 2 mom. och 95 §, av dessa lagrum 18 § sådan den lyder i lag av den 9 augusti 1963 (404/63) och 94 § 2 mom. sådant det lyder i lag av den 8 juli 1961 (390/61), som följer:

5 §

Väghållningen av allmänna vägar bekostas av staten enligt 10 kap. och med de undantag som anges där.

18 §

Om särskilda skäl föreligger kan det genom förordning stadgas att skälig gängse avgift skall uppbäras för utnyttjande av en frigående färja som hör till en allmän väg. För utnyttjande av en linstyrd färja skall dock ingen avgift uppbäras.

24 §

Beslut om byggande av allmän väg, om ändring av enskild väg till allmän väg och om indragning av allmän väg eller om att begagnande av mark såsom en vägs biområde skall upphöra fattas av trafikministeriet, om inte beslutanderätten i särskilda frågor genom förordning har ombetrotts vägverket eller någon annan myndighet.

Vägverket fattar beslut om ändring av en bygdeväg till landsväg och om ändring av en landsväg till bygdeväg.

82 §

Kostnaderna för byggande och underhåll av allmänna vägar betalas av statsmedel då staten är väghållare, om inte något annat stadgas nedan.

83 §

Åligger det kommunen att till följd av ett förordnande som har meddelats med stöd av 20 § 1 mom. eller 21 § dra försorg om byggande av allmän väg, betalas ersättning av statsmedel till väghållaren enligt det kostnadsförslag som vägverket och kommunen har godkänt, om det inte i fråga om vissa kostnadsbelopp har överenskommits att ersättning skall betalas enligt de verkliga kostnaderna. Har kostnadsförslaget inte godkänts på detta sätt, betalas ersättningen enligt de verkliga kostnader som prövas nödvändiga, och i dessa inräknas kostnaderna för underhåll av väg som är under byggnad.

Är en kommun på grund av ett förordnande enligt 20 § 1 mom. eller 21 § skyldig att sköta underhåll av allmän väg, betalas till kommunen av statsmedel i ersättning det belopp vartill kostnaderna för nödvändigt underhåll beräknas uppgå. Beloppet fastställs sedan kommunen har beretts tillfälle att framlägga förslag i saken. Då beloppet fastställs skall som jämförelsegrund betraktas vad vägar av motsvarande art kostar staten i underhåll. Har en väg försetts med permanentbeläggning på kommunens bekostnad, inräknas i kostnaderna för underhållet, förutom de egentliga underhållsutgifterna, även skälig avskrivning samt sex procents ränta på kostnaderna för beläggningen, dock så att kostnaderna sammanlagt får utgöra högst vad en väg av motsvarande art såsom grusväg beräknas kosta i underhåll.

92 §


Då kommunen på grund av ett förordnande som har meddelats med stöd av 20 § 1 mom. eller 21 § är skyldig att sköta väghållningen för en allmän väg, skall de medel som kommunen uppburit i avgifter för utnyttjande av färja enligt 18 § eller i ersättning för överlåtelse av ett område eller i annan dylik gottgörelse beaktas då den ersättning som avses i 83 § fastställs.

94 §


De ersättningar som avses i detta kapitel och som staten skall betala till kommunerna fastställs av vägverket, som betalar dem till kommunerna inom 60 dagar, räknat från dagen för fastställandet av ersättningarna.


95 §

Utan hinder av vad som stadgas ovan kan kommunen i särkskilda fall åta sig att helt eller delvis svara för väghållningskostnaderna för en viss allmän väg.

När skäl föreligger kan vägverket befria kommunen från en förbindelse som den har åtagit sig enligt 1 mom.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

Den ändring i kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna som denna lag förorsakar beaktas när det genomsnittliga beloppet av den allmänna statsandelen enligt lagen om statsandelar till kommunerna (688/92) fastställs.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

RP 200/94

TrUB 15/94

Helsingfors den 16 december 1994

Republikens PresidentMARTTI AHTISAARI Trafikminister Ole Norrback

Till början av sidan