979/1993

Pensionsanstalternas ömsesidiga ansvar för pensionerna och rehabiliteringspenningen bestäms och pensionsanstalternas omkostnader för pensionerna och rehabiliteringspenningen fördelas mellan pensionsanstalterna, om dessa inte har kommit överens om något annat, enligt följande:

2) för invalidpension som beviljas med tillämpning av 6 a §, för halva beloppet av sådan arbetslöshetspension som har beviljats med tillämpning av 6 a § på ett arbetsförhållande som har pågått minst fem år, för familjepension till grund för vilken ligger förmånslåtarens invalidpension, beräknad med tillämpning av 6 a §, till den del den utbetalts för en tid före utgången av den månad under vilken förmånslåtarens skulle ha nått pensionsåldern, i dessa pensioner även inbegripet en pensionsdel som eventuellt betalas enligt lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden och en i 3 a § 4 mom. lagen om sjömanspensioner angiven pensionsdel som eventuellt betalas enligt nämnda lag, dock varken förhöjning enligt 7 c § eller med stöd av 9 § efter pensionens begynnande, i fråga om arbetslöshetspensionen dock efter den tidpunkt för arbetslöshetens början som avses i 4 c §, företagna förhöjningar, samt för den del av rehabiliteringspenningen som till sitt belopp motsvarar den med tillämpning av 6 a §, på ovan nämnt sätt fastställda delen av invalidpensionen, svarar enbart den pensionsanstalt till vars verksamhetskrets arbetstagaren eller förmånstagaren hörde på grundval av ett arbetsförhållande som avses i nämnda paragraf;

5) för kostnaderna för pensionsskyddscentralen, till den del de inte förorsakas av arbeten som utförs för pensionsanstalterna mot särskild ersättning, svarar pensionsanstalterna gemensamt i förhållande till omfattningen av den verksamhet de enligt denna lag bedriver; från dessa kostnader skall dock först dras av vad pensionsskyddscentralen erhållit såsom i 15 § angiven gottgörelse eller andra intäkter.

För täckande av det ansvar och de kostnader som beaktandet av arbetslöshets- och utbildningstid förorsakar pensionsanstalter som bedriver i denna lag och i lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden nämnd verksamhet, den i lagen om sjömanspensioner nämnda sjömanspensionskassan samt den i lagen om pension för kommunala tjänsteinnehavare och arbetstagare nämnda kommunala pensionsanstalten, skall den i lagen om arbetslöshetskassor (603/84) nämnda centralkassan för arbetslöshetskassorna inom en tid som bestäms av social- och hälsovårdsministeriet årligen till pensionsskyddscentralen betala en försäkringspremie, som beräknas enligt ett av social- och hälsovårdsministeriet fastställt procenttal av de stödavgifter som centralkassan betalt. Detta procenttal skall fastställas så att i försäkringspremie enligt uppskattning inflyter samma belopp som skulle erhållas, om för dagar som motsvarar i 7 b § 1 mom. 1–3 punkten nämnd förmån skulle betalas en mot medelpremien enligt denna lag svarande premie. I den genomsnittliga premien beaktas härvid inte den del av försäkringspremien som uppbärs för pensionsskyddscentralens kreditförsäkring. Såsom lön som ligger till grund för försäkringspremien används den arbetsförtjänst som uppskattas motsvara den genomsnittliga lön som ligger till grund för den förmån som avses i 7 b § 1 mom. 1 punkten. På gemensam framställning av pensionsskyddscentralen och centralkassan för arbetslöshetskassorna kan social- och hälsovårdsministeriet bestämma att förskott på ovan nämnd försäkringspremie skall betalas.

Arbetstagarnas pensionsavgift är tre procent ökat med hälften av det procenttal med vilket den genomsnittliga försäkringspremien för en försäkring, som uppfyller minimivillkor enligt denna lag, i procent av lönen överskrider talet 18,2. I den genomsnittliga försäkringspremien beaktas härvid inte den del av försäkringspremien som uppbärs för pensionsskyddscentralens kreditförsäkring. Social- och hälsovårdsministeriet fattar årligen ett beslut om beloppet av arbetstagarnas pensionsavgift.

Social- och hälsovårdsministeriet har rätt att fastställa den del av pensionsförsäkringspremien som arbetsgivaren skall bekosta till ett lägre belopp än vad lagen om försäkringsbolag (1062/79) och lagen om försäkringskassor (1164/92) stadgar, under förutsättning att det för täckande av den brist som sålunda uppkommer i försäkringspremieansvaret och ersättningsansvaret ställs en säkerhet som duger som förtecknad täckning.

Till de kostnader för pensionsskyddscentralen som avses i 12 § 1 mom. 5 punkten kan 1994 och 1995 även räknas belopp som behövs för att täcka kostnader som föranleds av kreditförsäkringsverksamheten 1992 och 1993 till den del kreditförsäkringsrörelsens egna medel inte räcker till.

För de kostnader som nämns i 1 mom. svarar pensionsanstalterna tillsammans i förhållande till omfattningen av sin verksamhet i anslutning till minimiskyddet i denna lag, enligt de grunder som på framställning av pensionsskyddscentralen fastställs av social- och hälsovårdsministeriet.

Hos de pensionsanstalter som avses i 2 mom. kan 1994 förskott uppbäras även för sådana i 1 mom. nämnda utgifter som därpå följande år kan hänföras till kostnaderna för pensionsskyddscentralen. När storleken på arbetspensionspremien enligt denna lag fastställs för 1994 och 1995 beaktas de i denna paragraf nämnda kostnaderna för pensionsanstalterna så som stadgas i 12 § 5 mom.

Pensionsskyddscentralen får inte efter den 31 december 1993 bevilja nya kreditförsäkringar eller öka sina ansvar som föranleds av giltiga kreditförsäkringsavtal.

De ansvar för kreditförsäkringar som utgör säkerhet för lån, som är i kraft vid den tidpunkt som nämns i 1 mom. skall minskas i samma förhållande som varje lån enligt lånevillkoren skall avkortas, likväl årligen med minst sju procent av lånets återstående belopp. Ansvar som grundar sig på övriga i 1 mom. avsedda kreditförsäkringar skall minskas årligen med ett belopp som är en tolftedel av det ansvar som var i kraft vid utgången av 1993.

Det ansvar som uppkommer av pensionsskyddscentralens kreditförsäkringsverksamhet bokförs som ansvarsskuld som består av premieansvar och ersättningsansvar. För ansvarsskulden gäller i tillämpliga delar vad som stadgas i lagen om försäkringsbolag.

Om en kreditförsäkringsrörelse som avses i denna paragraf inte har tillräckligt med medel för att täcka kostnader som rörelsen förorsakar pensionsskyddscentralen, svarar pensionsanstalterna tillsammans i förhållande till omfattningen av sin verksamhet i anslutning till minimiskyddet i denna lag för det belopp som saknas till och med den 31 december 2005, enligt de grunder som på framställning av pensionsskyddscentralen fastställs av social- och hälsovårdsministeriet. När storleken på premien för pensionsförsäkringen fastställs beaktas dessa kostnader för pensionsanstalterna så som stadgas i 12 § 5 mom.

Pensionsskyddscentralen får överlåta sitt kreditförsäkringsbestånd enligt denna paragraf till ett inhemskt försäkringsbolag som har koncession att bedriva kreditförsäkringsrörelse och som pensionsskyddscentralen är delägare i. Härvid skall på motsvarande sätt 4 mom. iakttas. Beträffande överlåtande av kreditförsäkringsbeståndet gäller dessutom i tillämpliga delar vad som stadgas i lagen om försäkringsbolag.

Till de kostnader för pensionsskyddscentralen som avses i 4 mom. räknas 1994–1998 även den utgift som åsamkas pensionsskyddscentralen av anskaffningen av aktier i det kreditförsäkringsbolag som nämns i 5 mom.

På pensionsskyddscentralen ankommer att utreda i 12 § 1 mom. 3–5 punkten och 2 mom. avsedda kostnader och att fullgöra andra sådana åligganden som i särskilda stadganden uppdragits åt den eller som förutsätter samverkan mellan pensionsanstalterna. Pensionsskyddscentralen skall också sköta verkställighetsuppgifter i samband med tillsynen över pensionsanstalterna enligt denna lag på det sätt som social- och hälsovårdsministeriet bestämmer.