701/1993

För domstolarnas, stämningsmännens, stadsfiskalernas och landskapsåklagarens prestationer uppbärs avgifter till staten enligt vad som stadgas i denna lag. Denna lag skall tillämpas även vid Ålands länsrätt.

Enligt denna lag uppbärs handläggningsavgifter och expeditionslösen.

Handläggningsavgifterna är rättegångsavgift, ansökningsavgift och förrättningsavgift. Handläggningsavgift uppbärs av parten som ersättning för ärendets behandling och de åtgärder som vidtagits. I handläggningsavgiften ingår även ersättning för expedition som ges i ett mål eller ärende och som innehåller ett avgörande eller ett uppskovsbeslut och kan bestå av protokollsutdrag, utslag, dom, intyg eller någon annan expedition. I handläggningsavgiften ingår även ersättning för andra åtgärder som myndigheten har vidtagit i samband med behandlingen av målet eller ärendet, om det inte i lag eller förordning stadgas att särskild avgift eller kostnadsersättning skall uppbäras för dem.

Expeditionslösen indelas i utdragsavgifter, kopieringsavgifter och intygsavgifter. Expeditionslösen uppbärs för expeditioner som utges på särskild beställning.

För behandling av tviste-, brott-, underställnings- och fullföljdsmål och mål som gäller extraordinärt ändringssökande samt för behandling även av annat lagskipningsmål vid länsrätt och vattendomstol uppbärs rättegångsavgift som följer:

Om en extraordinär ändringsansökan förkastas eller om högsta domstolen eller högsta förvaltningsdomstolen inte beviljar besvärstillstånd i ett besvärstillståndsmål, uppbärs endast hälften av avgiften enligt 1 mom.

Om behandlingen av ett ärende upphör vid en allmän underrätt utan att stämning utfärdas på annan grund än den som nämns i 5 kap. 6 § rättegångsbalken uppbärs i ärendet inte avgift enligt 1 mom. Om ett ärende vid en annan domstol i första rättsinstans avskrivs eller helt lämnas utan prövning eller om en ändringsansökan lämnas utan prövning eller förfaller, uppbärs ingen rättegångsavgift vid domstolen i fråga. Rättegångsavgift uppbärs inte heller om en extraordinär ändringsansökan bifalls eller ett mål utan att de materiella frågorna ens delvis avgörs återförvisas för behandling vid en lägre myndighet eller överförs på en behörig myndighet.

Avgifterna för andra prestationer än de som nämns i 3 § är fasta avgifter som fastställs genom förordning till ett belopp som är högst lika stort som de genomsnittliga totalkostnader som prestationen åsamkar staten. Om uträknandet av totalkostnaderna stadgas genom förordning.

Betalningsskyldig är den som har anhängiggjort ärendet eller den som trätt i hans ställe. I ett konkursärende betalas avgiften efter konkursens början med konkursboets tillgångar. I ett slutsynsmål vid vattendomstolen är den som innehar tillståndet betalningsskyldig. Betalningsskyldig i ett underställningsmål är den vars förfarande har föranlett underställningen. Betalningsskyldig i ett fullföljdsmål är ändringssökanden eller den som trätt i hans ställe. I fråga om andra prestationer är den som har beställt prestationen betalningsskyldig.

I ett mål där svaranden med stöd av en skriftlig genstämning för gentalan uppbärs rättegångsavgift hos vardera parten.

Om flera än en part anhängiggör ett ärende genom samma skrivelse, uppbärs endast en handläggningsavgift av dem. Om domstolen avskiljer de ärenden som gäller olika parter till särskilda mål, uppbärs handläggningsavgift särskilt av respektive part för varje ärende som avskiljts på detta sätt.

Om två eller flera personer är skyldiga att betala samma avgift, ansvarar de solidariskt för den. Om en part är befriad från att betala avgifter minskar detta inte de övriga parternas betalningsskyldighet.

Handläggningsavgifter enligt denna lag uppbärs inte

Genom förordning kan dessutom stadgas om befrielse från betalning av avgifter, om det finns viktiga skäl för det.

Befriade från att betala avgifter enligt denna lag är

Om befrielse från betalningsskyldighet kan dessutom stadgas genom förordning, om det finns viktiga skäl för det.

Är uppbärande av avgift oskäligt, kan den myndighet som har behandlat ärendet eller den tjänsteman som skall påföra avgiften i enskilda fall bestämma att avgift inte skall uppbäras.

Avgifterna uppbärs efter utförd prestation, om inte något annat stadgas. Genom förordning kan stadgas om den tid inom vilken avgiften skall betalas samt om förskottsbetalning. Då handlingar sänds per post uppbärs inte post- och expeditionsavgifter.

Genom förordning kan stadgas att dröjsmålsränta och ersättning för indrivningskostnader kan uppbäras vid betalningsförsummelse. Genom förordning kan även stadgas att en särskild fast dröjsmålsavgift skall uppbäras som påföljd för betalningsförsummelse i stället för dröjsmålsränta och ersättning för indrivningskostnader.

Genom förordning kan stadgas om när små fordringar inte behöver drivas in.

Avgiften påförs av den som avgör ärendet, föredraganden, protokollföraren, den som ger ut expeditionen eller någon annan tjänsteman som har förordnats för uppdraget.

Ett fel som konstateras ha skett vid påförandet av en avgift kan rättas med iakttagande av vad som i lagen om förvaltningsförfarande (598/82) stadgas om rättande av sak- och skrivfel.

Om en betalningsskyldig anser att ett fel har skett vid påförandet av avgiften, kan han inom sex månader från det avgiften påfördes yrka på rättelse hos den tjänsteman eller myndighet som har påfört avgiften. Ändring i ett beslut som gäller rättelseyrkande får sökas genom besvär hos den länsrätt inom vars domkrets myndighetens kansli är beläget. Ändring får sökas inom 30 dagar räknat från det ändringssökanden delgavs beslutet om rättelseyrkandet. I länsrättens beslut får ändring inte sökas genom besvär.

I avgöranden enligt 7 § 3 mom. får rättelse inte yrkas eller ändring sökas.

Storleken på de i 3 § nämnda avgifterna skall justeras genom förordning med tre års mellanrum så att de motsvarar förändringen i penningvärdet. Avgifterna avrundas till närmaste 10 mk.

De avgifter och kostnadsersättningar som nämns i denna lag eller i en förordning som har utfärdats med stöd av denna lag kan indrivas utan dom eller utslag i den ordning som stadgas i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61).

Närmare stadganden om avgifter som skall uppbäras och om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1993.

Genom denna lag upphävs lagen den 13 mars 1987 om grunderna för avgifter för allmän underrätts, magistrats och notarius publicus' prestationer (285/87). Den upphävda lagen och de förordningar som har utfärdats med stöd av den tillämpas dock på magistrat, notarius publicus och allmän underrätt till den 1 december 1993 frånsett mål som anhängiggjorts enligt det nya rättegångsförfarandet i tvistemål. På dessa mål tillämpas denna lag.

För behandlingen av ett ärende som har anhängiggjorts hos behörig myndighet innan lagen trädde i kraft uppbärs i handläggningsavgift ett belopp som är högst lika stort som det som skulle ha uppburits i avgift eller stämpelskatt för ärendet enligt de stadganden som gällde innan denna lag trädde i kraft. Detsamma gäller avgifter för expeditioner som har beställts innan lagen trädde i kraft.