Kemikalieförordning
- Typ av författning
- Förordning
- Meddelats
- Uppdaterad författning
- 675/1993
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
På föredragning av social- och hälsovårdsministern stadgas med stöd av kemikalielagen av den 14 augusti 1989 (744/89):
1 § Tillämpningsområde
I denna förordning stadgas om tillämpning av kemikalielagen
på förfarandet vid anmälan om nya ämnen,
på bedömning av nya ämnens hälso- och miljörisker,
på klassificering och märkning av farliga kemikalier (ämnen och preparat) och på emballage för dessa, samt
på skyldigheten att lämna uppgifter och på kemikalieregistret.
Denna förordning tillämpas inte på följande bruksfärdiga preparat som är avsedda för den slutliga användaren:
läkemedelspreparat som är avsedda för människor eller djur,
kosmetiska preparat,
livsmedel,
alkoholdrycker,
fodermedel,
radioaktiva ämnen och,
i fråga om kraven i 4, 5 och 15-19 §§, skjutförnödenheter och explosiva ämnen som introduceras på marknaden i syfte att med hjälp av dem åstadkomma en explosion eller ett pyrotekniskt fenomen.
Förordningen tillämpas inte heller på avfall.
2 § Definitioner
I denna förordning avses med:
ämnen kemiska grundämnen och kemiska föreningar av dessa, inklusive sådana tillsatsämnen som behövs för bevarande av ämnets stabilitet och de orenheter som beror på produktionsprocessen; som en del av ämnet betraktas dock inte sådana lösningsmedel som kan separeras utan att det inverkar på ämnets stabilitet eller ändrar ämnets sammansättning,
preparat blandningar av två eller flera ämnen,
polymerer avses ämnen vars molekyler består av serier av en eller flera merer (med mer avses en sådan del av en polymermolekyl som bildats av en monomermolekyl); den största delen av polymermolekylerna bestå av minst tre merer som är kovalent bundna till en annan mer eller molekylgrupp; av polymerens massa skall den största delen bestå av molekyler av sinsemellan olika vikt, och polymermolekylerna skall vara fördelade på flera molmassaklasser så att skillnaderna mellan molmassorna huvudsakligen består av skillnader i antalet merer,
anmälan sådana i EG-rådets direktiv om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (67/548/EEG) nämnda handlingar som gäller ett nytt ämne och som företetts för behöriga myndigheter hos parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) och som,
i fråga om ett nytt ämne som framställts inom EES-avtalets avtalsparters områden för att antingen som sådant eller som en del av ett preparat introduceras på marknaden, lämnats av ämnets tillverkare, eller
i fråga om ett nytt ämne som framställts utanför EES-avtalets avtalsparters områden för att antingen som sådant eller som en del av ett preparat introduceras på marknaden, lämnats av den verksamhetsidkare som introducerar ämnet på marknaden eller av den verksamhetsidkare som ämnets tillverkare har utsett till sin enda representant som gör anmälan om ämnet,
anmälare en verksamhetsidkare som avses i 4 punkten och som gör anmälan; anmälan benämns beroende på mängden av det ämne som anmäls antingen egentlig eller reducerad anmälan,
introduktion på marknaden att något görs tillgängligt för tredje parter; även import till Europeiska ekonomiska samarbetsområdets tullområde är introduktion på marknaden,
vetenskaplig forskning och utvecklingsverksamhet vetenskapliga prov, analyser och kemiska undersökningar som utförts under kontrollerade förhållanden, inklusive bestämning av ämnens egenskaper, beteende och effekt samt sådana vetenskapliga undersökningar som har samband med produktutveckling,
produktiv forskning och utvecklingsverksamhet verksamhet som har samband med produktutveckling och under vilken lämpligheten av ett ämne testas genom produktionsförsök eller i en provningsanstalt,
förteckning över ämnen i kommersiellt bruk (EINECS, European Inventory of Existing Commercial Chemical Substances) en förteckning över de ämnen som anses ha funnits på marknaden inom Europeiska gemenskaperna den 18 september 1981.
3 § Gruppering av farliga kemikalier
Farliga kemikalier (ämnen och preparat) som avses i 11 § kemikalielagen grupperas enligt följande:
explosiva kemikalier : ämnen och preparat i fast eller flytande tillstånd eller i form av pasta eller gel, vilka utan syre utifrån kan ge upphov till en reaktion vid vilken värme frigörs och gaser snabbt bildas, och vilka under bestämda testförhållanden exploderar när de upphettas i ett delvis slutet rum eller av någon annan orsak,
oxiderande kemikalier : ämnen och preparat som tillsammans med andra, särskilt med antändliga ämnen, kan orsaka en reaktion som kraftigt frigör värme,
ytterst brandfarliga kemikalier : ämnen och preparat i flytande tillstånd som har en mycket låg flampunkt och låg kokpunkt samt gasformiga ämnen och preparat som bildar en antändlig blandning vid kontakt med luft i omgivningens temperatur och tryck,
mycket brandfarliga kemikalier :
ämnen och preparat som kan bli upphettade och självantändas i luft i omgivningens temperatur utan energitillförsel,
ämnen och preparat i fast tillstånd som omedelbart kan antändas efter kortvarig kontakt med antändningskällan och fortsätter att brinna efter att antändningskällan har avlägsnats,
ämnen och preparat i flytande tillstånd som har en mycket låg flampunkt, eller
ämnen och preparat som under inverkan av vatten eller fuktig luft bildar farliga mängder lättantändliga gaser,
brandfarliga kemikalier : ämnen och preparat i flytande tillstånd som har en låg flampunkt,
mycket giftiga kemikalier : ämnen och preparat som i mycket små doser vid inandning, vid förtäring eller via huden leder till döden eller direkt eller långvarigt men för hälsan,
giftiga kemikalier : ämnen och preparat som i små doser vid inandning, vid förtäring eller via huden leder till döden eller direkt eller långvarigt men för hälsan,
hälsoskadliga kemikalier : ämnen och preparat som vid inandning, vid förtäring eller via huden kan orsaka dödsfall eller direkt eller långvarigt men för hälsan,
frätandekemikalier : ämnen och preparat som kan förstöra levande vävnader vid kontakt med dem,
irriterande kemikalier : ämnen och preparat som inte är frätande men som kan orsaka inflammation vid direkt, långvarig eller upprepad kontakt med hud eller slemhinnor,
allergena kemikalier : ämnen och preparat som vid inandning eller via huden kan orsaka allergi så att samma ämne eller preparat vid ny exponering orsakar skadeverkningar som är typiska för detta,
cancerframkallande kemikalier : ämnen och preparat som vid inandning, vid förtäring eller via huden kan orsaka cancer eller öka förekomsten därav,
kemikalier som kan orsaka genetiska skador : ämnen och preparat som vid inandning, vid förtäring eller via huden kan orsaka ärftliga genetiska skador eller öka förekomsten därav,
kemikalier som är farliga för fortplantningen (reproduktionsstörande) : ämnen och preparat som vid inandning, vid förtäring eller via huden kan orsaka icke-ärftliga skadeverkningar eller öka förekomsten av dessa hos avkomman eller försvaga mäns eller kvinnors fortplantningsfunktioner eller fortplantningsförmåga, samt
miljöfarliga kemikalier : ämnen och preparat som i miljön kan orsaka direkt eller fördröjd fara för miljön eller för någon del av den.
De kemikalier som avses i 1 mom. 1-5 punkten är brand- och explosionsfarliga, de som avses i 6-14 punkten är hälsofarliga samt de som avses i 15 punkten är miljöfarliga.
4 § Testning och bedömning av egenskaper
Kemikalietestning som avses i denna förordning skall utföras enligt allmänt godkända testmetoder på det sätt som bestäms närmare genom social- och hälsovårdsministeriets beslut. Laboratorietesten skall utföras med iakttagande av god laboratoriepraxis enligt 57 § kemikalielagen.
När det om ett ämne som är i bruk finns uppgifter som skaffats genom andra testmetoder än de som avses ovan, skall verksamhetsidkaren besluta om kemikalien kan klassificeras och märkas på grundval av dessa uppgifter.
Social- och hälsovårdsministeriet kan efter att ha hört miljöministeriet och arbetsministeriet meddela anvisningar om förfarandet vid bedömning av ett nytt ämnes hälso- och miljörisker.
5 § Klassificering och märkning
Tillverkaren, importören, distributören eller någon annan verksamhetsidkare som svarar för att en kemikalie introduceras på marknaden eller överlåts för ibruktagande skall klassificera kemikalien enligt de grupper som anges i 3 § och märka dess emballage i enlighet med denna förordning.
En kemikalie som nämns i den förteckning ( ämnesförteckning ) som avses i 11 § 4 mom. kemikalielagen klassificeras och dess emballage märks på det sätt som bestäms i förteckningen.
Vid klassificeringen av ett ämne beaktas orenheter, om deras koncentrationer överstiger de koncentrationsgränser som anges i social- och hälsovårdsministeriets beslut om grunderna för klassificering samt märkning av kemikalier eller i ämnesförteckningen.
6 § Utredningsskyldighet
Tillverkaren, importören och distributören skall i fråga om ett farligt ämne som ingår i förteckningen över ämnen i kommersiellt bruk och som inte är nämnt i den ämnesförteckning som avses i 5 §, utreda de väsentliga uppgifter som finns tillgängliga om ämnets egenskaper. På grundval av dessa uppgifter skall kemikalierna förpackas och märkas i enlighet med denna förordning.
Tillverkarens, importörens eller distributörens påskrifter som avses i 1 mom. gäller tills något annat bestäms i ämnesförteckningen.
7 § Anmälan om ett nytt ämne
Anmälaren skall i den anmälan som avses i 20 § kemikalielagen lämna
de tekniska dokument som behövs för bedömning av den fara som ämnet orsakar,
en utredning om de olägenheter som är förknippade med möjliga användningssätt för ämnet,
ett förslag till klassificering och märkning av ämnet,
ett förslag till ett skyddsinformationsblad för det farliga ämnet,
identifikationsuppgifter om anmälaren, samt
sådana andra uppgifter som social- och hälsovårdsministeriets beslut förutsätter.
Social- och hälsovårdsministeriet meddelar närmare föreskrifter om anmälningsförfarandet samt om de tekniska dokument som hör till en anmälan och om det detaljerade innehållet i en anmälan utgående från ämnets tillverknings- och importmängder.
Om det har gått minst 10 år sedan den första anmälan om ett nytt ämne gjordes, lämnas endast uppgifter om identifiering och användning av ämnet samt om säkerhetsåtgärderna i samband med användningen på det sätt som bestäms genom social- och hälsovårdsministeriets beslut.
8 § Introduktion på marknaden av ett anmält ämne
Ett ämne för vilket gjorts en egentlig anmälan kan introduceras på marknaden tidigast 60 dagar efter att social- och hälsovårdsministeriet har fått de uppgifter och undersökningar som förordningen förutsätter, om inte ministeriet uppger något annat. Om den anmälan som lämnats är bristfällig, kan ämnet introduceras på marknaden 60 dagar efter att social- och hälsovårdsministeriet har fått en anmälan som kompletterats enligt kraven i denna förordning.
Ett ämne för vilket gjorts en reducerad anmälan kan introduceras på marknaden tidigast 30 dagar efter att social- och hälsovårdsministeriet har fått de uppgifter och undersökningar som anges i denna förordning, om inte ministeriet meddelar något annat. Om den anmälan som lämnats är bristfällig, kan ämnet introduceras på marknaden 30 dagar efter att social- och hälsovårdsministeriet har fått en anmälan som kompletterats enligt kraven i denna förordning. Om anmälaren likväl blivit underrättad om att anmälan uppfyller kraven i förordningen, kan ämnet introduceras på marknaden tidigast 15 dagar efter att social- och hälsovårdsmisteriet mottagit anmälan.
9 § Undantag
Anmälan enligt 20 § kemikalielagen behöver inte göras om följande ämnen:
ämnen som nämns i förteckningen över ämnen i kommersiellt bruk,
tillsatsämnen för fodermedel och sådana ämnen som endast används i fodermedel,
ämnen som endast används som tillsatsämnen för livsmedel och ämnen som endast används som kryddor för livsmedel,
aktiva ämnen i de fall då de endast används i läkemedel; till dessa ämnen hör dock inte kemiska mellanprodukter, eller
ämnen som endast används inom vissa användningsområden för produkter och i fråga om vilka de övriga förfarandena vid anmälan eller godkännande och kraven på att lämna uppgifter motsvarar kraven i denna förordning.
Social- och hälsovårdsministeriet meddelar detaljerade föreskrifter om tillämpning av anmälningsskyldigheten på ämnen som avses i 1 mom. 5 punkten, på polymerer, på små mängder av ämnen, på vetenskaplig forskning och utvecklingsverksamhet samt på produktiv forskning och utvecklingsverksamhet.
10 § Kontrolluppgifter
Anmälaren skall skriftligen till social- och hälsovårdsministeriet anmäla
förändringar i de årliga mängderna eller totalmängderna av ett ämne som introducerats på marknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller, om anmälaren är enda representant för ett ämne som har tillverkats utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, förändringar i de mängder av ämnet som anmälaren eller någon annan introducerat på marknaden,
sådana nya uppgifter om ämnets hälso- och miljöeffekter som anmälaren skäligen kan förmodas känna till,
sådana nya användningssyften som anmälaren skälkigen kan förmodas känna till,
förändringar i ämnets sammansättning samt
förändringar som gäller anmälarens ställning som tillverkare eller importör.
Om ett ämne tillverkas utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och tillverkarens enda representant tidigare har gjort anmälan om ämnet, skall en annan importör som med stöd av samma anmälan importerar ämnet lämna aktuella uppgifter till tillverkarens enda representant om de mängder av ämnet som importören introducerat på marknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
11 § Hänvisning till en anmälan
Anmälaren behöver inte lämna uppgifter om ämnets fysikaliska och kemiska egenskaper eller om dess hälso- och miljöeffekter, om han kan visa att det ämne som han anmäler, i fråga om renhetsgrad och orenheter är detsamma som ett tidigare anmält ämne.
Den som gör en ny anmälan om ämnen skall av den första anmälaren inhämta ett skriftligt samtycke till att uppgifterna används.
Genom social- och hälsovårdsministeriets beslut bestäms närmare om hänvisning till en anmälan samt om undvikande av upprepning av sådana test på försöksdjur som förutsätts för anmälan och om förfaringssätten i samband därmed.
12 § Behandling av anmälan
Social- och hälsovårdsministeriet skall inom 60 dagar från mottagandet av en egentlig anmälan och inom 30 dagar från mottagandet av en reducerad anmälan besluta om anmälan uppfyller kraven. Om anmälan är bristfällig, skall ministeriet klargöra för anmälaren vilka uppgifter som behövs för komplettering av anmälan. Om anmälan uppfyller kraven, skall ministeriet inom samma tid lämna anmälaren uppgift om anmälningens officiella nummer.
Social- och hälsovårdsministeriet begär vid behov utlåtande av vatten- och miljöstyrelsen om det nya ämnets miljöeffekter, av tekniska kontrollcentralen om ämnets brand- och explosionsfarlighet samt av arbetsministeriet om de arbetarskyddsåtgärder som föreslås i anmälan.
Social- och hälsovårdsministeriet samt de myndigheter som avger utlåtanden bedömer inom sina egna verksamhetsområden de risker som det nya ämnet orsakar. Om en myndighet som nämns i 2 mom. förutsätter att ytterligare undersökningar utförs, skall myndigheten rekommendera en testmetod. Dessutom skall myndigheten vid behov rekommendera åtgärder genom vilka de risker kan minskas som introduktionen av ämnet på marknaden medför för hälsan och miljön. De risker som ett nytt ämne medför bör på grundval av nya rön vid behov bedömas på nytt.
Social- och hälsovårdsministeriet publicerar årligen en förteckning över de nya ämnen om vilka anmälan gjorts till Europeiska ekonomiska samarbetsområdets behöriga myndigheter ( förteckning över anmälda ämnen ). I sin publikation kan social- och hälsovårdsministeriet hänvisa till Europeiska ekonomiska gemenskapens motsvarande förteckning.
13 § Sekretessbelagda uppgifter
Anmälaren skall nämna särskilt de uppgifter som han betraktar som affärs- och yrkeshemligheter och som han önskar att skall hållas hemliga för andra än de myndigheter som deltar i behandlingen av anmälan. Anmälaren skall motivera sin ståndpunkt.
Social- och hälsovårdsministeriet beslutar vilka uppgifter som skall hemlighållas.
Följande uppgifter hemlighålls dock inte:
ämnets handelsnamn,
tillverkarens och anmälarens namn,
de uppgifter om fysikaliska och kemiska egenskaper som ingår i anmälan,
sätten för oskadliggörande av ämnet,
sammandrag av resultaten av undersökningar om ämnets hälso- och miljöeffekter,
ämnets renhetsgrad och farliga orenheter eller tillsatsämnen, om dessa uppgifter behövs för klassificeringen och märkningen av ämnet,
uppgifter som i anmälan lämnats om
rekommenderade metoder och säkerhetsåtgärder vid hantering, lagring och transport samt vid eldsvåda och annan fara,
säkerhetsåtgärder vid plötsliga läckage, samt
räddningsföreskrifter och anvisningar för behandling av förgiftningar och skador,
de uppgifter som ingår i skyddsinformationsbladet,
i fråga om ämnen i ämnesförteckningen, analytiska metoder genom vilka ett farligt ämne som kommit ut i miljön kan upptäckas och människornas exponering bestämmas.
Om anmälaren, tillverkaren eller importören själv offentliggör uppgifter som tidigare hållits hemliga, skall social- och hälsovårdsministeriet underrättas om detta.
14 § Tystnadsplikt och undantag från den i vissa fall
Ämnen som införts i förteckningen över anmälda ämnen och som inte klassificerats som farliga enligt denna förordning, kan hållas i förteckningen under sitt handelsnamn i högst tre år. Social- och hälsovårdsministeriet kan besluta att ett ämne kan hållas i förteckningen under sitt handelsnamn under längre tid än tre år, om publiceringen av det kemiska namnet enligt IUPAC-nomenklaturen (International Union of Pure and Applied Chemistry) kunde röja anmälarens affärs- eller yrkeshemlighet.
Social- och hälsovårdsministeriet kan hålla farliga ämnen i förteckningen enbart under deras handelsnamn tills de tas in i ämnesförteckningen.
I samtliga fall kan de uppgifter som skall hemlighållas röjas för de myndigheter som enligt 12 § behandlar anmälan samt för de myndigheter och organ som avses i 49 a § och 59 § 2 mom. kemikalielagen. Myndigheterna skall hemlighålla de uppgifter för vilkas del social- och hälsovårdsministeriet godkänt att de hemlighålls.
15 § Emballage
Farliga kemikalier får inte introduceras på marknaden eller överlåtas för ibruktagande, om inte deras emballage uppfyller följande krav:
emballaget skall vara så utformat och tillverkat att dess innehåll inte kan läcka ut,
emballaget och förslutningen skall vara av sådant material att innehållet inte inverkar menligt på dem och att de inte bildar farliga föreningar med innehållet,
emballaget och förslutningen skall vara starka och hållbara för säkerställande av att de inte lossnar och att de motstår sådan belastning och påfrestning som uppstår vid normal hantering,
ett emballage som kan tillslutas på nytt skall utformas och tillverkas så att emballaget upprepade gånger kan tillslutas utan att innehållet läcker ut,
ett emballage som innehåller sådana för minutförsäljning avsedda kemikalier som bestäms genom social- och hälsovårdsministeriets beslut skall ha en barnsäker förslutare (säkerhetsförslutare) och en varningssymbol för synskadade enligt vad som bestäms genom social- och hälsovårdsministeriets beslut, samt
ett emballage som innehåller en farlig kemikalie får inte bjudas ut eller säljas till en konsument, om det har sådan form eller är så dekorerat att det kunde locka eller väcka intresse hos barn eller att det kunde vilseleda den som använder kemikalien eller om det ser lika ut eller är lika utformat som emballaget till ett livsmedel eller någon annan produkt som är avsedd för förtäring eller som emballaget till djurmat, läkemedelspreparat eller kosmetiska preparat.
16 § Påskrifter
En farlig kemikalie får inte introduceras på marknaden eller överlåtas för ibruktagande, om inte påskrifterna på dess emballage uppfyller de krav som anges i 2 och 3 mom.
Följande påskrifter skall göras på emballaget på ett tydligt och hållbart sätt:
preparatets handelsnamn eller annan benämning; i fråga om ett ämne antecknas på emballaget det ämnesnamn som nämns i ämnesförteckningen, och om ämnet inte är nämnt i ämnesförteckningen, uppges namnet enligt internationellt godkänd nomenklatur,
namn, adress och telefonnummer för den verksamhetsidkare som svarar för att kemikalien introduceras på marknaden eller överlåts för ibruktagande,
de farliga ämnen som ingår i preparatet, på det sätt som bestäms genom social- och hälsovårdsministeriets beslut,
varningssymboler och deras namn,
de standardfraser som anger fara (R-fraser),
de standardfraser som anger skyddsåtgärder (S-fraser),
ämnets EEG-nummer, med vilket avses den beteckning som inom Europeiska ekonomiska gemenskapen används för ämnet och som ges i ämnesförteckningen, om ämnet givits ett sådant i ämnesförteckningen eller i förteckningen över ämnen i kommersiellt bruk; dessutom skall orden ''ETY-merkintä, EEG-märkning'' ingå i märkningen av emballaget till ämnen som nämns i ämnesförteckningen; förpliktelsen gäller dock inte märkningen av preparat,
innehållets mängd (massa eller volym) i fråga om ett preparat som är avsett för minutförsäljning, samt
andra påskrifter som en säker användning av kemikalien förutsätter i enlighet med vad som bestäms genom social- och hälsovårdsministeriets beslut.
På emballaget till en kemikalie som avses i denna förordning får inte finnas omnämnandet ''giftfri'', ''oskadlig'' eller något annat påstående om att kemikalien inte är farlig.
17 § Reklam
Det är förbjudet att göra reklam för ett ämne som klassificerats som farligt, om inte reklamen innehåller uppgifter om ämnets farlighet på det sätt som farlighet definieras i 3 §.
18 § Skyddsinformationsblad
En verksamhetsidkare som svarar för att en kemikalie som avses i 17 § 3 mom. kemikalielagen introduceras på marknaden eller överlåts för ibruktagande skall första gången kemikalien överlåts ge mottagaren av kemikalien ett skyddsinformationsblad.
Skyddsinformationsbladet skall innehålla följande rubriker och uppgifter enligt dem:
identifieringsuppgifter om kemikalie och verksamhetsidkare,
kemikaliens sammansättning och uppgifter om beståndsdelar,
beskrivning av farliga egenskaper,
anvisningar för första hjälp,
anvisningar i händelse av eldsvåda,
anvisningar för förhindrande av utsläpp,
hantering och lagring,
förhindrande av exponering samt personlig skyddsutrustning,
fysikaliska och kemiska egenskaper,
stabilitet och reaktivitet,
uppgifter som rör inverkan på hälsan,
uppgifter om kemikaliens farlighet för miljön,
avfallshantering,
transportuppgifter,
bestämmelser om kemikalier, samt
övriga uppgifter.
19 § Tillställande av uppgifter om kemikalier
De uppgifter som avses i 48 a § 1 och 2 mom. kemikalielagen tillställs arbetsministeriet för registrering när kemikalien introduceras på marknaden eller överlåts för ibruktagande.
Arbetsministeriet får förmedla sekretessbelagda uppgifter som det erhållit om ett preparats sammansättning till giftinformationscentralen för att denna skall kunna ge anvisningar om behandling vid förgiftningar.
Med stöd av 47 § 1 mom. kemikalielagen skall tillverkaren eller importören av en kemikalie till kemikalieregistrets produktregister anmäla de beräknade mängder farliga kemikalier som han tillverkat eller importerat.
20 § Kemikalieregistrets delregister
Det kemikalieregister som avses i 58 § kemikalielagen har följande delregister:
ett produktregister , i vilket ingår uppgifter enligt 48 a § kemikalielagen, 40 a § lagen om skydd i arbete och 19 § 3 mom. i denna förordning,
ett register över nya ämnen , i vilket ingår uppgifter om de anmälningar om nya ämnen som avses i 20 och 22 §§ kemikalielagen,
ett register över skyddskemikalier , i vilket ingår uppgifter om de skyddskemikalier som avses i 25 § kemikalielagen samt om de anmälningar om skyddskemikalier som avses i 26 § kemikalielagen, och
ett tillståndsregister , i vilket ingår uppgifter om de tillstånd och anmälningar som avses i 32 § kemikalielagen.
21 § Registerföring
Myndigheterna svarar för kemikalieregistrets delregister enligt följande:
för produktregistret svarar arbetsministeriet,
för registret över nya ämnen svarar social- och hälsovårdsministeriet,
för registret över skyddskemikalier svarar vatten- och miljöstyrelsen, samt
för tillståndsregistret svarar tekniska kontrollcentralen.
En myndighet som svarar för ett av kemikalieregistrets delregister har rätt att få uppgifter från de andra delregistren.
22 § Tillsyn över import av kemikalier
Tullverket skall övervaka att kemikalier som inte får hanteras i Finland inte importeras och att anmälan som avses i 20 § kemikalielagen har gjorts om nya ämnen som importeras.
23 § Lokal tillsyn
Den kommunala kemikalietillsynsmyndigheten skall övervaka
att de kemikalier som introduceras på marknaden har klassificerats och förpackats samt deras emballage märkts i enlighet med förordning, samt
att skyddsinformationsblad utarbetats för kemikalierna och att anmälningar gjorts om nya ämnen.
24 § Närmare föreskrifter
Social- och hälsovårdsministeriet kan meddela närmare föreskrifter om verkställigheten av denna förordning. Arbetsministeriet kan meddela närmare föreskrifter om tillställande av uppgifter som avses i 19 § och om skyddsinformationsblad.
25 § Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1993.
Stadgandena i 2 § 1 mom. 4-6 punkten, de förpliktelser i 5 § 1 mom. som gäller miljöfarliga preparat och 7-14 §§ träder dock i kraft vid en tidpunkt som bestäms särskilt, dock tidigast när 18 a §, 20 § 1 mom., 21 § 1 mom. samt 22 och 23 §§ lagen om ändring av kemikalielagen (1412/92) trätt i kraft.
Genom denna förordning upphävs kemikalieförordningen av den 29 juni 1990 (620/90) jämte ändringar. Stadgandena i 23-33 §§ om anmälningsförfarandet för nya ämnen, stadgandena i 34-39 §§ om förhandsgodkännande av skyddskemikalier samt stadgandena i 43-46 §§ om anmälningsskyldighet tillämpas fortfarande till dess de stadganden som nämns i 2 mom. har trätt i kraft.
De beslut som ministeriet och arbetarskyddsstyrelsen utfärdat med stöd av den kemikalieförordning som upphävs förblir i kraft tills något annat stadgas eller bestäms.
Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.
26 § Övergångsstadganden
Tillverkaren, importören eller distributören av en kemikalie samt andra verksamhetsidkare som svarar för att en kemikalie introduceras på marknaden eller överlåts för ibruktagande får introducera kemikalien på marknaden eller överlåta den för ibruktagande till utgången av juni 1994, även om kemikaliens märkning, emballage eller skyddsinformationsblad inte motsvarar stadgandena i denna förordning om märkningen, emballaget eller skyddsinformationsbladet stämmer överens med de stadganden som gällde när denna förordning trädde i kraft.
Om de uppgifter om en kemikalie som avses i 19 § 1 mom. har tillställts arbetarskyddsstyrelsen innan denna förordning trädde i kraft genom ett sådant skyddsinformationsblad som anges i den 18 § som gällde när lagen om ändring av kemikalielagen (1412/92) trädde i kraft och inga förändringar inträffat i uppgifterna, skall de uppgifter om kemikalien som avses i denna förordning lämnas före utgången av 1995. Om förändringar inträffar i nämnda uppgifter som tillställts arbetarskyddsstyrelsen, tillställs de förändrade uppgifterna arbetsministeriet från och med den 1 januari 1994 med iakttagande av 18 § i denna förordning.
Bilaga 2 till EES-avtalet: rådets direktiv (92/32/EEG), rådets direktiv (88/379/EEG), komissions direktiv(91/155/EEG).
Helsingfors den 12 juli 1993
Republikens President MAUNO KOIVISTOMinister Sirpa Pietikäinen