Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

1403/1993

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Statsrådets beslut om trygg användning av arbetsutrustning

Typ av författning
Beslut
Meddelats

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

Statsrådet har vid föredragning från arbetsministeriet med stöd av 47 § lagen den 28 juni 1958 om skydd i arbete (299/58), sådant detta lagrum lyder i lag av den 29 januari 1993 (144/93), beslutat:

1 kap.Föreskrifter om tillämpning

1 §Tillämpning

De krav på säkerhet och hälsa som fastställs i detta beslut skall iakttas vid användning av maskiner, redskap och andra tekniska apparater samt installerade kombinationer av dessa (arbetsutrustning) i arbeten på vilka lagen om skydd i arbete (299/58) tillämpas.

Utöver vad som föreskrivs i detta beslut skall det som stadgas eller bestäms särskilt om användning och besiktning av arbetsutrustning iakttas. Arbetsministeriet för en förteckning över gällande stadganden och bestämmelser.

2 kap.Allmänna föreskrifter om trygg användning av arbetsutrustning

2 §Arbetsgivarens allmänna skyldigheter

Arbetsgivaren skall vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att den arbetsutrustning som ställs till arbetstagarnas förfogande är lämplig för det arbete som skall utföras och att arbetstagarna kan använda den utan fara för sin säkerhet eller hälsa.

När arbetsgivaren väljer arbetsutrustning för sina arbetstagare skall han beakta arbetets natur och de speciella förhållanden på arbetsplatsen som påverkar arbetstagarnas säkerhet och hälsa samt de risker som användningen av arbetsutrustningen är förknippad med.

Om det inte är möjligt att helt säkerställa att arbetstagarna kan använda arbetsutrustningen utan fara för sin säkerhet, skall arbetsgivaren vidta lämpliga åtgärder för att minimera riskerna.

3 §Föreskrifter om arbetsutrustningen

Arbetsgivaren skall se till att endast sådan arbetsutrustning anskaffas för användning i arbetet som i enlighet med vad som stadgas eller bestäms särskilt uppfyller de krav som ställs på den, eller om dylika föreskrifter inte finns, minimikraven i bilagan till detta beslut.

Arbetsgivaren skall sörja för att arbetsutrustningen under hela den tid som den används genom tillfredsställande underhåll hålls i ett sådant skick att den med avseende på säkerhet uppfyller kraven enligt detta beslut.

Arbetsutrustning om vars besiktning stadgas eller bestäms särskilt får inte användas såvida den inte har kontrollerats på behörigt sätt.

4 §Undervisning och anvisningar

Arbetsgivaren skall ge arbetstagaren tillräcklig undervisning och handledning i användningen av arbetsutrustningen, de erfarenheter som man gjort under användningen av den och i undvikande av faror och sådana exceptionella situationer som kan förutses. Vid behov skall anvisningarna vara skriftliga. Vid användningen av arbetsutrustning skall givna anvisningar samt tillbörlig omsorg och försiktighet iakttas.

Om användningen av arbetsutrustningen sannolikt är förknippad med någon särskild risk för arbetstagarnas säkerhet eller hälsa, skall arbetsgivaren se till att endast arbetstagare som har fått särskild undervisning och handledning använder arbetsutrustningen samt utför reparations-, ändrings-, service- och underhållsarbeten.

5 §Samarbete

Om samarbetet och informationen mellan arbetsgivare och arbetstagare stadgas särskilt.

3 kap.Tilläggsbestämmelser för användning av kranar och vissa lyftanordningar

6 §Definitioner

Med kran avses i detta kapitel en motordriven lyftanordning som används till att lyfta, sänka och förflytta last och i vilken lasten rör sig endast om den styrs av en lyftlina, lyftkedja eller motsvarande konstruktion. Som kran anses också en sådan ovan nämnd lyftanordning där lastens svängningar begränsas med anordningar som förflyttas tillsammans med kranen.

Detta kapitel gäller inte kranar vilkas största tillåtna last är 500 kg.

Med tornkran avses i detta kapitel en lyftkran i vilken den bärande delen utgörs av en tornkonstruktion och tornkonstruktionens övre del av en utliggande balk som är föst med hjälp av staglinor eller strävor vid tornkonstruktionens övre del eller med staglinor som löper genom tornkonstruktionens topp till dess bas.

Med mobilkran avses i detta kapitel en lyftkran som är försedd med hjul eller band och som fritt kan förflyttas från en plats till en annan med egen motor eller kopplad till ett fordon.

Med lastkran avses i detta kapitel en kran som har monterats på en lastbil, ett motorredskap, något annat fordon eller en släpvagn och som huvudsakligen är avsedd att användas för lastning av fordonet.

Med personlyftanordning avses i detta kapitel en motordriven anordning som är stationärt installerad eller byggd på ett fordon eller ett flyttbart underlag och som är avsedd för lyftning av personer för utförande av arbete på anordningens arbetsplattform.

Med fordonslyft avses i detta kapitel en motordriven anordning som är avsedd för lyftning eller lutning av en bil eller något annat fordon för service, smörjning, reparation eller något annat arbete som utförs under fordon. Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas dock inte på anordningar vilkas lyfthöjd är högst 0,5 meter och som inte används så att man arbetar under en last som belastar lyftanordningen.

7 §Val av kran

Kranen skall med beaktande av lyftbehovet ha tillräckliga prestanda och även i övrigt vara lämplig för sitt ändamål. Förhållandena i vilka kranen används skall motsvara de förhållanden för vilka den planerats.

I fråga om kranens placering och sikten på arbetsområdet skall de krav beaktas som en trygg användning ställer.

8 §Kranens manöverutrymme och förarhytt

Kranens funktioner och vid behov belastningen skall lätt och entydigt kunna kontrolleras från kranens manöverutrymme. När det inte är möjligt att från manöverutrymmet i tillräcklig omfattning bevaka lasten då den lyfts, skall ändamålsenliga hjälpmedel eller en signalman anlitas.

Om kranens konstruktion eller användningen av den eller förhållandena på arbetsplatsen är sådana att kranen inte kan styras på något annat sätt utan att säkerheten äventyras, skall kranen vara försedd med en ändamålsenlig förarhytt. En förarhytt enligt standarden SFS 4 953 eller en motsvarande förarhytt anses ändamålsenlig.

9 §Förbindelse- och serviceleder

Till de ställen från vilka kranen manövreras skall finnas säkra och fasta förbindelseleder. Till de ställen som kräver regelbundet underhåll skall finnas sådana säkra förbindelseleder som behövs för undvikande av farliga situationer. Sistnämnda ställen skall ha tillräckliga serviceplattformar och serviceutrymmen som behövs i arbetet, såvida stället inte enkelt kan flyttas till serviceplatsen eller till ett annat säkert plan. Förbindelseleder och serviceplattformar enligt standarden SFS 4 697 eller motsvarande anses ändamålsenliga.

En serviceplattform som kan flyttas bredvid en kran får användas endast när kranens storlek, konstruktion eller placering är sådan att en fast förbindelseled eller plattform inte rimligtvis kan fordras och när särskilda åtgärder för att trygga säkerheten har vidtagits. Serviceplattformen skall förvaras på arbetsplatsen eller vid behov snabbt kunna fås till platsen.

10 §Bruks-, service- och besiktningsanvisningar

Sådana bruks-, service- och besiktningsanvisningar på finska och vid behov på svenska som säkerheten i arbetet kräver samt vid behov anvisningar för uppmontering, nedmontering och transport skall vara tillgängliga för kranföraren och ständigt hållas à jour.

11 §Belastning av kran

Den belastning som är tillåten för kranen får inte överskridas. Kranen skall lastas med omsorg för att undvika att lasten faller eller går sönder.

En kran hos vilken överbelastning under användningen kan leda till en risksituation som avses i standarden SFS 4 696 skall vara försedd med behörigt överlastskydd och vid behov med andra övervakningsanordningar för belastning. Anordningar som stämmer överens med standarden SFS 4 696 (Kranar. Säkerhet), SFS 4 580 (Mobilkranar. Konstruktiv säkerhet) och SFS 4 772 (Lastbilskranar. Konstruktiv säkerhet) eller motsvarande anordningar anses vara ändamålsenliga.

12 §Användning av kran

När en kran används skall särskild försiktighet och omsorg iakttas. Vid användning utomhus skall vädrets och särskilt vindens och temperaturens inverkan på lyftets säkerhet beaktas.

När ett arbetsskift börjar skall kranens säkerhets- och manöveranordningar kontrolleras på det sätt som har föreskrivits i tillverkarens anvisningar eller i särskilda föreskrifter som meddelats vid idrifttagningsbesiktningen eller vid en revisionsbesiktning. Kranföraren skall underrätta arbetsgivaren om fel och brister som han observerar hos kranen och som kan äventyra säkerheten. Kranen får inte användas förrän de fel och brister som kan äventyra säkerheten har avhjälpts.

13 §Kranförare och signalman

Kranföraren och den signalman som avses i 8 § skall vara myndiga och med hänsyn till hälsan lämpliga för uppgiften och syn och hörsel skall vara sådana som arbetet förutsätter. Avvikelse från åldersgränsen kan ske i enlighet med förordningen om skydd för unga arbetstagare (508/86).

Förare av mobil- och tornkran skall ha behövlig utbildning. Programmet för utbildningen och provet i anslutning till den fastställs av arbelsministeriet efter att ha hört utbildningsstyrelsen och berörda arbetsmarknadsorganisationer. Föraren av en annan kran skall få sådan orientering och handledning i att använda kranen som är tillräcklig med beaktande av kranens konstruktion och ändamål.

14 §Besiktningar som kranen skall undergå

Innan en kran tas i bruk första gången eller tas i bruk efter ett för säkerheten viktigt reparations- eller ändringsarbete skall den undergå en idrifttagningsbesiktning . Den omfattar besiktning av de delar och anordningar som är av betydelse för säkerheten, en provbelastning i enlighet med standarden SFS 4 261 samt vid behov en kontroll av stabiliteten. Styrsystem som baserar sig på transmission utan kontakt (elektromagnetisk transmission) skall kontrolleras även då det installeras på en kran som används.

I den idrifttagningsbesiktning som lastkranar skall undergå skall det kontrolleras att deras stabilitet motsvarar kraven i standarden SFS 4 677.

En kran som används skall undergå revisionsbesiktning med 12 månaders mellanrum och därtill hörande provdrift enligt standarden SFS 4 261 med 4 års mellanrum. Tornkranar skall likväl besiktas med 2 års mellanrum. Tiden mellan besiktningarna kan förlängas, om kranen har använts i liten utsträckning, lasterna har varit lätta eller förhållandena vid användningen för övrigt synnerligen litet påfrestande för kranen. När användningen eller förhållandena vid den är särskilt påfrestande, skall tiden mellan besiktningarna förkortas i motsvarande grad. Provdrift skall dock ske varje gång för kranar hos vilka överbelastning medför en riks för stjälpning och då kranens konstruktion har ändrats eller kranen helt eller delvis har monterats ner och åter monterats upp.

Vid en revisionsbesiktning skall utredas om användningen av kranen har medfört betydande förändringar i fråga om säkerhet. Revisionsbesiktningen omfattar besiktning av de delar av kranen som är av betydelse för säkerheten med beaktande av utmattning, slitage, korrosion och övriga skador som användningen orsakar.

Vid idrifttagningsbesiktningar och revisionsbesiktningar skall tillverkarens eller importörens anvisningar följas. Om sådana inte finns, skall de utarbetas av en sakkunnig.

Om inte något annat framgår av tillverkarens anvisningar eller följer av kranens användning, skall kranens skick övervakas regelbundet och beroende på användningen och krantypen, med 1–3 månaders mellanrum.

15 §Besiktningar som lyftanordningar skall undergå

Personlyftanordningar och fordonslyftar skall undergå en idrifttagningsbesiktning innan de tas i bruk första gången och därefter en revisionsbesiktning minst en gång om året.

16 §Besiktningsman

Den som utför besiktningen skall vara tillräckligt väl förtrogen med kranens eller lyftanordningen konstruktion och användning samt med besiktning. Idrifttagningsbesiktningar och revisionsbesiktningar skall ledas och övervakas av en person med minst teknikerutbildning, om inte besiktningsmannen har åtminstone sådan utbildning. Om kranen har en ordinarie förare, skall denne beredas tillfälle att delta i besiktningen.

Idrifttagningsbesiktningar och revisionsbesiktning av torn- och mobilkranar samt personlyftanordningar och fordonslyftar samt över besiktningar av styrsystem baserat på transmission utan kontakt (elektromagnetisk transmission) skall utföras av en för uppgiften kompetent sakkunning eller sakkunniginrättning. Kompetenskraven stadfästs av arbetsministeriet.

17 §Protokoll och anteckningar

Över varje besiktning skall föras protokoll som skall hållas tillgängligt på arbetsplatsen eller i förarhytten i minst fem år efter besiktningen.

I tornkranar skall anteckning göras om besiktning.

4 kap.Tilläggsbestämmelser för användningen av pressar

18 §Definitioner

Med press avses i detta kapitel excenter-, kant-, led- och friktionspressar samt pneumatiska och hydrauliska pressar. Med press avses även maskindrivna gradsaxar, pressar för plast, pressgjutningsmaskiner samt med dessa jämförliga maskiner för pressnings- och skärningsarbete.

19 §Anordningar som skyddar mot handskador

Om det finns en risk för olycksfall, får pressen inte användas, om den inte är försedd med ändamålsenliga anordningar som skyddar mot handskador. Skyddsanordningar enligt standarden SFS 2 965 eller enligt en harmoniserad standard eller skyddsanordningar med motsvarande säkerhetsnivå anses ändamålsenliga.

20 §Besiktningar som pressar skall undergå

Manöveringsorgan, koppling och broms hos en press skall besiktas varje år. Över besiktningen skall uppgöras ett besiktningsprotokoll.

5 kap.Särskilda föreskrifter

21 §Närmare föreskrifter

Närmare föreskrifter om tillämpningen av detta beslut meddelas vid behov av arbetsministeriet.

Arbetsministeriet kan vid behov bestämma att den som äger eller innehar arbetsutrustning som avses i detta beslut skall göra anmälan till arbetarskyddsdistriktets byrå om olycksfall som inträffat vid användning av arbetsutrustningen och vid vilka det har uppstått person- eller sakskador.

22 §Undantag

Arbetarskyddsmyndigheten kan i enstaka fall av särskilda skäl medge undantag från detta beslut under förutsättning att säkerheten tillgodoses genom andra åtgärder.

23 §Ikraftträdelse- och övergångsstadganden

Detta beslut träder i kraft den 1 januari 1994. På kranar som har tagits i bruk före den 1 september 1990 tillämpas dock inte 8 § 2 mom. och 11 § 2 mom.

Arbetsutrustning som har tagits i bruk före den 1 januari 1994 skall före den 31 december 1996 uppfylla kraven i bilagan till detta beslut, dock så att arbetsutrustning som faller under tillämpningsområdet för föreskrifter som var i kraft den 31 december 1993 skall uppfylla kraven enligt dem. Arbetsutrustning som stämmer överens med föreskrifter som var i kraft den 31 december 1993 anses uppfylla kraven i bilagan till detta beslut.

Bilaga XVIII till EES-avtalet: rådets direktiv (89/655/EEG)

Helsingfors den 22 december 1993

Arbetsminister Ilkka KanervaÖverinspektör Leo Suomaa

Bilaga

MINIMIKRAV SOM AVSES I 3 §

1.Allmänt

Förpliktelserna i denna bilaga gäller, med iaktagande av föreskrifterna i beslutet, när respektive risker föreligger vid användning av arbetsutrustningen i fråga.

2.Allmänna minimikrav för arbetsutrustning

2.1. Manöveranordningarna på en arbetsutrustning skall, om de kan påverka säkerheten, vara klart synliga och identifierbara och, där så är nödvändigt, vara märkta på ett ändamålsenligt sätt.

Manöveranordningarna skall, utom i de fall då detta inte är möjligt, vara placerade utanför riskområdet, och så att användningen av dem inte medför ytterligare risker. De får inte kunna ge upphov till fara på grund av en oavsiktlig manöver.

Om det behövs, skall operatören från huvudmanöverplatsen kunna förvissa sig om att ingen befinner sig inom riskområdena. Om detta inte är möjligt skall det finnas ett säkert varningssystems, som före varje start automatiskt ger en ljud- eller ljussignal. En arbetare som kan bli utsatt för fara måste ha tid och möjlighet att snabbt undgå fara som beror på start eller stopp av arbetsutrustningen.

Styrsystemen måste vara säkra. Ett tekniskt fel eller en skada på styrsystem får inte leda till en risksituation.

2.2. Start av en arbetsutrustning skall endast kunna ske genom en medveten manöver ett därför avsett manöverdon.

Detsamma gäller

–vid återstart, oavsett anledningen till stoppet,

–vid styrning av en betydande förändring av arbetsfunktionen (t.ex. hastighet, tryck), utomi det fall att en sådan återstart eller ändring inte utsätter arbetstagarna för någon risk.

Detta krav gäller inte, om återstarten eller förändringen i arbetsfunktionen ingår i det normala arbetsförloppet i en automatisk anordning.

2.3. All arbetsutrustning skall vara försedd med ett manöverdon som gör det möjligt att stoppa den helt och under säkra förhållanden.

Varje arbetsplats skall vara försedd med ett manöverdon som gör det möjligt att stoppa hela eller delar av arbetsutrustningen beroende på typ av risk, så att utrustningen är i ett säkert tillstånd. Stoppdonet skall ha prioritet över startanordningen.

När arbetsutrustningen, eller dess farliga delar, har bringats till stopp, skall energitillförseln till de aktuella drivanrodningarna avbrytas.

2.4. Om det är befogat med hänsyn till arbetsutrustningens risker och dess normala stopptid, skall arbetsutrustningen vara försedd med en nödstoppsanordning.

2.5. Arbetsutrustning som medför fara på grund av fallande föremål eller något som kastas ut, skall vara försedd med lämpliga säkerhetsanordningar, som är anpassade efter risken.

Arbetsutrustning som medför fara på grund av utsläpp av gas, ånga eller vätska eller sprindning av damm, skall vara försedd med lämplig inneslutning eller utsugningsanordningar i närheten av spridningskällorna.

2.6. Arbetsutrustningar och delar i dem skall, när det behövs för arbetstagarnas hälsa och säkerhet, vara stabiliserade genom fastspänning eller på annat sätt.

2.7. När det föreligger fara för sprängning av arbetsutrustningen eller för brott på dess delar, och detta kan medföra betydande fara för arbetstagarnas hälsa och säkerhet, måste lämpliga skyddsåtgärder vidtas.

2.8. När det finns risk för olyckor på grund av mekanisk kontakt med arbetsutrustningens rörliga delar, måste dessa vara försedda med skydd eller säkerhetsanordningar som förhindrar tillträde till riskområden eller stoppar de farliga delarnas rörelse innan man når riskområdena.

Skydd och säkerhetsanordningar

–skall vara av robust konstruktion,

–får inte medföra ytterligare risker,

–får inte vara lätta att avlägsna eller sätta ur funktion,

–måste vara placerade på tillräckligt avstånd från riskområdet,

–får inte mer än nödvändigt skymma uppsikten över utrustningens operationer,

–måste tillåta nödvändiga ingrepp för att montera eller byta ut delar liksom även underhållsarbete, varvid tillträde endast får ges till det område där arbetet skall utföras och detta, om möjligt, utan att skyddet eller säkerhetsanordningen behöver avlägsnas.

2.9. Belysningen på områden och ställen för arbete med eller underhåll av arbetsutrustning skall vara väl anpassad till arbetets natur.

2.10. Delar av en arbetsutrustning med hög eller mycket låg temperatur skall, om det behövs, vara skyddade för att förhindra att arbetstagarna kommer i beröring med dem eller för nära dem.

2.11. Varningssystemen på arbetsutrustningen skall vara otvetydiga och lätta att upptäcka och förstå.

2.12. Arbetsutrustningen får endast användas för det ändamål och under de betingelser den är lämpad för.

2.13. Underhållsarbetet skall kunna utföras när arbetsutrustningen är avstängd. Om detta inte är möjligt, måste man kunna vidta lämpliga skyddsåtgärder eller förlägga sådant arbete utanför riskområdena.

När det finns en underhållsjournal till arbetsutrustnigen, skall denna hållas aktuell.

2.14. Varje arbetsutrustning skall vara försedd med lätt identifierbara anordningar med vilka all energitillförsel kan frånkopplas.

Återinkoppling skall kunna ske utan risk för arbetstagarna.

2.15. Arbetsutrustningen skall vara försedd med de skyltar och andra varningsordningar som krävs för arbetstagarnas säkerhet.

2.16. Arbetstagarna skall ha säkra tillträdesvägar till, och kunna uppehålla sig säkert inom alla områden, där deras närvaro fordras för produktions-, justerings- och underhållsarbete.

2.17. All arbetsutrustning skall vara konstruerad så att arbetstagarna skyddas mot risken att den fattar eld eller överhettas och mot utsläpp av gas, damm, vätska, ånga eller andra ämnen som produceras av arbetsutrustningen, används vid drift eller lagras i den.

2.18. All arbetsutrustning skall vara konstruerad för att förhindra risken för explosion, vilket gäller såväl själva arbetsutrustningen som ämnen som produceras av den, används vid drift eller lagras i den.

2.19. All arbetsutrustning måste vara konsturerad så att arbetare som kan bli utsatta för fara skyddas från risken att komma i direkt kontakt med elektricitet.

Till början av sidan