Förordning om ändring av förordningen om tillämpningen av vissa stadganden i lagen om skada, ådragen i militärtjänst
- Typ av författning
- Förordning
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
På föredragning av social- och hälsovårdsministern
ändras i förordningen den 31 december 1985 om tillämpningen av vissa stadganden i lagen om skada, ådragen i militärtjänst ( 1117/85 ) 1 §, 3 § 4 mom., 5 § 3 punkten, 6 §, 8 § 1, 3 och 4 mom. samt 9 a § 1 och 4 mom., av dessa lagrum 1 § och 5 § 3 punkten sådana de lyder i förordning av den 23 december 1987 (1178/87), 8 § 1 mom. sådant det lyder i förordning av den 30 november 1990 (1050/90), 8 § 3 mom. sådant det lyder i förordning av den 18 december 1992 (1447/92) och 9 a § 1 och 4 mom. sådana de lyder i förordning av den 5 juni 1992 (495/92), samt
fogas till 3 §, sådan den lyder delvis ändrad genom förordning av den 26 juni 1992 (586/92), nya 4 och 6 mom., varvid det ändrade 4 mom. blir 5 mom., som följer:
1 §
En skadad eller insjuknad som erhåller dagpenning eller livränta i enlighet med lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/48) eller som bytt ut sin livränta mot motsvarande kapital ersätts i enlighet med vad som stadgas i denna förordning för läkarundersökning, rehabilitering, anstaltsvård och deltidsvård på anstalt samt för hemservice som avses i 17 § 1 mom. 3 punkten, boendeservice som avses i 17 § 1 mom. 4 punkten och stöd för närståendevård som avses i 17 § 1 mom. 7 punkten socialvårdslagen samt för hem-, dag- eller nattsjukvård enligt 14 § 1 mom. 2 punkten folkhälsolagen (66/72).
3 §
En skadad eller insjuknad kan byta ut sin anstaltsrehabiliteringsperiod mot en dagrehabiliteringsperiod så att en anstaltsrehabiliteringsperiod på fyra veckor motsvarar en dagrehabiliteringsperiod på 20 dagar och en anstaltsrehabiliteringsperiod på två veckor motsvarar en dagrehabiliteringsperiod på 10 dagar.
Anstalts- och dagrehabilitering kan ersättas också för längre tid än vad som nämns i 2–4 mom., om särskilda medicinska skäl förutsätter detta.
Ersätts en skadad eller insjuknad med stöd av 2 mom. för anstaltsrehabilitering för högst fyra veckor per år, kan han dela upp sin rehabiliteringsperiod med sin make så att maken samtidigt genomgår rehabilitering under minst sju och högst 14 dygn. Ersätts en skadad eller insjuknad med stöd av 3 mom. för anstaltsrehabilitering för högst två veckor per år med två års mellanrum, kan han dela sin rehabiliteringsperiod med sin make så att maken samtidigt genomgår rehabilitering under högst sju dygn. För att anstaltsrehabiliteringsperioden skall delas krävs att den skadade eller insjuknade har fyllt eller fyller 65 år senast under det kalenderår då rehabiliteringsperioden börjar.
5 §
En förutsättning för att ersättning skall utges för läkarundersökning, rehabilitering, anstaltsvård och deltidsvård är dessutom
att anstaltsvården ges i en sådan anstalt som avses i folkhälsolagen, lagen om specialiserad sjukvård (1062/89), lagen om Helsingfors universitetscentralsjukhus (1064/ 89) eller 24 § socialvårdslagen eller i en av länsstyrelsen särskilt för ändamålet godkänd anstalt: eller
6 §
Avbryts sjukhus- eller annan anstaltsvård som uppskattats bli permanent, utbetalas i 10 § 1 mom. 1 och 5 punkten lagen om skada, ådragen i militärtjänst avsedd tilläggsdel till dagpenning eller livränta på ansökan på nytt tidigast sex månader efter att vården upphörde.
8 §
För hemservice som nämns i 9 § 1 mom. socialvårdsförordningen och boendeservice som nämns i 10 § i samma förordning samt för stöd för närståendevård som nämns i 17 § 1 mom. 7 punkten socialvårdslagen utges till kommunen eller samkommunen ersättning enligt de grunder som stadgas i denna paragraf.
Som stödservice ersätts till dubbelt belopp den klientavgift kommunen eller samkommunen fastställt med stöd av förordningen om klientavgifter inom social- och hälsovården (912/92), dock högst till ett belopp som motsvarar kostnaderna för serviceproduktionen.
Stöd för närståendevård ersätts enligt de faktiska kostnader som kommunen eller samkommunen åsamkats därav.
9 a §
Olycksfallsverket betalar årligen till kommuner eller samkommuner förskott på kostnader för hemservice, boendeservice och stöd för närståendevård enligt 8 § samt för hem-, dag- eller nattsjukvård samt medicinsk rehabilitering som anordnats i form av öppen vård enligt 9 §.
Kommunen eller samkommunen skall senast den 31 mars tillställa olycksfallsverket en utredning om de kostnader som åsamkats föregående är. Kommunen eller samkommunen skall återbetala överbetalt förskott till olycksfallsverket. Beloppet kan uppbäras så att det dras av i samband med utbetalningen av förskottet för följande år. Har förskottet varit för litet, skall olycksfallsverket före utgången av maj betala skillnaden till kommunerna eller samkommunerna.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994.
Åtgärder som verkställigheten av denna förordning förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.
Helsingfors den 17 december 1993
Republikens President MAUNO KOIVISTOSocial- och hälsovårdsminister Jorma Huuhtanen