Statsrådets beslut om skydd av arbetstagare mot risker i samband med exponering för kemiska agenser
- Typ av författning
- Beslut
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
Statsrådet har vid föredragning från arbetsministeriet med stöd av 47 § lagen den 28 juni 1958 om skydd i arbete (299/58) beslutat:
1 § Syfte
Syftet med detta beslut är att skydda arbetstagare mot sådana risker för deras hälsa och säkerhet som uppstår eller kan uppstå i arbetet till följd av exponering för skadliga kemiska agenser.
2 § Tillämpningsområde
Detta beslut tillämpas på arbete där arbetstagarna exponeras eller kan exponeras för kemiska agenser som medför risker för hälsan eller säkerheten.
3 § Definitioner
I detta beslut avses med
kemiskt agens alla kemikalier som finns på arbetsplatser och som kan vara skadliga för hälsan,
kemikalie grundämnen och kemiska föreningar av dessa, sådana de förekommer i naturen eller industriellt producerade, samt blandningar av två eller flera ämnen, och
gränsvärden den största tillåtna koncentrationen i luften på arbetsplatsen, den koncentration av orenheter i luften på arbetsplatsen som befunnits skadlig ( indikativt gränsvärde för orenheter i luften ) och det indikativa gränsvärdet för en indikator som mäts i ett biologiskt prov.
4 § Arbetsgivarens skyldigheter
Arbetsgivaren skall med beaktande samt det kemiska agensets mängd och farlighet iaktta tillräcklig omsorg och försiktighet samt ha tillräckliga kunskaper om egenskaperna och farligheten hos de kemiska agenser som han använder.
Arbetsgivaren får inte använda sådana kemikalier beträffande vilka han inte förfogar över uppgifter som motsvarar varningspåskrifterna och skyddsinformationsbladen enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av kemikalielagen (744/89) eller lagen om skydd i arbete (299/58).
5 § Största tillåtna koncentrationer
Statsrådet fastställer vid behov särskild den största tillåtna koncentrationen för orenheter i luften på arbetsplatserna samt uppställa andra särskilda krav. Om denna koncentration överskrids på en arbetsplats är arbetsgivaren skyldig att omedelbart vidta åtgärder för att minska exponeringen Då den största tillåtna koncentrationen fastställs skall arten och omfattningen av den risk orenheten i luften åsamkar arbetstagaren beaktas.
6 § Koncentrationer som befunnits skadliga
Arbetsministeriet kan ge (koncentrationer som befunnits skadliga) i luften på arbetsplatser. Arbetsgivaren skall dessa värden beakta vid bedömningen av hur ren luften är på arbetsplatsen, arbetstagarnas exponering och mätresultatens betydelse. Koncentrationer som befunnits skadliga är de minsta koncentrationer av orenheter i luften som arbetsministeriet anser kunna skada arbetstagaren på det sätt som avses i 16 § lagen om skydd i arbete.
Koncentrationer som befunnits skadliga skall återspegla utvärderingar av experter på grundval av vetenskapliga data. Då dessa skadliga koncentrationer fastställs skall de indikativa gränsvärden som publicerats av Europeiska gemenskapernas kommission beaktas.
7 § Medelvärderingstid
De gränsvärden som avses i 5 och 6 §§ anges normalt som det tidsvägda genomsnittet av ett ämne i luften på arbetsplatsen under ett åtta timmars arbetsskift (medelvärderingstid) . Som medelvärderingstid för orenheter i luften vilka förorsakar plötsliga effekter kan även användas en 15 minuters tidsperiod eller en tidsperiod som beskriver en kortare tillfällig exponering enligt lämplig mätmetod.
8 § Biologiska indikativa gränsvärden
Arbetsministeriet kan efter att ha hört social- och hälsovårdsministeriet fastställa det indikativa gränsvärdet för en biologisk exponeringsindikator som mäts i ett biologiskt prov, vilket arbetsgivaren skall beakta då arbetsförhållandena, arbetstagarnas exponering och resultaten av biologiska exponeringsmätningar utvärderas.
9 § Exponerings utredning
I arbete som avses i 2 § arbetsgivaren skall utredas typen och graden av exponering så att riskerna för arbetstagarnas säkerhet och hälsa kan bedömas och nödvändiga avvärjningsåtgärder vidtas.
Om förekomsten av orenheter i luften inte med säkerhet kan uteslutas, skall en bedömning göras för att konstatera om de gränsvärden som avses i 5, 6 och 8 §§ efterlevs.
10 §
Om arbetstagarnas exponering för orenheter i luften inte annars kan bedömas på tillförlitligt sätt, skall på arbetsplatsen utföras mätningar av orenheter i luften och, då det är möjligt, biologiska exponeringsmätningar.
Om mätresultaten visar att gränsvärdena iakttas, skall vid behov ytterligare mätningar utföras för övervakning av att denna situation fortsätter att råda. Ju mer mätresultaten närmar sig gränsvärdet desto oftare skall mätning utföras.
Om bedömningen visar att gränsvärdena efterlevs under längre tid, tack vare arbetsprocessens uppläggning, och det inte finns planer på sådana avsevända ändringen av förhållandena på arbetsplatsen som skulle leda till ökad exponering, kan mätningarna för kontroll av efterlevnaden av gränsvärdena göras med längre intervaller. I sådana fall skall arbetsgivaren dock regelbundet kontrolleras om den bedömning som ledde till detta resultat fortfarande är riktig.
Vid provtagningar och mätningar av orenheter i luften och vid utvärdering av resultaten skall utnyttjas de metoder som nämns i bilaga 1 till detta beslut eller andra metoder med vilka motsvarande resultat uppnås.
11 § Beslut om mätning av orenheter i luften
Arbetsministeriet kan allmänt eller enligt verksamhetsområde, bransch, kemikalie eller exponering, och arbetarskyddsdistriktets arbetarskyddsbyrå arbetsplatsvis bestämma,
när och hur ofta mätningar skall utföras,
vilka utvärderings-, mät-, provtagnings- och analysmetoder som skall användas vid mätningarna,
hur och vem mätresultaten skall meddelas,
på vilket sätt och hur länge uppgifter om exponering skall bevaras, och
att för mätningarna av särskilda skäl skall anlitas oberoende mätinstitut.
Då mät-, provtagnings- och analysmetoderna bestäms skall allmänt godkända och använda metoder beaktas.
12 § Information till arbetstagarna
Arbetstagarna och arbetarskyddsfullmäktige skall informeras om resultaten av mätningar av orenheter i luften på arbetsplatsen samt om de allmänna resultaten av biologiska mätningar som påvisar exponering. Varje arbetstagare har rätt att ta del av resultaten av de mätningar som visar hans personliga exponering.
13 § Avvärjande av exponering
Arbetsgivaren skall se till att arbetstagarna inte utsätts för exponering som överskrider de största tillåtna koncentrationer som avses i 5 §. När dessa koncentrationer överskrids skall orsaken till överskridningen utan dröjsmål redas ut och nödvändiga avhjälpande åtgärder vidtas.
14 § Förebyggande åtgärder och avvärjningsåtgärder
För att förhindra att arbetstagarna exponeras för kemiska agenser eller för att exponeringen skall hållas så låg som det skäligen är möjligt skall arbetsgivaren använda följande förebyggande åtgärder och avvärjningsåtgärder:
1) val och ibruktagande av kemikalier, arbetsmetoder och arbetssätt som är ofarliga eller medför så liten risk som möjligt,
2) tillräcklig intern övervakning på arbetsplatsen,
3) begränsning av antalet arbetstagare som exponeras och eventuellt exponeras samt av exponeringstiden,
4) användning av tekniska förebyggande åtgärder och avvärjningsåtgärder, såsom
- isolering av processer och arbetsskeden
- automatisering av arbetet
- fjärrstyrning
- processventilation
- tidsordning av arbetet
- lokal ventilation
- allmän ventilation
5) personliga skyddsanordningar, skyddsredskap och skyddskläder för arbetstagarnas bruk, då ovan nämnda förebyggande åtgärder och skyddsåtgärder inte garanterar tillräcklig säkerhet,
6) allmänna hygienåtgärder,
7) information och handledning till arbetstagarna om risker i samband med exponering, om tekniska åtgärder för att förebygga och avvärja riskerna, om försiktighets- och akutåtgärder som är avsedda att vidtas av arbetstagarna samt om andra frågor på arbetsplatsen som omfattas av detta beslut,
8) användning av varnings- och säkerhetsskyltar,
9) kontroll av arbetstagarnas hälsotillstånd på det sätt som stadgas i lagen om företagshälsovård (743/78) och bestäms med stöd av den,
10) planering av akut- och förstahjälpsåtgärder i händelse av onormal exponering.
15 § Undantag
Arbetsministeriet kan i fråga om enskilda verksamhetsområden, branscher, kemikalier och exponeringar samt arbetarskyddsdistriktets arbetarskyddsbyrå i fråga om enskilda arbetsplatser bevilja undantag från tillämpningen av detta beslut, om det finns särskilda skäl till det, och arbetstagarnas säkerhet och hälsa inte äventyras.
16 § Närmare föreskrifter
Arbetsministeriet kan meddela närmare föreskrifter om verkställigheten av detta beslut.
17 § Ikraftträdande
Detta beslut träder i kraft den 1 januari 1993.
Helsingfors den 8 oktober 1992
Arbetsminister Ilkka KanervaÖverinspektör Matti Kajantie
REFERENSMETOD SOM ÅSYFTAS I 10 §
A. DEFINITIONER
I. Partiklar i luften
1. Fysikalisk-kemiska definitioner
(a) "Damm": finfördelat fast material spritt i luften, genom mekaniska processer eller genom att partiklar rörs upp.
(b) "Rök": finfördelat fast material spritt i luften, genom termiska och/eller kemiska processer.
(c) "Dimma": finfördelad vätska spridd i luften, genom kondensering eller dispersion.
2. Yrkesmedicinska och toxikologiska definitioner av partikelpopulationer
(a) Damm, rök och dimma ingår i kategorin partiklar i luften.
Vid bedömning av de hälsorisker som partiklar i luften medför skall hänsyn tas till partikelstorleken, liksom till specifika farliga effekter, koncentration och exponeringstid.
(b) Endast en del av den totala mängden partiklar i luften inom en arbetstagares inandningsområde inhaleras. Denna del betecknas den "inandningsbara fraktionen".
Viktiga faktorer i detta sammanhang är inandningshastigheten omkring näsa och mun liksom flödesförhållandena runt huvudet.
(c) Beroende på den inandningsbara fraktionens storlek kan denna komma att deponeras i olika delar av luftvägarna.
Depositionen har bl.a. en betydande inverkan på en skadlig effekts lokalisering och karaktär.
Den del av den inandningsbara fraktionen som når alveolerna benämns den respirabla fraktionen.
Den respirabla fraktionen är av särskilt yrkesmedicinskt intresse.
II. Gränsvärden
(a) Gränsvärdet anges som den tidsvägda genomsnittliga koncentrationen under åtta timmars exponering för ett ämne i form av en gas, ånga eller partiklar i luften på arbetsplatsen.
Exponeringen innebär förekomst av ett kemiskt agens i luften inom arbetstagarens andningszon.
Exponeringen definieras som koncentrationen under en referensperiod.
Detta avsnitt gäller inte gränsvärden för biologiska indikatorer.
(b) Det kan dessutom vara nödvändigt att för vissa ämnen begränsa tillåtna avvikelser uppåt under kortare perioder från den genomsnittliga tidsvägda åttatimmarsexponeringen för ämnen.
Mätningar avser då den genomsnittliga koncentrationen av ämnet under den aktuella kortare perioden.
(c) Gränsvärdet för gaser och ångor anges oberoende av temperatur- och lufttrycksvariabler i ml/m 3 (ppm), samt med hänsyn tagen till dessa variabler i mg/m 3 för en temperatur om 20°C och ett tryck om 101,3 kPa.
Gränsvärdet för partiklar anges i luften i mg/m 3 oberoende av driftförhållandena på arbetsplatsen.
B. EXPONERINGSBEDÖMNING OCH MÄTSTRATEGI
1. Grundkrav
(a) Om det inte med säkerhet kan uteslutas att ett eller flera agens i form av gas, ånga eller partiklar finns i luften på arbetsplatsen skall en bedömning göras för att konstatera om gränsvärdena efterlevs.
(b) Vid sådan bedömning skall alla faktorer som kan vara av betydelse för exponeringen noggrant studeras, till exempel:
- använda eller framställda agens,
- typer av arbete, tekniska installationer och processer,
- tids- och rumsmässiga aspekter på spridning av koncentrationer av agenser.
(c) Ett gränsvärde efterlevs om bedömningen visar att exponeringen inte överskrider det.
Om den information som erhålls inte är tillräcklig för att konstatera huruvida gränsvärdena efterlevs måste den kompletteras med mätningar utförda på arbetsplatsen.
(d) Om bedömningen visar att ett gränsvärde inte efterlevs skall:
- orsakerna till att gränsvärdet överskrids bestämmas och lämpliga åtgärder för att rätta till förhållandena genomföras så snart som möjligt,
- bedömningen upprepas.
(e) Om bedömningen visar att gränsvärdena efterlevs skall, vid behov, ytterligare mätningar utföras med lämpligt intervall för att se till att denna situation fortsätter att råda.
Ju mer den uppmätta koncentrationen närmar sig gränsvärdet desto oftare skall mätning utföras.
(f) Om bedömningen visar att gränsvärdena efterlevs under längre tid, tack vare arbetsprocessens uppläggning, och ingen betydande förändring genomförs av förhållandena på arbetsplatsen som skulle kunna medföra förändring av den exponering arbetstagarna utsätts för, kan mätningar göras med längre intervall.
I sådana fall skall dock regelbundet kontrolleras om den bedömning som ledde fram till denna slutsats fortfarande är tillämplig.
(g) Om arbetstagare samtidigt eller i följd exponeras för mer än ett agens måste detta tas i betraktande vid en utvärdering av den hälsorisk de utsätts för.
2. Krav på personer som utför mätningar
Personer som utför mätningar skall ha nödvändiga expertkunskaper och resurser.
3. Krav på mätmetoder
(a) Mätmetoden skall ge resultat som är representativa för den exponering arbetstagarna utsätts för.
(b) För att med säkerhet bestämma den exponering som arbetstagaren är utsatt för på arbetsplatsen skall personlig provtagningsutrustning som är fäst vid arbetstagarens kropp användas, där så är möjligt.
I de fall då en grupp arbetstagare utför identiska eller likartade uppgifter på samma arbetsplats och utsätts för likartad exponering kan provtagning utföras i gruppen så att den är representativ för gruppen som helhet.
Mätsystem med fasta punkter får användas om resultaten gör det möjligt att bedöma den exponering som arbetstagaren utsätts för på arbetsplatsen.
Prover skall så långt som möjligt tas i höjd med arbetstagarens inandningsorgan och i arbetstagarens omedelbara närhet.
Om tveksamhet råder skall mätpunkten vara den punkt där den största risken föreligger.
(c) Den mätmetod som används skall vara lämplig för det agens som skall mätas, dess gränsvärde och luften på arbetsplatsen.
Resultatet skall exakt ange koncentrationen av avsett agens, i samma måttenhet som gränsvärdet.
(d) Om mätmetoden inte är specifik för det agens som skall mätas skall hela det uppmätta värdet anses avse det agens som skall mätas.
(e) Mätmetodens detektionsgränser, känslighet och exakthet skall vara lämpliga för gränsvärdet.
(f) Mätmetodens korrekthet måste garanteras.
(g) Mätmetoden skall ha testats under praktiska förhållanden.
(h) Om Finlands Standardiseringsförbund SFS rf på grundval av Europeiska standardiseringskommissionens (CEN) beredningsarbete publicerar generella krav på mätmetoder och mätutrustning för mätningar på arbetsplatsen samt provningsbestämmelser skall dessa beaktas vid valet av lämpliga mätmetoder.
4. Mätningsspecifikationer för upptäckt av representativa partikelpopulationer i luften på arbetsplatser
(a) Koncentrationer av partiklar i luften skall mätas med avseende på effekt. Vid provtagning skall därför antingen den inandningsbara eller den respirabla fraktionen mätas.
Detta kräver partikelseparering efter aerodynamisk diameter motsvarande den deponering som sker vid inandningen.
Om lämplig utrustning för provtagning på arbetsplatser inte finns tillgänglig behövs praktiska specifikationer för enhetlig mätning.
(b) Den fraktion partiklar i luften som kan andas in av en arbetstagare genom munnen eller näsan bedöms vara inandningsbar.
Exempelvis används för provtagning vid mätningar i praktiken anordningar med en inandningshastighet om 1,25 m/s +/- 10 %,eller anordningar som följer ISO/TR 7708 1983 (E).
Som exempel kan anges att i det första fallet
- med provtagningsanordningar som fästs på personen, skall inloppet vara riktat parallellt med arbetstagarens ansikte under hela provtagningen,
- vid provtagning med fasta punkter, skall inloppets placering och form göra det möjligt att ta prover som är representativa för den exponering som arbetstagaren utsätts för vid olika flödesriktningar,
- är placeringen av provtagningsanordningens inlopp av föga betydelse där den omgivande luftens flödeshastighet är mycket låg,
- med omgivande flödeshastigheter om 1 m/s eller mer, rekommenderas provtagning i flera riktningar i horisontalplanet.
(c) Den respirabla fraktionen av partiklar i luften utgörs av en population som passerat ett separeringssystem som med avseende på effekt är likvärdigt med den teoretiska separeringsfunktionen hos en sedimentseparator som ger en femtioprocentig separering av partiklar med en aerodynamisk diameter om 5 æm (Johannesburg-konventionen 1979).
(d) I händelse av att SFS på grundval av CEN:s beredningsarbete slår fast specifikationer för insamling av partiklar i luften på arbetsplatsen skall dessa företrädesvis tillämpas.
Andra metoder får användas, under förutsättning att de leder till samma eller än striktare slutsatser vad avser gränsvärdenas efterlevnad.