654/1992

I denna lag stadgas om fastighetsskatt , som årligen skall betalas till kommunen på basis av fastighetens värde.

Fastighetsskatten tillfaller den kommun där fastigheten är belägen.

Med fastighet avses i denna lag sådan tomt, lägenhet och annan självständig enhet för jordinnehav i Finland, som har antecknats eller bör antecknas som fastighet i jordregistret, tomtboken eller fastighetsregistret.

Denna lags stadganden om fastigheter tillämpas även

En byggnad och andra beståndsdelar av en fastighet anses höra till fastigheten till den del de beaktas vid tillämpningen av de värderingsgrunder som nämns i 15 §.

Fastighetsskatt skall inte betalas

Fastighetsskatt skall inte heller betalas för en fastighet till den del den används

En kommun skall inte betala skatt för en fastighet som den äger på sitt eget område.

För en fastighet skall inte betalas skatt, om beskattningen strider mot föreskrifterna i ett sådant internationellt avtal som binder Finland och som har trätt i kraft genom lag.

Med en fastighets ägare avses den som äger fastigheten vid ingången av kalenderåret.

Med innehavare som är likställd med ägare avses den som vid ingången av kalenderåret

Denna lags stadganden om ägare tillämpas även på innehavare som är likställda med ägare.

Skyldig att betala skatten för en fastighet är fastighetsägaren, om inte annat stadgas nedan.

Skyldigt att betala skatten för ett dödsbos fastighet är dödsboet.

Skyldig att betala skatten för en byggnad eller konstruktion är byggnadens eller konstruktionens ägare, oberoende av hans rätt till den mark på vilken byggnaden eller konstruktionen står.

Skyldig att betala skatten för ett outbrutet område är den som äger det outbrutna området.

En innehavare som är likställd med ägare är skyldig att av skatten för fastigheten betala ett belopp, motsvarande den del av fastigheten som är i hans besittning.

Om någon annan än fastighetens ägare är skyldig att betala skatt för en del av fastigheten, är ägaren skyldig att betala skatt endast för den övriga delen av fastigheten.

Om flera personer äger en fastighet genom vissa andelar, är var och en skyldig att betala skatt för sin egen andel av fastigheten.

Om en fastighet har förvärvats för ett bolag som skall bildas eller för annat oregistrerat samfund, är den skattskyldig som har förvärvat fastigheten, till dess att äganderätten övergår till samfundet eller bolaget i fråga eller till en annan mottagare av överlåtelsen.

Fastighetsskatten är en på basis av fastighetsskatteprocentsatsen bestämd andel av fastighetens värde.

Kommunfullmäktige bestämmer årligen på förhand storleken av kommunens fastighetsskatteprocentsatser och fastställer samtidigt uttaxeringen per skattöre för finansåret. Skatteprocentsatserna bestäms med en hundradedels procents noggrannhet.

Den av kommunfullmäktige påförda allmänna fastighetskatteprocentsatsen tillämpas på de fastigheter som enligt denna lag är skattepliktiga, om ingenting annat föranleds av 12 -14 §§. Den allmänna fastighetsskatteprocentsatsen skall bestämmas till minst 0,20 och högst 0,80.

Kommunfullmäktige bestämmer skatteprocentsatsen för byggnader som huvudsakligen används för stadigvarande boende till minst 0,10 och högst 0,40 %.

En byggnad anses vara använd huvudsakligen för stadigvarande boende om minst hälften av byggnadens lägenhetsyta används för detta ändamål. En lägenhet anses vara använd för nämnda ändamål om den i huvudsak är avsedd för sådan användning och inte är i annan användning.

En byggnad anses också vara använd huvudsakligen för stadigvarande boende, om den har börjat byggas med tanke på i huvudsak sådan användning.

På separata ekonomibyggnader och garagebyggnader i anslutning till sådana byggnader som avses i denna paragraf tillämpas en skatteprocentsats som bestämts enligt 1 mom.

Kommunfullmäktige kan inom de gränser som nämns i 11 § särskilt fastställa en skatteprocentsats för byggnader av vilkas lägenhetsyta mer än hälften används huvudsakligen för annat boende än det stadigvarande boende som avses i 12 §. Denna skatteprocentsats kan bestämmas så att den är högst 0,50 procentenheter högre än skatteprocentsatsen för byggnader som används huvudsakligen för stadigvarande boende.

Som sådan användning som avses i 1 mom. anses också det att en byggnad hålls reserverad huvudsakligen för annat boende än stadigvarande boende. Även på en byggnad som börjat uppföras med tanke på användning för det ändamål som avses i 1 mom. tillämpas en skatteprocentsats enligt 1 mom.

På separata ekonomibyggnader och garagebyggnader i anslutning till sådana byggnader som avses i 1 mom. tillämpas en skatteprocentsats som bestämts enligt 1 mom.

Den skatteprocentsats som avses i 1 mom. tillämpas inte på byggnader som hör till en härbärgeringsrörelse vilken drivs som näringsverksamhet.

Kommunfullmäktige kan särskilt fastställa en skatteprocentsats att tillämpas på byggnader och konstruktioner som hör till ett kraftverk. Denna skatteprocentsats kan bestämmas till högst 1,00. Skatteprocentsatsen för byggnader och konstruktioner som hör till ett kärnkraftverk kan dock bestämmas till högst 1,80.

Som en fastighets värde anses det värde som enligt de grunder som framgår av 122 , 126 och 127 §§ samt 129-132 §§ lagen om skatt på inkomst och förmögenhet samt av de föreskrifter som utfärdats med stöd av dessa lagrum bestäms för året före det kalenderår som nämns i 5 §. I fråga om en fastighet, för vilken inte bestäms något värde vid förmögenhetsbeskattningen, bestäms det i denna lag avsedda värdet enligt samma grunder.

Den skattskyldige skall på uppmaning lämna skattebyrån de uppgifter som behövs för påförande och debitering av fastighetsskatt. I fråga om sådan uppmaning och svar på sådan uppmaning gäller i tillämpliga delar vad som stadgas i 50-54 §§ beskattningslagen.

Om en fastighet är belägen i något annat skattedistrikt än det skattedistrikt vars skattebyrå påför och debiterar skatten, lämnar skattebyrån i den kommun där fastigheten är belägen den skattebyrå som verkställer beskattningen de uppgifter som behövs för påförande och debitering av skatten.

Skattebyrån har rätt att för påförande och debitering av fastighetsskatt eller för lämnande av de uppgifter som nämns i 17 § få de uppgifter som avses i 44, 47 och 49 §§ beskattningslagen samt granska eller låta granska de handlingar som avses i 48 § beskattningslagen.

Skatteförvaltningen har rätt att vid behov för granskning tillställa den som för fastighetsregistret, byggnadsmyndigheten i den kommun där fastigheten är belägen eller någon annan myndighet i kommunen uppgifter om fastigheten, inklusive signumuppgifter rörande ägaren.

Myndigheten i fråga är skyldig att granska uppgifternas riktighet i den utsträckning saken framgår av de uppgifter som myndigheten har i sin besittning.

Beskattningen verkställs av skattebyrån. Skattestyrelsen bestämmer hur verkställandet av beskattningen fördelas mellan olika skattebyråer.

Den centralskattenämnd som avses i 69 § beskattningslagen kan meddela förhandsbesked om fastighetsskatten, om detta anses vara av särskild vikt för den skattskyldige eller om det med tanke på lagens tillämpning i andra likartade fall eller med hänsyn till enhetlig beskattningspraxis är viktigt att få saken avgjord. Om sökande av förhandsbesked, dess bindande verkan och sökande av ändring i förhandsbesked gäller i tillämpliga delar 69 och 99 §§ beskattningslagen.

Skattebyrån skall verkställa beskattningen samt påföra och debitera den fastighetsskatt som skall betalas av varje skattskyldig. Då beskattningen verkställs skall också sådana uppgifter och handlingar beaktas som står till skattebyråns förfogande för verkställande av annan beskattning än den som avses i denna lag.

Fastighetsskatten påförs i hela mark så att den överskjutande delen lämnas obeaktad. För en fastighet påförs inte fastighetsskatt om skatten skulle bli mindre än 100 mark. Fastighetsskatten debiteras före utgången av det år som nämns i 5 §.

Uppgifter om den fastighetsskatt som debiterats för varje enskild fastighet och om vem som är skattskyldig är offentliga.

Till en skattskyldig som har påförts fastighetsskatt skall sändas en debetsedel och en besvärsanvisning.

Skattebyrån skall tillställa den skattskyldige en utredning, i vilken antecknas de fastigheter för vilka den skattskyldige skall betala skatt, dessa fastigheters värde samt beloppet av den skatt som skall betalas. Hör en byggnad till de klasser som avses i 12-14 §§, skall också detta antecknas i utredningen.

I fråga om skatteförhöjning, skatterättelse, rättelse av debitering och efterbeskattning gäller i tillämpliga delar vad som stadgas i beskattningslagen.

Såsom uppgifter som den skattskyldige lämnat beaktas vid bedömingen av förutsättningarna för skatteförhöjning eller efterbeskattning, förutom uppgifter som lämnats på sådan uppmaning som avses i 16 §, även uppgifter och handlingar som den skattskyldige har lämnat för verkställande av inkomst- och förmögenhetsbeskattning.

Enligt denna lag kan den skattskyldige eller den som på offentlig- eller privaträttslig grund är ansvarig för betalningen av skatten, liksom även kommunalombudet eller kommunstyrelsen i den kommun där fastigheten är belägen, genom besvär hos länsrätten söka ändring i påförandet eller debiteringen av skatten.

I fråga om besvär och handläggningen av besvär gäller i tillämpliga delar 82 § 3 mom., 93 § och 93 a § 1 mom. beskattningslagen. Stadgandena i 93 § 2 mom. beskattningslagen om beslut av skattenämnden skall även tillämpas på skattebyråns beslut.

Över länsrättens utslag kan besvär anföras hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som stadgas i 96 § beskattningslagen.

Besvär får dock inte, utom då part meddelas sådant besvärstillstånd som avses i 3 mom., anföras över länsrättens utslag till den del utslaget gäller ett särskilt bestämt värde på en byggnad eller en konstruktion, om detta värde har bestämts till ett belopp som är mindre än 400 000 mark. Detsamma gäller i fråga om länsrättens utslag till den del detta i övrigt gäller frågan om den påförda fastighetsskatten är av rätt storlek eller inte, såvida det skattebelopp, för vars del utslaget går parten emot, uppenbarligen är mindre än 2 000 mark.

Besvärstillstånd söks hos högsta förvalt-ningsdomstolen, som kan meddela tillstånd endast om det med tanke på lagens tillämpning i andra likartade fall eller med hänsyn till enhetlig rättspraxis är viktigt att få målet prövat av högsta förvaltningsdomstolen.

I fråga om ansökan om besvärstillstånd gäller 96 d § beskattningslagen.

Uppbörd, indrivning och återbäring av fastighetsskatt verkställs såsom stadgas i lagen om skatteuppbörd (611/78) eller som stadgas eller bestäms med stöd av den. Uppbördsmyndighet är det länsskatteverk inom vars tjänsteområde fastighetsskatten har debiterats.

Angående påföljderna vid försummelse att inom utsatt tid betala fastighetsskatt gäller lagen om dröjsmålsränta och restavgift på skatt (145/76).

Till kommunen redovisas den med fastighetsskattedebiteringsrelationen överensstämmande andelen av den fastighetsskatt som influtit i hela landet. Skatten redovisas månatligen så att under samma månad den fastighetsskatt redovisas som influtit senast månadens sjätte dag, medan den skatt som influtit senare redovisas följande gång. Fastighetsskatten för olika år redovisas i samma relation som den som gäller ifråga om debiteringen under åren i fråga.

Vid redovisning av fastighetsskatt iakttas, utom vad som stadgas i 30 §, stadgandena i lagen om skatteuppbörd som följer:

Skattestyrelsen meddelar närmare bestämmelser om uppbörd, indrivning, återbäring och redovisning av fastighetsskatt. Skattestyrelsen kan härvid bestämma att redovisning avfastighetsskatt och utanordning av redovisningar kombineras med redovisning av de skatter som avses i beskattningslagen.

På preskription av fastighetsskatt tillämpas lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61), med undantag av dess stadganden om grundbesvär.

Angående tystnadsplikten i samband med ärenden och handlingar som behandlas enligt denna lag gäller 132 och 133 §§ beskattningslagen.

Kommunen har rätt att, utan hinder av de stadganden som nämns i 1 mom., hos skatteförvaltningen vid behov få uppgifter om fastigheter i kommunen och fastighetsskatt som påförts för dem.

Angående straffpåföljder gäller 121, 123 och 124 a §§ beskattningslagen.

Angående skatteansvaret gäller i tillämpliga delar vad 3 och 4 §§ beskattningslagen stadgar om ansvar i samband med skatter som avses i beskattningslagen.

Obetald fastighetsskatt jämte skatteförhöjning, mot dröjsmålsränta svarande ränta, dröjsmålsränta och restavgift har panträtt i fastigheten under tre år från ingången av det år som följer på debiteringen.

Angående befrielse från och anstånd med betalning av fastighetsskatt gäller vad 125 § beskattningslagen stadgar om kommunalskatt.

Angående förmånsrätt för fastighetsskatt jämte skatteförhöjning, mot dröjsmålsränta svarande ränta, dröjsmålsränta och restavgift gäller vad som stadgas om offentligrättsliga prestationer för fastigheter.

Vid sådan tillämpning av stadganden i beskattningslagen som stöder sig på en hänvisning i denna lag tillämpas sagda stadganden även på sådana skattskyldiga på vilka beskattningslagens stadganden annars inte tillämpas.

Om fastighetsskattens avdragsgillhet vid inkomstbeskattningen stadgas särskilt.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.