Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

556/1992

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Lag om ändring av beskattningslagen

Typ av författning
Lag
Meddelats

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i beskattningslagen av den 12 december 1958 ( 482/58 ) 21 § 2 mom., 28 § 2 mom., 63 § 1 mom. 1 punkten, 64 § 1 mom., 64 a och 72 a §§, 79 § 3 mom., 92 § 5 mom. samt 97 och 100 a §§, dessa lagrum sådana de lyder, 21 § 2 mom. och 28 § 2 mom. i lag av den 29 december 1988 (1243/88), 63 § 1 mom. 1 punkten, 72 a §, 92 § 5 mom. samt 97 och 100 a §§ i lag av den 30 januari 1987 (74/87), 64 § 1 mom. i lag av den 9 november 1990 (957/90) samt 64 a § och 79 § 3 mom. i lag av den 23 december 1977 (1002/77), samt

fogas till 132 §, sådan den lyder ändrad genom lagar av den 23 maj 1980 och den 29 december 1988 (361/80 och 1265/88), ett nytt 8 mom. som följer:

21 §


Länsskatteverket förordnar ett eller flera beskattningsombud och suppleanter för dem. Beskattningsombudet skall bevaka statens, kommunernas och församlingarnas samt folkpensionsanstaltens rätt.


28 §


Prövningsombudet och hans suppleant förordnas av skattestyrelsen.

63 §

Beskattningen verkställs

1)

i fråga om statsskatten samt i fråga om den försäkrades folkpensions- och sjukförsäkringspremier av skattenämnden eller skattebyrån i den skattskyldiges hemkommun;


64 §

Om en rörelse har bedrivits så att skatt på grund därav skall betalas till tre eller flera kommuner, skall länsskattenämnden i det län där den skattskyldiges hemkommun är belägen fastställa den skattskyldiges inkomst av rörelsen samt den grund enligt vilken inkomsten skall fördelas mellan kommunerna och delas upp mellan delägarna i en sammanslutning. Likaså skall länsskattenämnden bestämma den grund enligt vilken förvärvsinkomst skall fastställas och delas upp makar emellan.


64 a §

Om ett yrke eller gårdsbruk som bör anses såsom en enda inkomstkälla har bedrivits så att skatt på grund därav skall betalas till två eller flera kommuner, eller om en rörelse har bedrivits så att skatt på grund därav skall betalas till två kommuner, skall skattenämnden eller skattebyrån i den skattskyldiges hemkommun vid verkställandet av beskattningen göra en beräkning av de grunder, enligt vilka inkomstkällans beskattningsbara inkomst vid kommunalbeskattningen skall fördelas mellan de olika kommunerna. Beräkningen skall ofördröjligen för kännedom meddelas de övriga berörda kommunernas skattebyråer, vilka för sin del skall verkställa beskattningen i enlighet härmed.

72 a §

Skattebyrån behandlar vid den ordinarie beskattningen ärenden som gäller

1)

beskattning baserad på meddelade uppgifter,

2)

beskattning enligt beräkning, uppskattning eller prövning, om det belopp som skall läggas till inkomsterna för en skattskyldig eller för en sammanslutning och det belopp som skall minskas från sådana i lag stadgade avdrag som den skattskyldige eller sammanslutningen yrkat och beloppet av annan avvikelse från skattedeklarationen inte sammanlagt överstiger ett belopp som bestäms genom förordning,

3)

ändring som inte påverkar skattens belopp,

4)

rättelse av skattedeklaration på grund av ett klart räkne- eller skrivfel.

Skattedirektören kan bestämma att skattenämnden behandlar eller att skattenämnden kan överta behandlingen av ett ärende som gäller en viss sakkategori eller en viss skattskyldig och som nämns i 1 mom.

79 §


Skattebyrån i den försäkrades hemkommun skall likaså enligt vad därom stadgas särskilt fastställa och debitera den försäkrades folkpensions- och sjukförsäkringspremier på basis av det totala antalet skattören som har debiterats i olika kommuner.

92 §


Skatteanmärkning får inte framställas mot beskattning som har verkställts av en länsskattenämnd, ej heller över skatterättelse, efterbeskattning eller beskattning i ärende som återsänts för ny handläggning.

97 §

Om det vid handläggningen av anmärkning eller besvär framgår att skatten inte har fastställts på rätt beskattningsort, skall prövningsnämnden, länsrätten eller högsta förvaltningsdomstolen, om de inte anser sig kunna avgöra ärendet direkt, hänskjuta detta till den skattenämnd eller den skattebyrå som borde ha verkställt beskattningen. Vid handläggning av rättelse skall skattenämnden på motsvarande sätt hänskjuta ärendet till den skattenämnd som borde ha verkställt beskattningen.

100 a §

Har beskattningen ändrats på ett sätt som inverkar på beskattningen för ett annat skatteår eller på en annan skattskyldigs beskattning, skall skattebyrån rätta beskattningen för det sistnämnda skatteåret eller för den sistnämnda skattskyldige på ett sätt som svarar mot ändringen ( följdändring ), om rättelsen inte av särskild orsak är oskälig. Följdändring kan göras även om villkoren för efterbeskattning eller skatterättelse inte uppfylls.

Innan rättelse görs skall den skattskyldige om möjligt och om det inte är uppenbart onödigt beredas möjlighet att bli hörd i ärendet.

När följdändring görs skall annars i tillämpliga delar iakttas 96 e §.

132 §


Skatteförvaltningen kan, sedan den försäkrat sig om att behövlig datasekretess är tryggad och att förfarandet är ordnat på behörigt sätt, oberoende av stadgandena om hemlighållande av uppgifter lämna ut beskattningsuppgifter som behövs för databehandling, forskning, postning eller andra därmed jämförbara åtaganden som fullgörs på uppdrag av skatteförvaltningen.


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för 1991.

RP 49/92

StaUB 18/92

Nådendal den 26 juni 1992

Republikens President MAUNO KOIVISTOFinansminister Iiro Viinanen

Till början av sidan