164/1992

Vägmarkeringar används i allmänhet på permanentbelagda vägar för reglering av trafiken. Materialet för vägmarkeringar får inte vara halt och får inte höja sig mer än 6 mm ovanför körbanans yta. Vägmarkeringsstift eller motsvarande får dock, om de inte reflekterar ljus, höja sig högst 15 mm och om de reflekterar ljus, högst 25 mm ovanför körbanans yta. En markering som avses i 38 b § får höja sig högst 15 mm ovanför körbanans yta.

Längden på mittlinjens dellinje är en meter och mellanrummet 3 meter i tätorter då hastighetsbegränsningen är ≤ 50 km/h. I övriga fall är dellinjen 3 meter och mellanrummet 9 meter. Mittlinjen är 10 cm bred. Mittlinje används inte, om vägens farbara bredd är mindre än 5,7 meter.

Körfältslinjens mått är i allmänhet desamma som mittlinjens, om inte annat bestäms nedan. Inom ett grupperingsområde kan användas en körfältslinje där förhållandet mellan dellinje och mellanrum är 1:1. Dellinjens längd bestäms enligt 26 §.

Inom ett grupperingsområde där färdriktningarna förgrenas används en körfältslinje som är 20 cm bred.

Spärrlinjen är i allmänhet en 10 cm bred obruten linje. På motorvägar och motortrafikleder kan även en 20 cm bred spärrlinje användas. Inom ett grupperingsområde är spärrlinjen dock lika bred som den föregående körfältslinjen. Spärrlinjen används vid kanten av ett spärrområde och då man önskar förbjuda byte av körfält eller överskridande av mittlinjen. Spärrlinjen används särskilt på båda sidor om en med halvbommar försedd plankorsning med järnväg för att hålla i sär olika riktningar för trafiken. Gul spärrlinje används inte om vägens farbara bredd är mindre än 5,7 meter.

Varningslinjen är en streckad linje, vars bredd är 10 cm. Varningslinjens dellinje är 3 meter lång och mellanrummet en meter i tätorter då hastighetsbegränsningen är ≤ 50 km/h. I övriga fall är dellinjen 9 meter lång och mellanrummet 3 meter. Varningslinjen markeras utanför tätorter i allmänhet på en minst 120 meter lång sträcka och i tätorter i allmänhet på en minst 60 meter lång sträcka. I tätorter kan varningslinjen även lämnas omarkerad.

En varningslinje kan med avvikelse från ovan nämnda mått markeras kortare och på kortare sträcka, om spärrlinjen är bruten på grund av en infart, om avståndet mellan korsningarna är kort eller i närheten av en smal vägsträcka.

Körbanans kantlinje är en 10 cm, på motorväg och motortrafikled dock 20 cm bred obruten linje. Undantagsvis kan också en bredare kantlinje användas. Fortsättningen på kantlinjen är vanligen lika bred som kantlinjen, på motorväg och motortrafikled samt vid behov även på annat ställe används dock dubbel linjebredd. Linjens längd bestäms enligt 26 §. Ljud- och vibrationsframkallande strukturer som används i syfte att framhäva kantlinjen kan placeras på kantlinjens yttre sida eller på kantlinjen.

Buss- och spårvagnsfält skiljs åt från den övriga körbanan genom en 20 cm bred körfältslinje eller spärrlinje. Körfältslinjens dellinje och mellanrum är 3 meter.

Bredden på ränderna vid skyddsvägsmarkeringar och mellanrummet mellan dem är 50 cm. Ränderna är minst 2,5 meter långa.

En fortsättning på en cykelbana markeras med två minst 50 cm breda streckade linjer. Dellinjerna och mellanrummen är 50 cm långa.

Om en skyddsväg och en fortsättning på en cykelbana är belägna bredvid varandra markeras ingen streckad linje längs den sida av skyddsvägen som gränsar till cykelbanans fortsättning.

En stopplinje är 30-50 cm bred. Tillsammans med vägmärke 232 används stopplinje alltid när detta är tekniskt möjligt. Vid plankorsning med järnväg placeras stopplinjen intill vägmärke 232 och på annat ställe så att det från ett fordon som har stannat bakom linjen är så god sikt som möjligt mot den korsande vägen. Saknas skyddsväg i en korsning där trafiken regleras med trafikljus, markeras stopplinjen intill primärsignalen eller högst 5 meter före denna. Om stopplinjen placeras framför skyddsvägen, skall mellanrummet mellan stopplinjen och skyddsvägen vara minst 50 cm.

Väjningslinjens triangel är 50 cm bred och 60 cm hög. Avståndet mellan trianglarna är 30-50 cm. Trianglarna placeras med jämna mellanrum.

Den parallella linjedragningen inom ett spärrområde följer färdriktningen i en vinkel som i allmänhet är 30°. Linjens minimibredd är 20 cm. Förhållandet mellan dellinje och mellanrum varierar enligt storleken på spärrområdet.

En körfältspil är minst 5 meter lång, på gång- eller cykelbana dock 1 meter.

Slutpilar för körfält placeras i allmänhet flera efter varandra före det ställe där körfältet slutar så, att avstånden mellan dem minskar när slutpunkten kommer närmare. Slutpilen för ett körfält är minst 5 meter lång.

En linje som avskiljer en parkeringsplats eller som anger placeringen av fordonen på området är 10 cm bred.

När en buss- eller spårvagnshållplats gränsar till kantstenen görs en gul kantmarkering på kantstenens övre yta och på dess sidytor för angivande av hållplatsområdets längd. Kanten behöver dock inte markeras, om hållplatsområdet sträcker sig 12 meter åt båda hållen från hållplatsmärket.

En ledlinje används t.ex. för att vägleda vänstersvängande trafik eller då det finns minst två körfält med trafik som svänger i samma riktning, eller annars då det finns särskilt behov att förtydliga körfältens läge. Ledlinjen är lika bred som den föregående linjen. Dellin-jens och mellanrummets längd är 0,5-1,5 meter.

Sidan på en ruta i en markering som anger fartgupp eller höjd skyddsväg är 10-50 cm lång. Rutmarkeringen dimensioneras så att minst två markeringsrader syns i tillfartsriktningen.

Bredden på varselränder är 10-20 cm. Ljud- eller vibrationsframkallande strukturer som syftar till att framhäva ränderna kan placeras på eller på yttre sidan av ränderna.

Förhandsupplysning som anger väjningsplikt eller att det är obligatoriskt att stanna placeras högst 25 meter före en korsning.

En BUS-markering som anger busskörfält placeras i början av busskörfältet och upprepas enligt behov.

Tillfälliga vägmarkeringar görs med samma färger som permanenta markeringar. Markeringar som kan förorsaka uppenbar fara skall avlägsnas eller täckas.

En vägmarkering skall bevaras i sådant skick att den inte felaktigt kan uppfattas som en annan vägmarkering.