163/1992

Med vägmarkering avses målade eller på annat sätt gjorda markeringar på vägytan vilka används antingen separat eller tillsammans med vägmärken för att reglera trafiken.

Vägmarkeringarna indelas i längsgående vägmarkeringar och andra vägmarkeringar.

Vad som i detta kapitel stadgas om korsningar gäller i tillämpliga delar även anslutningar.

Mittlinje är en vit streckad linje som skiljer åt trafik i motsatta riktningar på samma körbana. Längdförhållandet mellan dellinje och mellanrum är 1:3.

Körfältslinje är en vit streckad linje som skiljer åt körfält med trafik i samma riktning. Längdförhållandet mellan dellinjen och mellanrummet är vanligen 1:3. På ett grupperingsområde och i vissa senare nämnda fall kan förhållandet mellan dellinje och mellanrum dock även vara 1:1.

Fortsatt körning på körfältslinjen är förbjuden.

Spärrlinje är en obruten gul eller vit linje mellan körfält. Spärrlinjen är gul när den skiljer åt trafik i motsatta riktningar och annars vit.

Ett fordon får inte överskrida eller köra på en spärrlinje som är avsedd för dess körriktning. Spärrlinjen är avsedd för fordonets körriktning när det bredvid Spärrlinjen på dess högra sida inte finns någon streckad linje. Då en dylik spärrlinje är gul, får fordonet inte heller köra på dess vänstra sida.

Varningslinje är en gul streckad linje som förvarnar om en gul spärrlinje. Längdförhållandet mellan dellinje och mellanrum är 3:1. Varningslinjen är avsedd för fordonets körriktning när det bredvid varningslinjen på dess högra sida inte finns en mittlinje eller en spärrlinje.

Ett körfält med växlande körriktning markeras med en dubbel varningslinje på förfallets båda sidor.

Körbanas kantlinje är en obruten vit linje som anger körbanans kant. Kantlinjens fortsättning kan vid korsningar och sådana hållplatser som har avskilts från körbanan eller på andra motsvarande ställen markeras med en vit streckad linje. Längdförhållandet mellan dellinje och mellanrum är i detta fall 1:1.

För att kantlinjen skall framhävas kan ljud- eller vibrationsframkallande strukturer användas.

Ett buss- eller spårvagnsfält avskiljs från den övriga körbanan med en körfältslinje eller med en spärrlinje som är bredare än normalt. Längdförhållandet mellan dellinje och mellanrum är 1:1.

En skyddsväg kan anges med vit randning i körbanans riktning.

En cykelbanas fortsättning kan anges med en vit streckad linje på båda sidor av fortsättningen.

Fortsättningen på en kombinerad cykel- och gångbana eller på sådana cykel- och gångbanor som löper parallellt kan i hela sin bredd utmärkas som skyddsväg. Cyklister och mopedister får då använda skyddsvägen för att korsa en väg.

Stopplinje är en obruten vit linje tvärs över vägen. Med en stopplinje kan anges det ställe före vilket fordonen enligt ett vägmärke eller trafikljus skall stannas.

Väjningslinje är en linje som består av små vita trianglar tvärs över vägen. En väjningslinje kan användas för att framhäva väjningsplikt som anges med vägmärke 222 eller 231.

Ett spärrområde anges med en gul eller vit linjering som har begränsats med en spärrlinje. Ett spärrområde kan också begränsas av kantsten. Linjeringen kan helt eller delvis ersättas med obruten vit eller gul markering.

Ett spärrområde är gult när det skiljer åt trafik i motsatta riktningar och annars vitt.

Utöver vad som stadgas i 34 § 2 mom. är det förbjudet att köra samt att stanna och parkera fordon på ett spärrområde.

Med en vit körfältspil kan för gruppering anges i vilken riktning eller i vilka riktningar fordon som använder förfältet får köra ut ur korsningen.

Med avvikelse från den gruppering som angetts med en körfältspil får en cyklist eller mopedist som ämnar svänga till vänster köra rakt över korsningen längs det högra körfält som är avsett för trafik rakt framåt.

På en gångbana och en cykelbana anger körfältspilen färdriktningen.

Med en vit slutpil för körfält kan anges att förfältet slutar.

En parkeringsplats avskiljs från körbanan med en obruten vit linje. En likadan linje kan ange fordonens placering på parkeringsplatsen.

En obruten gul kantmarkering kan ange begränsning av stannande vid en buss- eller spårvagnshållplats. I oklara fall kan även ett sådant förbud mot stannande eller parkering som anges med ett vägmärke eller som avses i 27 och 28 §§ vägtrafiklagen, förtydligas med en markering. Markeringen kan även användas på kanten av en trafikdelande refuge.

Ledlinje är en vit streckad linje som kan användas för att leda trafik till rätt körfält. Längdförhållandet mellan dellinje och mellanrum är 1:1.

Vit rutmarkering används för att föraren lättare skall kunna se en fartgupp eller en förhöjd skyddsväg. På en väg med en hastighetsbegränsning på högst 30 km/h behöver en fartgupp eller en höjd skyddsväg dock inte ha rutmarkering.

En grupp mot körriktningen tvärställda smala vita ränder (varselränder) förvarnar om ett vägavsnitt där föraren skall vara särskilt uppmärksam och ge akt på hastigheten. För att tvärrändernas effekt skall förbättras kan ljud- eller vibrationframkallande strukturer användas.

För att vägmärkets effekt skall förbättras eller förtydligas kan följande vita vägmarkeringar användas:

–markeringar som anger den del av väg som är avsedd för gång- och cykeltrafik

–förberedande upplysning om väjningsplikt

–förberedande upplysning om STOP-markering som anger att det är obligatoriskt att stanna

–P-markering som anger parkeringsplats

–markering som anger parkeringsplats för invalidfordon

–BUS-markering som anger busskörfält, parkeringsplats för bussar eller busshållplats

–markering som anger körriktning som avviker från den övriga trafiken och som med vägmärke har tillåtits för bussar och eventuellt andra fordon.

–TAXI-markering som anger taxistation eller taxiruta

–markering som anger hastighetsbegränsning

–markering av nummer på internationell huvudled.