1127/1992

Tillstånd till avbrytande av havandeskap skall sökas av kvinnan själv antingen hos en läkare eller hos rättsskyddscentralen för hälsovården om inte hon på grund av sinnesjukdom, psykisk efterblivenhet eller rubbad själsverksamhet är oförmögen att framställa en giltig begäran om åtgärden.

Hos rättsskyddscentralen för hälsovården skall tillstånd sökas genom en egenhändigt undertecknad ansökan i vilken sökandens namnteckning skall vara styrkt av två ojäviga personer.

Har till ansökan inte fogats den utredning som avses i 3 §, skall rättsskyddscentralen för hälsovården vid behov ålägga sökanden att inom utsatt tid lämna in utredningen.

Har till ansökan inte fogats skriftlig utlåtande av dem som enligt 7 § lagen om avbrytande av havandeskap skall ges tillfälle till det, skall rättsskyddscentralen för hälsovården, då det finns skäl därtill, ge dessa tillfälle att avgiva utlåtande i saken.

Konstaterar rättsskyddscentralen för hälsovården att del i vissa delar av landet på grund av långa avstånd, läkar- eller sjukhusbrist eller av andra sådan orsak inte kan anses finnas ett tillräckligt antal läkare med behörighet att avge utlåtande, eller abortsjukhus, skall den bestämma att inom nämda områden tillstånd till avbrytande av havandeskap får sökas direkt hos rättsskyddscentralen tills den beslutar något annat.

Rättsskyddscentralen för hälsovården skall underrätta länsstyrelserna och hälsovårdscentralerna samt Väestöliitto r.y. om de abortsjukhus som den har godkänt samt om de områden som avses i 1 mom. Uppgift skall likaså lämnas om de i 8 § 1 mom. lagen om avbrytande av havandeskap åsyftade läkare som rättsskyddscentralen särskilt har förordnat att tjänsgöra som läkare med behörighet att avge utlåtanden samt om de läkare som rättsskyddscentralen har fråntagit denna rätt.

Social- och hälsovårdsministeriet skall för läkare med behörighet att avge utlåtanden och för ingreppsläkare meddela anvisningar och föreskrifter om tillämpningen av de stadganden i lagen om avbrytande av havandeskap och i denna förordning som eventuellt föranleder tolkningssvårigheter. Särskilt skall rättsskyddscentralen för hälsovården se till att dessa läkare iakttar enhetlig praxis vid tolkningen av grunderna för abort.

En ingreppsläkare skall inom en månad efter det havandeskap har avbrutits sända en anmälan om åtgärden till forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården. Överläkaren vid sjukhuset skall se till att alla handlingar i saken förvaras omsorgsfullt i sjukhusets arkiv. Har havandeskap avbrutits under förhållanden som avses i 9 § lagen om avbrytande av havandeskap, skall utöver nämnda anmälan alla handlingar i saken samtidigt sändas till forsknings- och utvecklingscentralen.

Rättsskyddscentralen för hälsovården skall på basis av de anvisningar och föreskrifter som den meddelat i enlighet med 8 §, de anmälningar som den mottagit i enlighet med 9 § samt besvär och klagomål övervaka att läkare med behörighet att avge utlåtanden och ingreppsläkare har som mål en opartisk och enhetlig praxis. Om det finns särskilda skäl därtill, skall rättsskyddscentralen förvägra läkaren rätt att avge utlåtanden i ärenden som gäller avbrytande av havandeskap eller återkalla hans förordnande att tjänstgöra som läkare med behörighet att avge utlåtanden eller återkalla godkännande av ett sjukhus som abortsjukhus, eller vid behov vidta disciplinära åtgärder eller åtgärder för väckande av åtal.

Formulären för blanketter enligt denna förordning faställs av social- och hälsovårdsministeriet.

Social- och hälsovårdsministeriet leder och övervakar den upplysningsverksamhet som gäller allmän handledning i födelsekontroll och som utgör en förebyggande åtgärd mot aborter och särskilt en åtgärd för minskande av olagliga aborter. I detta sammanhang skall social- och hälsoslyrelsen särskilt se till att medborgarna genom publikations- och annan informationsverksamhet får upplysning om hur havandeskap kan förhindras.

Rättsskyddscentralen för hälsovården kan anförtro skötseln av särskilda uppgifter åt sammanslutningar som den anser vara lämpliga.