1020/1992

"Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag" (Gal. 6: 2). Så vägleder oss Bibeln till kristet ansvar. Vår livsstil behöver förnyelse. Förnyelsen börjar när vi erkänner det personliga och gemensamma ansvaret. Också i vårt land har man kommit till insikt om att en ekonomisk tillväxt inte ensam är en garanti för ett helgjutet liv och en trygg framtid. Att leva ansvarsfullt kräver att man granskar de värden man bygger sitt liv på och undersöker hur det är möjligt att bevara tillförsikten och framtidshoppet.

Kärlek är strävan efter ett ansvarsfullt levnadssätt, med ansvar både för det egna folket och för hela människosläktet. Ansvaret för våra närområdens och hela Europas framtid kräver hela tiden nya ansträngningar. Kontakterna över gränserna måste målmedvetet förstärkas.

Omsorgen om människorna i våra närområden får dock inte leda till att vi glömmer våra medmänniskor längre bort. Resurserna är knappa och måste därför styras effektivare än förut. Vi måste iaktta långsiktighet och regelbundenhet i fördelningen av understöden.

En ansvarsfull livsinställning betyder en strävan efter det goda och riktiga. Den inger också de unga mod att tro på framtiden. Vi bär också ansvar för bevarandet och utvecklandet av livsmiljön, något som var och en kan stödja genom sina egna val.

Också de mänskliga relationerna är en del av livsmiljön. I dessa relationer behövs ömsesidig omsorg. Då överförs den äldre generationens livserfarenhet till de unga som en andlig resurs, en hörnsten i deras framtidsbygge. "Vi skall var och en tänka på vår nästa, på vad som är gott och bygger upp" (Rom. 15: 2).

De kristna kyrkorna och samfunden bygger på Bibeln, vars budskap leder oss till ett ansvarsfullt levnadssätt. Med sin lära och sin bön famnar de varje enskild medlem och hela folk. Ett särskilt ansvar har kyrkan i de fall då förändringarna har skapat en andlig och ideologisk tomhet. Det är förenligt med det kristna levnadssättet att förkunna Jesu kärlek, respekterande människans andliga och intellektuella arv.

Regeringen har med iakttagande av gammal kristlig sed beslutat att allmänna tacksägelse-, bot- och böndagar år 1993 skall högtidlighållas under fyra söndagar, nämligen den 24 januari, den 9 maj, den 26 september och den 24 oktober, samt till ämne för predikan på dessa böndagar fastställt bifogade texter. Medborgarna i republiken uppmanas att delta i dessa gemensamma gudstjänster samt att även i hemmen fördjupa sig i den kristna trons eviga sanningar. Det åligger alla som det vederbör att tillkännage detta beslut och övervaka dess efterlevnad.

Böndagarnas texter 1993

1:a Böndagen

Jag vill församla dig, Jakob, ja, hela ditt folk. Jag vill hämta tillhopa Israels kvarlevor, jag vill föra dem tillsammans som fåren till fållan, som en hjord till dess betesmark, så att där uppstår ett gny av människor. En vägbrytare drar ut framför dem, de bryter sig igenom och tågar fram, genom porten vandrar de ut. Deras konung tågar framför dem, Herren går i spetsen för dem. (Mika 2: 12-13)

Då beslöt lärjungarna att man skulle sända understöd till bröderna i Judeen, var och en efter sina tillgångar. De gjorde så och skickade Barnabas och Saul att överlämna gåvorna till de äldste. (Apg. 11: 29-30)

Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er. Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare är inte förmer än den som har sänt honom. Vet ni detta, är ni saliga om ni också handlar därefter. (Joh. 13: 13-17)

2:a Böndagen

"Om någon fattig finns hos dig, en av dina bröder inom någon av dina städer, i det land som Herren, din Gud, vill ge dig, så skall du inte förhärda ditt hjärta och tillsluta din hand för denne din fattige broder, utan du skall gärna öppna din hand för honom och gärna låna honom vad han behöver i sin brist. Fattiga skall ju aldrig saknas i landet, därför befaller jag dig och säger: Du skall gärna öppna din hand för din broder, för de arma och fattiga som du har i ditt land. (5 Mos. 15: 7-8, 11)

Vi som är starka är skyldiga att hjälpa de svaga med deras bördor och får inte tänka på oss själva. Vi skall var och en tänka på vår nästa, på vad som är gott och bygger upp. Kristus tänkte inte på sig själv, nej, det står skrivet: "Dina smädares smädelser föll över mig." (Rom. 15: 1-3)

En av de skriftlärda som hörde dem diskutera märkte hur väl Jesus svarade och kom fram och frågade honom: "Vilket är det viktigaste budet av alla?" Jesus svarade: "Viktigast är detta: 'Hör Israel, Herren vår Gud är den ende Herren, och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.' Sedan kommer detta: 'Du skall älska din nästa som dig själv.' Något större bud än dessa finns inte." (Mark. 12: 28-31)

3:e Böndagen

Du låter dig vårda om landet och ger det överflöd, rikedom i ymnigt mått. Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden. Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt, med regnskurar uppmjukar du den, det som växer på den välsignar du. Du kröner året med ditt goda, och dina spår dryper av fetma. Betesmarkerna i öknen dryper och höjderna omger sig med fröjd. Ängarna höljer sig i hjordar, och dalarna täcks med säd. Man höjer jubelrop och sjunger. (Ps. 65: 10-14)

Men först far jag till Jerusalem med hjälpen till de heliga. Makedonien och Achaia har nämligen beslutat att göra en insamling för de fattiga bland de heliga i Jerusalem. Så beslöt de; de står ju också i skuld till dem. Ty eftersom hedningarna har fått del av deras andliga goda, är de i sin tur skyldiga att bistå dem med det materiella. (Rom. 15: 25-27)

Han tog de sju bröden och fiskarna, tackade Gud, bröt dem och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gav dem åt folket. Alla åt och blev mätta. (Matt. 15: 36-37a)

4:e Böndagen

Så säger Herren: - Det folk som slipper undan svärdet finner nåd i öknen, Israel får dra bort dit där det får ro. Fjärran ifrån uppenbarade sig Herren för mig: - Ja, med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd förbli över dig. Ännu en gång skall jag upprätta dig, så att du blir upprättad, du jungfru Israel. Ännu en gång skall du få utrusta dig med puka och dra ut i dans bland dem som gör sig glada. (Jer. 31: 1-4)

Styrk därför era matta händer och svaga knän. Gör stigen rak för era fötter, så att det ben som haltar inte går ur led utan i stället blir friskt igen. Sträva efter fred med alla och efter den helgelse utan vilken ingen får se Herren. Vaka över att ingen kommer bort från Guds nåd och att inte någon bitter rot skjuter skott och blir ett fördärv som angriper många. (Hebr. 12: 12-15)

Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt. (Luk. 2: 14)