794/1991

Denna förordning gäller påskrifter på förpackningar till ett färdigförpackat livsmedel som är avsett att säljas till konsumenter eller storhushåll. Stadgandena om påskrifter på förpackningar tillämpas också i fråga om de uppgifter om livsmedlet som ges i broschyrer eller på något annat sätt i samband med försäljningen.

Förordningen tillämpas inte i den mån annorlunda stadgas särskilt.

Denna förordning tillämpas på livsmedel som säljs oförpackade enligt vad som stadgas i förordningen eller bestäms med stöd av den.

På utbud, försäljning och annan marknadsföring av livsmedel till konsumenter tillämpas utöver denna förordning stadgandena i konsumentskyddslagen (38/78).

Om avgivande av livsmedlets näringsvärde gäller vad som särskilt stadgas eller bestäms.

I denna förordning avses

De obligatoriska påskrifterna på förpackningen skall göras hållbara, med tillräckligt stora bokstäver och så att de är lätta att få syn på, läsa och förstå. De får inte täckas över, skymmas eller avbrytas av något annat i skriftlig eller bildlig form.

Förpackningspåskrifterna får inte vilseleda köparen i fråga om livsmedlets egenskaper, sammansättning, karaktär, igenkännlighet, mängd, hållbarhet, ursprung, tillverknings- eller beredningsmetod eller någon annan motsvarande faktor. I påskrifterna får inte meddelas sådan särskild verkan eller egenskap som livsmedlet inte har eller i fråga om vilken det inte avviker från andra motsvarande livsmedel.

På en livsmedelsförpackning skall, så som stadgas i denna förordning eller bestäms närmare med stöd av den samt med beaktande av stadgade eller föreskrivna undantag, åtminstone följande påskrifter finnas:

Som namn på ett livsmedel skall användas det namn som har stadgats eller bestämts för det eller, om ett dylikt saknas, det namn som enligt vedertagen praxis används i Finland. Om ett sådant inte finns, skall namnet beskriva livsmedlet och vid behov dess bruk så att namnet tillräckligt exakt specificerar livsmedlet i fråga och skiljer det från de livsmedel som det annars kunde sammanblandas med. Ett varumärke eller handelsnamn kan inte ersätta livsmedlets namn.

Av livsmedlets namn skall framgå vilken form det har eller vilken särskild behandling det har genomgått, såsom malning, frystorkning, koncentration eller rökning, om dessa uppgifter kan anses viktiga för köparen.

En beståndsdel skall meddelas så som stadgas i denna förordning eller bestäms med stöd av den.

Om en beståndsdel i ett livsmedel själv består av flera beståndsdelar, anses dessa som beståndsdelar i det slutliga livsmedlet.

De beståndsdelar som har använts vid tillverkningen av ett livsmedel skall uppräknas som en helhet i fallande viktordning enligt tillverkningstidpunkten under rubriken "tillverknings- och tillsatsämnen", "beståndsdelar", "ämnesdelar" eller "ingredienser" eller genom användning av en mening eller ingress där nämnda rubrik ingår.

Tillsatt vatten och ämnen som avdunstar skall anges i den ordning som deras viktandelar i det slutliga livsmedlet förutsätter. Mängden av tillsatt vatten eller avdunstande ämne erhålls genom att det slutliga livsmedlets vikt minskas med totalmängden av de övriga beståndsdelar som har använts vid tillverkningen. Tillsatt vatten eller avdunstande ämne behöver inte meddelas, om dess mängd inte överskrider fem procent av det slutliga livsmedlets vikt.

En beståndsdel som är sammansatt av två eller flera beståndsdelar och som har använts vid tillverkningen av ett livsmedel får anges med sitt eget namn på den plats i förteckningen över beståndsdelar som dess vikt föranleder, förutsatt att dess beståndsdelar meddelas i fallande viktordning omedelbart efter beståndsdelens namn.

Om mängden av den sammansatta beståndsdelen är mindre än 25 viktprocent i det slutliga livsmedlet, skall av de använda beståndsdelarna åtminstone meddelas de tillsatsämnen som i det slutliga livsmedlet har ett tillsatsämnes verkningar, och av de andra beståndsdelarna åtminstone de som kan medföra överkänslighetssymtom hos den som använder livsmedlet.

Handels- och industriministeriet meddelar närmare föreskrifter om sådana i 2 mom. angivna beståndsdelar som kan medföra överkänslighetssymtom.

Ett tillsatsämne anges med gruppnamn kompletterat med ämnets namn eller under nummerkod. Om ett tillsatsämne hör till mer än en grupp, bestäms gruppnamnet enligt det ändamål för vilket ämnet huvudsakligen brukas i livsmedlet. Ett tillsatsämne som inte hör till någon grupp anges med namn eller nummerkod.

I fråga om tillsatsämnenas gruppnamn och nummerkoder iakttas förordningen om tillsatsämnen för livsmedel (973/85) eller vad som bestäms med stöd av den.

Handels- och industriministeriet meddelar vid behov närmare föreskrifter om hur användning av ett tillsatsämne skall anges i förpackningspåskrifter.

I påskriften på förpackningen till ett livsmedel får någon av dess beståndsdelar framhävas, om denna är väsentlig i fråga om vissa specifika egenskaper hos livsmedlet.

Mängden av denna beståndsdel skall meddelas i procent av det slutliga livsmedlets vikt vid tillverkningstidpunkten. Mängden får även meddelas enligt vikten hos livsmedlet när det är färdigt att förtäras, förutsatt att detta klart framgår av påskriften.

Påskriften skall göras i direkt samband med livsmedlets namn eller i förteckningen över beståndsdelar vid respektive beståndsdel.

Mängden av ett flytande livsmedels innehåll skall meddelas i sådana vikt- eller volymenheter som allmänt används i Finland, och i fråga om andra livsmedel i motsvarande viktenheter vid förpackningstidpunkten.

Om ett fast livsmedel säljs i salt-, krydd- eller sockerlag eller annan motsvarande lag som endast är avsedd som ett för köparen betydelselöst medium, skall på förpackningen i anslutning till den totala mängden också meddelas livsmedlets vikt utan lag.

Om den yttre volymen av ett färdigförpackat livsmedels förpackning är orimligt stor i förhållande till innehållets mängd och om det kan befaras att köparen vilseleds i fråga om livsmedlets kvantitet eller någon annan dylik faktor, skall förpackningen förses med kompletterande påskrifter om mängden.

På förpackningen skall en påskrift göras om den tidpunkt till vilken livsmedlet på riktigt sätt förvarat åtminstone kvarhåller de egenskaper som är specifika för det. Tidpunkten skall anges med uttrycket "bäst före" samt

Vad här sägs hindrar inte att "bäst före"-påskriften görs med angivande av dag, månad och år.

Handels- och industriministeriet kan vid behov bestämma vilka livsmedel som inte behöver förses med påskrift om minsta hållbarhetstid.

På förpackningen till ett livsmedel som är mikrobiologiskt lätt förskämbart meddelas sista användningsdag och förvaringsanvisningar i stället för "bäst före" jämte datum. Den sista användningsdagen skall anges på förpackningen genom uttrycket "sista användningstidpunkt" eller "sista användningsdag" jämte dag och månad samt, om så önskas också årtal.

Handels- och industriministeriet meddelar vid behov en exempelförteckning över mikrobiologiskt lätt förskämbara livsmedel.

Som kod för ett livsmedelsparti skall användas en påskrift enligt vilken det är möjligt att bestämma vilket parti livsmedlet hör till. Framför koden skall fogas bokstaven "L", om koden inte i annat fall klart kan skiljas från de övriga påskrifterna.

I stället för den påskrift som avses i 1 mom. får begagnas uttryck som gäller förvaringstiden, såsom "bäst före" jämte datum eller "sista användningstidpunkt" eller "sista användningsdag" jämte datum, förutsatt att påskrifterna är exakta.

Ett livsmedelsparti och koden för det skall anges av tillverkaren, beredaren, förpackaren eller försäljaren av livsmedlet i fråga.

Om livsmedlet inte är förpackat, skall koden för livsmedelspartiet och vid behov bokstaven "L" anges på transportförpackningen, transportkärlet eller transportlådan eller, ifall detta medför särskilda svårigheter, i affärshandlingarna.

När oförpackade livsmedel säljs eller livsmedel importeras på annat sätt än färdigförpackade för konsumenter eller storhushåll, skall på den låda eller det kärl i vilket livsmedlet säljs eller transporteras, i en broschyr i omedelbart samband därmed eller på något annat sätt klart meddelas produktens ursprungsland eller ursprungsregion, om det kan vilseleda köparen ifall produktens ursprung inte anges.

De obligatoriska påskrifterna på förpackningarna skall göras på finska och svenska. I stället för svenska kan också norska eller danska användas.

På livsmedel som har tillverkats i Finland och som endast säljs i kommuner med samma språk får dock enspråkiga påskrifter på dessa kommuners språk användas. I tvåspråkiga kommuner får på livsmedel som har förpackats på försäljningsstället användas antingen finska eller svenska påskrifter.

Utan hinder av 1 mom. får ursprungslandet eller ursprungsregionen för de livsmedel som har importerats meddelas på något språk som allmänt används i den internationella handeln eller med en allmänt känd bokstavsförkortning.

Närmare föreskrifter och anvisningar om verkställigheten av denna förordning meddelas vid behov av handels- och industriministeriet.

Handels- och industriministeriet kan vid behov föreskriva allmänna undantag beträffande förpackningspåskrifter, om det i fråga om någon grupp av livsmedel eller någon försäljningssituation vore oskäligt svårt att göra påskrifter och köparen på något annat sätt kan ges de nödvändiga uppgifterna om livsmedlet.

Livsmedelsverket kan i enskilda fall på ansökan av särskilda skäl bevilja undantag från denna förordning eller de bestämmelser som har utfärdats med stöd av den.

Utöver denna förordning skall stadgandena i livsmedelsförordningen (408/52) iakttas.

Om påföljderna av brott mot denna förordning och de bestämmelser som utfärdas med stöd av den stadgas i livsmedelslagen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1991.

Genom denna förordning upphävs 7, 7 a, 10 och 18-18 g §§ livsmedelsförordningen av den 21 november 1952 jämte senare ändringar samt med stöd av dem meddelade föreskrifter och anvisningar med undantag av näringsstyrelsens beslut av den 26 september 1989 om angivande av näringsvärde (872/89).

Vad som i övrigt i livsmedelslagstiftningen stadgas om iakttagandet av de stadganden i livsmedelsförordningen som nu upphävs gäller vad som sägs i denna förordning.

Den som tillverkar, låter tillverka, förpackar eller importerar livsmedel som avses i denna förordning får sälja sådana till utgången av maj 1993, fastän livsmedlen inte uppfyller kraven i förordningen eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av den, om livsmedlen motsvarar vad som gäller då förordningen träder i kraft.

Andra än i 4 mom. nämnda näringsidkare får sälja de produkter som har levererats till dem före utgången av maj 1993, fastän produkterna inte uppfyller kraven i förordningen eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av den, om livsmedlen motsvarar vad som gäller då förordningen träder i kraft.

Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.