708/1991

Åtal för ett brott skall prövas av domstolen på den ort där brottet har begåtts. Ett brott anses vara begånget både där gärningen begicks och där följden av brottet framträdde eller, om brottet stannade vid ett försök, där följden av det fullbordade brottet skulle ha framträtt. Om ett brott har begåtts på flera orter som hör till olika domkretsar, är domstolen på varje ort behörig.

Är det när åtalet väcks inte med säkerhet känt var brottet har begåtts, kan åtalet prövas vid någon av de domstolar inom vars domkrets brottet kan antas vara begånget eller den som skall åtalas påträffas.

Åtal för ett brott kan också prövas av den domstol inom vars domkrets den som skall åtalas bor eller stadigvarande vistas, om det med hänsyn till den utredning som skall läggas fram, rättegångskostnaderna och andra omständigheter anses lämpligt att målet behandlas av den.

Om inte något annat stadgas i lag, prövas åtal för ett brott som har begåtts utanför Finland av domstolen på den ort där den som skall åtalas bor, vistas eller påträffas.

Har någon begått flera brott, får åtalen för dem alla prövas av den domstol som är behörig att behandla något av åtalen, om det därigenom blir möjligt att snabbare eller lättare döma ut ett gemensamt straff och om det med hänsyn till den utredning som skall läggas fram, rättegångskostnaderna och andra omständigheter anses lämpligt att målet behandlas av den domstolen.

Ett åtal mot delaktiga i ett brott får prövas av den domstol som är behörig med avseende på någon av dem. Har målet tidigare varit anhängigt mot någon av de delaktiga, får också de övriga åtalas vid samma domstol.

Åtalas någon av de delaktiga i ett brott för något annat brott som har begåtts inom en annan domkrets, får åtalen för alla brotten prövas av den domstol som är behörig att behandla något av åtalen, om det med hänsyn till den utredning som skall läggas fram, rättegångskostnaderna och andra omständigheter anses lämpligt att alla åtal behandlas av den domstolen.

Åtal för skilda brott som har begåtts av olika svarande får alla prövas av den domstol som är behörig att behandla något av åtalen, om brotten har samband med varandra och om det med hänsyn till den utredning som skall läggas fram, rättegångskostnaderna och andra omständigheter anses lämpligt att alla åtal behandlas av den domstolen. Har saken tidigare varit anhängig mot någon av svarandena, får åtal också mot de övriga väckas vid samma domstol.

Den domstol där ett av allmän åklagare framställt straffyrkande är anhängigt får på framställning av åklagaren av särskilda skäl överföra målet till en annan behörig domstol. Den överförande domstolens beslut och andra åtgärder i samband med målet är i kraft tills den domstol dit målet har överförts beslutar något annat. Målet får likväl inte överföras tillbaka, om inte nya särskilda skäl förutsätter det.

När en ändringsansökan i ett brottmål är anhängig i hovrätten får denna, om det finns särskilda skäl, överföra målet till en annan hovrätt där något annat brottmål som gäller samma person är anhängigt.

Ändring får inte sökas i ett beslut genom vilket ett mål har överförts eller en framställning om överföring har avslagits.

Anser en högre domstol att ett brottmål som har förts till dess prövning skall behandlas på nytt av en lägre domstol, får den under de förutsättningar som stadgas i 22 § överföra målet också till en lägre domstol som inte tidigare har behandlat det, om något av de brott som målet gäller har begåtts inom dess domkrets eller om vid den är anhängigt ett annat brottmål som gäller samma person. Målet får dock inte överföras, om det för åtgärden finns något hinder enligt 22 e §.

Skall åtal i fråga om någon svarande eller något brott enligt särskilda stadganden behandlas direkt av en högre domstol eller av någon annan underrätt än den som avses i 21 §, får en annan domstol inte med stöd av 22, 22 a eller 22 b § ta åtalet till prövning.

Vad 21-22 e §§ stadgar om åtal gäller också andra offentligrättsliga yrkanden som grundar sig på brott.

Åtal som går ut på att en och samma svarande har begått olika brott eller att ett enda brott har begåtts av flera svarande skall behandlas i ett sammanhang, om det inte anses lämpligare att de behandlas vart för sig. Detsamma gäller skilda brott som påstås ha begåtts av flera svarande, om det för utredningen av målet är till fördel att åtalen behandlas i ett sammanhang.

Skilda åtal som har upptagits till behandling i ett sammanhang får senare skiljas åt. Åtal som gäller en och samma svarande eller ett och samma brott får dock endast skiljas åt om det finns särskilda skäl.

I ett brottmål får ett av flera åtal som behandlas i ett sammanhang avgöras innan behandlingen av de övriga har avslutats. Åtal som gäller en och samma svarande eller ett och samma brott får likväl avgöras vart för sig endast om det finns särskilda skäl.

Vad 6-9 §§ stadgar om parternas skyldighet att infinna sig till fortsatt handläggning av ett brottmål gäller också den fortsatta handläggningen av målet vid någon annan behörig domstol som målet har överförts till.

En lagakraftvunnen dom i ett brottmål kan återbrytas också om det, då straff bestämdes enligt 7 kap. 6 § strafflagen, har beaktats ett annat straff och om detta senare har undanröjts eller i väsentlig mån ändrats.