610/1991

I denna lag stadgas om ersättande och ordnande av rehabilitering för dem som är försäkrade enligt folkpensionslagen (347/56) och sjukförsäkringslagen (364/63).

Rehabilitering som avses i denna lag skall ersättas och ordnas, om den försäkrade inte får den rehabilitering han behöver enligt lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring (625/91), lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen (626/91), lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/48) eller lagen om olycksfall i militärtjänst (1211/90).

Folkpensionsanstalten skall för en försäkrad vars arbetsförmåga och förvärvsmöjligheter väsentligt har försvagats ordna yrkesutbildning eller yrkesträning som behövs för att bevara eller förbättra hans arbetsförmåga, om sådan inte har ordnats enligt 7 § sysselsättningslagen, lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning (763/90) eller arbetspensionslagarna eller enligt stadgandena om specialundervisning.

Folkpensionsanstalten skall såsom yrkesinriktad rehabilitering ordna också sådana dyra och krävande hjälpmedel som behövs för att förbättra eller bevara en gravt handikappads arbetsförmåga och förvärvsmöjligheter.

Med yrkesinriktad rehabilitering avses i 1 mom. även sådant understöd eller räntefritt lån som för stödjande av en persons närings- eller yrkesutövning beviljas för anskaffning av arbetsredskap och arbetsmaskiner samt för grundande och omläggning av ett eget företag liksom även för grundutbildning som är nödvändig för yrkesutbildning.

Genom förordning stadgas vad som skall anses utgöra sådan yrkesinriktad rehabilitering som avses i denna paragraf.

Folkpensionsanstalten skall för en gravt handikappad, som ges annan vård än offentlig anstaltsvård och som dessutom får

ordna sådana långvariga eller krävande, icke direkt till sjukvård anslutna rehabiliteringsperioder i form av anstaltsvård eller öppen vård, vilka behövs för att bevara eller förbättra hans arbets- eller funktionsförmåga.

Genom förordning kan stadgas närmare om innehållet i sådan rehabilitering som avses i 1 mom.

Folkpensionsanstalten kan dessutom ersätta och ordna annan yrkesinriktad eller medicinsk rehabilitering än sådan som avses i 2 och 3 §§. För detta ändamål skall årligen användas minst ett så stort belopp som svarar mot fyra procent av det belopp som influtit i försäkrades sjukförsäkringspremier. Riksdagen bestämmer årligen i samband med budgetbehandlingen om hur stort ett större belopp för ovan nämnda ändamål högst får vara. Beloppet kan användas också för forsknings- och utvecklingsverksamhet som avser rehabilitering och förebyggande av sjukdomar samt vid behov för utgifter för grundlig förbättring av rehabiliteringsanstalter som arbetar inom ramen för folkpensionsanstaltens samarbetsstiftelser och av andra anstalter som folkpensionsanstalten har understött, samt för stöd för dessa anstalters drift.

Folkpensionsanstalten skall årligen för användningen av de medel som avses i 1 mom. göra upp en plan för de tre följande kalenderåren, enligt vad som närmare stadgas genom förordning.

Ersättning för rehabilitering skall sökas hos folkpensionsanstaltens lokalbyrå.

Folkpensionsanstalten skall ge rehabiliteringsklienten ett skriftlig beslut på hans ansökan om rehabilitering.

Folkpensionsanstalten skall enligt vad som närmare stadgas genom förordning omedelbart underrätta statens studiestödscentral, som avses i lagen om studiestöd (28/72), och pensionsskyddscentralen om sådana beslut om yrkesinriktad rehabilitering som avses i denna lag.

Folkpensionsanstalten skall vid behov reda ut möjligheterna att rehabilitera en klient, dock senast när den försäkrade har fått dagpenning enligt sjukförsäkringslagen för 60 dagar.

Om en försäkrad behöver sådan rehabilitering som inte enligt vad som stadgas ankommer på folkpensionsanstalten eller som inte på ett ändamålsenligt sätt kan ordnas av denna, skall folkpensionsanstalten vid behov hänvisa den försäkrade till rehabilitering eller någon annan service.

Dessutom skall lagen om rehabiliteringssamarbete (604/91) iakttas.

Den som är missnöjd med ett beslut som folkpensionsanstalten har meddelat med stöd av 2 eller 3 § får överklaga beslutet hos prövningsnämnden genom skriftliga besvär. Besvären skall tillställas folkpensionsanstaltens lokalbyrå eller prövningsnämnden senast den trettionde dagen efter att den försäkrade fick del av pensionsanstaltens beslut.

Den som är missnöjd med prövningsnämndens beslut får söka ändring i det hos försäkringsdomstolen till den del beslutet gäller folkpensionsanstaltens skyldighet att ordna rehabilitering med stöd av 2 eller 3 § eller den försäkrades rätt till förmåner enligt någon av dem. Ändring söks hos försäkringsdomstolen enligt 1 mom. och inom den där stadgade tiden.

Ett beslut av folkpensionsanstalten eller prövningsnämnden skall oberoende av om ändring söks iakttas till dess ärendet har avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft.

Har ett enligt 2 eller 3 § meddelat beslut som vunnit laga kraft grundat sig på oriktig eller bristande utredning eller är det uppenbart lagstridigt, kan försäkringsdomstolen på ansökan av den försäkrade eller på framställning av folkpensionsanstalten och efter att ha hört den försäkrade undanröja beslutet och bestämma att saken skall behandlas på nytt. Efter en sådan framställning kan folkpensionsanstalten, till dess ärendet har avgjorts på nytt, temporärt avbryta utbetalningen av en förmån som avses i denna lag eller betala den till det belopp som anges i framställningen.

Är det fråga om att bevilja en tidigare förvägrad förmån eller om att öka en beviljad förmån, kan folkpensionsanstalten utan hinder av sitt tidigare beslut behandla ärendet på nytt.

Om prövningsnämnden gäller vad som stadgas i sjukförsäkringslagen.

Statens, kommunernas och andra offentligrättsliga samfunds myndigheter, försäkrings- och pensionsanstalterna, pensionsstiftelserna, arbetslöshetskassorna, arbetsplatskassorna, sjukhus och andra sjukvårdsinrättningar samt arbetsgivarna är skyldiga att på begäran avgiftsfritt ge folkpensionsanstalten och de besvärsmyndigheter som avses i denna lag alla uppgifter som de innehar och som inverkar på avgörandet av ärenden som de behandlar.

Vad som stadgas i 1 mom. gäller också läkare. En läkare har dock rätt att för de uppgifter och utlåtanden som han ger uppbära arvoden enligt en taxa som folkpensionsanstalten fastställer.

Läroanstalter, rehabiliteringsanstalter och andra som tillhandahåller rehabilitering är skyldiga att ge folkpensionsanstalten de uppgifter som behövs för skötseln av dess åligganden enligt denna lag, och de har rätt att av folkpensionsanstalten få uppgifter om förmåner som avses i denna lag till den del de behövs för fastställande eller utbetalning av en förmån som en rehabiliteringsklient har rätt till enligt någon annan lagstiftning.

De som deltar i verkställigheten av denna lag får inte utan tillstånd röja en enskild persons eller familjs hemlighet eller uppgifter om ett företags ekonomiska situation som de på grund av sin ställning eller sitt uppdrag har fått kännedom om. Tystnadsplikten kvarstår efter anställningsförhållandets eller uppgiftens slut.

Vad som stadgas i 1 mom. hindrar inte att en sak yppas för den som på tjänstens vägnar har rätt att få kännedom om den.

Den som bryter mot tystnadsplikten enligt 1 mom. skall, om inte strängare straff stadgas i någon annan lag, för brott mot tystnadsplikt enligt lagen om rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Allmän åklagare får inte väcka åtal för brott mot den tystnadsplikt som avses i 1 mom., om inte målsäganden har anmält brottet till åtal.

Ersättning enligt denna lag för rehabilitering eller understöd enligt 2 § 3 mom. får inte mätas ut.

Kostnader som följer av denna lag betalas av folkpensionsanstaltens medel.

Genom förordning kan stadgas sådana undantag från denna lag som följer av ömsesidiga avtal med andra stater.

Om inte något annat följer av denna lag, skall i tillämpliga delar dessutom iakttas 35-37, 40, 44-46, 59, 63, 81-83, 84-89 och 92 §§ folkpensionslagen. ^[1]

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag samt om vad som i 2 och 3 §§ avses med gravt handikapp utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1991.

Utan hinder av 4 § skall 1991 och 1992 minst två procent av det belopp som inflyter i form av försäkrades sjukförsäkringspremier användas för verksamhet som avses i 4 §.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

De av folkpensionsanstalten finansierade byggnadsprojekten för stiftelserna Kiipulasäätiö, Kuntoutumis- ja liikuntasäätiö Peurunka, Kuntoututumissairaalasäätiö Kankaanpää och Reumasäätiö får slutföras med medel som avses i 4 §.