Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

527/1991

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Statsrådets beslut om allmänna anvisningar för begränsandet av kväveoxidutsläpp från pannor och gasturbiner

Typ av författning
Beslut
Meddelats

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

Statsrådet har med stöd av 9 § luftvårdslagen av den 25 januari 1982 (67/82), sådan den lyder i lag av den 14 augusti 1989 (749/89), vid föredragning från miljöministeriet beslutat:

1 §Riktvärden för utsläpp från nya pannor och gasturbiner

För förebyggande av att luften förorenas föreskrivs, att för sådana pannor och gasturbiner som tas i bruk efter detta besluts ikrafträdande och vilkas bränsleeffekt (P) är över 50 megawatt (MW) är årliga medelvärdet för kväveoxidutsläpp högst följande, räknat i milligram kvävedioxid (NO 2 ) per i pannan eller i gasturbin inmatad energimängd på 1 megajoule (MJ):

huvudbränsle eller förbränningsteknik

pannans eller gasturbinens bränsleeffekt (P) MW

utsläpp av kväveoxider högst, mg NO 2 /MJ

stenkol

50 ≤ P ≤ 150

150

P ≥ 150

50

inhemska

50 ≤ P ≤ 300

150

bränslen

P ≥ 300

50

naturgas

panna

P ≥ 50

50

gasturbin

P ≥ 50

60

olja

panna

50 ≤ P ≤ 150

120

150 ≤ P ≤ 300

80

P ≥ 300

50

gasturbin

50 ≤ P ≤ 300

150

P ≥ 300

60

För stenkolspannor med en bränsleeffekt över 150 MW, om vilkas luftvårdsanmälan angående inledande av verksamhet har lämnats in före den 1 mars 1991 och vilkas byggande inleds senast den 1 januari 1992, är riktvärdet för utsläppen 70 milligram kvävedioxid (NO 2 ) per megajoule (MJ). På utsläppen från naturgasdrivna gasturbiner med en bränsleeffekt över 50 MW tillämpas under samma tidsförhållanden riktvärdet 80 milligram kväveldioxid (NO 2 ) per megajoule (MJ).

2 §Riktvärden för utsläpp från ibrukvarande pannor och gasturbiner

För förebyggande av att luften förorenas föreskrivs, att för sådana pannor och gasturbiner som tagits i bruk före detta besluts ikraftträdande och vilkas bränsleeffekt (P) är över 100 megawatt (MW) är årliga medelvärdet för kväveoxidutsläpp högst följande, räknat i milligram kvävedioxid (NO 2 ) per i pannan eller i gasturbin inmatad energimängd på 1 megajoule (MJ):

huvudbränsle, förbränningsanordning och förbränningsmetod

utsläpp av kväveoxider högst, mg NO 2 /MJ

stenkol

brännarbränning

väggeldning

230

tangentialeldning

180

övriga tekniker

150

torv

brännarbränning

180

övriga tekniker

150

andra inhemska bränslen

150

naturgas

panna

80

gasturbin

100

olja

panna

120

gasturbin

150

De i 1 mom. nämnda riktvärdena gäller dock inte sådana pannor och gasturbiner där mängden använt bränsle efter den 1 januari 1995 är tillräckligt stor för drivande av pannan eller gasturbinen med toppeffekt högst 15 000 timmar.

Om en verksamhetsidkare vill tillämpa stadgandena i 2 mom. på sin anläggning, skall han i god tid före den 1 januari 1995 informera den behöriga länsstyrelsen om detta.

3 §Beräkning av riktvärden för utsläpp från flerbränslepannor

Riktvärdena för utsläpp från flerbränslepannor beräknas som det viktade medeltalet av de i 1 och 2 §§ nämnda utsläppsriktvärdena för de årligen använda bränslena i relation till respektive bruksmängder.

4 §Definitioner

Med inhemska bränslen avses i detta beslut torv, trä och halm i olika former.

Med huvudbränsle avses det bränsle som används för att producera mer än 50 procent av den årliga energimängden från pannan eller gasturbinen.

En panna anses som en flerbränslepanna, om där används fler än ett slags bränsle, och om inget av de i pannan inmatade bränslen ensamt kan producera mer än 50 procent av den årliga energimängden.

5 §Ikrafttädande

Detta beslut träder i kraft den 1 april 1991.

Utsläppen från de i 2 § avsedda pannorna och gasturbinerna får dock vara större än riktvärdena ända till den 31 december 1994.

Helsingfors den 14 mars 1991

Miljöminister Kaj BärlundÖverinspektör Seppo Sarkkinen

Till början av sidan