476/1991

Utan hinder av 6 § 5 mom. lagen om pension för arbetstagare (395/61), 7 § 3 mom. lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden (134/62), 12 § 3 mom. lagen om sjömanspensioner (72/56) och 6 § 2 mom. lagen om statens pensioner (280/66) anses en arbetstagare som har fyllt 55 år dock inte ha förvärvat sådan rätt till pensionsskydd som avses i de nämnda momenten på grundval av ett arbets- eller tjänsteförhållande genom vilket arbetstagaren har sysselsatts enligt 18 § 3 mom. sysselsättningslagen (275/87) eller, om det är fråga om någon annan arbetsgivare än staten eller en kommun, enligt motsvarande förfarande, och den pensionsgrundande lönen i detta arbets- eller tjänsteförhållande är mindre än motsvarande lön eller arbetsinkomst som har uträknats på grundval av det tidigare arbets- eller tjänsteförhållandet eller tidigare företagarverksamhet. Om arbetstagaren inte har förlorat rätten till återstående tid eller motsvarande förtjänst på grundval av ett tidigare arbets- eller anställningsförhållande vid den tidpunkt då hans arbets- eller anställningsförhållande enligt 18 § 3 mom. sysselsättningslagen började, anses han inte vid tillämpningen av denna lag ha förlorat rätten till återstående tid eller förtjänst från det tidigare arbetsförhållandet medan han står i ett sådant arbetsförhållande. Närmare stadganden kan utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991, dock så att den tillämpas från och med den 1 januari 1991. Lagen gäller till och med den 30 juni 1993. Den tillämpas på pension i fråga om vilken pensionsfallet har inträffat under tillämpningstiden för lagen.

Lagen gäller sådana i den nämnda arbetsförhållanden som har upphört efter ikraftträdandet. Om en arbetstagare yrkar på detta, tillämpas lagen också på ett arbets- eller tjänsteförhållande som har varit i kraft mellan den 1 januari 1988 och den 30 juni 1991.