Förordning om ändring av fordonsförordningen
- Typ av författning
- Förordning
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
På föredragning av trafikministern
ändras i fordonsförordningen av den 26 mars 1982 ( 233/82 ) 3 b § 1 mom., 3 c § 1 och 2 mom., 18 § 1 mom. g-h och k-l punkten samt 19 § 4 mom., av dem 3 b § 1 mom. och 3 c § 1 och 2 mom. sådana de lyder i förordning av den 29 september 1989 (874/89), 18 § 1 mom. g punkten och 19 § 4 mom. sådana de lyder i förordning av den 17 augusti 1990 (706/90) samt 18 § 1 mom. h och k-l punkten sådana de lyder i förordning av den 31 mars 1988 (290/88) som följer:
Invalidtaxi
3 b §
1. En invalidtaxi är en för transport av rullstolsinvalider och rörelsehindrade konstruerad och utrustad personbil, som används i tillståndspliktig persontrafik.
Specialbilar
3 c §
1. En brandbil är en för brand- och räddningsväsendets bruk särskilt konstruerad bil, vars totalvikt är över 3 500 kg. En brandbil är också en annan bil, som innehas av kommunen eller myndighet som underlyder statens räddningsförvaltning, av läroanstalt inom statens räddningsförvaltning eller av luftfartsstyrelsen och som används uteslutande för uppgifter inom brand- och räddningsväsendet. Som brandbil betraktas också manskapsbil, som befinner sig i brandkårens ägo och som har plats för minst åtta personer utöver föraren. En brandbil utmärks med kommunens vapen eller brandkårens namn eller med den symbol som kännetecknar det statliga ämbetsverk som äger bilen. Brandbilen är försedd med fasta alarmanordningar och motsvarar dessutom vad konstruktion och utrustning beträffar de av inrikesministeriet utfärdade bestämmelserna.
2. En ambulansbil är en bil som vederbörande hälsocentral har godkänt för sjuktransport och som vad mått och utrustning beträffar uppfyller de krav som social- och hälsostyrelsen har fastställt.
Bil
18 §
1. Bil skall vara försedd med ovan i 17 § nämnda anordningar och utrustning. Därtill skall bil ha
igenkänningsljus som anger bilens uppgift, när det är fråga om personbil som används i tillståndspliktig personbeställningstrafik, om inte ministeriet bestämmer annat, i över 2,6 meter bred specialbil, specialtransportbil och dragbil för specialtransportsläpvagn av motsvarande bredd igenkänningsljus och reflektorer som anger att det rör sig om en exceptionellt bred transport, konturljus för buss, blinkande blått larmljus för bil som används som utryckningsfordon och blinkande brungult igenkännings- och varningsljus för bogserbil, bil som används för väghållning eller som dragbil för specialtransportsläpvagn och likaså för andra bilar om vilka ministeriet så bestämmer särskilt;
körljusstrålkastarrengörare, dock ej i buss som används uteslutande i tillståndspliktig lokal- eller närtrafik;
hastighetsmätare, i lastbil eller buss likväl färdskrivare; färdskrivare behöver dock inte finnas i buss som används uteslutande i tillståndspliktig lokal- eller närtrafik förutsatt att den är försedd med hastighetsmätare;
taxameter i personbil som används i tillståndspliktig beställningstrafik, om inte länsstyrelsen har beviljat befrielse från detta krav;
Motorcykel
19 §
4. En motorcykel skall för avgasutsläppens del uppfylla kraven i E-reglementet nr 40/01 eller ett motsvarande senare E-reglemente. Denna bestämmelse tillämpas inte på en motorcykel, om det förflutit minst 25 år sedan utgången av dess tillverkningsår.
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1991.
Helsingfors den 22 februari 1991
Republikens President Mauno KoivistoTrafikminister Ilkka Kanerva