263/1991

I denna lag stadgas om bekämpning av insekt- och svampskador i skog.

Med insekt- och svampskador avses i denna lag sådana sjukdomar eller andra skador som insekter och svampar direkt eller indirekt har vållat på växande träd i skog och som orsakar en betydande nedgång i virkesavkastningen eller en försämring av virkeskvaliteten.

Jord- och skogsbruksministeriet får även meddela föreskrifter som avses i 4 och 6 §§ för att förebygga skogsskador som orsakas av bakterier, virus och andra organismer.

Virkesägaren är skyldig att sörja för

Skyldighet enligt 1 mom. föreligger likväl inte om iakttagandet av den, med hänsyn till omständigheter som på förhand inte har kunnat beaktas, skulle oskäligt försvåra drivningen eller transporten av virket eller medföra oskäligt stora kostnader.

Lagring av barrträdsvirke inom en fabrik, på en flottningsarbetsplats eller på någon annan fast lagringsplats bör i mån av möjlighet planeras så att insekter som orsakar skogsskador inte i väsentlig mån sprids från det lagrade virket till någon annans skog.

Till förebyggande av insektskador i skog kan jord- och skogsbruksministeriet meddela föreskrifter om behandlingen av barrvirke som inte fyller dimensionerna för gagnvirke men som kan tjäna som en betydande förökningsplats för skadeinsekter.

Till förebyggande av svampskador i skog kan jord- och skogsbruksministeriet meddela föreskrifter om åtgärder som skall vidtas i samband med plantskogsskötsel och avverkning.

I syfte att generellt förebygga skogsskador kan jord- och skogsbruksministeriet meddela föreskrifter om hur skogsodling skall genomföras.

Om det i en skog finns talrikt med barrträd som skadats av storm, snö, skogsbrand eller annan skadegörare, är markägaren skyldig att sörja för att stammarna forslas från skogen senast följande sommar före utgången av den i 2 § angivna tiden för borttransport av virke eller att andra behövliga åtgärder för att hindra spridning av skogsskadeinsekter vidtas.

Markägaren är inte skyldig att vidta i 1 mom. nämnda åtgärder, om kostnaderna skulle bli oskäligt stora eller åtgärderna annars oskäliga.

Om det förekommer exceptionellt omfattande insekt- eller svampskador i en skog eller det annars finns risk för utbredning eller uppkomst av en omfattande insekt- eller svampskada, kan jord- och skogsbruksministeriet till förebyggande av spridning eller uppkomst av skogsskada ålägga markägarna inom riskområdet att avlägsna ett tillräckligt antal träd från skogen eller att vidta andra åtgärder eller utan att höra markägarna på området inleda sådan biologisk bekämpning som kräver snabba åtgärder. Ministeriet kan samtidigt meddela föreskrifter om den tid inom vilken träden skall vara avlägsnade samt om behandling av de träd som skall avlägsnas.

När risk som anges i 1 mom. uppstår skall skogsnämnden till jord- och skogsbruksministeriet göra framställning om de åtgärder som är nödvändiga för att förebygga att skada uppkommer eller sprids samt en uppskattning av riskområdet och av kostnaderna för åtgärderna.

De kostnader som en markägare orsakas av att han iakttar en föreskrift som avses i 6 § 1 mom. ersätts av statsmedel i den mån de överskrider kostnaderna för normal skogsvård eller sedvanlig drivning av virke. Har markägaren försummat att vidta de åtgärder som ålagts honom och har de därför vidtagits på hans bekostnad enligt 9 §, betalas dock ingen ersättning eller också sänks ersättningsbeloppet. Om ersättningen beslutar jord- och skogsbruksministeriet.

Lider markägaren skada av att han iakttar en föreskrift enligt 6 § 1 mom., kan jord- och skogsbruksministeriet bevilja honom ett bidrag såsom ersättning för skadan. Bidraget förutsätter att skadan inte ersätts genom någon försäkring och att den är betydande för markägaren.

Vad som stadgas i 1 och 2 mom. gäller inte då staten är markägare.

Den högsta ledningen av och tillsynen över verkställigheten av denna lag utövas av jord- och skogsbruksministeriet.

Skogsnämnderna övervakar iakttagandet av denna lag och med stöd av den utfärdade stadganden och bestämmelser i fråga om andra skogar än statens.

Om någon försummar en skyldighet som han har enligt denna lag eller ett stadgande eller en föreskrift som har utfärdats med stöd av den, kan skogsnämnden genom beslut förplikta honom att vidta behövliga åtgärder. Skogsnämnden kan förstärka sitt beslut genom att förelägga vite eller hot om att åtgärderna vidtas på den försumliges bekostnad.

Kostnaderna för tvångsutförande betalas i förskott av statens medel, och ersättning för dem uppbärs hos den försumlige i den ordning som stadgas för indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg.

Avverkning enligt en föreskrift med stöd av denna lag får utföras utan hinder av lagen om enskilda skogar (412/67). På avverkningsområdet skall det dock dras försorg om skogens förnyelse och tryggandet av den.

Markägaren har rätt och skyldighet att från sin skog avlägsna träd enligt 5 och 6 §§ och att vidta andra nödvändiga åtgärder även i fråga om träd för vilka han har överlåtit avverkningsrätten.

Ändring i skogsnämndens beslut med stöd av 9 § 1 mom. får sökas genom besvär hos jord- och skogsbruksministeriet enligt lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50). Då de åtgärder som skogsnämnden har föreskrivit inte tål uppskov, kan nämnden bestämma att ett överklagat beslut skall iakttas trots att ändring har sökts, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.

I jord- och skogsbruksministeriets beslut med stöd av denna lag får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen enligt lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden. I ett beslut som ministeriet har fattat med stöd av 6 § 1 mom. kan det föreskrivas att beslutet skall iakttas trots att ändring har sökts, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.

Den som med uppsåt eller av vårdslöshet försummar en skyldighet som stadgas i 2 eller 5 § eller som grundar sig på en föreskrift som har meddelats enligt 4 eller 6 § skall, om inte strängare straff stadgas i någon annan lag, dömas till böter för brott mot lagen om bekämpning av insekt- och svampskador i skog.

Försummar en virkes- eller markägare en skyldighet som stadgas i 2 eller 5 § eller som grundar sig på en föreskrift som har meddelats enligt 4 eller 6 § och har trädbeståndets tillväxt i ett skogsbestånd i någon annans skog till följd härav minskat med minst 30 procent, eller har 20 procent av de träd som utgör skogsbeståndet dött, är han skyldig att ersätta den uppkomna skadan. Orsakar insekter som spritt sig från ett lager av barrträdsvirke som avses i 3 § betydande skada på någon annans skog, är ägaren till virket skyldig att ersätta skadan.

Om ersättande av skada gäller i övrigt skadeståndslagen (412/74).

Sprider sig en insekt- eller svampskada till en annans skog från ett skyddsområde som avses i lagen om naturskydd (71/23), skall staten ersätta den uppkomna skadan.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

Genom förordning stadgas om hur förekomsten och utbredningen av växtsjukdomar och skadegörare som orsakar skogsskador skall utredas.

Jord- och skogsbruksministeriet kan meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av 2, 3, 5 och 9 §§ samt av den förordning som ges med stöd av 14 § 1 mom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

Stadgandet i 2 § tillämpas inte på virke av träd som har fällts innan lagen har trätt i kraft, och 3 § tillämpas inte på en lagerplats där lagringen har inletts efter ikraftträdandet, om inte lagerhållningen till sin karaktär eller sitt omfång efter denna tidpunkt ändras väsentligt.