1646/1991

Resekostnader som avses i 3 a § lagen om arbetsförmedling är kostnaderna för en tur- och returresa som en arbetssökande företar för att bekanta sig med ett arbete eller för att underhandla om ett arbetsavtal samt kostnaderna för resan till en ny arbetsplats. Resekostnadsersättningen motsvarar de ersättningar som betalas i andra reseklassen enligt resereglementet för statstjänstemän. Resekostnaderna ersätts dock endast med ett belopp som motsvarar kostnaderna för en resa som företas med allmänna kommunikationsmedel den kortaste vägen och på det billigaste sättet.

Starthjälp kan beviljas såsom ersättning för utgifterna för flyttning till och installering på den nya orten. Starthjälpens belopp motsvarar fullt dagtraktamente enligt resereglementet för statstjänstemän multiplicerat med 35.

Starthjälp kan beviljas samma person på nytt först då två år har förflutit från det föregående beslutet om beviljande av starthjälp. Ifall förvärvsarbetet har upphört av orsaker som inte beror på arbetstagaren, kan starthjälp beviljas tidigare.

Arbetskraftsbyrån på den arbetssökandes boningsort beviljar på ansökan de rörlighetsunderstöd som nämns i 1 och 2 §§. Ansökan om resekostnadsersättning skall göras innan de resor som nämns i 3 a § 1 mom. lagen om arbetsförmedling företas och ansökan om starthjälp innom arbetsförhållandet inleds på den nya orten. Rörlighetsunderstöden betalas ut av arbetskraftsdistriktsbyrån.

Den som är missnöjd med arbetskraftsbyråns beslut enligt 1 mom. kan söka ändring i det genom besvär hos arbetskraftsdistriktsbyrån. I arbetskraftsdistriktsbyråns beslut får ändring sökas genom besvär hos arbetsministeriet.

Arbetsministeriet kan meddela närmare föreskrifter och anvisningar om tillämpningen av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1992.

Genom denna förordning upphävs förordningen den 29 juni 1983 om främjande av arbetskraftens rörlighet (575/83) jämte ändringar.