Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

1610/1991

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Förordning om ändring av förordningen om avgifter och ersättningar i den specialiserade sjukvården

Typ av författning
Förordning
Meddelats

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

På föredragning av social- och hälsovårdsministern

ändras i förordningen den 21 december 1990 om avgifter och ersättningar i den specialiserade sjukvården ( 1248/90 ) 1 § 1 och 4 mom., 2 § 1, 3 och 4 mom. samt 5 § 1 och 2 mom., av dessa lagrum 1 § 1 mom., 2 § 1 mom. och 5 § 1 mom. sådana de lyder i förordning av den 15 mars 1991 (533/91), som följer:

1 §

Hos patienter som vårdas på ett sjukhus eller en annan verksamhetsenhet som avses i 12 § lagen om specialiserad sjukvård (1062/89) eller i familjevård uppbärs 115 mark för varje vårddygn. Hos patienter som behandlas i specialavgiftsklass kan motsvarande avgift i rum för en eller två personer uppbäras förhöjd, dock högst fyrfaldigt.


För rehabilitering som en handikappad person får på sjukhus eller där anvisad annan rehabiliteringsinstitution uppbärs hos patienten 20 mark för varje vårddygn.


2 §

Hos patient i långvarig anstaltsvård på ett sjukhus eller en annan verksamhetsenhet som avses i 12 § lagen om specialiserad sjukvård eller i familjevård uppbärs, i stället för den i 1 § nämnda avgiften, såsom i 39 § 1 mom. lagen om specialiserad sjukvård angiven avgift en enligt patientens betalningsförmåga bestämd avgift, som är lika stor som hans månatliga inkomster, dock högst 6 000 mark per kalendermånad. När avgiften bestäms, iakttas i tillämpliga delar vad som förordningen om avgifter för socialservice (887/83) stadgas om avgifter föranstaltsvård.


Som patient i långvarig anstaltsvård anses en på sjukhus intagen patient vars vårdtid på en i 39 § 2 mom. lagen om specialiserad sjukvård nämnd anstalt har fortgått kontinuerligt minst tre månader eller på ett psykiatriskt sjukhus eller en psykiatrisk verksamhetsenhet sex månader och vars funktionsförmåga med beaktande av hälsotillståndet och övriga förutsättningar att reda sig utanför anstalten måste anses vara bestående nedsatta så att han därför fortgående måste skötas på anstalt.

Utan hinder av 3 mom. tillämpas 1 och 2 mom. på en patient som har tagits in för vård på sjukhus från en annan i 39 § 2 mom. lagen om specialiserad sjukvård angiven anstalt och hos vilken i nämnda anstalt uppburits en avgift, motsvarande den ovan i 1 mom. stadgade avgiften, samt på en patient vars sjukdom redan före utgången av den i 3 mom. nämnda vårdtiden på basis av allmän medicinsk erfarenhet kan konstateras vara sådan att den därav följande nedsatta funktionsförmågan förutsätter långvarig anstaltsvård.

5 §

Hos en patient som undersöks eller behandlas på en sjukhuspoliklinik eller någon annan verksamhetsenhet uppbärs 90 mark för varje besök. Avgift uppbärs dock inte på en psykiatrisk öppenvårdsenhet. Då psykiatrisk öppenvård innefattar partiellt underhåll uppbärs 58 mark för varje vårddygn.

För medicinsk rehabilitering som ges i serie, för hyposensibiliserings-, tal- och hörselrubbnings-, strål- och cytostatbehandling samt för annan motsvarande vård och för kontinuerlig dialysbehandling uppbärs efter det första besöket 20 mark för varje besök. Avgift uppbärs dock inte hos en patient under 18 år.



Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1992.

Helsingfors den 20 december 1991

Republikens President MAUNO KOIVISTOSocial- och hälsovårdsminister Eeva Kuuskoski

Till början av sidan