1512/1991

Denna förordning gäller användning av joniserande strålning och annan verksamhet som medför exponering för joniserande strålning.

På användningen av kärnenergi tillämpas denna förordning till de delar som avses i 3 § 1 mom. strålskyddslagen (592/91). ^[1]

Med ekvivalentdos avses produkten av den i genomsnitt från strålningen till vävnaden eller organet överförda energin och strålningens viktningskonstant.

Med effektiv dos förstås den viktade summan av ekvivalentdoserna för de vävnader och organ som exponerats för strålning.

Enheten för ekvivalentdosen och den effektiva dosen är sievert (Sv).

Den effektiva dos som en arbetstagare erhåller vid strålningsarbete får inte överskrida medeltalet 20 millisievert (mSv) per år under fem år, och inte 50 mSv under något år. Utöver detta får ekvivalentdosen för ögats lins inte överskrida 150 mSv per år och ekvivalentdosen för vilken punkt som helst på huden, händerna eller fötterna 500 mSv per år.

Den ekvivalentdos som träffar ytan hos en gravid ^[2] kvinnas underkropp får efter konstaterandet av graviditeten inte överskrida 2 mSv. Den effektiva dos som orsakas av sådana radioaktiva ämnen som hamnar i kroppen och kan skada fostret får inte överskrida 1 mSv.

En gravid kvinnas arbete skall ordnas så, att för fostret skadlig avvikande strålningsexponering kan förhindras effektivt.

Användningen av strålning skall planeras och ordnas så att den effektiva dos som någon annan än den som utför strålningsarbete utsätts för under ett år inte överskrider 1 mSv. Ekvivalentdosen för ögats lins får inte ^[3] överskrida 15 mSv eller ekvivalentdosen för vilken punkt som helst på huden 50 mSv.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare anvisningar om tillämpningen av maximivärdena för strålningsexponering och uträkning av strålningsdoser.

Strålsäkerhetscentralen kan med avvikelse ^[4] från 3-5 §§ i enskilda fall uppställa gränsvärden som är lägre än maximivärdena, om de behövs för beaktande av den strålningsexponering som föranleds av olika strålkällor samt för bibehållande av exponeringen på en så låg nivå som är möjlig genom praktiska åtgärder.

Vid tillämpningen av maximivärdena för strålningsexponering beaktas inte sådan exponering som en person som undersöks eller får behandling utsätts för genom en medicinsk åtgärd, och inte heller sådan exponering som orsakas av åtgärder som vidtas för att begränsa risken för strålning samt för att få strålningskällan under kontroll vid olyckstillfällen.

Vid olyckstillfällen skall sådana åtgärder som är nödvändiga för att få strålningskällan under kontroll samt för att begränsa faran för strålning vidtas så att den strålningsexponering som situationen medför blir begränsad till minsta möjliga.

De åtgärder som avses i 1 mom. bör om möjligt vidtas så att den effektiva dosen för personer som deltar i arbetet inte överskrider 0,5 Sv och att dosen för vilken punkt som helst på huden inte överskrider 5 Sv.

En gravid kvinna får inte anvisas att utföra sådana åtgärder enligt denna paragraf som medför exponering för strålning.

Om den effektiva dos som fås i arbetet, med beaktande även av en med arbetet sammanhängande möjlighet till händelser som leder till en avvikande strålningsexponering, är eller kan vara större än 5 mSv per år, skall övervakning av strålningsexponeringen ordnas på arbetsplatsen.Övervakningen av strålningsexponeringen skall ordnas på det sätt som verksamheten förutsätter så att exponeringen kan fastställas för varje arbetstagare som utför strålningsarbete.

Verksamhetsutövaren skall se till att uppgifterna om arbetstagare i strålningsarbete och resultaten av exponeringsövervakningen registreras och meddelas strålsäkerhetscentralen för lagring i dosregistret.

En konstaterad eller misstänkt överskridning av dosgränsen eller den i 6 § angivna gränsvärdet ^[5] skall omedelbart anmälas särskilt till strålsäkerhetscentralen.

De förhållanden på arbetsplatsen som påverkar strålningsexponeringen skall utredas och kontrolleras på arbetsplatsen så att onödig strålningsexponering kan upptäckas och förhindras.

De metoder och apparater som används vid övervakningen av strålningsexponeringen och av därpå inverkande förhållanden på arbetsplatsen skall vara godkända av strålsäkerhetscentralen.

Strålsäkerhetscentralen meddelar anvisningar om läkarundersökningar som är nödvändiga för kontroll av hälsotillståndet hos arbetstagare som är sysselsatta i strålningsarbete. Arbetsgivaren skall sörja för att läkarundersökningarna ordnas som en del av den företagshälsovård som avses i lagen om företagshälsovård (743/78).

Uppgifterna om en arbetstagares hälsotillstånd skall förvaras tills 20 år har förflutit sedan arbetstagarens död eller, om det inte finns uppgifter om hans död, tills hundra år har förflutit sedan han föddes.

Strålsäkerhetscentralen skall utan dröjsmål underrättas om sådana iakttagelser om en arbetstagares hälsotillstånd som ger grundad anledning ^[6] att utreda om arbetstagaren har utsatts för strålning på ett avvikande sätt.

I ansökan om säkerhetstillstånd skall följande uppgifter lämnas på det sätt som arten och omfattningen av användningen av strålning förutsätter:

Till ansökan skall fogas sökandens ämbetsbetyg eller ett utdrag ur ^[7] behörigt register om sökanden är ett privat samfund eller en privat stiftelse.

Innehavaren av säkerhetstillstånd skall ställa en i 19 § strålskyddslagen angiven säkerhet för att kostnaderna för oskadliggörandet av radioaktivt avfall och för eventuella ^[8] åtgärder i syfte att rena omgivningen kommer att betalas, om dessa utgifter uppskattas bli högre än 500 000 mk.

När strålsäkerhetscentralen beviljar säkerhetstillstånd skall den uppskatta behovet av säkerhet samt bestämma ^[9] säkerhetens storlek. Om säkerhet krävs, skall samtidigt som villkor för tillståndet uppställas att verksamheten inte får påbörjas förrän de handlingar som styrker ^[10] att säkerhet har ställts har överlåtits till strålsäkerhetscentralen.

Som säkerhet godtas proprieborgen som ställts en bank av ^[11] eller kreditförsäkring som meddelats av ett i 1 § lagen om försäkringsbolag (1062/79) angivet försäkringsbolag.

Strålsäkerhetscentralen skall tillställas en anmälan inom två veckor från det då

Om en ändring som planerats i verksamheten är så väsentlig att den förutsätter en ändring av säkerhetstillståndet, skall en ansökan om detta göras i god tid innan den ändrade verksamheten inleds.

Strålsäkerhetscentralen skall utan dröjsmål underättas när

I 10 § stadgas om anmälan om överskridningar av dosgränserna och gränsvärdena ^[12] som avses i 6 §.

För export av strålkällor behövs inte något särskilt säkerhetstillstånd. Anmälan om export av radioaktiva ämnen och radioaktivt avfall skall dock ^[13] i tillräckligt god tid tillställas strålsäkerhetscentralen, som meddelar nödvändiga föreskrifter och anvisningar om åtgärder för iakttagande av Finlands internationella avtalsförpliktelser. ^[14]

I en ansökan om typgodkännande av en strålningsalstrande apparat eller någon annan apparat eller utrustning som avses i 21 § strålskyddslagen skall följande uppgifter lämnas:

Angående sådana strålningsalstrande apparater som med stöd av 17 § 1 mom. 3 punkten strålskyddslagen befrias från säkerhetstillstånd kan förordnas att de skall anmälas till det register som upprätthålls av strålsäkerhetscentralen. Förordnandet om anmälan till registret skall innefattas i beslutet om typgodkännande.

Innehavaren av en strålningsalstrande apparat svarar för riktigheten av de uppgifter ^[15] som anmäls till registret.

Om en strålningsalstrande apparat eller någon annan apparat eller utrustning som avses i 21 § strålskyddslagen har kontrollerats och godkänts någon annanstans på det sätt som förutsätts i det internationella avtal som Finland godkänt, kan den utan särskild kontroll antecknas som typgodkänd.

En typgodkänd apparat eller utrustning skall ha en som påskrift visar att ^[16] den är godkänd eller åtföljas av ett intyg över att den är typgodkänd.

Om verksamhetens art förutsätter att radioaktiva ämnen i mindre utsträckning släpps ut i luften, avloppsnätet eller i övrigt i miljön, skall det särskilt säkerställas att mängderna av de ämnen som släpps ut hålls under de gränsvärden som strålsäkerhetscentralen har uppställt och att de är så små som det är möjligt med praktiska åtgärder.

Strålsäkerhetscentralen fastställer grunderna samt uppställer de gränsvärden för halt och aktivitet som behövs för avgörande av om avfall skall anses vara radioaktivt avfall.

Strålsäkerhetscentralen skall se till att de uppgifter som hör till den i 51 § strålskyddslagen angivna ombesörjningsplikten för staten fullgörs.

Resultaten av den utredning som avses i 45 § strålskyddslagen skall utan dröjsmål bringas till strålsäkerhetscentralens kännedom.

Verksamhetsutövaren skall vidta de åtgärder som med beaktande av den utförda utredningen och andra omständigheter är motiverade för begränsning av den strålningsexponering som föranleds av naturlig strålning.

Om en utredning visar att den effektiva dos av naturlig strålning som fås i arbetet kan överskrida 5 mSv per år, skall åtgärder först vidtas för minskande av exponeringen. ^[17] Om den effektiva dos som fås i arbetet även efter detta kan överskrida 5 mSv per år, skall arbetet konstateras vara strålningsarbete.

När arbetet har konstaterats vara strålningsarbete skall verksamhetsutövaren inom en månad ordna övervakningen av strålningsexponeringen och hälsokontrollen på det sätt som stadgas i 3 kap.

Strålsäkerhetscentralen skall innan verksamheten inleds tillställas en anmälan om följande funktioner:

I anmälan enligt 1 mom. skall följande uppgifter lämnas: ^[18]

Anmälan enligt denna paragraf skall även göras beträffande arbete i underjordiska utrymmen i vilka det inte finns luftkonditionering, om arbetstagarens arbetstid är längre än 100 timmar per år. I anmälan skall lämnas de uppgifter som anges i 2 mom. 1 och 5 punkten.

Strålsäkerhetsdelegationen har till uppgift att

Delegationen består av en ordförande och en vice ordföranden samt sju andra medlemmar. Varje medlem har en personlig suppleant.

Delegationen kan vid behov tillsätta sektioner och den kan ha permanenta sakkunniga.

Tullmyndigheterna skall med tanke på tillsynen förse strålsäkerhetscentralen med nödvändiga uppgifter om de strålningsalstrande apparater och radioaktiva ämnen som importerats och exporterats.

När strålkällor överlämnas från en tullanstalt skall tullmyndigheterna försäkra sig om att importören har ett behörigt säkerhetstillstånd för import av strålkällor.