Förordning om Statens ekonomiska forskningscentrals avgifter för sina prestationer
- Typ av författning
- Förordning
- Meddelats
- Uppdaterad författning
- 1494/1991
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
På föredragning av finansministern stadgas med stöd av 5 § lagen den 29 december 1973 om grunderna för avgifter till staten (980/73):
1 §
Statens ekonomiska forskningscentral uppbär för sina prestationer avgifter till staten enligt denna förordning.
Avgiftsbelagda prestationer som hänför sig till Statens ekonomiska forskningscentrals service- och forskningsverksamhet är beställda undersökningar, forskningsmaterial och informationstjänster.
2 §
Statens ekonomiska forskningscentral fastställer och uppbär de avgifter som avses i denna förordning av den som beställt en prestation.
3 §
För beställda undersökningar, forskningsmaterial och informationstjänster bestäms avgiften särskilt för varje prestation. Den avgift som bestäms på detta sätt skall motsvara det sammanlagda beloppet av statens totalkostnader för prestationen, dvs. dess självkostnadsvärde, om inte något annat stadgas nedan. Självkostnadsvärdet för en prestation består av det sammanlagda beloppet av direkta och indirekta kostnader för prestationen.
4 §
De i 3 § nämnda direkta och indirekta kostnaderna som ingår i självkostnadsvärdet beräknas som följer:
Direkta lönekostnader och övriga personkostnader beräknas på grundval av den genomsnittliga timlönen för de personer som utfört prestationen och det antal arbetstimmar som har använts för utförandet. Timlönen fås genom att den genomsnittliga månadslönen jämte normala tillägg för dem som utfört arbetet divideras med talet 150. Övriga personkostnader som hänför sig till lönekostnaderna fås genom att värdet av lönekostnaderna ökas med 68 procent.
Övriga direkta kostnader beaktas oförändrade.
Värdet av de indirekta kostnaderna fås genom att totalbeloppet av de enligt 1 punkten beräknade direkta lönekostnaderna för prestationerna och de personkostnader som hänför sig till dessa multipliceras med talet 1,2.
5 §
Då totalkostnaderna för en prestation vid Statens ekonomiska forskningscentral understiger marknadspriset för andra likadana prestationer som staten utför, kan för prestationen uppbäras en avgift som motsvarar gällande marknadspris.
6 §
För forskningsmaterial, beställda undersökningar eller informationstjänster som ges statliga ämbetsverk och inrättningar för forskningsverksamhet kan en avgift uppbäras till ett lägre belopp än självkostnadsvärdet eller efterskänkas. Av statliga ämbetsverk och inrättningar som bedriver affärsverksamhet samt statens affärsverk uppbärs avgiften likväl till fullt belopp, om inte något annat följer av 5 §.
7 §
Statens ekonomiska forskningscentral kan för internationella organisationer och myndigheter i andra stater utföra prestationer avgiftsfritt, om detta grundar sig på ömsesidighet eller allmän internationell praxis.
8 §
Då Statens ekonomiska forskningscentrals kunder begär det fastställs avgiften innan prestationen utförs, om avgiften kan beräknas exakt på förhand.
9 §
Statens ekonomiska forskningscentral kan uppbära förskotts- och delavgifter. Den slutliga avgiften uppbärs genom debitering efter det prestationen har utförts.
En räkning skall betalas inom 14 dagar efter det räkningen kommit den till handa som beställt prestationen. En räkning som har sänts per post anses ha kommit beställaren till handa den sjunde dagen efter det räkningen postades. Av särskilda skäl kan betalningstiden förlängas, varvid en årlig dröjsmålsränta om 12 procent uppbärs för denna tid.
Om avgiften inte betalas senast på förfallodagen, uppbärs en årlig dröjsmålsränta om 16 procent.
10 §
En avgift som har fastställts enligt denna förordning får jämte ränta indrivas utan dom eller utslag med stöd av lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61).
11 §
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1992.
Helsingfors den 13 december 1991
Republikens President MAUNO KOIVISTO Finansminister Iiro Viinanen