1401/1991

Om det med hänsyn till omständigheterna anses vara skäligt, kan statsrådet besluta att egendom, som har tillfallit staten, helt eller delvis skall överlåtas till en person som har stått arvlåtaren nära. Egendomen kan också överlåtas till den kommun där arvlåtaren sist var bosatt. Fast egendom kan även överlåtas till den kommun där egendomen finns.

Egendom får inte överlåtas så som stadgas i 1 mom., om det finns särskilda skäl att behålla den i statens ägo eller att använda den på något annat sätt. Detta hindrar dock inte att egendom överlåts till någon som har stått arvlåtaren nära, om det med fog kan antas att överlåtelsen skulle motsvara arvlåtarens yttersta vilja.

Vad som stadgas i 1 och 2 mom. tillämpas också på egendom som har överlåtits till staten enligt 63 § självstyrelselagen för Åland (1144/91).

Är skillnaden mellan kvarlåtenskapens tillgångar och skulder ( bouppteckningsvärde ) mindre än ett belopp om vilket stadgas genom förordning och hör det ingen fast egendom till kvarlåtenskapen, fattas de beslut som avses i 1 och 2 mom. av statskontoret.

Staten har rätt att klandra arvlåtarens testamente så som stadgas i 14 kap. 5 §. Även om

staten har anledning att klandra testamentet får statskontoret besluta att testamentet inte skall klandras, såvida det inte finns något tvivel om testators verkliga avsikt.

Närmare stadganden om överlåtelse av egendom som har tillfallit staten utfärdas genom förordning.