Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

1385/1991

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Lag om tidsbestämd begränsning av åkerröjning

Typ av författning
Lag
Meddelats
Uppdaterad författning
1385/1991

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

I enlighet med riksdagens beslut, tillkommet på det sätt som 67 § riksdagsordningen föreskriver, stadgas:

1 § Förbud mot åkerröjning

Röjning av skog, torvproduktionsområde eller annat ouppodlat område till åker, äng eller betesmark (åkerröjning) utan tillstånd av myndigheterna är förbjuden. Utan tillstånd får på en gårdsbruksenhet dock röjas ett område om högst 10 ar per kalenderår.

Varje annat område än skogs- och torvproduktionsområde betraktas som ouppodlat, om det inte under de tio kalenderåren närmast före röjningen har odlats eller använts som uppodlad betesmark.

Ett obeskogat åkerområde, för vilket med staten har ingåtts ett avtal om begränsning av nyttjande av åker för viss tid eller för vilket har givits en sådan förbindelse om nedläggning av lantbruksproduktionen som anges i 6 § 2 mom. 3 punkten lagen om avträdelsepension (16/74), anses ha använts för lantbruksproduktion under avtalets giltighetstid. Ett åkerområde som är föremål för ett sådant avtal eller en sådan förbindelse och som inte på nytt har tagits i bruk för lantbruksproduktion inom fem år efter att avtalet eller förbindelsen upphört att gälla anses vara ouppodlat.

Har sedan denna lag trätt i kraft för ett åkerområde ingåtts ett avtal med staten där odlaren förbinder sig att varaktigt lägga ned odlingen, anses åkerområdet med avvikelse från 2 och 3 mom. vara ouppodlat från den tidpunkt då avtalet ingicks, till den del något annat inte följer av avtalsvillkoren.

Som röjningsareal betraktas ett område på vilket åkerröjningsåtgärder har vidtagits genom avlägsnande av stubbar, dikning eller plöjning eller på något annat motsvarande sätt. Även inledande av odling på ett område som har använts för torvproduktion samt en sådan ändring av användningsändamålet för en åker som nämns i 3 § 1 mom. 5 punkten betraktas som röjning enligt denna lag.

2 § Undantag från förbudet mot åkerröjning

Såsom åkerröjning enligt denna lag anses inte röjning med tillstånd med stöd av lagen om åkerröjningsavgift (602/87) eller lagarna om temporär ändring av den (1318/87, 1306/88, 1266/89 och 1316/90) eller på basis av bindande förhandsbesked som gäller befrielse från avgift.

Såsom röjning enligt denna lag anses inte heller röjning av ett sådant ouppodlat åkerområde som avses i 1 § 2 mom. och som staten med stöd av landsbygdsnäringslagen (1295/90) eller, efter 1984, med stöd av lagen om gårdsbruksenheter (188/77) har överlåtit för att användas som åker eller vars torrläggning med statens stöd eller så som avses i 97 § lagen om skifte har slutförts efter nämnda år. Sådan röjning, för vilken har beviljats bidrag eller lån med stöd av naturnäringslagen (610/84), skoltlagen (611/84), lagen om renskötsellägenheter (590/69), lagen om gårdsbruksenheter eller statsrådets beslut om utvecklingsåtgärder för jord- och skogsbruket inom Vuotosområdet (123/84, 262/85, 260/86, 344/87 och 152/88) eller som avses i 98 b § lagen om skifte, skall inte heller anses som åkerröjning enligt denna lag.

3 § Tillstånd till åkerröjning

Tillstånd till åkerröjning kan beviljas, om

1)

en uppodlad åkerareal som odlades under den föregående växtperioden och som motsvarar röjningsarealen utan statligt stöd överlåts från gårdsbruksenheten för något annat syfte än jordbruksändamål,

2)

den som äger gårdsbruksenheten ger en förbindelse om att han, inom tre år efter det förbindelsen gavs, utan stöd eller premie av statens medel skall beskoga en åker som odlades under den föregående växtperioden och som till storleken motsvarar röjningsarealen,

3)

åkerröjningen sker i syfte att få fodersjälvförsörjningen på ett småbruk att motsvara högst 75 procent av boskapens foderbehov i kommunerna Enare, Enontekis, Kittilä, Kolari, Muonio, Pelkosenniemi, Posio, Salla, Savukoski, Sodankylä eller Utsjoki, eller i andra delar av landet då fodersjälvförsörjningen har försämrats sedan ett arrendeavtal som rör åkermark har upphört att gälla på grund av att den gårdsbruksenhet för vilken tillstånd till röjning sökts, arrendegivarens gårdsbruksenhet eller en del av denna som omfattar det arrenderade området har bytt ägare och åkermark inte finns att arrendera på orten,

4)

avsikten är att inleda åkerröjning i liten skala på någon ö inom Finlands territorialvatten till vilken det inte finns vägförbindelse eller egentlig färjförbindelse, eller om

5)

ett företag som bedriver trädgårds-, plantskole- eller motsvarande produktion och som inte har möjlighet att få åker för detta ändamål antingen genom att avstå från annan egen produktion eller genom arrende eller köp röjer åker, förutsatt att åkern inte senare börjar användas för annan lantbruksproduktion.

Det tillstånd som nämns i 1 mom. 1-5 punkten meddelas av det landsbygdsdistrikt inom vars område röjningsområdet eller huvuddelen av det finns.

Utan hinder av vad som ovan stadgas om beviljande av tillstånd får jordbruksstyrelsen på skälighetsgrunder bevilja tillstånd till åkerröjning, när det finns synnerligen vägande skäl till detta.

4 § Definition av gårdsbruksenhet

I denna lag avses med gårdsbruksenhet ett gårdsbrukskomplex som består av en eller flera lägenheter eller lägenhetsdelar som tillhör en och samma ägare eller innehavare eller flera ägare eller innehavare gemensamt eller olika ägare i samband med ägarväxling stegvis. Makar betraktas härvid som en enda ägare. Med lägenhetsdel avses en kvotdel eller ett visst område av en lägenhet.

5 § Tillståndsansökan

En tillståndsansökan kan ges in till lantbruksnämnden eller landsbygdsdistriktet. Lantbruksnämnden skall sända en tillståndsansökan som den har mottagit till landsbygdsdistriktet jämte sitt utlåtande.

6 § Tillsyn och handräckning

Landsbygdsdistrikten och kommunernas lantbruksnämnder skall se till att denna lag följs. Skogsnämnderna och skattemyndigheterna är skyldiga att biträda lantbruksnämnderna då dessa reder ut företagna åkerröjningar.

Överexekutor och polisen är skyldiga att lämna handräckning i ärenden som avses i denna lag.

7 § Ändringssökande

I ett beslut som landsbygdsdistriktet har fattat med stöd av denna lag får ändring sökas genom besvär hos jordbruksstyrelsen enligt lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50). Besvärsskriften kan även lämnas till landsbygdsdistriktet. Detta skall härvid sända besvärsskriften samt handlingarna i ärendet och sitt utlåtande över besvären till jordbruksstyrelsen. Tidsbestämd begränsning av åkerröjning

I ett beslut av jordbruksstyrelsen får ändring sökas genom besvär enligt lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden.

8 § Straffstadganden

Till straff för anskaffande av tillstånd till åkerröjning genom förfalskning eller bedrägligt förfarande eller för försök till detta skall dömas enligt 33 kap. 1-3 §§ och 36 kap. 1-3 §§ strafflagen.

Den som röjer åker i strid med denna lag skall för åkerröjningsförseelse dömas till böter.

Såsom ekonomisk fördel som förseelsen berett antingen den som gjort sig skyldig till förseelsen eller den för vilken eller till vars förmån han har handlat skall till staten dömas förverkat ett belopp av 400 mark för varje ar röjd åker. Är förseelsen obetydlig på det sätt som avses i 3 kap. 5 § 3 mom. strafflagen, kan detta belopp jämkas eller helt efterskänkas.

Jordbruksstyrelsen skall anmäla en förseelse som avses i denna paragraf till åtalsprövning. Anmälan behöver inte göras om förseelsen i sin helhet skall betraktas som uppenbart obetydlig.

9 § Försummelse av beskogningsförbindelse

Har en markägare inte fullgjort sin skyldighet i fråga om en beskogningsförbindelse som avses i 3 § 1 mom. 2 punkten och har han ännu efter uppmaning av landsbygdsdistriktet inte fullgjort sin skyldighet inom utsatt tid, får distriktet låta utföra beskogningen på markägarens bekostnad. Kostnadsersättning får indrivas till staten hos markägaren enligt lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61).

10 § Befrielse från stämpelskatt

För beslut som utfärdats med stöd av denna lag uppbärs ingen stämpelskatt.

11 § Närmare stadganden

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning. Närmare föreskrifter om när det är fråga om åkerröjning enligt denna lag och det förfarande som skall iakttas i tillståndsärenden meddelas av jordbruksstyrelsen. Föreskrifterna skall publiceras i Finlands författningssamling.

12 § Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och gäller till utgången av 1995.

Vad som stadgas i 1 § 3 mom. 2 meningen tillämpas dock från den 1 januari 1993.

Regeringens proposition 46/91

Jord- och skogsbruksutsk. bet. 4/91

Helsingfors den 5 december 1991

Republikens President MAUNO KOIVISTOJord- och skogsbruksminister Martti Pura

Till början av sidan