1161/1991

Yrkesinriktad rehabilitering för handikappade enligt 2 § lagen om rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten (610/91) är

Sådana dyra och krävande hjälpmedel vid ordnandet och ersättandet av yrkesinriktad rehabilitering för gravt handikappade som avses i 2 § 2 mom. lagen om rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten är hjälpmedel som måste anskaffas individuellt på grund av de olägenheter sjukdomen, skadan eller lytet medför och som kräver en särskild teknisk nivå.

Till ordnandet och ersättandet hör att definiera behovet av hjälpmedel som den gravt handikappade behöver för att klara sitt arbete eller sin yrkesutbildning eller som är nödvändiga för utförandet av arbetet, att testa dessa hjälpmedel och ge dem till rehabiliteringsklienten eller ställa dem till hans disposition samt att träna honom att använda hjälpmedlen, kontrollera användningen och ordna service av hjälpmedlen.

Ovan angivna hjälpmedel är också sådana dyra och krävande hjälpmedel för en gravt handikappad studerande i gymnasiet eller grundskolans högstadium som är nödvändiga för studierna, då behovet av dessa hjälpmedel baserar sig på en sådan plan för hur studerandens yrkesutbildning skall genomföras som har godkänts i enlighet med hans rehabiliteringsplan.

Vid tillämpningen av det lagrum som nämns i 1 mom. avses med gravt handikappad en person som på grund av de olägenheter som hans sjukdom, skada eller lyte medför inte klarar studier eller arbete utan de nämnda hjälpmedlen eller för vilken det annars skulle medföra oskäliga svårigheter eller ansträngningar att klara sig.

I 3 § 1 mom. lagen om rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten avses med gravt handikappad en person, för vilken de allmänna medicinska och funktionella olägenheter som beror på sjukdomen, skadan eller lytet är så stora att de medför betydande svårigheter eller ansträngningar för honom att klara sig i hemmet, skolan, arbetslivet och andra livssituationer utanför offentlig anstaltsvård, och som kan klara sig med stöd av de rehabiliteringsåtgärder som avses i denna paragraf. Rehabilitering ordnas inte av folkpensionsanstalten, om den gravt handikappade vårdas på en anstalt som avses i 42 a § folkpensionslagen eller inom en sådan anstalts verksamhetsenhet.

Medicinsk rehabilitering för en gravt handikappad skall basera sig på en skriftlig rehabiliteringsplan som har uppgjorts med rehabiliteringsklienten för minst ett och högst tre år vid den enhet som svarar för vården av honom.

Långvariga rehabiliteringsperioder enligt 3 § 1 mom. lagen om rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten är

Krävande rehabiliteringsperioder enligt det i 3 mom. nämnda lagrummet är individuellt planerade anpassningstränings- och rehabiliteringsperioder, som utgör intensifierade helheter bestående av flera än en verksamhetsform, förutsätter speciell sakkunskap och speciellt kunnande och ordnas i form av perioder av öppen vård eller anstaltsvård.

Rehabiliteringsklienten skall för folkpensionsanstalten reda ut de omständigheter som inverkar på avgörandet av hans rehabiliteringsansökan, rehabiliteringens innehåll och beloppet av förmånen samt meddela om rehabiliteringen avbryts och lämna andra uppgifter som behövs för utbetalningen av förmånen.

Beslut som avses i 5 § 2 mom. lagen om rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten skall undertecknas. Underskriften kan anbringas maskinellt, om beslutet har tillkommit vid maskinell databehandling eller genom tryckning.

Folkpensionsanstalten skall om sina beslut om yrkesinriktad rehabilitering vilka avses i 5 § 3 mom. lagen om rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten underrätta pensionsskyddscentralen och statens studiestödscentral före den 4 i varje månad i fråga om föregående månads beslut, om inte folkpensionsanstalten och den som tar emot uppgifterna har kommit överens om något annat.

Meddelandet kan ske med hjälp av elektronisk linjeöverföring eller i annan maskinspråklig form.

Folkpensionsanstalten kan ordna rehabilitering som avses i denna förordning antingen genom att själv producera rehabiliteringstjänsterna eller genom att skaffa dem hos andra serviceproducenter.

Rehabiliteringsklienten eller producenten av den anskaffade rehabiliteringstjänsten ersätts för de behövliga och skäliga kostnaderna för rehabiliteringen. Rehabiliteringstjänsterna ersätts dock inte, om serviceproducenten får statsbidrag eller statsandel för denna verksamhet. Klienten ersätts för de behövliga och skäliga resekostnader som rehabiliteringen medför.

Den plan för användningen av medlen som avses i 4 § 2 mom. lagen om rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten och som gäller de tre följande kalenderåren skall tillställas social- och hälsovårdsministeriet före den 15 mars varje år.

Av planen skall framgå vilken annan yrkesinriktad eller medicinsk rehabilitering än den som avses i 2 och 3 §§ lagen om rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten som ersätts och ordnas av folkpensionsanstalten samt hur beloppet skall användas för förebyggande av sjukdomar, för forskning och utvecklingsverksamhet som gäller rehabilitering och förebyggande av sjukdomar samt för utgifter för ombyggnad av rehabiliteringsanstalter, som arbetar inom ramen för folkpensionsanstaltens samarbetsstiftelser, och andra anstalter som folkpensionsanstalten har understött och för driftssföd till dessa anstalter.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1991.

Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.