Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

1080/1991

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Beredskapslag

Typ av författning
Lag
Meddelats

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

I enlighet med riksdagens beslut, tillkommet på det sätt som 67 § riksdagsordningen föreskriver, stadgas:

1 kap. Lagens syfte

1 §

Syftet med denna lag är att i undantagsförhållanden trygga befolkningens utkomst och landets näringsliv, upprätthålla rättsordningen och medborgarnas grundläggande rättigheter samt trygga rikets territoriella integritet och självständighet.

Vid försvarstillstånd som avses i lagen om försvarstillstånd (1083/91) tillämpas denna lag endast till den del lagen om försvarstillstånd inte stadgar något annat med tanke på krig.

2 §

Undantagsförhållanden enligt denna lag är

1)

mot Finland riktat väpnat angrepp och krig samt efterkrigstillstånd,

2)

allvarlig kränkning av Finlands territoriella integritet samt krigshot mot landet,

3)

krig eller krigshot mellan främmande stater och annan därmed jämförbar särskild händelse som har inträffat utanför Finland, om den kan vålla allvarlig fara för de grunder för den nationella existensen och välfärden som avses i 1 § 1 mom.,

4)

sådant allvarligt hot mot befolkningens utkomst eller mot grunderna för landets näringsliv som beror på försvårad eller förhindrad import av nödvändiga bränslen och annan energi samt råvaror och andra varor eller på någon annan till sina verkningar därmed jämförbar plötslig störning i det internationella handelsutbytet, samt

5)

en storolycka,

förutsatt att myndigheterna inte med normala befogenheter kan få kontroll över situationen.

2 kap. Beslutsförfarandet

3 §

När undantagsförhållanden råder kan statsrådet genom förordning berättigas att utöva de befogenheter som stadgas i 4 kap.

En sådan förordning skall ges för viss tid, dock högst ett år i sänder. I förordningen skall nämnas de befogenheter som statsrådet får utöva och, om de inte är tillämpliga i hela riket, deras regionala tillämpningsområde.

Förordningen skall genast föreläggas riksdagen. Riksdagen beslutar om förordningen skall bli i kraft utan ändringar eller om den helt eller delvis skall upphävas och om den skall gälla den stadgade tiden eller en kortare tid.

Sedan riksdagen har fattat ett beslut som avses i 3 mom. får statsrådet börja utöva befogenheterna till den del riksdagen inte har beslutat att förordningen skall upphävas.

4 §

Om det inte är möjligt att förfara enligt 3 § 3 och 4 mom. utan att avsevärt äventyra lagens syfte, kan det genom förordning stadgas att statsrådet omedelbart får utöva de befogenheter som nämns i förordningen.

En sådan förordning får utfärdas för högst tre månader, och den skall genast föreläggas riksdagen. Om förordningen inte har förelagts riksdagen inom en vecka efter att den har givits, förfaller den. Förordningen skall upphävas om riksdagen så beslutar.

5 §

Fortsätter undantagsförhållandena och är det för att lagens syften skall kunna nås nödvändigt att omedelbart genom förordning berättiga statsrådet att fortsätta att utöva de befogenheter som avses i lagen, och har riksdagen inte med anledning av förordningen fattat ett beslut som avses i 3 § 3 mom. förrän befogenheterna enligt den gällande förordningen upphör, trots att en ny förordning har förelagts riksdagen minst två veckor före den nämnda tidpunkten, får statsrådet utöva alla de befogenheter som nämns i den nya förordningen. Sedan riksdagen har fattat beslut om förordningen tillämpas 3 § 4 mom.

6 §

Statsrådsbeslut, vilka har utfärdats med stöd av en förordning som avses i 3-5 §§ och vilka gäller utövande av befogenheter som stadgas i 4 kap. skall genast föreläggas riksdagen. De skall upphävas om riksdagen så beslutar.

7 §

Förordningar som avses i 3-5 §§ och statsrådsbeslut som avses i 6 § skall upphävas när undantagsförhållandena har upphört.

Om förutsättningarna för att utöva en befogenhet som stadgas i 4 kap. upphör, skall de stadganden i förordningen som gäller befogenheten samt motsvarande föreskrifter i statsrådets beslut upphävas.

När en föreskrift som avses i 6 § upphävs, upphör också de beslut att gälla som har fattats med stöd av den.

3 kap. Allmänna principer

8 §

Statsrådet får berättigas att utöva endast sådana befogenheter som är nödvändiga för att lagens syfte skall kunna nås. Befogenheterna får utövas och verkställighet ske endast på ett sådant sätt som är nödvändigt för att lagens syfte skall kunna nås.

9 §

I förordningarna om befogenheter som grundar sig på denna lag och när befogenheterna utövas och verkställighet sker får ingen utan godtagbart skäl diskrimineras på grund av ras, hudfärg, börd, kön, språk, nationalitet, religion eller ålder, politisk eller någon annan åskådning eller av någon annan därmed jämförbar orsak.

Vid undantagsförhållanden får inte någons grundlagsenliga rättigheter eller andra rättigheter begränsas med stöd av denna lag i större utsträckning än vad situationen oundgängligen förutsätter. Skyddet för liv och ära enligt 6 § 1 mom. regeringsformen samt skyddet för religionsfriheten enligt 8 och 9 §§ regeringsformen kan inte inskränkas enligt denna lag. Den personliga friheten, som tryggas enligt 6 § 1 mom. regeringsformen, får begränsas enligt denna lag endast med stöd av 22 och 23 §§. De grundläggande rättigheter som tryggas enligt 10 och 12-14 §§ regeringsformen får begränsas enligt denna lag endast under väpnat angrepp och krig som riktar sig mot Finland.

10 §

Vid tillämpningen av denna lag skall iakttas de begränsningar av tillämpningsområdet för finsk lag som följer av internationella avtal som är förpliktande för Finland eller av allmänt erkända folkrättsliga regler.

4 kap. Befogenheter

Tillsyn och reglering

11 §

Statsrådet kan bestämma

1)

att utförsel och införsel av betalningsmedel, värdepapper och fordringsbevis är förbjuden eller tillåten endast med tillstånd av Finlands Bank,

2)

att en valutainlänning är skyldig att mot ersättning överlåta eller överföra sådana utländska betalningsmedel och i finskt mynt utställda betalningsmedel i utlandet, utländska värdepapper samt tillgodohavanden hos en valutautlänning, som han äger eller innehar, till Finlands Bank eller order ( hemtagningsskyldighet ) och att Finlands Bank har rätt att bevilja undantag från hemtagningsskyldigheten, samt

3)

att sådana transaktioner är förbjudna som ändrar eller kan ändra beloppet eller arten av sådana utländska betalningsmedel, värdepapper eller tillgodohavanden hos en valutautlänning, som ägs eller innehas av en valutainlänning, samt likaså sådana transaktioner mellan en valutainlänning och en valutautlänning som ändrar eller kan ändra beloppet eller arten av en valutainlännings tillgångar eller skulder, eller att transaktioner av det slag som nämns ovan är tillåtna endast med tillstånd av Finlands Bank.

När statsrådet med stöd av 1 mom. 2 punkten meddelar föreskrifter om hemtagningsskyldigheten skall det också bestämma huruvida ersättningen skall betalas i finskt mynt eller i den utländska valuta som skall hemtagas och huruvida överlåtaren eller överföraren har rätt att välja mellan dessa grunder. När ersättningen bestäms skall den kurs iakttas som Finlands Bank vid överlåtelsetidpunkten allmänt tillämpar vid valutaväxling.

När Finlands Bank ger ett tillstånd som nämns i 1 mom. har banken rätt att förena det med villkor.

12 §

Vad 11 § 1 mom. 2 punkten stadgar om hemtagningsskyldighet skall också tillämpas på guld och andra ädla metaller, om de inte har bearbetats till föremål vilkas värde till avsevärd del grundar sig på något annat än det råämne som har använts till föremålet.

13 §

Statsrådet kan på bankfullmäktiges framställning utvidga Finlands Banks uppgifter och befogenheter i den utsträckning som behövs för att verkställa föreskrifter som har meddelats med stöd av 11, 12 och 14 §§.

14 §

Statsrådet kan övervaka och reglera import och export av varor.

Om uppfyllandet av ett viktigt leveransavtal kräver det, får statsrådet för en importör eller exportör inom branschen i fråga meddela sådana förpliktande föreskrifter som styr exporten och importen och som är nödvändiga för att avtalet skall kunna fullgöras.

15 §

Statsrådet kan övervaka och reglera produktionen och distributionen av varor samt bestämma

1)

att de som har hand om produktionen eller distributionen av varor är skyldiga att utföra vissa uppgifter samt att sköta viss produktion och distribution,

2)

att vissa varor får produceras, tillverkas eller förädlas endast på de villkor och med de begränsningar som statsrådet uppställer, samt

3)

att vissa varor inte får hållas till salu, bjudas ut mot vederlag, överlåtas, anskaffas, lagras eller tas emot eller att de får hållas till salu, bjudas ut mot vederlag, överlåtas, anskaffas, lagras, tas emot, transporteras och användas endast på ett sådant sätt och på sådana villkor som statsrådet bestämmer.

Har föreskrifter om överlåtelse av en vara meddelats med stöd av 1 mom. 3 punkten skall de, om inte statsrådet bestämmer något annat, på motsvarande sätt tillämpas på varor som en näringsidkare för eget bruk tar ur sin rörelse.

16 §

Statsrådet får övervaka och reglera avlöningar som grundar sig på privat- och offentligrättsliga anställningsförhållanden samt meddela föreskrifter om övriga anställningsvillkor, om arbetstider och arbetarskydd.

17 §

Statsrådet kan övervaka och reglera priser och avgifter samt, om det är behövligt med tanke på prisregleringen, även kvaliteten på varor.

Statsrådet får övervaka och reglera hyrorna för byggnader och delar av sådana och med dessa jämförbara eller förknippade avgifter och ersättningar samt meddela föreskrifter om uppsägningsrätt och andra frågor som gäller hyresförhållanden samt likaså om användningen av byggnader och delar av sådana eller ställande av dem till någon annans förfogande.

18 §

Statsrådet får övervaka och reglera transporter och trafik, meddela föreskrifter om användningen av transportmedel och temporärt återkalla tillstånd att införa ett finskt fartyg i en främmande stats fartygsregister samt begränsa användningen av telekommunikationer.

Skötsel av statsekonomin

19 §

Statsrådet kan besluta att en till riksdagen överlämnad proposition med tillägg till och ändringar i statsbudgeten skall tillämpas till dess riksdagen har fattat beslut om tilläggsbudgeten i fråga.

20 §

Statsrådet får i syfte att trygga statens likviditet meddela föreskrifter om periodisering av betalningen av sådana statliga utgifter vilkas betalningstidpunkt stadgas i lag eller förordning och som inte har förfallit. Betalningsdatum för en utgift får flyttas med högst två veckor i sänder.

Användning av arbetskraften

21 §

Statsrådet kan införa obligatorisk arbetsförmedling för att få arbetskraft för arbeten som är nödvändiga för att lagens syfte skall kunna nås. När förmedlingen är obligatorisk får en arbetsgivare anställa endast sådana arbetssökande som arbetskraftsmyndigheterna anvisar.

Statsrådet får under sådana undantagsförhållanden som nämns i 2 § 1-3 punkten och i fråga om hälsovård också under sådana undantagsförhålladen som nämns i 5 punkten begränsa uppsägningsrätten och av särskilda skäl även förbjuda att denna rättighet utövas.

22 §

Statsrådet kan i syfte att trygga befolkningens hälsovård bestämma att varje i Finland bosatt person som har fyllt 17 men inte 65 år och som arbetar inom hälsovården eller som har fått utbildning för detta område eller som annars är lämplig att arbeta inom området är skyldig att utföra uppgifter som förutsätts för att lagens syfte skall kunna nås och som han med hänsyn till sin utbildning och erfarenhet kan utföra.

23 §

Om de åtgärder som avses i 21 § är otillräckliga under sådana undantagsförhållanden som nämns i 2 § 1-3 punkten, får statsrådet bestämma att varje i Finland bosatt person som har fyllt 17 men inte 65 år är skyldig att utföra sådant arbete som är nödvändigt för att lagens syfte skall kunna nås.

24 §

En i Finland bosatt person kan enligt 22 och 23 §§ förordnas att utföra endast sådant arbete som motsvarar hans förmåga och krafter. När ett arbetsförordnande ges skall personens ålder, familjeförhållanden och hälsotillstånd samt övriga omständigheter beaktas.

Den arbetspliktiges avlöning och övriga förmåner bestäms enligt det inom branschen gällande arbets-, funktionärs- eller tjänstekollektivavtalet. Om denna grund inte kan tillämpas, skall till den arbetspliktige betalas lön och ges övriga förmåner enligt vad som skäligen motsvarar de uppgifter som han förordnas att utföra.

I ett arbetspliktsförhållande och i arbete som utförs på basis av det skall i övrigt i tillämpliga delar på motsvarande sätt iakttas vad som stadgas eller bestäms eller genom ett i 2 mom. nämnt avtal har överenskommits om arbets- och tjänsteförhållanden samt om arbete som utförs på basis av dem.

Ett eventuellt tidigare anställningsförhållande avbryts inte på grund av ett arbetsförordnande.

Organisering av förvaltningen

25 §

Statsrådet kan bestämma att en statligt eller kommunalt anställd skall sköta en annan tjänst eller uppgift samt bestämma att ett ämbetsverk eller en inrättning skall flytta till en annan ort och i samband därmed begränsa rätten för de anställda att säga upp sig från den statliga eller kommunala anställningen.

26 §

Statsrådet får meddela föreskrifter om handläggningsordningen för ärenden i samband med att föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag verkställs, bestämma att en viss statlig eller kommunal myndighet skall verkställa föreskrifterna samt inrätta verkställande organ som handlar under tjänsteansvar eller ålägga kommunerna att tillsätta sådana.

För verkställigheten av föreskrifterna kan statsrådet för viss tid eller tills vidare ändra verksamhetsområdes- och behörighetsförhållandena mellan statliga förvaltningsmyndigheter samt den handläggningsordning som de normalt iakttar och begränsa skötseln av kommunernas lagstadgade uppgifter eller bestämma att skötseln av dem skall upphöra.

Under krigstid får statsrådet bestämma att en viss statlig eller kommunal myndighet skall sköta verkställigheten av sådana stadganden i andra lagar som skall tillämpas med anledning av krig samt för verkställigheten av dessa stadganden inrätta eller ålägga kommunerna att tillsätta organ som handlar under tjänsteansvar.

27 §

Statsrådet kan, om antalet ärenden kräver det, eller av andra särskilda skäl tillsätta nämnder med uppgift att behandla besvärsärenden som föranleds av verkställigheten av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag eller av sådana stadganden i andra lagar som under krigstid skall tillämpas med anledning av krig. Statsrådet meddelar samtidigt föreskrifter om hur ändring kan sökas i nämndernas beslut.

Vid handläggningen av ärenden i en nämnd skall laga rättegångsordning iakttas i tillämpliga delar.

Ordföranden för en nämnd skall ha avlagt juris kandidatexamen.

Särskilda befogenheter som gäller kommunalförvaltningen

28 §

Statsrådet får bestämma att en kommunstyrelse skall tillsätta en beredskapskommitté som bistår kommunstyrelsen genom att koordinera verksamheten mellan de kommunala och statliga myndigheterna samt mellan näringslivet och medborgarorganisationerna. Statsrådet meddelar närmare föreskrifter om kommitténs uppgifter, organisationsform och verksamhet.

29 §

Statsrådet kan bestämma

1)

att kommunalval skall uppskjutas på viss tid eller tills vidare,

2)

att kommunfullmäktige är beslutföra då över hälften av medlemmarna är närvarande,

3)

att kallelse till kommunfullmäktiges sammanträde skall utfärdas någon annan tid och på något annat sätt än vad som har stadgats eller bestämts,

4)

att kommunfullmäktiges beslutanderätt i vissa ärenden överförs på kommunstyrelsen,

5)

att kommunstyrelsens beslutanderätt i vissa ärenden överförs på kommundirektören eller biträdande kommundirektören, dock inte i sådana ärenden där kommunfullmäktiges beslutanderätt med stöd av 4 punkten har överförts på kommunstyrelsen, samt

6)

att en nämnds beslutanderätt i vissa ärenden skall överföras på dess ordförande eller en tjänsteinnehavare i kommunen.

Övriga befogenheter

30 §

Statsrådet får i syfte att trygga befolkningens hälsovård ålägga den som äger eller svarar för en sjukvårds- eller forskningsanstalt eller en hälsovårdscentral

1)

att utvidga eller lägga om anstaltens verksamhet,

2)

att helt eller delvis flytta verksamheten från verksamhetsdistriktet eller till någon annan ort eller att ordna verksamhet också utanför sitt distrikt,

3)

att ta emot patienter oberoende av vad som har stadgats, bestämts eller avtalats om saken, samt

4)

att ställa sin anstalt eller en del av den till en statlig myndighets förfogande.

Vad som stadgas i 1 mom. 1 och 2 punkten gäller i tillämpliga delar också läkemedelsfabriker och läkemedelspartiaffärer, innehavare av apoteksrättigheter samt sådana sammanslutningar och enskilda näringsidkare som levererar hälsovårdsförnödenheter eller tillhandahåller hälsovårdstjänster eller annars är verksamma inom hälsovårdsområdet.

31 §

Statsrådet kan i syfte att trygga landets näringsliv eller energiförsörjning meddela föreskrifter om mark- och torvtäkt samt om skogsavverkning för virkesleveranser.

32 §

Statsrådet får för att trygga en ändamålsenlig skötsel av myndigheternas uppgifter bestämma att till myndigheternas användning skall upplåtas

1)

byggnader och lokaler samt

2)

transport-, räddnings-, förstahjälps- och teleutrustning, ADB-anläggningar samt andra för myndigheternas verksamhet nödvändiga varor.

33 §

Statsrådet kan under sådana undantagsförhållanden som nämns i 2 § 1-3 punkten

1)

ålägga dem som saken gäller att till staten överlämna sådana varor samt utföra sådana arbets- eller serviceuppgifter eller sådana transporter och med dem förknippade uppgifter som är av vikt för den ekonomiska eller militära försvarsberedskapen,

2)

bestämma om användningen av telekommunikationer och om ändringar i telenäten,

3)

förbjuda eller begränsa rätten att vistas och röra sig på vissa områden, om befolkningens säkerhet eller skyddet av objekt som är viktiga med tanke på försvaret kräver det, samt

4)

berättiga försvars- och trafikministeriet att temporärt ta i sin besittning sådana mark- och vattenområden, byggnader samt lokaler och lager som behövs för byggande, lagring eller underhåll av försvarsanläggningar eller för byggande eller reparation av flygfält, landsvägar och broar.

34 §

Utöver vad som stadgas ovan i detta kapitel har statsrådet rätt att meddela för verkställigheten av föreskrifter som baserar sig på denna lag behövliga bestämmelser om att varor skall tas i beslag och överlåtas till staten eller till produktion eller konsumtion samt om vården av varor som har tagits i beslag eller som någon har ålagts att överlåta.

35 §

Statsrådet får

1)

bestämma att gäldenärer i vissa fall skall ha rätt att få uppskov med betalningar samt att bli befriade från de normala påföljderna av betalningsförsummelser,

2)

bestämma om förlängd betalningstid för växlar och förlänga fristen för rättshandlingar som är avgörande för växelrätten eller för regresstalan som grundar sig på checker,

3)

meddela föreskrifter om den tid inom vilken ändring skall sökas i domstolarnas och myndigheters avgöranden eller vissa åtgärder vidtas för förvärvande eller bevarande av rättigheter, dock utan att försämra rättssäkerheten för dem som har blivit berövade friheten eller åtalade eller dömda för brott, samt

4)

meddela föreskrifter om förlängning av de frister som har stadgats eller bestämts också för andra ärenden och åtgärder samt om återställande av försutten fatalietid.

Vad som stadgas i 1 mom. gäller inte löne- och pensionsfordringar, ej heller andra på lag eller avtal grundade motsvarande fordringar.

Begränsningar av befogenheterna

36 §

När befogenheter enligt detta kapitel utövas får begränsningar genom reglerings-, beslags- eller överlåtelseföreskrifter inte utan tvingande skäl införas för den som idkar yrkesmässig trafik eller gårdsbruk i fråga om rätten att inneha bränslen och smörjmedel, för ägare och innehavare av fastigheter i fråga om rätten att inneha uppvärmningsbränslen eller för privatpersoner och ägare eller innehavare av skyddsrum i fråga om rätten att inneha för befolkningens utkomst nödvändiga varor som på förhand har upplagrats för att i undantagsförhållanden användas för den trafik som ägaren av lagret idkar, inom gårdsbruket, för uppvärmning eller i hushållet eller för försörjningen av dem som har sökt skydd i skyddsrum.

5 kap. Ersättningar

37 §

Har någon med anledning av föreskrifter som har meddelats enligt 15 § 1 mom. 1 punkten eller 30-34 §§ lidit skada som inte ersätts honom med stöd av någon annan lag, skall till honom av statsmedel betalas full ersättning för skadan.

Om skadan med beaktande av den skadelidandes förmögenhetsförhållanden och andra omständigheter skall anses vara liten eller om stats- eller samhällsekonomiska skäl på grund av skadornas stora mängd oundgängligen kräver det, skall skälig ersättning betalas.

Statsrådet meddelar vid behov närmare föreskrifter om på vilka grunder och enligt vilket förfarande ersättningen skall bestämmas.

38 §

Statsrådet meddelar vid behov föreskrifter om att ersättning skall betalas av statsmedel också med anledning av andra med stöd av 4 kap. meddelade föreskrifter än sådana som avses i 37 §. På anläggnings- och driftskostnaderna för en uppgift som sköts av kommunen skall likväl tillämpas vad som stadgas om statsandelar och statsunderstöd till kommunerna.

39 §

Ett olycksfall i arbete som har inträffat i en arbetsuppgift som grundar sig på ett förordnande enligt denna lag, eller en yrkessjukdom som någon har ådragit sig i sådant arbete skall ersättas av statsmedel enligt lagen om olycksfallsförsäkring (608/48), om inte ersättningen blir större enligt någon annan lag eller ett avtal.

6 kap. Förberedelser

40 §

Statsrådet, statliga förvaltningsmyndigheter, statens affärsverk och övriga statsmyndigheter samt kommunerna skall genom beredskapsplaner och föreberedelser för verksamhet under undantagsförhållanden samt genom andra åtgärder säkerställa att deras uppgifter kan skötas så störningsfritt som möjligt också vid undantagsförhållanden.

Förberedelserna för undantagsförhållanden leds, övervakas och koordineras av statsrådet samt av ministerierna inom sitt förvaltningsområde.

7 kap. Lagens verkställighet

41 §

En behörig myndighet har rätt att förrätta inspektioner för att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av den.

42 §

Polisen och övriga myndigheter skall ge den handräckning som behövs vid verkställigheten av denna lag samt de stadganden och föreskrifter som har meddelats med stöd av den.

43 §

Statsrådet, ministerierna, länsstyrelserna och kommunstyrelserna samt behöriga militärmyndigheter har rätt att få sådana meddelanden om tillämpningen eller iakttagandet av denna lag publicerade eller utsända, vilka snabbt måste nå medborgarna eller invånarna inom ett visst område för att syftet med denna lag skall nås. Meddelandena skall publiceras så snabbt som möjligt, beroende på informationsbehovet, i riksomfattande, regionala eller lokala periodiska tryckskrifter eller i utsändningar till allmänheten.

44 §

Statsrådet kan meddela föreskrifter om sammanslutningars, stiftelsers och enskildas skyldighet att ge myndigheterna sådana upplysningar och utredningar som behövs för verkställigheten av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag och för tillsynen över att de iakttas. Statsrådet kan meddela föreskrifter också om myndigheternas skyldighet att tillhandahålla andra myndigheter sådan information.

45 §

Sådana sekretessbelagda uppgifter som myndigheterna har fått med stöd av 44 § får inte olovligen röjas för utomstående eller användas till enskild nytta.

En behörig myndighet kan bestämma att uppgifter om planer som nämns i 40 § eller om andra handlingar som gäller förberedelser eller om material som har uppkommit i samband med verkställigheten av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag inte får röjas för utomstående, om syftet med denna lag därigenom äventyras.

46 §

Ett villkor eller ett särskilt förbehåll i en förbindelse eller ett avtal får inte tillämpas eller verkställas till den del det strider mot eller är avsett att kringgå föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag.

47 §

Om kommunalval har uppskjutits enligt 29 § 1 punkten, fortsätter fullmäktiges och deras suppleanters mandatperiod tills nya val har förrättats och valresultatet kungjorts. Om statsrådet så bestämmer, fortgår härvid också kommunens övriga förtroendevaldas mandatperiod en viss tid eller tills vidare. Statsrådet kan likaså bestämma att ett tillräckligt antal gemensamma suppleanter skall väljas för de förtroendevalda. Dessa väljs av samma organ som utser de ordinarie medlemmarna.

Har valen uppskjutits, skall nya val förrättas så snart som möjligt vid en tidpunkt som statsrådet bestämmer.

8 kap. Sökande av ändring

48 §

Över förvaltningsbeslut som har fattats enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag får besvär anföras i den ordning som allmänt gäller för besvär över respektive myndighets beslut. Besvär över beslut av myndigheter som lyder under länsstyrelsen skall dock anföras hos länsrätten. Om något förfarande för sökande av ändring inte har stadgats, skall besvär anföras hos högsta förvaltningsdomstolen.

Förvaltningsbeslut skall iakttas omedelbart trots besvär, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.

I förvaltningsbeslut av statsrådet som enligt 6 § skall föreläggas riksdagen får ändring inte sökas genom besvär.

Till de beslut av statsrådet och dess ministerier i vilka ändring med stöd av denna lag får sökas genom besvär skall fogas en besvärsundervisning.

9 kap. Straffstadganden

49 §

Om straff för överträdelse av en regleringsföreskrift som en myndighet har utfärdat med stöd av denna lag och försök till detta stadgas i 46 kap. 1-3 §§ strafflagen. Om förverkandepåföljder stadgas i 46 kap. 8-13 §§.

50 §

Den som inte iakttar eller som på något annat sätt bryter mot de föreskrifter som har meddelats med stöd av 21 § eller den skyldighet som stadgas i 24 § 2 mom., skall för arbetskraftsbrott i undantagsförhållanden dömas till böter.

Den som underlåter att uppfylla den arbetsplikt som har föreskrivits med stöd av 22, 23 eller 25 § skall, om gärningen inte är straffbar som brott mot tjänsteplikt, dömas till böter för arbetspliktsförseelse i undantagsförhållanden .

Den som inte iakttar eller som annars bryter eller försöker bryta mot de föreskrifter som har meddelats med stöd av 30-32 §§, 33 § 1, 2 eller 4 punkten eller 34 §, skall för försummelse av överlåtelseplikt dömas till böter.

Den som inte iakttar eller som på något annat sätt bryter eller försöker bryta mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 33 § 3 punkten, skall för brott mot begränsningar av rörelsefriheten dömas till böter.

51 §

Den som bryter mot tystnadsplikten enligt 45 § skall, om gärningen inte är straffbar enligt 40 kap. 5 § strafflagen eller om strängare straff inte stadgas i någon annan lag, för sekretessbrott i undantagsförhållanden dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

10 kap. Särskilda stadganden

52 §

Med vara avses i denna lag alla slag av lös egendom, med undantag av pengar och andra betalningsmedel, värdepapper och fordringsrätter samt fordringsbevis. Vad denna lag stadgar om varor gäller i tillämpliga delar också tjänster.

Med betalning avses en ersättning för person- eller varutransport, för användning av en fastighet, anläggning eller vara eller av annan egendom, för en tjänst som har kommit någon annan till godo samt för en förmån eller arbetsprestation, om det inte är fråga om hyra, avgift eller ersättning i ett hyresförhållande som avses i 17 § 2 mom. eller om en ersättning i ett offentligrättsligt anställningsförhållande eller för arbete som regleras av lagen om arbetsavtal (320/70) eller om en avgift eller ersättning vars belopp är fastställt genom lag eller förordning.

53 §

Vad denna lag stadgar om staten eller dess myndigheter gäller i tillämpliga delar statens självständiga offentligrättsliga inrättningar.

Vad som i denna lag stadgas om kommuner gäller i tillämpliga delar kommunalförbund, centralsjukhusförbund som svarar för universitetscentralsjukhus samt självständiga kommunala inrättningar.

54 §

Denna lag träder i kraft den 1 september 1991.

Genom denna lag upphävs lagen den 17 juni 1970 om tryggande av befolkningens utkomst och landets näringsliv under undantagsförhållanden (407/70) och lagen den 22 maj 1942 om arbetsplikt (418/42) jämte ändringar samt lagen den 19 november 1943 om särskilda arbetsläger (912/43).

Regeringens proposition 248/89

Försvarsutsk. bet. 7/90

Stora utsk. bet. 310/90

Försvarsutsk. bet. 2/91

Helsingfors den 22 juli 1991

Republikens President MAUNO KOIVISTOJustitieminister Hannele Pokka

Till början av sidan