1052/1991

Den ed som nämns i 7 § skall lagmän och tingsdomare svära i hovrätten och nämndemän i tingsrätten.

I brottmål är en tingsrätt domför med ordförande och tre nämndemän.

Tingsrätten är i den sammansättning som nämns i 1 mom. domför även i mål eller ärenden som gäller

Tingsrätten kan ha ytterligare en lagfaren medlem när den behandlar mål eller ärenden som nämns i 1 §, om det skall anses motiverat med hänsyn till målets eller ärendets omfattning eller av andra särskilda skäl. På samma villkor kan tingsrätten ha en fjärde nämndeman.

Om en nämndeman har fått förhinder sedan huvudförhandlingen har inletts i ett mål som nämns i 1 § 2 mom., är tingsrätten domför med minst två nämndemän.

I andra mål och ärenden än de som nämns i 1 § är tingsrätten domför med tre lagfarna medlemmar.

Tingsrätten får fortsätta handläggningen av ett tvistemål i den sammansättning enligt 1 eller 3 § som den har då behandlingen inleddes, även om målet under rättegången förändras så att det enligt dessa lagrum skall behandlas av en annorlunda sammansatt domstol. Detsamma gäller om ett käromål, som har väckts senare och som med stöd av 1 eller 3 § skall behandlas av en annorlunda sammansatt domstol, förenas med huvudkäromålet för handläggning i samma rättegång enligt 18 kap.

Tingsrätten består av endast ordföranden

Tingsrätten kan ta upp bevis utom huvudförhandlingen också i fulltalig sammansättning.

I brottmål är tingsrätten domför även med ordföranden ensam, om det för det brott som nämns i åtalet med hänsyn till de omständigheter som anges där inte stadgas något annat eller strängare straff än böter eller fängelse i högst ett år och sex månader. Härvid kan det inte dömas till strängare straff än böter.

Om tingsrätten, när den behandlar ett mål i den sammansättning som nämns i 6 §, anser att målet skall behandlas av en domstol som är sammansatt enligt 1 § 1 mom, skall målet överföras till behandling i en sådan domstol.

Hovrätten är domför med tre medlemmar.

Om högsta domstolens domförhet stadgas särskilt.

Om de allmänna domstolarnas domförhet stadgas särskilt.

Talan i tvistemål väcks genom att en skriftlig stämningsansökan tillställs tingsrättens kansli.

Målet blir anhängigt och förberedelsen inleds då stämningsansökan har kommit till kansliet.

I stämningsansökan skall meddelas

I stämningsansökan skall dessutom uppges domstolens namn, parternas namn, yrken och hemorter, telefonnummer för parterna eller deras lagliga företrädare eller ombud och för vittnen eller andra som skall höras samt den postadress till vilken meddelanden som gäller målet kan sändas. Om käranden inte känner till svarandens adress, skall han meddela vad han har gjort för att få reda på den.

Stämningsansökan skall undertecknas av parten eller, om han inte själv har uppsatt den, av den som har gjort det. Denne skall samtidigt uppge sitt yrke och sin boningsort.

Om målet gäller

och käranden meddelar att han anser att saken inte är tvistig, behöver som grund för yrkandet nämnas endast de omständigheter som yrkandet omedelbart grundar sig på. Då behöver inte heller uppges sådana bevis som nämns i 2 § 1 mom. 3 punkten.

Den handling som yrkandet grundar sig på skall bifogas stämningsansökan i original eller kopia. Dessutom skall till ansökan fogas de skriftliga bevis som käranden önskar åberopa.

I samband med att stämningsansökan lämnas in skall en stämningsavgift betalas eller till ansökan bifogas ett kvitto över att avgiften är betald.

Är en stämningsansökan bristfällig eller är stämningavgiften obetald, skall käranden uppmanas att inom en viss tid avhjälpa bristen, om rättelsen är nödvändig för den fortsatta förberedelsen, eller att betala avgiften. Käranden skall samtidigt underrättas om på vilket sätt stämningsansökan är bristfällig och om att käromålet kan avvisas eller förkastas såvida han inte följer uppmaningen.

Domstolen kan på särskilda grunder förlänga den tid som anges i 1 mom.

Domstolen skall genast avvisa käromålet, om käranden inte följer den uppmaning som nämns i 5 § och stämningsansökan är så bristfällig att den inte duger som grund för en rättegång, eller om domstolen av något annat skäl inte kan pröva käromålet.

Domstolen skall utan att utfärda stämning genast förkasta käromålet genom dom, om det är uppenbart att kärandens yrkande är ogrundat.

När domstolen handlägger ett mål som gäller återställande av besittning eller ett rubbat förhållande kan den på kärandens begäran, utan att bereda motparten tillfälle att bli hörd, interimistiskt besluta att besittningen eller det rubbade förhållandet genast skall återställas eller att någon annan åtgärd skall vidtas för att rätta till situationen. Beslutet gäller tills något annat bestäms.

Om käromålet inte har avvisats eller förkastats enligt 6 §, skall domstolen utan dröjsmål utfärda stämning.

I stämningen skall svaranden uppmanas att skriftligen avge svaromål. Om det kan antas att ett muntligt svaromål påskyndar behandlingen av målet eller att svaranden inte kommer att svara skriftligen, skall han likväl uppmanas att avge ett muntligt svaromål vid den muntliga förberedelsen.

På svarandens begäran kan domstolen av särskilda skäl tillåta att ett svaromål avges muntligen i domstolens kansli eller på platsen för sammanträdet fastän svaranden har uppmanats att avge svaromålet skriftligen.

I stämningen skall svaranden uppmanas att i sitt svaromål

I stämningen skall dessutom meddelas att ett svaromål som skall avges skriftligen skall undertecknas av parten eller, om han inte själv har uppsatt det, av den som har gjort det och att denne skall uppge sitt yrke och sin hemort.

I stämningen skall meddelas att ett skriftligt svaromål skall tillställas domstolens kansli inom den tid efter delgivningen som domstolen har satt ut. Denna tid kan av särskilda skäl förlängas, om detta begärs innan tiden har löpt ut.

Om svaranden uppmanas att avge sitt svaromål muntligen, skall domstolen inkalla käranden samt i samband med stämningen svaranden till den muntliga förberedelsen. Samtidigt skall meddelas vilken dag och vid vilket klockslag samt var sammanträdet skall hållas.

I stämningen eller kallelsen skall nämnas vilken påföljden är för svaranden, om han inte avger ett skriftligt svaromål, och för parten, om han inte infinner sig till sammanträdet.

Stämningen, stämningsansökan och de bifogade handlingarna skall delges svaranden så som stadgas i 11 kap.

Om en svarande som har uppmanats att avge skriftligt svaromål i ett mål där förlikning är tillåten

avgörs målet utan att förberedelsen fortsätter. Käromålet bifalls härvid genom en tredskodom. Till den del käranden har avstått från käromålet eller detta är klart ogrundat skall det förkastas genom dom.

Med stöd av denna paragraf får tredskodom meddelas även om käranden inte har yrkat det.

Grundar sig kärandens yrkande på ett löpande skuldebrev, en växel eller en check, skall svaranden i stämningen uppmanas att avge skriftligt svaromål, om inte käranden har begärt att svaranden skall uppmanas att svara muntligen vid ett sammanträde.

Om svaranden i ett mål som nämns i 1 mom.

avgörs ärendet utan att förberedelsen fortsätts. Käromålet bifalls härvid genom en tredskodom. Till den del käranden har avstått från käromålet eller detta är klart ogrundat, skall det förkastas genom dom.

Det löpande skuldebrev eller den växel eller check som yrkandet grundar sig på skall bifogas stämningsansökan eller svaromålet i original.

Med stöd av denna paragraf får tredskodom meddelas även om käranden inte har yrkat det.

Om målet inte har avgjorts med stöd av 13 eller 14 §, skall förberedelsen fortsättas muntligt vid ett sammanträde till vilket domstolen kallar parterna. Sammanträdet kan hållas på den ort där domstolen har sitt kansli även då detta är beläget utom domkretsen.

Domstolen kan före den muntliga förberedelsen eller under tiden mellan sammanträdena uppmana en part att tillställa domstolen en skriftlig utsaga, om den anser detta vara motiverat. Domstolen skall då bestämma vad parten skall yttra sig om.

I samband med kallelsen eller uppmaningen skall en part delges motpartens svaromål eller skriftliga utsaga samt upplysas om vilken påföljden enligt 12 kap. kan vara, om han inte är närvarande vid sammanträdet eller inte avger en skriftlig utsaga. Om en part skall infinna sig till ett sammanträde, skall han samtidigt meddelas vilken dag och vid vilket klockslag samt var sammanträdet hålls.

Domstolen skall genomföra förberedelsen så att målet kan behandlas utan avbrott vid huvudförhandlingen.

Domstolen skall försöka slutföra den muntliga förberedelsen utan dröjsmål och om möjligt vid ett enda sammanträde.

Parterna skall vid behov beredas tillfälle att yttra sig om hur förberedelsen av målet skall ordnas.

En part skall sätta sig in i målet så väl att målet inte behöver skjutas upp på grund av en underlätelse från hans sida.

Vid förberedelsen skall klarläggas

Vid ett sammanträde behandlas målet muntligt. Parterna får inte läsa upp eller lämna in rättegångsskrifter eller andra skriftliga utsagor.

En part får dock ur en handling läsa upp sitt yrkande, direkta hänvisningar till rättspraxis och den juridiska litteraturen samt till sådana handlingar som innehåller ett flertal tekniska uppgifter och sifferuppgifter, och som är svåra att förstå om de läggs fram endast muntligen. Dessutom får han använda anteckningar till stöd för minnet.

En part skall vid förberedelsen utan dröjsmål framställa sina yrkanden och grunderna för dem samt yttra sig om vad motparten har framfört. Dessutom skall han uppge alla bevis som han vill lägga fram och vad han vill styrka med varje bevis. Han skall ytterligare lägga fram alla skriftliga bevis som han vill åberopa.

På motpartens begäran skall en part dessutom meddela om han har ett sådant skriftligt bevis eller föremål i sin besittning som motparten har nämnt och som kan ha betydelse för målet.

Domstolen skall vid förberedelsen se till att parterna uppger alla omständigheter som de vill åberopa.

I ett mål där förlikning är tillåten kan domstolen vid behov uppmana en part att inom utsatt tid fullgöra de skyldigheter som nämns i 21 § 1 mom. vid äventyr att han inte sedan tiden löpt ut får åberopa en ny omständighet eller uppge ett nytt bevis, om han inte gör sannolikt att han har en giltig ursäkt för sitt förfarande.

Domstolen kan separat förbereda en särskild del av målet eller fråga som gäller rättegången.

Domstolen skall göra en sammanfattning av parternas yrkanden och grunderna för dem, om detta är ändamålsenligt för behandlingen av målet. Parterna skall beredas tillfälle att yttra sig om sammanfattningen.

Under förberedelsen skall fattas beslut om att inhämta sakkunnigutlåtanden, lägga fram skriftliga bevis, förrätta syn och vidta andra förberedande åtgärder, om det behövs för att säkerställa att bevisen finns tillgängliga vid huvudförhandlingen samtidigt.

Vid förberedelsen kan även beslutas att bevis skall upptas utom huvudförhandlingen.

Om en part vill att en åtgärd som nämns i denna paragraf skall vidtas, skall han omedelbart meddela detta vid förberedelsen.

I mål där förlikning är tillåten skall domstolen försöka få parterna att ingå förlikning och, för att främja en förlikning, enligt prövning förelägga parterna sitt förslag till förlikningsavgörande.

Vid förberedelsen kan

Särskilda stadganden om när ett mål skall avgöras genom tredskodom eller dom och när käromålet skall avvisas på grund av stämningsansökan eller ett skriftligt svaromål finns i 6, 13 och 14 §§.

När de omständigheter som nämns i 19 § har retts ut vid förberedelsen eller när det av andra skäl inte längre är ändamålsenligt att fortsätta denna, skall domstolen förklara den avslutad samt överföra målet till huvudförhandling. Domstolen skall fastställa en tidpunkt för huvudförhandlingen och kalla parterna till den så som 11 kap. stadgar. Parterna skall beredas tillfälle att yttra sig om tiden för huvudförhandlingen, om detta är möjligt utan olägenhet.

I samband med kallelsen skall parterna underrättas om den påföljd som stadgas i 12 kap. för den händelse att en part inte inställer sig vid domstolen. Samtidigt skall meddelas vilken dag och vid vilket klockslag samt var huvudförhandlingen hålls.

Om en part eller hans lagliga företrädare personligen skall vara närvarande vid huvudförhandlingen och det av hans beteende kan slutas att han inte kommer att följa uppmaningen, får domstolen besluta att han skall hämtas till förhandlingen.

Om en part vid huvudförhandlingen vill lägga fram ett bevis som han inte har uppgett vid förberedelsen, skall han utan dröjsmål tillkännage domstolen detta och samtidigt meddela vad som skall styrkas med beviset och orsaken till att han inte har lagt fram det vid förberedelsen.

För att behandla en fråga som får avgöras separat kan huvudförhandling sättas ut även om förberedelsen inte ännu har avslutats till övriga delar. På samma sätt kan förfaras också när det gäller en rättegångsfråga.

Den domare som har lett förberedelsen av målet skall vara ordförande eller ledamot i domstolen vid huvudförhandlingen, om det inte finns något hinder.

Om domstolen på grund av bristande domförhet måste ta in en ny medlem under pågående huvudförhandling, skall en ny huvudförhandling hållas.

Då målet behandlas av en domstol som är sammansatt enligt 2 kap. 3 §, behöver inte ny huvudförhandling hållas om den nya medlemmen har varit närvarande under hela huvudförhandlingen.

Vid huvudförhandlingen skall i ordningsföljd

Parterna skall förhöras i bevissyfte innan någon annan muntlig bevisning upptas i den fråga som förhöret gäller.

Avvikelse från ordningsföljden enligt 1 och 2 mom. får ske, om det finns särskilda skäl.

När huvudförhandlingen inleds skall domstolen vid behov i korthet redogöra för tvisteläget.

Huvudförhandlingen är muntlig. En part får inte läsa upp eller avge någon skriftlig utsaga till domstolen eller i övrigt framställa saken skriftligt.

En part får dock ur en handling läsa upp sitt yrkande, direkta hänvisningar till rättspraxis och den juridiska litteraturen samt till sådana handlingar som innehåller ett flertal tekniska uppgifter och sifferuppgifter, och som är svåra att förstå om de läggs fram endast muntligen. Dessutom får han använda anteckningar till stöd för minnet.

Den utsaga som en part har avgivit vid förberedelsen får inte läsas upp. Om en part vid huvudförhandlingen avviker från vad han har yttrat vid förberedelsen eller förklarar att han inte kan eller vill yttra någonting i saken, skall domstolen på basis av handlingarna redogöra för vad parten har yttrat vid förberedelsen.

Om huvudförhandlingen hålls utan att en part är närvarande, skall domstolen på basis av handlingarna till behövliga delar redogöra för vad den frånvarande parten har lagt fram i saken.

Målet skall vid huvudförhandlingen behandlas i ett sammanhang.

Om huvudförhandlingen inte kan hållas inom en dag, får sammanträdet avbrytas. Sammanträdet skall om möjligt fortsättas under dagar som följer på varandra. Är detta inte möjligt, skall målet behandlas under minst tre vardagar i veckan, om inte behandlingen uppskjuts med stöd av 10 §.

I ett omfattande och svårt mål kan huvudförhandlingen avbrytas för högst tre vardagar för att parterna skall kunna förbereda sig för att slutföra sin talan muntligen enligt 2 § 1 mom. 5 punkten.

När huvudförhandlingen inleds skall domstolen utreda om målet kan tas upp till slutlig behandling.

Huvudförhandlingen får inte inledas samt skall inställas och utsättas till en annan dag, om

Huvudförhandlingen får inledas fastän det föreligger ett hinder som nämns i 6 § 2 mom., om det finns skäl att anta att behandlingen av målet inte behöver skjutas upp trots hindret.

Även om handläggningen måste skjutas upp med stöd av 10 § får huvudförhandlingen inledas trots hindret, om det kan antas att ny huvudförhandling inte behöver hållas av det skäl som anges i 11 § och uppskovet inte medför någon olägenhet för behandlingen av målet.

Har den som skall höras infunnit sig, får domstolen trots att huvudförhandlingen har inställts ta upp muntlig bevisning, om det kan antas att

Sker bevisupptagning med stöd av 1 mom., får målet även behandlas till övriga delar om det år synnerligen viktigt för bevisupptagningen.

I ett mål där förlikning är tillåten får en part inte vid huvudförhandlingen åberopa en omständighet eller ett bevis som han inte har åberopat vid förberedelsen, om inte parten gör sannolikt att hans förfarande har en giltig orsak.

Har huvudförhandlingen inletts, får den uppskjutas endast om

Då huvudförhandlingen skjuts upp skall domstolen samtidigt bestämma när behandlingen av målet skall fortsätta och meddela parterna vilken påföljden enligt 12 kap. är av att en part uteblir från förhandlingen.

Om huvudförhandlingen har uppskjutits en eller flera gånger med mer än sammanlagt 14 dagar, skall en ny huvudförhandling hållas.

Även om målet har varit uppskjutet mer än 14 dagar behöver ingen ny huvudförhandling hållas, om det med hänsyn till målets art av särskilda skäl anses onödigt och om det kan anses att huvudförhandlingen har hållits i ett sammanhang trots uppskovet och avbrottet. En ny huvudförhandling skall dock alltid hållas när huvudförhandlingen har uppskjutits mer än sammanlagt 45 dagar.

Vid en ny huvudförhandling skall målet behandlas på nytt. Bevisning som har upptagits tidigare skall upptas på nytt till den del detta anses ha betydelse för målet och det inte finns något hinder för bevisupptagningen. I övriga fall skall domstolen i behövlig omfattning ta del av bevisningen på basis av rättegångsmaterialet från den tidigare huvudförhandlingen.

Domstolen kan besluta att målet eller en del av det skall förberedas på nytt för huvudförhandling samt meddela närmare föreskrifter om förberedelsen.

Om domstolen sedan huvudförhandlingen har avslutats anser det nödvändigt att komplettera behandlingen av någon enskild fråga innan målet avgörs och om den fråga som kompletteringen gäller är enkel eller av liten betydelse, får domstolen komplettera behandlingen genom att begära en skriftlig utsaga av parterna. I övriga fall kan behandlingen kompletteras genom att en fortsatt eller ny huvudförhandling hålls i målet.

Om parterna samtycker eller saken är klar, kan huvudförhandlingen hållas omedelbart i samband med det sammanträde där förberedelsen har konstaterats vara avslutad eller, då detta inte är möjligt, inom 14 dagar från detta sammanträde.

Sammanträdet kan hållas på den ort där domstolen har sitt kansli även om kansliet finns utom domkretsen.

Huvudförhandling får hållas i samband med förberedelsen endast om den domare som har lett förberedelsen är domare också vid huvudförhandlingen.

Vid en huvudförhandling som hålls i samband med förberedelsen skall rättegångsmaterialet från förberedelsen beaktas utan att det läggs fram på nytt, om inte domstolen bestämmer något annat.

Har den huvudförhandling som skall hållas i samband med förberedelsen skjutits upp en eller flera gånger, skall ny huvudförhandling hållas i målet om uppskovet sammanlagt har varat mer än 14 dagar.

Även om den huvudförhandling som skall hållas i samband med förberedelsen har varit uppskjuten mer än 14 dagar behöver en ny huvudförhandling dock inte hållas, såvida det med hänsyn till målets art av särskilda skäl anses onödigt och om huvudförhandlingen kan anses ha pågått utan avbrott trots uppskovet. En ny huvudförhandling skall dock alltid hållas då det på grund av att behandlingen har skjutits upp har förlöpt mera än 45 dagar från det sammanträde där den muntliga förberedelsen konstaterades vara avslutad.

På den huvudförhandling som avses i denna paragraf skall 15–17 §§ inte tillämpas.

Om uppgifter, bilagor och underskrifter i en skrivelse som skall lämnas till domstolen gäller i tillämpliga delar vad som stadgas om stämningsansökan i 5 kap. 2 §.

Skall en skrivelse eller någon annan handling delges någon, skall parten till handlingen foga de kopior som behövs för delgivningen.

Lämnar en part inte domstolen de kopior som nämns i 1 mom., skall domstolen se till att handlingen kopieras på partens bekostnad. Om parten inte betalar kostnaderna, skall länsstyrelsen på grundval av domstolens meddelande indriva ersättning för den enligt lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61).

Stämningsansökningar, svaromål, skriftliga utsagor som domstolen har begärt och övriga handlingar som en part eller någon annan vill lägga fram vid behandlingen av ett tvistemål, eller en handling som han lämnar domstolen för delgivning får tillställas tingsrätten också med posten eller genom bud. Då skall i tillämpliga delar iakttas lagen om insändande av vissa handlingar till domstolar (248/65).

Väcks käromål mot olika svarande, kan de alla prövas av den domstol där någon av dem är skyldig att svara, om käromålen väcks samtidigt och stöder sig på väsentligen samma grund. Vid en domstol som avses i 11 § kan dock ingen förpliktas att avge svaromål som inte är bunden av ett avtal som nämns i paragrafen.

Ett genkäromål som nämns i 18 kap. 3 § och ett käromål som nämns i 18 kap. 4 och 5 §§ skall prövas av den domstol där huvudkäromålet har väckts. Domstolen är behörig att pröva ett käromål som avses i detta moment också om det av skäl som anges i 18 kap. 7 § 2 mom. inte behandlas i samma rättegång som huvudkäromålet.

Den domstol vid vilken talan har väckts förblir behörig även om de omständigheter som behörigheten grundar sig på förändras efter att talan väcktes.

Om betalning för en fordran enbart, eller vid sidan av ett personligt fordringsanspråk söks ur fast egendom som är intecknad eller annars utgör pant för fordran, skall käromålet prövas av den domstol inom vars område fastigheten finns.

När betalning för en fordran söks ur egendom i vilken företagsinteckning har fastställts, prövas talan av den domstol där ägaren till den intecknade egendomen skall svara enligt 1 §.

I ett tvistemål kan en part eller hans lagliga företrädare och i ett brottmål målsäganden eller hans lagliga företrädare vid vite förpliktas att personligen inställa sig vid domstolen, om det anses nödvändigt för utredningen av målet.

I ett tvistemål där förlikning inte är tillåten skall svaranden alltid vid vite uppmanas att inställa sig.

Om båda parterna uteblir från domstolens sammanträde, skall målet avskrivas.

Parternas eller endera partens försummelse att följa domstolens uppmaning att avge skriftlig utsaga i en rättegångsfråga eller utevaro från ett domstolssammanträde som hålls enkom för att behandla en sådan fråga hindrar dock inte att frågan avgörs.

I ett mål där förlikning är tillåten skall på yrkande av en part, om inte något annat följer av 12 eller 13 §, meddelas tredskodom såvida motparten

En part som enligt 1 mom. har rätt till tredskodom skall tillfrågas om han yrkar en sådan dom eller inte. Yrkar parten inte tredskodom eller med stöd av 11 § att målet avgörs genom dom, skall målet avskrivas.

Om tredskodom då svaranden inte har avgivit ett skriftligt svaromål som har begärts av honom stadgas i 5 kap. 13 och 14 §§.

Sedan svaranden har avgivit sitt svaromål är den part som med stöd av 10 § 1 mom. har rätt att yrka tredskodom berättigad att i stället för genom tredskodom få målet avgjort genom dom och att lägga fram den utredning som behövs för denna.

Om en tredskodom meddelas mot käranden, skall käromålet förkastas. Tredskodom får inte meddelas till den del det är uppenbart att käromålet är befogat eller om svaranden har medgivit käromålet. Till dessa delar skall käromålet bifallas genom dom.

Meddelas en tredskodom mot svaranden, skall käromålet bifallas. Tredskodom får inte meddelas till den del käranden har eftergivit käromålet eller detta är uppenbart ogrundat. Till dessa delar skall käromålet förkastas genom dom.

Den part på vars yrkande en tredskodom har meddelats skall se till att motparten delges tredskodomen.

Domstolen skall dock ha hand om delgivningen av tredskodomen, om

Den part mot vilken en tredskodom har meddelats har rätt att söka återvinning vid den domstol som har meddelat domen. Återvinning skall sökas skriftligen inom 30 dagar efter att sökanden vid en utmätning som skett i hans närvaro eller annars bevisligen har fått del av tredskodomen.

Har tredskodomen meddelats på grund av att en part inte har följt en uppmaning att avge skriftligt svaromål eller inställa sig vid domstolen, skall sådana skäl för ändring av domen som kan ha haft betydelse vid prövningen av målet nämnas i ansökan. Om tredskodomen har meddelats på grund av att en part inte har avgivit en skriftlig utsaga där han angett sin ståndpunkt till de frågor om vilka hans åsikt har begärts, skall hans ståndpunkt framgå av ansökan om återvinning.

Om sökanden inte har iakttagit 2 mom., skall domstolen uppmana honom att avhjälpa bristen inom en viss tid vid äventyr att ansökan avvisas. Sökanden skall samtidigt underrättas om de punkter där ansökan är bristfällig.

En part mot vilken en tredskodom har meddelats får inte överklaga domen hos hovrätten. Detta skall meddelas i tredskodomen, och samtidigt skall ges anvisningar om den tid inom vilken återvinning skall sökas och vid vilken domstol det skall ske.

Om återvinning söks i ett mål där den till vars förmån tredskodomen meddelats har sökt ändring, skall underrätten genast anmäla detta hos hovrätten eller, då målet har förts till högsta domstolen, hos denna. Målet skall visas åter till underrätten för att behandlas i samband med återvinningen.

Om en återvinningsansökan tas upp, kan inte i målet beaktas omständigheter som inte med stöd av 5 kap. 22 § och 6 kap. 9 § hade kunnat beaktas vid den behandling där tredskodomen meddelades.

En part mot vilken en ny tredskodom har meddelats i målet har inte längre rätt till återvinning.

Har käranden i ett mål där förlikning inte är tillåten underlåtit att inställa sig vid domstolen, skall målet avskrivas.

Följer en part eller hans lagliga företrädare inte en uppmaning om att vid vite infinna sig personligen skall domstolen, om den fortfarande anser att hans närvaro är nödvändig, sätta ut ett högre vite eller bestämma att han eller hans lagliga företrädare skall hämtas till sammanträdet eller till ett senare sammanträde.

Om svaranden i ett mål där förlikning inte är tillåten inte infinner sig vid den domstol dit han vid vite har uppmanats att komma, får domstolen sätta ut ett högre vite för honom eller bestämma att han skall hämtas till sammanträdet eller till ett senare sammanträde även då han inte har uppmanats att infinna sig personligen.

Om den som vid vite har uppmanats att inställa sig vid muntlig förberedelse eller en part som enligt domstolens beslut skall hämtas eller en laglig företrädare för en sådan person uteblir eller inte kan hämtas, får sammanträdet hållas trots detta såvida det är till fördel för förberedelsen och målet inte skall avgöras eller avskrivas med stöd av 18 §.

Uteblir svaranden från huvudförhandlingen eller kan en svarande som enligt domstolens beslut skall hämtas till huvudförhandlingen inte hämtas, får ett mål där förlikning inte är tillåten avgöras, om käranden yrkar det och om målet kan utredas tillräckligt väl trots svarandens utevaro. Målet skall avskrivas, om inte käranden yrkar att det skall avgöras.

Om målet har avskrivits på grund av kärandens utevaro eller någon annan försummelse, men käranden har haft laga förfall och inte kunnat anmäla detta i tid, har käranden rätt att med stöd av sin tidigare ansökan få målet behandlat genom en anmälan till domstolen inom 30 dagar från det målet avskrevs. Styrker käranden inte sitt laga förfall, skall målet inte tas upp.

Vad detta kapitel stadgar om utevaro från ett sammanträde tillämpas också om en part utan lov avlägsnar sig under behandlingen.

Om allmänna åklagaren uteblir från den första handläggningen av ett brottmål, då åklagaren på tjänstens vägnar skall vara närvarande eller hans närvaro annars är påkallad, och om ingen ersättare för honom utan olägenhet för domstolens verksamhet kan fås till samma rättegångsförhandling, skall målet skjutas upp.

Om målsäganden uteblir från den första handläggningen av ett brottmål som han har väckt, skall målet avskrivas.

Uteblir den som har stämts att svara från den första handläggningen av ett brottmål, skall han dömas till böter för utevaro, om inte målet avskrivs.

Domstolen kan bestämma att svaranden hämtas redan till samma rättegångsförhandling. Om han kan hämtas, skall han inte dömas till böter för utevaro. Kan han inte hämtas, skall målet skjutas upp.

Uteblir en målsägande eller svarande från den fortsatta behandlingen av ett brottmål, skall vad domstolen bestämmer i uppskovsbeslutet iakttas. Om allmänna åklagaren uteblir, skall 24 § tillämpas på motsvarande sätt.

Uteblir utan laga förfall en målsägande eller hans lagliga företrädare som har förelagts att personligen infinna sig till målets fortsatta behandling, eller en svarande som har förelagts att inställa sig vid vite, kan domstolen besluta att han skall hämtas redan till samma rättegångsförhandling.

Laga förfall har den som på grund av sjukdom eller avbrott i den allmänna samfärdseln är förhindrad att följa en uppmaning att infinna sig till domstolen eller att avge ett skriftligt svaromål eller en skriftlig utsaga eller att fullgöra någon annan uppgift som han har i rättegången. Om något annat förhinder anmäls eller är känt, skall domstolen pröva om detta kan godkännas som laga förfall.

Om en parts rättegångsombud har laga förfall och det inte har varit möjligt att i tid få ett annat ombud i hans ställe, anses partens underlåtenhet att följa uppmaningen bero på laga förfall.

En part, som trots att han har förelagts att personligen infinna sig till domstolen låter sig företrädas av ett ombud och inte har laga förfall, anses ha uteblivit.

Om det uppges eller är känt att en parts utevaro i ett brottmål eller underlåtenhet att följa en uppmaning i ett tvistemål har berott på laga förfall, eller om det finns skäl att anta att han har ett sådant förhinder, skall domstolen skjuta upp brottmålet och i tvistemålet ge parten ett nytt tillfälle att följa uppmaningen. Parten får inte då för utevaro dömas till en påföljd som nämns i lag eller som har förelagts honom för ett sådant fall, eller för underlåtenhet att följa en uppmaning i ett tvistemål, om det inte förrän huvudsaken avgörs framgår att han inte hade haft laga förfall.

Om en part eller hans lagliga företrädare, som trots att ett vite har förelagts honom underlåter att personligen inställa sig vid domstolen, kan hämtas till samma rättegångsförhandling, skall han inte dömas till vite för utevaro. Vite skall inte heller dömas ut, om parten eller hans lagliga företrädare inte längre behöver höras personligen.

Har svaranden i ett tvistemål vid vite uppmanats att inställa sig vid domstolen, skall 1 mom. på motsvarande sätt tillämpas, om svaranden med stöd av 19 § 2 mom. hämtas till samma rättegångsförhandling eller om hans hörande förfaller.

Kostnaderna för hämtning till domstolen betalas av statens medel. Då domstolen avgör målet skall den ålägga den hämtade att ersätta staten dessa kostnader. Anses ersättningsskyldigheten oskälig, kan ersättningen sänkas eller också kan det bestämmas att staten skall svara för kostnaderna. Om bestämmande, betalning och redovisning av kostnader och ersättning samt om sökande av ändring i beslut därom gäller vad som stadgas om ersättning till vittnen av statens medel.

Den som enligt domstolens beslut skall hämtas till domstolen får tas i förvar tidigast dagen innan transporten börjar. Frihetsberövandet, inberäknat transporttiden, får inte räcka längre än tre dagar.

På grundval av ömsesidighet stadgas genom förordning i vilka fall tvångsmedel inte kommer till användning mot en sådan svarande i ett brottmål som i ett annat land skall delges stämning eller någon annan uppmaning att inställa sig vid en finsk domstol.

Besvär över beslut genom vilket en part för utevaro har dömts till böter eller vite innan något avgörande har meddelats i huvudsaken skall anföras särskilt. Om böter döms ut i samband med att huvudsaken avgörs eller om en part inte döms till böter, får den som är missnöjd söka ändring i beslutet inom den tid och i den ordning som gäller för sökande av ändring i avgörandet i huvudsaken.

Om ett mål avskrivs på grund av att en part uteblir, kan den uteblivna parten på yrkande av den närvarande motparten åläggas att ersätta dennes rättegångskostnader.

Finns det i någon annan lag ett särskilt stadgande om parts utevaro, skall det iakttas.

Om en parts framställning i ett tvistemål befinns vara oklar eller ofullständig, skall domstolen ställa de frågor till honom som är nödvändiga för att klarlägga tvistepunkterna.

Talan i tvistemål får inte ändras under rättegången. Käranden har dock rätt att

Framställs ett yrkande som nämns i 1 mom. 2 eller 3 punkten först vid huvudförhandlingen, skall yrkandet avvisas om prövningen av det skulle fördröja handläggningen av målet. Ett sådant yrkande kan inte framställas i en högre domstol.

Såsom ändring av talan skall inte anses att till stöd för talan läggs fram nya omständigheter. om inte saken därigenom blir en annan.

Har svaranden i ett tvistemål inte avgivit ett skriftligt svaromål eller en skriftlig utsaga eller har han uteblivit från domstolen och vill käranden att målet avgörs, skall i domen avgöras endast de yrkanden som har framställts i stämningsansökan samt de i 1 mom. angivna yrkanden som svaranden har fått del av under rättegången. Som ändring av talan anses då också att omständigheter som nämns i 3 mom. läggs fram utan att svaranden får del av dem.

Återkallar käranden sin talan sedan svaranden har avgivit sitt svaromål, skall ett mål där förlikning är tillåten likväl avgöras på yrkande av svaranden.

Ett rättegångsombud skall, om inte huvudmannen muntligen inför domstolen har befullmäktigat honom, visa en fullmakt som huvudmannen egenhändigt har undertecknat. Advokater och allmänna rättsbiträden skall visa fullmakt endast om domstolen bestämmer det.

En processinvändning skall göras då svaranden första gången för talan i saken, och alla invändningar skall om möjligt göras samtidigt.

Begär en part uppskov i ett brottmål för att lägga fram ytterligare bevisning eller av någon annan orsak, skall målet skjutas upp, om domstolen anser att det finns skäl till det, och samtidigt sättas ut en ny tid för behandlingen. Självmant får domstolen inte skjuta upp brottmålet, om det inte finns särskilda skäl. Är i ett brottmål svaranden häktad eller har han meddelats reseförbud eller avstängts från tjänsteutövning, får målet inte skjutas upp längre än två veckor, om det inte är nödvändigt för undersökning av svarandens sinnestillstånd.

Om det för att avgöra målet är viktigt att en fråga som behandlas i en annan rättegång eller i något annat förfarande avgörs först, eller om det finns något annat långvarigt hinder för behandlingen av målet, kan domstolen bestämma att behandlingen skall fortsätta först sedan hindret har upphört.

Har i ett brottmål målsäganden eller hans lagliga företrädare vid vite ålagts att infinna sig personligen till målets fortsatta behandling men uteblir utan laga förfall, kan domstolen bestämma att han skall hämtas till en senare rättegångsförhandling, om det finns skäl.

Parterna skall sörja för bevisningen i målet. Domstolen får också, när det anses nödvändigt, självmant besluta om att bevisning skall läggas fram. Den får dock inte mot parternas gemensamma vilja självmant bestämma att ett nytt vittne skall höras eller en ny handling läggas fram, om förlikning är tillåten i målet eller om en part yrkar straff för ett målsägandebrott för vilket inte stadgas annat eller strängare straff än böter eller fängelse i högst fyra år.

I ett tvistemål skall bevisen tas upp vid huvudförhandlingen, om inte bevisupptagningen enligt 6 kap. 8, 12 eller 17 § eller 15, 41, 48 a, 51, 56 a, 61 eller 65 § i detta kapitel skall ske utom huvudförhandlingen.

Om ett bevis tas upp utom huvudförhandlingen eller om ingen huvudförhandling hålls, kan beviset tas upp också vid en annan underrätt.

Domstolen skall kalla parterna till förhandling som hålls för bevisupptagning utom huvudförhandlingen. I kallelsen skall nämnas att förhandlingen kan hållas trots att en part uteblir.

Om domstolen beslutar att bevis skall tas upp vid en annan domstol, skall den göra en framställning om bevisupptagning hos den andra domstolen och samtidigt kort redogöra för målet och vad som skall styrkas med beviset. Samtidigt skall den domstol som upptar beviset tillställas alla handlingar i målet, om detta är möjligt utan olägenhet.

Den domstol som på framställning av en annan domstol upptar bevis beslutar när bevisupptagningen skall ske.

Den domstol som har upptagit beviset skall sända det rättegångsmaterial som har kommit in vid bevisupptagningen till den domstol där huvudrättegången förs.

Ett bevis som har upptagits utom huvudförhandlingen i ett tvistemål skall tas upp på nytt vid huvudförhandlingen, om det inte finns något hinder för detta och något annat inte följer av 7 §.

Om beviset inte tas upp på nytt vid huvudförhandlingen, skall domstolen redogöra för det på basis av det rättegångsmaterial som har kommit in vid bevisupptagningen.

Domstolen kan bestämma att ett skriftligt bevis upptas vid huvudförhandlingen utan att det läses upp, endast om domstolens medlemmar känner till dess innehåll, parterna samtycker till detta och det också annars kan anses lämpligt.

Har bevis i ett tvistemål tagits upp i en parts frånvaro, skall beviset upptas på nytt när parten är närvarande, om det inte finns något hinder för detta och något annat inte följer av 7 §. Om beviset inte upptas på nytt, skall domstolen redogöra för detta på basis av rättegångsmaterialet i målet.

I brottmål där svaranden har uteblivit utan laga förfall kan bevis upptas endast om domstolen finner det lämpligt. Har målet skjutits upp till ett annat sammanträde skall parten, om han är närvarande vid detta, underrättas om bevis som har lagts fram i hans frånvaro. Om domstolen anser det vara nödvändigt, skall ett vittne eller en sakkunnig förhöras på nytt i partens närvaro.

Vill någon till framtida säkerhet lägga fram bevis i en sak som inte ännu är föremål för rättegång, skall han begära tillstånd till detta av underrätten. Kan hans rätt vara beroende av att beviset tas upp och finns det risk för att beviset går förlorat eller att det blir svårt att lägga fram det senare och är avsikten inte att skaffa utredning om ett brott, skall han tillåtas att lägga fram beviset. Är någon annans rätt beroende av bevisningen kan denne, om det finns skäl därtill, kallas att vara närvarande. Hans kostnader skall ersättas av sökanden.

Om svaranden bestrider ett sådant yrkande av käranden som nämns i 5 kap. 14 § och som grundar sig på ett löpande skuldebrev, en växel eller en check, får han i samband med sitt svaromål tillställa domstolen en berättelse av privat natur som nämns i 1 mom. för att styrka sannolika skäl för bestridandet.

Om bevisupptagning utomlands stadgas särskilt.

En handling som läggs fram som bevis skall lämnas till domstolen i original, om domstolen inte anser det tillräckligt att en kopia läggs fram.

Om handlingen innehåller en uppgift som en part enligt 12 § inte är skyldig att eller får lämna, eller om den annars innehåller en uppgift som inte får röjas, skall ett sådant utdrag av handlingen lämnas där denna uppgift inte ingår.

I tvistemål kan domstolen besluta att en handling tas emot utom huvudförhandlingen, om den inte kan läggas fram vid denna eller det i förhållande till bevisets värde ger upphov till oskäliga kostnader eller oskäligt men att lägga fram handlingen där. Om det är synnerligen viktigt för utredningen av målet, får detta då också behandlas till övriga delar.

Har domstolen ålagt någon att visa upp en handling, skall han lägga fram handlingen i original eller i bestyrkt kopia. Han är dock skyldig att visa upp handlingen i original, om rätten anser det vara nödvändigt. Bereder det särskilda svårigheter att ge in en handling i original, får den visas upp vid den underrätt där det lämpligast kan ske.

Rätten får också, om den finner det vara nödvändigt, vid vite förplikta den som skall lägga fram en handling att fullgöra sin skyldighet eller bestämma att den skall inges genom en utmätningsmans försorg.

Ett vittne som uteblir utan laga förfall eller avlägsnar sig utan lov skall dömas till böter. Domstolen kan också, om det finns skäl till detta, bestämma att vittnet genast skall hämtas till domstolen, såvida den inte beslutar att fortsätta behandlingen av målet senare. Om domstolen beslutar att målets behandling skall fortsättas vid ett senare sammanträde, skall den genom beslut, som skall delges vittnet i tid, ålägga honom att vid vite inställa sig vid domstolen eller, då det finns skäl, bestämma att han skall hämtas. Ett vittne som skall hämtas får tas i förvar tidigast dagen innan transporten börjar. Av skäl som anges i detta moment får frihetsberövandet, inberäknat transporttiden, inte räcka längre än tre dagar.

En enskild part skall betala ersättning till ett vittne som han har åberopat. Om domstolen självmant har kallat ett vittne i ett tvistemål, skall parterna solidariskt betala ersättning till honom.

Ett vittne som en enskild part har åberopat har rätt att i förskott få ersättning för resekostnader och uppehälle. Förskottet skall betalas av den som enligt 2 mom. skall betala ersättningen till vittnet. I samband med kallelsen skall vittnet underrättas om rätten till förskott. Domstolen skall pröva om förskottet är tillräckligt.

Om ett vittne i ett tvistemål på grund av sjukdom eller av något annat skäl inte kan inställa sig vid huvudförhandlingen eller om kostnaderna för eller olägenheterna av att vittnet inställer sig är oskäliga i förhållande till vittnesmålets betydelse, kan domstolen bestämma att vittnet skall höras utom huvudförhandlingen. Kan vittnet på grund av sjukdom inte höras vid domstolen, får förhöret ske hos honom. Om det för att utreda saken är synnerligen viktigt, får målet då också behandlas i övrigt.

Före huvudförhandlingen kan en part eller någon annan höras eller annan utredning tas upp, om det är nödvändigt för att reda ut en omständighet om vilken en sakkunnig skall höras. Om bevisning då upptas, skall i tillämpliga delar iakttas de stadganden som gäller bevisupptagning utom huvudförhandlingen.

En sakkunning som hörs personligen vid domstolen skall enligt eget val antingen avlägga sakkunniged eller avge försäkran. En sakkunnig som inte hör till något trossamfund skall dock alltid avge försäkran.

Den sakkunnige skall avlägga eden eller avge försäkran innan han hörs muntligen i domstolen. Om han på förhand har avgivit ett skriftligt utlåtande, skall formen för eden eller försäkran anpassas efter detta. Den som på grund av att han innehar en offentlig tjänst eller befattning eller ett offentligt uppdrag anlitas som sakkunnig behöver inte avlägga ed eller avge försäkran.

En sakkunnig skall lämna en klar redogörelse för vad han har fått fram vid undersökningen samt ett motiverat utlåtande som grundar sig på denna i den fråga som har förelagts honom. Utlåtandet skall vara skriftligt, om inte domstolen anser att det är skäl att tillåta att det avges muntligen. Om någon annan än den som på grund av att han innehar en offentlig tjänst eller befattning anlitas som sakkunnig, skall domstolen fastställa en tid inom vilken utlåtandet skall ges.

En sakkunnig som har givit ett skriftligt utlåtande skall muntligen höras av domstolen, om en part så yrkar och det är uppenbart att det inte saknar betydelse att han hörs, eller om domstolen anser det vara nödvändigt att han hörs. Om det finns flera sakkunniga, kan en eller flera av dem kallas att höras.

Vad 31 och 33 §§, 34 § 2 mom. och 41 § stadgar skall i tillämpliga delar också gälla sakkunniga.

Syn i tvistemål kan hållas utom huvudförhandlingen, om det inte är möjligt att förrätta syn vid denna eller om det i förhållande till dess värde ger upphov till oskäliga kostnader eller oskäligt men att hålla syn vid huvudförhandlingen. Om det är synnerligen viktigt för utredningen av målet, får målet då också behandlas till övriga delar.

En part kan förhöras i bevisningssyfte. Vid ett sådant förhör skall i tillämpliga delar iakttas vad 33 § 1–4 mom. och 41 § stadgar om vittnesförhör.

I det syfte som anges i 1 mom. kan en part i ett tvistemål också förhöras under sanningsförsäkran om sådana omständigheter som har synnerlig betydelse för avgörandet av målet.

Likaså kan en målsägande höras under sanningsförsäkran om och i vilken mån han har lidit skada på grund av brottet.

När en part förhörs under sanningsförsäkran skall utöver 61 § iakttas vad 23, 24, 26, 32 och 34 §§ stadgar om vittnen.

Olika käromål som en kärande samtidigt väcker mot en svarande skall behandlas i en och samma rättegång, om de stöder sig på väsentligen samma grund.

Käromål som en kärande väcker mot olika svarande eller som flera kärande samtidigt väcker mot en eller flera svarande skall behandlas i en och samma rättegång, om de stöder sig på väsentligen samma grund.

Om svaranden väcker talan mot käranden och käromålet gäller samma sak eller en sak som har samband med huvudkäromålet eller en fordran som kan användas till kvittning (genkäromål) , skall käromålen behandlas i en och samma rättegång.

Väcker någon som inte är part i rättegången talan mot den ena eller båda parterna om det som tvistemålet gäller, skall käromålet på yrkande av honom behandlas i samma rättegång som huvudkäromålet.

Vill en part, för den händelse att han förlorar målet, mot tredje man framställa återgångskrav eller anspråk på skadestånd eller något annat därmed jämförbart yrkande, får han väcka talan därom till gemensam behandling med huvudkäromålet.

Om någon med anledning av den utgång målet mellan parterna kan få vill väcka talan om ett anspråk som nämns i 1 mom. mot någondera eller båda, får han väcka denna talan till gemensam behandling med huvudkäromålet.

Mål mellan samma eller olika parter kan också i andra fall än de ovan nämnda behandlas i samma rättegång, om det är till fördel för utredningen av målen.

Domstolen kan, när det finns skäl, skilja åt mål som avses i 1 mom. och behandla dem som olika mål.

Käromål får behandlas i samma rättegång så som anges i 1–6 §§, om käromålen har väckts vid samma domstol, om domstolen är behörig att behandla de käromål som skall förenas och om samma rättegångsförfarande är tillämpligt på käromålen.

Väcks en talan som nämns i 3–5 §§ sedan förberedelsen enligt 5 kap. 28 § 1 mom. har konstaterats vara avslutad, kan domstolen behandla käromålen separat, om de inte utan olägenhet kan behandlas i samma rättegång. Detsamma gäller om en part väcker en talan som anges i 3 § eller 5 § 1 mom. efter att den tidsfrist som har satts ut för honom enligt 5 kap. 22 § har löpt ut.

Om någon som inte är part i rättegången hävdar att saken gäller hans rätt och visar sannolika skäl för sitt påstående, får han som intervenient delta i rättegången på endera partens sida.

Vill någon delta i rättegången som intervenient, skall han ansöka om detta hos domstolen. Parterna skall ges tillfälle att bli hörda med anledning av ansökan.

I ett beslut som har fattats under behandlingen av målet och genom vilket en ansökan om intervention har avslagits får ändring sökas särskilt.

En intervenient har rätt att uppträda som part i rättegången. Han får dock inte ändra käromålet eller vidta andra åtgärder som strider mot en åtgärd som parten har vidtagit, och endast vid sidan av parten söka ändring i domen eller beslutet.

Om en dom är gällande för eller mot intervenienten som om den hade meddelats i en rättegång där han själv varit part, har han likväl ställning som part i rättegången.

I ett tvistemål får ändringssökanden inte i hovrätten åberopa andra omständigheter eller bevis än de som har lagts fram i underrätten, utom då han gör sannolikt att han inte har kunnat åberopa omständigheten eller beviset i underrätten eller att han annars har haft giltiga skäl att inte göra det. Ett kvittningsanspråk som framställs först i hovrätten kan avvisas, om det inte kan prövas utan svårighet.

Om ändringssökanden vill lägga fram nya bevis som stöd för besvären, skall han uppge dem och dessutom nämna vilka omständigheter han vill styrka och varför beviset inte har lagts fram tidigare.

På den som bemöter besvär skall tillämpas 14 § 2 och 3 mom.

Parterna får kallas till muntlig förhandling vid äventyr att utevaro inte hindrar att målet handläggs och avgörs. På en part, mot vilken ett straffyrkande som nämns i 8 § riktas eller som hovrätten annars anser det vara nödvändigt att höra, skall dock tillämpas vad 12 och 16 kap. stadgar om en parts skyldighet att infinna sig till den fortsatta behandlingen av målet. I kallelsen skall parten underrättas om att målet kan handläggas och avgöras trots att han uteblir.

Hovrätten får sända ett föreläggande, en begäran, en kallelse och ett meddelande som nämns i detta kapitel med posten till den adress som parten senast har uppgivit, om inte något annat delgivningssätt anses vara nödvändigt. Svaranden skall dock kallas till en muntlig förhandling som nämns i 8 § så som 11 kap. 20 § 2 mom. stadgar.

Parterna får kallas till muntlig förhandling vid äventyr att utevaro inte hindrar att målet handläggs och avgörs. På en part som högsta domstolen anser det nödvändigt att höra skall dock tillämpas vad 12 och 16 kap. stadgar om åläggande av part att infinna sig till den fortsatta behandlingen av målet. I kallelsen skall parten underrättas om att målet kan handläggas och avgöras trots att han uteblir.

En kallelse till muntlig förhandling skall tillställas mottagaren på det sätt som nämns i 11 kap.