95/1990

Detta beslut gäller transport, behandling och besiktning av levande slaktdjur, vilka avses i 1 § 2 mom. lagen om köttbesiktning, och därav föranledda åtgärder samt slaktning i ett godkänt slakteri, köttbesiktning och därav föranledd bedömning av kött samt behandling av villkorligt godkänt och kasserat kött.

1. Djur skall under transporten och den därtill anslutna behandlingen samt i slakteriet behandlas med beaktande av djurskyddssynpunkter och så att kvaliteten på det kött som fås från djuret är så hög som möjligt.

2. Djuren skall placeras i slakteriets ladugård så att besiktningen av levande djur och därav föranledda åtgärder kan utföras effektivt.

2.1. Ett av gödsel höggradigt nedsmutsat djur skall, då det förs till slakteriets ladugård, placeras så att det kan slaktas skilt från övrig slakt.

2.2. Ett djur som misstänks vara sjukt skall, då det förs till slakteriets ladugård, isoleras från de övriga djuren i väntan på veterinärens besiktning. Ett djur som vid tidpunkten för avhämtningen varit sjukt eller som befunnes vara påfallande sjukt skall dock utan dröjsmål slaktas i slaktavdelning för sjuka djur.

2.3. Ungdjur skall slaktas så fort som möjligt efter det de förts till slakteriet.

3. Djur, som förts till ett slakteri, får inte bortföras därifrån levande utan länsveterinärens tillstånd.

1. Besiktningsveterinären skall besiktiga djurens hälsotillstånd på ankomstdagen eller innan den dagliga slaktningen påbörjas. Har ett djur inte slaktats inom 24 timmar efter besiktningen, skall besiktningen förnyas.

2. I utrymmen där besiktning av djur utförs skall belysningseffekten vara minst 110 lux.

3. I samband med besiktningen skall djuren eller kättarna märkas så att det lätt kan konstateras, vilka djur som godkänts för normalslakt.

4. Bok skall föras över besiktning av levande djur.

5. Vid besiktning skall undersökas huruvida:

5.1. Djuret lider av sjukdom som avses i lagen om djursjukdomar (55/80) eller huruvida det på grund av djurets symptom eller hälsotillstånd är skäl att misstänka att det lider av sådan sjukdom eller huruvida djuret har annan sådan sjukdom eller smitta att det kött som fås från djuret kan vara otjänligt som livsmedel.

5.1.1. Då i 5.1. avsedd sjukdom konstateras eller misstänks föreligga, skall djuret vid behov omedelbart isoleras i en slaktavdelning för sjuka djur. Ett sådant djur skall underkastas ingående undersökning och slaktas omedelbart i slaktavdelningen för sjuka djur eller på normallinjen enligt specialarrangemang, som föreskrivits av besiktningsveterinären.

Dessutom skall sådana åtgärder vidtas som förutsätts i förordningen om djursjukdomar (601/80) och i de stadganden som utfärdats med stöd av den.

Det skall även tillses att de personer som deltar i eventuell slaktning eller annan behandling av djur skyddas mot hälsorisker.

5.2. Djuret är utmattat, upphetsat eller skadat.

5.2.1. Ett djur som är utmattat eller upphetsat skall beredas vila eller lugn och det får slaktas först efter förnyad besiktning. Ett skadat djur skall slaktas omedelbart.

5.3. Djuret har behandlats med läkemedel eller huruvida det kan misstänkas att det blivit utsatt för främmande ämnen, som gör dess kött otjänligt som livsmedel.

5.3.1. Om det misstänks att det kött som fås från djuret innehåller främmande ämnen, skall köttet genom provtagning undersökas i fråga om förekomsten av främmande ämnen.

5.4. Djuret är i sådan grad nedsmutsat eller konstateras visa tecken på andra sådana förändringar att hygienen vid slaktningen äventyras.

5.4.1. Ett höggradigt nedsmutsat djur samt ett djur som visar tecken på lokala sjukliga förändringar eller befinner sig i annat sådant tillstånd som besiktningsveterinären anser äventyra god slakthygien, skall slaktas i en slaktavdelning för sjuka djur eller i normalslakt enligt specialarrangemang som föreskrivits av besiktningsveterinären.

5.5. Djuret visar tecken på skador eller märken, på grund av vilka det kan misstänkas att djurskyddsbestämmelserna överträtts.

5.5.1. Då i punkt 5.5. avsedda förseelser konstateras, skall sådana åtgärder vidtas som påkallas av djurskyddsstadgandena.

6. Är symptom, skador eller sjukliga förändringar hos djuret av sådan art och så allvarliga att besiktningsveterinären utan slaktning och post mortem -besiktning anser, att det kött som fås från djuret är otjänligt som livsmedel, kan han bestämma att djuret skall avlivas och transporteras till en destruktionsanstalt eller förstöras på annat godtagbart sätt. Om det är att befara att en i 1 § förordningen om djursjukdomar (601/80) avsedd djursjukdom, som skall bekämpas, föreligger skall djuret dock innan det transporteras från platsen undersökas avseende förekomst av sådan djursjukdom.

7. Dör djuret under transporten eller i slakteriet, skall besiktningsveterinären verkställa obduktion för att utreda dödsorsaken.

1. Slaktning skall i mån av möjlighet utföras så att kroppen och organen varken nedsmutsas eller kontamineras på annat sätt. Dessutom skall sådana arbetssätt och metoder användas att kvaliteten på de livsmedel som fås från djuren är så god som möjligt.

2. Slakteriet och övriga utrymmen i anslutning till detta samt inredning, anordningar och redskap i dem skall vara sådana att de lätt kan rengöras och inte inverkar menligt på köttets kvalitet. De skall dagligen noggrant rengöras och dessutom vid behov desinficeras samt hållas tillräckligt rena även under arbetsdagen.

2.1. Effektiviteten i fråga om rengöring och desinficering skall regelbundet kontrolleras. Bok skall föras över granskningsresultaten.

3. Skyddsbeklädnaden och utrustningen för slaktare och andra personer som hanterar kött skall vara lätta att rengöra och hållas tillräckligt rena även under arbetsdagen.

4. Kropp av nötkreatur som är äldre än sex månader och av svin som är äldre än tre månader skall före besiktning klyvas längs ryggmärgskanalen och njurkapseln lösgöras.

5. Djurens tarmkanaler, organ och andra delar som används som livsmedel eller behövs för köttbesiktning skall märkas eller ordnas, så att det med säkerhet kan konstateras till vilken kropp de hör.

6. Tills köttbesiktningen är avslutad skall kropparna och organen bevaras i ett särskilt utrymme och åtskilda från varandra, så att det inte finns risk för att smitta sprider sig till godkänt kött eller till kött som skall godkännas.

7. Innan kroppen stämplas skall alla synliga föroreningar och vid köttbesiktning kasserade övriga delar avlägsnas och likaså delar om vilka det i lagen om vägning av slaktkroppar (627/66) och i de stadganden och bestämmelser som utfärdats med stöd av den föreskrivs att de skall avlägsnas.

1. Så fort som möjligt efter slaktningen av ett djur skall köttbesiktning utföras i effektiv dagsljusliknande belysning, vars effekt är minst 540 lux.

2. Om inte annorlunda stadgas eller bestäms annanstans omfattar köttbesiktning:

2.1. Visuell besiktning av kropp, huvud, tunga, hjärta, lungor, lever, njurar och andra delar av djuret, vilka skall användas som livsmedel, samt av mjälte, juver, magtarmkanal och könsorgan.

2.2. Palpering eller anskärning och besiktning av vissa organ och lymfknutor.

2.3. Vid behov provtagning och laboratorieundersökning.

2.4. Ingående undersökning av kroppen och av organ, som är avsedda att användas som livsmedel, samt av övriga delar av djuret för utredning av hur omsorgsfullt slaktningen utförts.

2.5. Bokföring av köttbesiktningen.

3. Kött från djur, som vid besiktning av levande djur konstaterats vara friska, besiktigas genom minst följande undersökningar och åtgärder:

3.1. Undersökning av nötkreatur över sex veckors ålder

3.1.1. Huvudet, munhålan, dess slemhinna samt svalget undersöks. Underkäks-, svalg- och parotideallymfknutorna (lnn. mandibulares, retropharyngiales och parotidei) anskärs och undersöks. Den yttre tuggmuskulaturen anskärs med två snitt, som bör sträcka sig från underkäkens nedre rand till kindbågslisten och parotideallymfknutan. Den inre tuggmuskulaturen anskärs med ett djupt snitt. Tuggmuskulaturen undersöks.

Tungan undersöks och palperas. Tonsillerna undersöks och avlägsnas.

3.1.2. Luftstrupen undersöks. Lungorna undersöks och palperas. Bronkial- och mediastinallymfknutorna (lnn. bifurcationes, eparteriales och mediastinales) anskärs och undersöks. Luftstrupen och huvudbronkerna öppnas med längdsnitt och lungornas nedre tredjedel anskärs med tvärsnitt som sträcker sig till bronkerna; dessa snitt är inte nödvändiga om lungorna inte används som livsmedel.

3.1.3. Hjärtsäcken och hjärtat undersöks. Hjärtat anskärs med längdsnitt så att kamrarna friläggs. Skiljeväggen mellan kamrarna klyvs.

3.1.4. Levern undersöks och palperas. Portallymfknutorna (lnn. portales) undersöks. Gallgångar öppnas på leverns viskeralsida och vid behov görs ett snitt vid basen av lobus caudatus. Gallan i gallgångarna undersöks.

3.1.5. Magtarmkanalen jämte foderstrupen och kröset undersöks. Maglymfknutorna och kröslymfknutorna (lnn. gastrici och mesenterici craniales et caudales) palperas och de anskärs vid behov.

3.1.6. Mjälten undersöks och den palperas vid behov.

3.1.7. Könsorganen undersöks.

3.1.8. Juvret och juverlymfknutorna (lnn. supramammarii) undersöks samt palperas och anskärs vid behov.

3.1.9. Njurarna undersöks. Njurarna och njurlymfknutorna (lnn. renales) anskärs vid behov.

3.1.10. Kroppen (muskulatur, bind- och fettvävnad, leder, diafragma, bröst- och bukhinna samt synliga blodkärl, lymfknutor och ben) undersöks.

Bäckenlymfknutorna (lnn. iliaci) undersöks.

3.2. Besiktning av kalv under sex veckors ålder förrättas på samma sätt som besiktning av nötkreatur, med följande undantag:

3.2.1. Huvudet behöver inte undersökas om det inte används som livsmedel.

3.2.2. Gallgångarna behöver inte öppnas.

3.2.3. Könsorganen behöver inte undersökas.

3.2.4. Naveltrakten och lederna undersöks och palperas. Vid misstanke om inflammation anskärs naveltrakten med ett snitt och lederna öppnas. Ledvätskan undersöks.

3.3. Besiktning av svin

3.3.1. Huvudet, munhålan, dess slemhinna, svalget och tungan undersöks. Submandibulärlymfknutorna (lnn. mandibulares) anskärs och undersöks.

3.3.2. Lungorna samt luftstrupen och foderstrupen undersöks. Lungorna, bronkial- och mediastinallymfknutorna palperas. Tonsillerna avlägsnas i samband med besiktningen så att kontaminering av kropp och organ hindras.

3.3.3. Hjärtat och hjärtsäcken undersöks. Hjärtat anskärs med längdsnitt så att kamrarna friläggs. Förkammarklaffarna undersöks.

3.3.4. Levern och portallymfknutorna undersöks och palperas.

3.3.5. Magtarmkanalen, kröset, mag- och kröslymfknutorna undersöks. Lymfknutorna palperas och de anskärs vid behov.

3.3.6. Mjälten undersöks och palperas.

3.3.7. Könsorganen undersöks.

3.3.8. Njurarna undersöks. Njurarna och njurlymfknutorna anskärs vid behov.

3.3.9. Juvret och juverlymfknutorna undersöks. På suggor skall juverlymfknutorna anskäras.

3.3.10. Kroppen undersöks. Direkt synlig muskulatur undersöks, särskilt lårmuskulaturen och ryggmuskulaturen samt bukväggen. Leder, synliga ben, hud, fettvävnad, bröst- och bukhinna samt diafragma undersöks.

Ljumsklymfknutorna (lnn. inguinales superficiales) undersöks och palperas. Bäckenlymfknutorna undersöks.

3.3.11. Provtagning för undersökning av huruvida trikiner förekommer.

3.4. Besiktning av får och get

3.4.1. Besiktning av huvud utförs på samma sätt som hos nötkreatur över sex veckors ålder, om huvudet är avsett att användas som livsmedel. Tungan undersöks och palperas alltid.

3.4.2. Lungorna samt luftstrupen och foderstrupen undersöks. Lungorna, bronkial- och mediastinallymfknutorna palperas och vid behov anskärs de.

3.4.3. Hjärtat och hjärtsäcken undersöks. Hjärtat anskärs vid behov så att kamrarna friläggs.

3.4.4. Levern och portallymfknutorna undersöks och palperas. Gallgångar öppnas och undersöks.

3.4.5. Magtarmkanalen, kröset, maglymfknutorna och kröslymfknutorna undersöks.

3.4.6. Mjälten undersöks och palperas.

3.4.7. Njurarna undersöks. Njurarna och njurlymfknutorna anskärs vid behov.

3.4.8. Könsorganen undersöks.

3.4.9. Juvret och juverlymfknutorna undersöks.

3.4.10. Kroppen (muskulatur, bind- och fettvävnad, leder, diafragma, bröst- och bukhinna och synliga blodkärl samt ben) undersöks.

Bäckenlymfknutorna undersöks.

3.5. Besiktning av häst

3.5.1. Huvudet, munhålan, dess slemhinna och svalget undersöks. Underkäks-, svalg- och parotideallymfknutorna palperas och de anskärs vid behov. Vid behov klyvs huvudet samt undersöks näshålornas och nässkiljeväggens slemhinnor.

Tungan undersöks och palperas. Tonsillerna undersöks.

3.5.2. Lungorna samt luftstrupen och foderstrupen undersöks. Lungorna, bronkial- och mediastinallymfknutorna palperas och lymfknutorna anskärs vid behov.

3.5.3. Hjärtat och hjärtsäcken undersöks. Hjärtat anskärs med längdsnitt så att båda kamrarna friläggs. Skiljeväggen mellan kamrarna klyvs.

3.5.4. Levern och portallymfknutorna undersöks och palperas och anskärs vid behov.

3.5.5. Magtarmkanalen, kröset, mag- och kröslymfknutorna undersöks och lymfknutorna anskärs vid behov.

3.5.6. Mjälten undersöks och palperas.

3.5.7. Njurarna undersöks. Njurarna och njurlymfknutorna anskärs vid behov. På skimlar klyvs njurarna.

3.5.8. Könsorganen undersöks.

3.5.9. Juvret och juverlymfknutorna undersöks. Lymfknutorna anskärs vid behov.

3.5.10. Kroppen (muskulatur, bind- och fettvävnad, leder, diafragma, buk- och brösthinna samt synliga blodkärl och ben) undersöks.

På skimlar lösgörs bogarna och de vävnader som friläggs undersöks på förekomsten av melanos.

Bäckenlymfknutorna undersöks.

3.5.11. Provtagning för undersökning av huruvida trikiner förekommer.

4. Besiktningen skall utföras speciellt noggrant om den hänför sig till kropp och organ av ett sjukt djur eller i normalslakt till sådana kroppar och organ som besiktningsassistenten tillställt veterinären för besiktning, samt då köttbesiktningen sker på en köttbesiktningsstation eller utförs av en köttbesiktningsstation. I dessa fall omfattar besiktningen bl.a. anskärning av lymfknutor som enligt punkt 3 skall palperas eller endast undersökas visuellt.

5. Vid skärning av vävnader som undergått förändringar skall försiktighet iakttas så att kött, utrymmen, inredning eller redskap inte nedsmutsas.

Vid besiktning får i köttet inte göras flere eller större snitt än vad som är nödvändigt för en effektiv besiktning.

6. Misstänks vid besiktning att ett djur lidit av en sjukdom som avses i 3 § 5.1. punkten, skall nödvändiga försiktighetsåtgärder vidtas för undvikande av direkt eller indirekt smitta. Vid misstanke om mjältbrand skall mikroskopisk undersökning utföras före besiktningen.

7. Svin och häst skall undersökas på förekomsten av trikiner.

8. Bakteriologisk undersökning skall utföras då djurets hälsotillstånd, de preliminära uppgifterna eller besiktningsfynden tyder på allmäninfektion eller då det annars finns skäl att misstänka förekomst av bakterier i kött. Bakteriologisk undersökning skall även alltid utföras på djuret som stuckits innan det förts till slakteriet. Är undersökningen inte nödvändig för konstaterandet av en djursjukdom kan den dock uteslutas, om förändringarna i kropp och organ är så kraftiga att köttet kan kasseras utan närmare undersökning.

9. Vid misstanke om förekomst av antimikrobiska läkemedel skall köttet undersökas på förekomsten av dessa. En sådan undersökning skall alltid utföras i samband med bakteriologisk undersökning samt på djur som slaktats sjuka.

10. Kokprov skall utföras vid misstanke om främmande lukt i kött och i samband med bakteriologisk undersökning.

11. pH-värdet i kött skall mätas i samband med kokprov och då det misstänks att pH-värdet är för högt.

12. Vid misstanke om eventuella främmande ämnen i kött skall på friska djur genom slumpmässigt urval tas av jord- och skogsbruksministeriets veterinäravdelning föreskrivna prov för laboratorieundersökningar.

1. Kroppen samt organ och blod kasseras då det konstateras:

1.1. Mjältbrand, frasbrand, rabies, rots, tetanus, botulism, infektiös anemi hos häst, boskapspest, elakartad lungsjuka hos nötkreatur, svinpest, elakartad katarral feber, afrikansk svinpest, mul- och klövsjuka, brucellos, leptospiros, salmonellos, generell tuberkulos eller harpest,

1.2. annan än i punkt 1.1. avsedd allmäninfektion (diagnosen grundar sig på klinisk bild, besiktningsfynd eller bakteriologisk undersökning),

1.3. vid bakteriologisk undersökning konstaterad riklig förekomst av bakterier som förorsakar smitta hos människan eller förskämning av kött,

1.4. självdött djur,

1.5. ofött eller nyfött, ofullständigt utvecklat djur,

1.6. utmärgling, kraftig avmagring (kachexia),

1.7. varbildande ledinflammation i flera leder,

1.8. ett stort antal abscesser i kroppen, 1.9. allmän gulsot eller annan utbredd missfärgning,

1.10. tydlig främmande lukt eller smak,

1.11. utbredda ödem och cirkulationsrubbningar eller blodig kropp,

1.12. leukos,

1.13. talrika svulster,

1.14. höggradig muskeldegeneration (NMD) eller myocit,

1.15. kraftiga PSE-förändringar,

1.16. höggradig nedsmutsning,

1.17. förskämt kött,

1.18. främmande ämnen över fastställt gränsvärde,

1.19. höggradig infektion med Cysticercus bovis eller C. cellulosae eller kraftig sarkosporidios,

1.20. trikinos, eller

1.21. annan motsvarande orsak, som gör köttet otjänligt eller olämpligt som livsmedel

2. Förändrade delar kasseras då de konstateras vara nedsmutsade eller uppvisar sådan lokala förändringar, som inte inverkar på kvaliteten hos det kött som finns kvar i kroppen och som helt kan avlägsnas. Är det fråga om ett organ eller en annan del av djuret som skall användas som livsmedel och är förändringarna eller nedsmutsningen betydande, kasseras hela organet eller hela delen av djuret.

2.1. Blod kasseras då det kan antas att i blodet finns sjukdomsalstrare eller gift, eller då det är förorenat eller har främmande lukt.

2.2. Organen kasseras om beslut om köttbesiktning fattas mer än tre dygn efter slakttidpunkten.

3. Tonsillerna, struphuvudet, luftstrupen och foderstrupen, mjälten, juvret, urinblåsan, könsorganen och övriga som livsmedel otjänliga delar kasseras.

3.1. Dessutom kasseras

a. hos häst lungor, magsäck, lever och njurar,

b. hos nötkreatur förmagar, vid juverinflammation inre bäckenlymfknutor och hos nötkreatur över fyra års ålder njurar,

c. hos får och get lungor och förmagar,

d. hos svin öronmussla och yttre hörselgångarnas laterala delar, sticksår med omgivande förändrade delar, lungor och magsäck.

4. Friska lungor hos svin kan dock godkännas, om skållvattens aspiration hindras genom särskilda arrangemang.

5. Hos nötkreatur kan våm, nätmage och bladmage samt hos svin magsäck dock godkännas som livsmedel, om de rengörs och hanteras (skållning och avlägsnande av slemhinnor) under besiktningsveterinärens övervakning helt avskilda från övrig hantering av magtarmkanalen.

6. Kött godkänns villkorligt i följande fall:

6.1. Om djuret slaktas i slaktavdelning för sjuka djur och godkänns vid köttbesiktning, eller

6.2. i normalslakt då besiktningsveterinären anser att köttet som sådant inte lämpar sig för konsumtion.

Åtgärd: Köttet eller de produkter som innehåller ifrågavarande kött skall upphettas till en temperatur om minst +70° C.

6.3. Om i kroppen konstateras lindrig smitta förorsakad av Cysticercus bovis, eller

6.4. om ett parti vid trikinundersökning genom digestionsmetod konstateras vara positivt och de infekterade kropparna inte kan identifieras med säkerhet.

Åtgärd: Köttet skall nedfrysas så att parasiterna dör.

6.5. Om i köttet konstateras lindriga PSE-förändringar, eller

6.6. om besiktningen gäller kött från galt eller halvgalt.

Åtgärd: Köttet används vid tillverkning av för ändamålet lämpliga livsmedel.

Villkorligt godkänt kött skall märkas tydligt samt förvaras och hanteras avskilt från utan villkor godkänt kött så att förväxling undviks.

Kött, som kasserats vid köttbesiktning, samt som livsmedel otjänliga övriga delar av djuret skall läggas i märkta kärl eller annars så snart som möjligt transporteras till utrymmen som reserverats för ändamålet. Kasserat kött skall vid behov färgas eller på annat sätt märkas för undvikande av att det används som livsmedel. Förvaring av kasserat kött och dess transportering från slakteriomrädet skall ordnas så att dessa inte medför sanitär olägenhet eller risk för spridning av djursjukdomar.

Jord- och skogsbruksministeriet utfärdar vid behov närmare anvisningar om verkställigheten av detta beslut. Ministeriet kan även på särskilda grunder i enskilda fall bevilja undantag från bestämmelserna i detta beslut.

Jord- och skogsbruksministeriet godkänner vid behov de metoder som skall användas vid laboratorieundersökningar.

Detta beslut träder i kraft den 1 april 1990 och är i kraft tillsvidare.

Genom detta beslut upphävs lantbruksministeriets beslut om köttbesiktning och därav föranledd bedömning av kött av den 14 maj 1960 (267/60) och jord- och skogsbruksministeriets veterinäravdelnings cirkulär nr 105 av 31.5.1960 samt dess skrivelser nr 865/63 av 6.7.1971 och nr 139/63 av 9.2.1972, vilka utfärdats med stöd av beslutet. Veterinäravdelningens övriga föreskrifter och anvisningar, som utfärdats med stöd av lantbruksministeriets ovan nämnda beslut (267/60), förblir fortfarande i kraft, tills annorlunda förordnas i vederbörlig ordning.