769/1990

Utan hinder av vad i 1 mom. är stadgat kan utlänning dömas enligt finsk lag även, när hans brott icke är straffbart enligt lagen på gärningsorten, om brottet är:

Fängelsestraff på kortare tid än tre månader döms ut i hela dagar. Annat fängelsestraff på viss tid döms i hela månader eller år, hela månader och dagar eller hela år och månader samt, vid sammanläggning av straff, i hela år, månader och dagar.

Om ett brott, som enligt tidigare lag hörde under allmänt åtal, enligt den nya lagen är ett brott som avses i 1 mom., skall de tider som stadgas i denna paragraf räknas tidigast från den dag då den nya lagen har trätt i kraft.

Den som vet att högförräderi, landsförräderi, mord, dråp, grov misshandel, rån eller grovt rån, brott som nämns i 25 kap. 1 eller 9 a § eller penningförfalskning, grov penningförfalskning eller i 34 kap. nämnt brott som äventyrar annans liv eller hälsa är på färde, men underlåter att i tid medan brottet ännu kan förhindras varsko myndigheterna eller den som hotas av brottet skall, om brottet eller ett straffbart försök därtill sker, för underlåtenhet att anmäla grovt brott dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som

skall för registeranteckningsbrott dömas till böter eller fängelse i högst tre år.

Den som olovligen tillägnar sig lös egendom som någon annan har i sin besittning, skall för stöld dömas till böter eller fängelse i högst ett år sex månader.

Försök är straffbart.

Om vid stöld

och stölden även bedömd som en helhet är grov, skall gärningsmannen för grov stöld dömas till fängelse i minst fyra månader och högst fyra år.

Försök är straffbart.

Om stölden, med hänsyn till den tillgripna egendomens värde eller andra omständigheter vid brottet, bedömd som en helhet är ringa, skall gärningsmannen för snatteri dömas till böter.

Försök är straffbart.

Den som olovligen tillägnar sig penningmedel eller annan lös egendom som han har i sin besittning, skall för förskingring dömas till böter eller fängelse i högst ett år sex månader.

För förskingring döms också den som olovligen tillägnar sig penningmedel eller annan lös egendom som han har hittat eller fått i sin besittning genom misstag.

För förskingring döms likaså den som, sedan han på grund av uppdrag eller på motsvarande sätt fått i sin besittning penningmedel vilkas värde han skall redovisa för någon annan, genom att orättmätigt använda dessa eller medel som kommit i deras ställe eller på annat sådant sätt orsakar att redovisningsskyldigheten inte fullgörs vid den tid som har avtalats eller annars förutsatts.

Försök till tillgrepp som avses i 1 mom. är straffbart.

Om vid förskingring

och förskingringen även bedömd som en helhet är grov, skall gärningsmannen för grov förskingring dömas till fängelse i minst fyra månader och högst fyra år.

I fråga om försök tillämpas på motsvarande sätt vad 4 § stadgar om försök.

Om förskingringen, med hänsyn till den tillgripna egendomens värde, beloppet av de penningmedel som har använts orättmätigt eller andra omständigheter vid brottet, bedömd som en helhet är ringa, skall gärningsmannen för lindrig förskingring dömas till böter.

Den som olovligen brukar någon annans lösa egendom eller fasta maskin eller anordning, skall för olovligt brukande dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Försök är straffbart.

Om vid olovligt brukande

och det olovliga brukandet även bedömt som en helhet är grovt, skall gärningsmannen för grovt olovligt brukande dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Försök är straffbart.

Om det olovliga brukandet, med beaktande av att brottet inte är ägnat att orsaka skada eller men som är av betydelse, eller med hänsyn till andra omständigheter vid brottet, bedömt som en helhet är ringa, skall gärningsmannen för lindrigt olovligt brukande dömas till böter.

Den som olovligen jagar på någon annans jaktområde eller fiskar eller annars bedriver fångst i en annans fiskevatten eller överskrider sin på lag, tillstånd, avtal eller beslut grundade jakt- eller fiskerätt, skall för olovlig fångst dömas till böter.

Den som olovligen

skall, om strängare straff för gärningen inte stadgas på något annat ställe i lag, för besittningsintrång dömas till böter eller fängelse i högst tre månader.

Som besittningsintrång anses dock inte en gärning som har medfört endast ringa men.

Den som kränker någon annans pant- eller retentionsrätt

skall för kränkning av säkerhetsrätt dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

För kränkning av säkerhetsrätt döms även den som för ägaren till den egendom som är föremål för brottet begår ett brott som avses i 1 mom.

Detta kapitel skall tillämpas också om gärningen riktar sig mot gemensam egendom i vilken gärningsmannen har del.

Vad 1-6 §§ stadgar om lös egendom tillämpas också på elektricitet eller värme som har givits en sådan form att den kan utnyttjas ekonomiskt.

När 4-6 §§ tillämpas, anses också penningmedel som finns på någon annans konto vara i gärningsmannens besittning, om denne har rätt att överföra eller lyfta dem.

Detta kapitel gäller inte insamling av torra grenar, kottar eller nötter som har fallit till marken, plockning av vilda bär, svampar och blommor eller, med undantag av lav och mossa, insamling av andra sådana naturprodukter på någon annans mark.

Allmän åklagare får inte väcka åtal för ett brott som avses i 3 eller 6-12 §§, om inte målsäganden anmäler brottet till åtal eller en synnerligen viktig allmän fördel kräver att åtal väcks.

Stadgandet i 1 mom. gäller även de brott som avses i 1 och 4 §§, om

Den som genom att för beskattningen ge myndigheterna en oriktig uppgift om någon omständighet som påverkar bestämmandet av skatt eller genom att hemlighålla någon sådan omständighet i en uppgift som lämnas för beskattningen eller genom annan bedräglig åtgärd undandrar eller försöker undandra skatt, ^[1] skall för skattebedrägeri dömas till böter eller fängelse i högst två år.

För skattebedrägeri döms även den som för att undandra skatt, ^[2] trots uppmaning av myndigheten, underlåter att avge skattedeklaration eller lämna någon annan för beskattningen stadgad eller begärd uppgift och därigenom får till stånd att ingen eller alltför låg skatt bestäms.

Om vid skattebedrägeri

och skattebedrägeriet även bedömt som en helhet är grovt, skall gärningsmannen för grovt skattebedrägeri dömas till fängelse i minst fyra månader och högst fyra år.

Om skattebedrägeriet, med hänsyn till den eftersträvade ekonomiska vinningens storlek eller andra omständigheter vid brottet, bedömt som en helhet är ringa, skall gärningsmannen för lindrigt skattebedrägeri dömas till böter.

Vid lindrigt skattebedrägeri får eftergift ske i fråga om anmälan, åtal eller straff, om skatteförhöjning anses vara en tillräcklig påföljd.

Den som för att skaffa sig själv eller någon annan ekonomisk vinning av någon annan orsak än betalningsoförmåga underlåter att inom utsatt tid betala

skall, om gärningen inte utgör skattebedrägeri, för skatteförseelse dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Som skatteförseelse betraktas dock inte en mindre försummelse som har rättats utan dröjsmål.

Vid skatteförseelse får eftergift ske i fråga om anmälan, åtal eller straff, om skatteförhöjning anses vara en tillräcklig påföljd.

Om någon

och därigenom bereder eller försöker bereda sig eller någon annan ekonomisk vinning, skall han för subventionsbedrägeri dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Om vid subventionsbedrägeri eftersträvas avsevärd vinning och bedrägeriet även bedömt som en helhet är grovt, skall gärningsmannen för grovt subventionsbedrägeri dömas till fängelse i minst fyra månader och högst fyra år.

Den som i strid med villkoren eller föreskrifterna i ett beslut om beviljande av subvention använder denna på ett sätt som väsentligt strider mot dess ändamål, skall för subventionsmissbruk dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Om subventionsbedrägeriet eller subventionsmissbruket, med hänsyn till den eftersträvade vinningens storlek eller andra omständigheter vid brottet, bedömt som en helhet är ringa, skall gärningsmannen för subventionsförseelse dömas till böter.

Vid subventionsförseelse får eftergift ske i fråga om anmälan, åtal eller straff, om det kan anses vara nog att subventionen betalas tillbaka.

Med skatt avses i detta kapitel även förskott på skatt och offentlig avgift som kan jämställas med skatt.

Med subvention avses i detta kapitel ekonomiskt stöd som antingen enligt lag eller efter prövning beviljas för något annat ändamål än privat konsumtion av statens, en kommuns eller något annat offentligt samfunds medel eller, enligt vad som därom särskilt stadgas genom lag, av en sammanslutnings eller stiftelses medel. Som ekonomiskt stöd anses även lån, räntestöd och säkerhet för lån.

Med subvention avses även statsandel eller statsunderstöd till en kommun eller ett kommunalförbund. Fastställande av bärkraftsklassen för en kommun jämställs med beviljande av subvention.

Den som vid yrkesmässig marknadsföring av varor, tjänster, fastigheter, värdepapper eller andra nyttigheter lämnar osanna eller vilseledande uppgifter som är betydelsefulla för marknadsföringens målgrupp, skall för marknadsföringsbrott dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som i näringsverksamhet uttrycker sig osant eller vilseledande om sin egen eller någon annans näringsverksamhet och därigenom vållar en annan näringsidkare skada, skall för konkurrensbrott dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som i näringsverksamhet av en konsument eller av någon som lever i gemensamt hushåll med honom för en fordran som grundar sig på konsumentkredit, i strid med förbudet i 7 kap. 14 § konsumentskyddslagen, tar emot en växelförbindelse eller annan förbindelse eller för indrivning av en konsumentkredit använder tratta, skall för konsumentkreditbrott dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som obehörigen skaffar uppgifter om en annans företagshemlighet genom att

för att obehörigen röja eller utnyttja en sådan hemlighet skall, om strängare straff för gärningen inte stadgas på något annat ställe i lag, för företagsspioneri dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Försök är straffbart.

Den som för att bereda sig eller någon annan ekonomisk vinning eller för att skada en annan obehörigen röjer eller utnyttjar någons företagshemlighet som han fått del av

skall, om strängare straff för gärningen inte stadgas på något annat ställe i lag, för brott mot företagshemlighet dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Denna paragraf gäller inte en gärning som den som avses i 1 mom. 1 punkten har begått efter anställningstidens slut.

Den som obehörigen

skall för missbruk av företagshemlighet dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Den som utlovar, erbjuder eller ger

en orättmätig förmån ( muta ) som är avsedd för den mutade själv eller någon annan, för att förmå den mutade att i befattningen eller uppdraget gynna den som givit mutan eller någon annan, eller för att belöna den mutade för sådant gynnande, skall för givande av muta i näringsverksamhet dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Den som medan han

för sig eller någon annan kräver, godtar eller tar emot muta för att i anställningen eller uppdraget gynna den som givit mutan eller någon annan, eller som belöning för sådant gynnande, skall för tagande av muta i näringsverksamhet dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Om en bokföringsskyldig, en företrädare för honom eller den åt vilken bokföringen har uppdragits, med uppsåt

och på detta sätt gör det väsentligt svårare att få en riktig och tillräcklig bild av det ekonomiska resultatet av den bokföringsskyldiges verksamhet eller av hans ekonomiska ställning, skall han för bokföringsbrott dömas till böter eller fängelse i högst tre år.

Om en bokföringsskyldig, en företrädare för honom eller den åt vilken bokföringen uppdragits, av grov oaktsamhet

och på detta sätt gör det väsentligt svårare att få en riktig och tillräcklig bild av det ekonomiska resultatet av den bokföringsskyldiges verksamhet eller ekonomiska ställning, skall han för bokföringsbrott av oaktsamhet dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Med företagshemlighet avses i detta kapitel en affärs- eller yrkeshemlighet eller någon motsvarande information om näringsverksamhet som en näringsidkare håller hemlig och vars röjande är ägnat att medföra ekonomisk skada för honom eller någon annan näringsidkare som har anförtrott honom informationen.

Allmän åklagare skall innan åtal väcks för ett marknadsföringsbrott bereda konsumentombudsmannen tillfälle att ge utlåtande i saken. När domstolen behandlar ärenden som gäller marknadsförings- eller konkurrensbrott skall den ge konsumentombudsmannen tillfälle att bli hörd.

Allmän åklagare får inte väcka åtal för ett brott som avses i 2 eller 4-8 §§, om inte målsäganden anmäler brottet till åtal eller en synnerligen viktig allmän fördel kräver att åtal väcks.

Den som

skall för rån dömas till fängelse i minst fyra månader och högst sex år.

Försök är straffbart.

För rån eller rånförsök döms också den som har anträffats på bar gärning vid ett tillgrepp eller ibruktagande som nämns i 1 mom. 1 punkten och som genom att använda sådant våld eller hot som där avses fullbordar eller försöker fullborda brottet eller behåller eller försöker behålla egendomen.

Är en gärning som avses i denna paragraf, med hänsyn till att våldet eller hotet är ringa eller till omständigheterna i övrigt, bedömd som en helhet inte allvarlig, skall gärningsmannen inte dömas för rån utan för de andra brott som gärningen innefattar.

Om vid rån

och rånet även bedömt som en helhet är grovt, skall gärningsmannen för grovt rån dömas till fängelse i minst två och högst tio år.

Försök är straffbart.

Den som med annat hot än som avses i 1 § tvingar någon att avstå från en ekonomisk förmån som gärningsmannen eller den för vilken han handlar inte har laglig rätt till, skall för utpressning dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Försök är straffbart.

Om vid utpressning

och utpressningen även bedömd som en helhet är grov, skall gärningsmannen för grov utpressning dömas till fängelse i minst fyra månader och högst fyra år.

Försök är straffbart.

Den som döljer, anskaffar, omhändertar eller förmedlar egendom som har frånhänts någon annan genom stölds-, förskingrings-, rån-, utpressnings-, bedrägeri-, ocker- eller betalningsmedelsbedrägeribrott, eller som annars tar befattning med sådan egendom, trots att han vet att den har åtkommits på detta sätt, skall för häleri dömas till böter eller fängelse i högst ett år sex månader.

Om föremålet för häleriet är synnerligen värdefull egendom och häleriet även bedömt som en helhet är grovt, skall gärningsmannen för grovt häleri dömas till fängelse i minst fyra månader och högst fyra år.

Om ovan nämnt befattningstagande med egendom som har åtkommits genom brott är omfattande och yrkesmässigt, skall gärningsmannen för yrkesmässigt häleri dömas till fängelse i minst fyra månader och högst sex år.

Den som anskaffar, omhändertar eller förmedlar egendom som har frånhänts någon annan genom brott som avses i 1 § eller på annat sätt tar befattning med sådan egendom, trots att han har skäl att misstänka att egendomen har åtkommits på detta sätt, skall för häleri av oaktsamhet dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om häleri eller häleri av oaktsamhet, med hänsyn till egendomens värde eller andra omständigheter vid brottet, bedömt som en helhet är ringa, skall gärningsmannen för häleriförseelse dömas till böter.

För brott som avses i 1-5 §§ döms inte den som är delaktig i det brott genom vilket egendomen har frånhänts någon.

Detta kapitel tillämpas inte på den som har gemensamt hushåll med gärningsmannen och som endast använder eller förbrukar egendom som gärningsmannen har anskaffat för det gemensamma hushållets normala behov.

Allmän åklagare får inte väcka åtal för ett häleriförseelse, ^[4] om inte målsäganden anmäler brottet till åtal eller en synnerligen viktig allmän fördel kräver att åtal väcks.

Den som framställer en falsk handling eller annat bevismedel eller som förfalskar ett dylikt bevismedel för att användas som vilseledande bevis, eller såsom sådant bevis använder ett falskt eller förfalskat bevismedel, skall för förfalskning dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Om vid förfalskning

och förfalskningen även bedömd som en helhet är grov, skall gärningsmannen för grov förfalskning dömas till fängelse i minst fyra månader och högst fyra år.

Om förfalskningen, med hänsyn till bevismedlets art eller andra omständigheter vid brottet, bedömd som en helhet är ringa, skall gärningsmannen för lindrig förfalskning dömas till böter.

Den som utan godtagbart skäl innehar ett bevismedel som är falskt eller förfalskat eller ett redskap eller tillbehör som med fog kan misstänkas huvudsakligen bli använt för begående av förfalskningsbrott, skall för innehav av förfalskningsmaterial dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som för att försvåra bevisning om rättsligt betydelsefulla terrängförhållanden oriktigt anbringar eller olovligen förstör, ändrar eller flyttar ett fast märke som anger rå, linje eller vattenstånd eller något annat därmed jämförbart fast märke, skall för förfalskning av fast märke dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Som bevismedel anses i denna lag handlingar och kopior av en handling, märken, stämplar, registerskyltar, ljud- och bildupptagningar, upptagningar som gjorts med registrerande mätinstrument, räkneapparat eller annan motsvarande teknisk anordning samt upptagningar som lämpar sig för automatisk databehandling, om de används eller kan användas såsom rättsligt betydelsefulla bevis om rättigheter, förpliktelser eller fakta.

Ett bevismedel är falskt, om det använt som bevis är ägnat att ge en vilseledande bild av sitt ursprung eller utställarens identitet. ^[5]

Ett bevismedel är förfalskat, om dess innehåll obehörigen har ändrats beträffande någon uppgift som är av betydelse i bevishänseende.

Falska och förfalskade bevismedel, föremål som försetts med falsk stämpel eller falskt märke samt redskap eller tillbehör som nämns i 4 § skall dömas förverkade till staten.

Till förverkandepåföljd behöver dock inte dömas, om det inte är skäl att befara att bevismedlet, föremålet, redskapet eller tillbehöret kommer till brottslig användning. Domstolen kan i stället för att döma till förverkandepåföljd bestämma att bevismedlet, föremålet, redskapet eller tillbehöret skall ändras så att brottslig användning förhindras.

Eftergift av förverkandepåföljden eller sådan begränsning därav att den endast gäller en del av egendomen kan också ske, om påföljden med beaktande av omständigheterna annars vore oskälig.

Den som orättmätigt förstör eller skadar någon annans egendom skall för skadegörelse dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

För skadegörelse döms också den som för att skada någon orättmätigt förstör, skadar, döljer eller hemlighåller information som har upptagits på ett datamedium eller någon annan upptagning.

Vållas genom skadegörelsen

och är skadegörelsen även bedömd som en helhet grov, skall gärningsmannen för grov skadegörelse dömas till fängelse i minst fyra månader och högst fyra år.

Om skadegörelsen, med beaktande av att skadan är liten eller andra omständigheter vid brottet, bedömd som en helhet är ringa, skall gärningsmannen för lindrig skadegörelse dömas till böter.

Detta kapitel skall tillämpas också om en gärning riktar sig mot gemensam egendom i vilken gärningsmannen har del.

Detta kapitel tillämpas inte, om lika strängt eller strängare straff för gärningen stadgas på något annat ställe i lag.

Är enbart enskild egendom föremål för ett brott som avses i 1 eller 3 §, får allmän åklagare väcka åtal endast om målsäganden anmäler brottet till åtal.

Vid skadegörelse och lindrig skadegörelse får eftergift ske i fråga om anmälan, åtal eller straff, om gärningsmannen har ersatt skadan och skadestånd prövas vara en tillräcklig påföljd.

Den som för att bereda sig eller någon annan orättmätig ekonomisk vinning eller för att skada någon annan, genom att vilseleda eller utnyttja misstag, förmår någon att göra eller underlåta något och därigenom orsakar ekonomisk skada för den som misstagit sig eller den vars intressen han kunnat förfoga över, skall för bedrägeri dömas till böter eller fängelse i högst två år.

För bedrägeri döms också den som i sådant syfte som nämns i 1 mom. genom att mata in oriktiga uppgifter i en dator eller på något annat sätt ingripa i maskinell databehandling förvanskar slutresultatet av databehandlingen och därigenom orsakar ekonomisk skada för någon annan.

Försök är straffbart.

Om vid bedrägeri

och bedrägeriet även bedömt som en helhet är grovt, skall gärningsmannen för grovt bedrägeri dömas till fängelse i minst fyra månader och högst fyra år.

Försök är straffbart.

Om bedrägeriet, med beaktande av den eftersträvade vinningens eller den vållade skadans storlek eller andra omständigheter vid brottet, bedömt som en helhet är ringa, skall gärningsmannen för lindrigt bedrägeri dömas till böter.

Den som i avsikt att bereda sig eller någon annan orättmätig försäkringsersättning antänder brandförsäkrad egendom skall, om han inte dessutom i syfte att få försäkringsersättning gör sig skyldig till bedrägeribrott som hänför sig till samma egendom eller till försök till ett sådant brott, för försäkringsbedrägeri dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Om någon vars uppgift är att sköta en annans ekonomiska eller rättsliga angelägenheter missbrukar sin förtroendeställning genom att

och därigenom vållar huvudmannen skada, skall han för missbruk av förtroendeställning dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Den som, genom att utnyttja någon annans ekonomiska trångmål eller annars trängda läge, beroende ställning, oförstånd eller lättsinne, vid ett avtal eller någon annan rättshandling för sig eller en annan utverkar eller betingar en ekonomisk förmån som står i uppenbart missförhållande till vederlaget, skall för ocker dömas till böter eller fängelse i högst två år.

För ocker döms också den som vid kreditgivning för sig eller någon annan tar emot eller betingar ränta eller annan ekonomisk förmån som avsevärt överstiger den sedvanliga ränta som vid motsvarande kreditgivning uppbärs av de penninginrättningar som står under offentlig tillsyn.

Om vid ocker

och ockret även bedömt som en helhet är grovt, skall gärningsmannen för grovt ocker dömas till fängelse i minst fyra månader och högst fyra år.

Allmän åklagare får inte väcka åtal för lindrigt bedrägeri eller missbruk av förtroendeställning, om inte målsäganden anmäler brottet till åtal.

Åtalsanmälan behövs dock inte vid missbruk av förtroendeställning, om en synnerligen viktig allmän fördel kräver att åtal väcks, om uppdraget grundar sig på lag eller en myndighets förordnande eller om brottet har begåtts av en advokat eller någon annan som i sitt uppdrag står under offentlig tillsyn eller har en därmed jämförbar ställning.

Den som eftergör eller förfalskar pengar för att sätta dem i omlopp som gångbara eller i denna avsikt i landet inför, anskaffar, tar emot eller till någon annan överlåter pengar som han vet vara falska eller förfalskade, skall för penningförfalskning dömas till fängelse i minst fyra månader och högst fyra år.

Försök är straffbart.

Om vid penningförfalskning

och penningförfalskningen även bedömd som en helhet är grov, skall gärningsmannen för grov penningförfalskning dömas till fängelse i minst två och högst tio år.

Försök är straffbart.

Om penningförfalskningen, med hänsyn till de falska eller förfalskade pengarnas mängd och värde, den eftersträvade vinningens eller den vållade skadans storlek eller andra omständigheter vid brottet, bedömd som en helhet är ringa, skall gärningsmannen för lindrig penningförfalskning dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Försök är straffbart.

Den som för utförande av penningförfalskningsbrott tillverkar, i landet inför, anskaffar eller tar emot redskap eller tillbehör som lämpar sig för sådant brott, skall för förberedelse till penningförfalskning dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Den som, sedan han mottagit falska eller förfalskade pengar såsom gångbara, överlåter dem till någon annan i avsikt att åter sätta dem i omlopp som sådana, trots att han vet att de är falska eller förfalskade, skall för användning av falska pengar dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Försök är straffbart.

Den som utan godtagbart skäl innehar falska eller förfalskade pengar skall för innehav av falska pengar dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som för spridning till allmänheten tillverkar eller anskaffar eller till allmänheten sprider blanketter, märken, bilder eller andra föremål som är förvillande lika gångbara pengar, skall för spridning av penningimitation dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som för att bereda sig eller någon annan orättmätig ekonomisk vinning

skall för betalningsmedelsbedrägeri dömas till böter eller fängelse i högst två år.

För betalningsmedelsbedrägeri döms också den som genom att överskrida täckningen på ett konto eller en avtalad högsta kreditgräns missbrukar ett betalningsmedel som avses i 1 mom. och på detta sätt orsakar någon annan en ekonomisk skada, om han inte då han använde betalningsmedlet hade för avsikt att utan dröjsmål ersätta skadan.

Om vid betalningsmedelsbedrägeri

och betalningsmedelsbedrägeriet även bedömt som en helhet är grovt, skall gärningsmannen för grovt betalningsmedelsbedrägeri dömas till fängelse i minst fyra månader och högst fyra år.

Om betalningsmedelsbedrägeriet, med hänsyn till den eftersträvade vinningens eller den orsakade skadans storlek eller andra omständigheter vid brottet, bedömt som en helhet är ringa, skall gärningsmannen för lindrigt betalningsmedelsbedrägeri dömas till böter.

Den som för utförande av ^[6] betalningsmedelsbedrägeribrott tillverkar eller i landet inför en betalningsmedelsblankett på vilken olovligen har tryckts en betalande inrättnings namn eller annat kännetecken för den, eller som i nämnda syfte tillverkar, i landet inför, anskaffar eller tar emot redskap eller tillbehör som lämpar sig för tillverkning av sådana blanketter, skall för förberedelse till betalningsmedelsbedrägeri dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Med pengar avses i detta kapitel sedlar och mynt som i Finland eller i något annat land är officiellt gångbara betalningsmedel.

Vad detta kapitel stadgar om betalningsmedel tillämpar också på motbok eller annat fordringsbevis som en penninginrättning som står under offentlig tillsyn har utfärdat över en deposition.

Med betalningsmedelsblankett avses i detta kapitel tryckta blanketter eller kort av vilka den betalande penning- eller finansieringsinrättningens namn eller annat kännetecken för den framgår, som är avsedda att ifyllas så att de blir betalningsmedel och som inte hålls fritt tillgängliga för allmänheten.

Falska och förfalskade pengar, i 4 och 11 §§ nämnda redskap och tillbehör, i 7 § angivna penningimitationer och i 11 § nämnda betalningsmedelsblanketter och av sådana förfärdigade betalningsmedel skall dömas förverkade till staten.

Allmän åklagare får inte väcka åtal för brott som nämns ovan i detta kapitel, om inte målsäganden anmäler brottet till åtal.

Om en gäldenär, som på grund av ekonomiska svårigheter som han redan har eller kan förvänta sig vet att han ^[7] genom sin gärning kan skada sina borgenärers ekonomiska intressen,

och därigenom försätter sig på obestånd eller väsentligt förvärrar sitt obestånd, skall han för oredlighet som gäldenär dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Om en gäldenär, för att bereda sig eller någon annan orättmätig ekonomisk vinning, vid ett konkurs-, ackords- eller utsökningsförfarande

skall han för gäldenärsbedrägeri dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Rättar gäldenären den vilseledande uppgiften eller förhindrar han på något annat sätt att gärningen påverkar förfarandet innan han bekräftar boförteckningen eller innan den vilseledande uppgiften annars påverkar förfarandet, skall gärningen inte anses som gäldenärsbedrägeri.

Om vid gäldenärsbedrägeri

och gäldenärsbedrägeriet även bedömt som en helhet är grovt, skall gärningsmannen för grovt gäldenärsbedrägeri dömas till fängelse i minst fyra månader och högst fyra år.

Begår en gäldenär utan vinningssyfte antingen med uppsåt eller av grov oaktsamhet en gärning som avses i 2 §, skall han för gäldenärssvek dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Om gäldenärsbedrägeriet eller gäldenärssveket, med beaktande av att gäldenärens falska eller vilseledande uppgift har ringa betydelse för borgenärerna eller med hänsyn till andra omständigheter vid brottet, bedömt som en helhet är ringa, skall gärningsmannen för gäldenärsförseelse dömas till böter.

Om en gäldenär, som är medveten om att han inte förmår uppfylla sina förpliktelser, för att gynna en viss borgenär på andra borgenärers bekostnad

skall han för gynnande av borgenär dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som för en gäldenärs räkning har begått ett brott som nämns i 1-6 §§ skall dömas så som en gäldenär.

Vad detta kapitel stadgar om utsökningsförfarande gäller i tillämpliga delar även utsökningsmyndighets förfarande för tryggande av utsökningen.

Allmän åklagare får inte väcka åtal för oredlighet som gäldenär, för gäldenärsförseelse eller för gynnande av borgenär, om inte målsäganden anmäler brottet till åtal.

Målsägande vid oredlighet som gäldenär eller gynnande av borgenär är gäldenärens vid gärningstiden kända borgenärer. Målsägande vid gäldenärsbedrägeri, grovt gäldenärsbedrägeri, gäldenärssvek och gäldenärsförseelse är de borgenärer som deltar i utrednings- eller verkställighetsförfarandet.

Har för gäldenärens konkursbo enligt konkursstadgan tillsatts en förvaltning, skall denna föra målsägandenas talan i mål som gäller gäldenärsbrott. En enskild borgenär har likväl rätt att självständigt föra talan för egen del.

Den som bryter eller försöker bryta mot en i

stadgad eller av myndighet med stöd av någon av dessa lagar meddelad regleringsföreskrift, skall för regleringsbrott dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Om vid ett regleringsbrott

och regleringsbrottet även bedömt som en helhet är grovt, skall gärningsmannen för grovt regleringsbrott dömas till fängelse i minst fyra månader och högst fyra år.

Om ett regleringsbrott, med hänsyn till den eftersträvade vinningens storlek eller andra omständigheter vid brottet, bedömt som en helhet är ringa, skall gärningsmannen för lindrigt regleringsbrott dömas till böter.

Den som, utan behörigt tillstånd eller annars i strid med vad som stadgas eller bestäms om införsel eller utförsel, för eller försöker föra in i landet eller för eller försöker föra ut ur landet en vara vars införsel eller utförsel är förbjuden eller förutsätter myndighets tillstånd eller kontroll, skall för smuggling dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Som smuggling anses likväl inte överträdelse av ett stadgande eller en bestämmelse om införsel eller utförsel som avses i 1-3 §§.

Om smugglingen, med hänsyn till varans värde eller mängd eller andra omständigheter vid brottet, bedömd som en helhet är ringa, skall gärningsmannen för lindrig smuggling dömas till böter.

Den som döljer, anskaffar, omhändertar eller förmedlar egendom vilken vid införseln i landet har varit föremål för ett brott som avses i 1-5 §§ eller 29 kap. 1-3 §§, eller som annars tar befattning med sådan egendom trots att han vet att egendomen har förts in på detta sätt, skall för olaga befattningstagande med infört gods dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Såsom brott som avses i 1-5 §§ anses inte smärre försummelser att lämna deklaration eller uppgift, ej heller andra mindre överträdelser av procedurstadganden.

För olaga befattningstagande med infört gods döms inte den som är delaktig i ett brott som har begåtts vid införseln av godset.

Stadgandet i 6 § tillämpas inte på den som har gemensamt hushåll med gärningsmannen och som endast använder eller förbrukar egendom som gärningsmannen har anskaffat för det gemensamma hushållets normala behov.

Egendom som har varit föremål för brott som avses 1-5 §§ ( brottsobjekt ) skall dömas förverkad till staten i den mån förverkandepåföljden är nödvändig för att

Kärl, emballage eller något annat som har använts för förvaring av ett brottsobjekt som skall dömas förverkat kan också förklaras förverkat, om det inte annars utan svårigheter är möjligt att verkställa förverkandepåföljden i fråga om brottsobjektet.

Ett transportmedel, som har använts för ett brott som avses i 1-6 §§ eller skattebedrägeri som avses i 6 § och som har byggts om för att göra det lättare att dölja brottsobjektet eller för att på något annat sätt underlätta brott, kan dömas förverkat till staten. Också andra transportmedel kan dömas förverkade, om de huvudsakligen har använts för ett sådant brott.

Brottsobjekt, förvaringsmateriel och transportmedel som helt eller delvis tillhör någon annan än gärningsmannen, en delaktig eller den för vars räkning eller med vars samtycke brottet har begåtts, döms inte förverkade. Den till vilken egendomen har överförts efter det brottet begicks kan likväl dömas att förverka egendomen, om han kände till brottet då han tog emot egendomen.

Kan egendom som avses i 8 § inte dömas förverkad på grund av de inskränkningar som stadgas i 9 § eller på grund av att egendomen för undvikande av förverkandepåföljd har dolts eller förstörts, kan gärningsmannen och den som är delaktig i brottet dömas att i stället för egendomen förverka dess värde, antingen helt eller delvis. Till att förverka värdet kan också dömas den för vars räkning eller med vars samtycke brottet har begåtts samt den som, efter att ha tagit emot egendomen medveten om brottet, har överlåtit den vidare eller har dolt eller förstört den för undvikande av förverkandepåföljd.

När förverkande av värde bestäms skall för varje svarandes del beaktas den skuld som framgår av brottet samt hans ekonomiska ställning och övriga omständigheter.

Om två eller flera med anledning av ett brott som avses i detta kapitel döms att förverka värdet av samma egendom, är deras ansvar solidariskt. Den som inte har dömts att förverka hela värdet svarar dock endast för det belopp som han skall förverka.

Om en förverkandepåföljd med hänsyn till brottets art och övriga omständigheter vore oskälig, skall påföljden inte dömas ut eller också skall det bestämmas att den skall gälla egendomens värde eller endast en del av egendomen eller dess värde.

Den för vilken eller med vars samtycke ett brott som avses i 1-6 §§ har begåtts, och den som har känt till ett sådant brott och till vilken egendomen har överförts efter det brottet begicks, kan dömas till en förverkandepåföljd enligt detta kapitel trots att åtal inte har väckts mot honom eller gärningsmannen eller trots att gärningsmannen inte har ådömts straff.

Om inte något annat följer av 8-12 §§ tillämpas 2 kap. 16 §. I fråga om brottsobjekt som har dömts förverkat skall också iakttas 2 kap. 16 § 4 mom.