738/1990

Arbetarskyddsstyrelsen har med stöd av 19 och 20 § kemikalieförordningen den 29 juni 1990 (620/90) och 17 och 25 § statsrådets beslut den 26 juli 1990 om klassificering av farliga kemikalier, varningspåskrifter på dem och skyddsinformationsbladen rörande dem (667/90), efter att ha behandlat ärendet i sin session, beslutat:

Blankett

Arbetarskyddsstyrelsen

Tammerfors 1990

ANVISNINGAR FÖR IFYLLANDE AV SKYDDSINFORMATIONSBLAD

Anvisningar för ifyllande av skyddsinformationsblad enligt 17 § statsrådets beslut om klassificering av farliga kemikalier, varningspåskrifter på dem och skyddsinformationsbladen rörande dem (667/90) och 19 § kemikalieförordningen (620/90) fastställda av 16.8.1990 medelst arbetarskyddsstyrelsens beslut (738/90).

1. Inledning

Avsikten med anvisningarna för ifyllande av skyddsinformationsbladet är att ge vägledning och förhållningsregler om, vad man bör beakta, då man fyller i skyddsinformationsbladet. Enligt lagen om skydd i arbete (299/58, 789/76, 27/87) bör skyddsinformationsbladen ges åt mottagaren av farlig kemikalie och arbetarskyddsstyrelsen, om kemikalien används i arbetet.

Riksdagen har fastställt den nya kemikalielagen (744/89), som ersätter den förra giftlagen (309/69). Lagen träder i kraft 1.9.1990.

Skyldighet att ifylla skyddsinformationsblad gäller enligt kemikalielagen även farliga kemikalier som säljs åt konsumenter i minutförsäljning. Då man överlämnar från minutaffär åt konsument kemikalie, behöver man dock inte ge åt konsumenten skyddsinformationsblad.

Skyddsinformationsbladen skall skickas för kontroll till arbetarskyddsstyrelsen, förrän man överlämnar kemikalien för försäljning eller tar i användning. Arbetarskyddsstyrelsen meddelar om granskningen av skyddsinformationsbladet tillverkaren eller importören av produkten. Granskningen av skyddsinformationsbladet är dock inte en förutsättning för försäljning av kemikalien.

Skyddsinformationsbladblanketten bibehålls oberoende av kemikalielagens ikraftträdande i stort sett som likadan. Man har gjort i blanketten närmast tekniska förändringar, vilka beror på lagens ikraftträdande. På grund av dessa förändringar (punkterna 1.3 och 2) behöver man inte uppgöra skyddsinformationsbladen på nytt, om inte ifråga om produktuppgifterna har skett andra förändringar som skulle förutsätta att blanketten ifylls på nytt.

2. Allmänt

2.1. Avsikten med skyddsinformationsbladet

I bestämmelserna som är givna enligt lagen om skydd i arbete och kemikalielagen ingår bestämmelser om

- varningspåskrifter och

- skyddsinformationsblad för ämnen och produkter.

Avsikten med påskrifterna och skyddsinformationsbladen för kemikalier är att upplysa produktanvändare, myndigheter och arbetsplatser om kemikaliernas sammansättning, egenskaper och farlighet.

Uppgifter som ingår i skyddsinformationsbladen kan användas som hjälpmedel på arbetsplatserna m.m.

- då man undervisar och ger vägledning åt arbetstagarna om säkra sätt att hantera kemikalier och om deras farliga egenskaper;

- då man planerar tekniska bekämpningsåtgärder för att avlägsna men i samband med kemikalier;

- då man väljer att använda andningsskydd, skyddshandskar eller annan personlig skyddsutrustning;

- då man mäter föroreningar förorsakade av kemikalier i andningsluften eller i biologiska prov;

- då man gör arbetsplatsutredningar som förutsätts enligt lagstiftningen om företagshälsovård;

- då man utreder misstänkta yrkessjukdomsfall;

- då man utreder skyldigheten att införa de arbetstagare i registret (ASA) som i sitt arbete exponeras för ämnen som kan framkalla risk för cancersjukdom;

- vid vård av akuta förgiftningar;

- då det gäller att förebygga och förhindra kemikalieolyckor;

- vid kemikalieeldsvådor.

Data i skyddsinformationsbladen om produkter avsedda för skonsumenter i minuthandeln lagras i produktregistret för bruk av övervakningsmyndigheter.

Sedan kemikalielagen trätt i kraft fungerar skyddsinformationsbladet även som registreringsanmälan för myndigheter. Uppgifterna i informationsbladet lagras i ADB-registret. Myndigheterna kan använda uppgifterna i registret vid olika planerings-, övervaknings- och dataservicearbeten.

2.2. Skyldighet att ifylla skyddsinformationsblad

Skyddsinformationsblad skall ifyllas om varje sådan kemikalie som kan anses vara farlig enligt arbetsskyddslagen eller kemikalielagen och på basen av dem givna bestämmelser. Informationsbladet skall ifyllas på av arbetarskyddsstyrelsen fastställd blankett. Man kan även använda blankettkopia.

Om uppgifterna om kemikaliens egenskaper och farlighet väsentligen förändras, bör informationsbladet ifyllas på nytt enligt de nya uppgifterna. Härvid bör man sträva till, att meddela om förändringen till sådana användare av kemikalien som sannolikt har kvar av kemikalien.

Skyddsinformationsblad och ifyllningsanvisning kan erhållas från statens tryckericentral (adress: Postförsäljning: Statens tryckericentral/Marknadsföringsavdelningen, PB 516, 00100 Helsingfors, tel. 90-539011, Bokhandeln, Annegatan 44, tel. 90-17 342 012 och Södra Esplanaden 4, tel. 90-662 801, 00100 Helsingfors).

Skyddsinformationsbladet skall ifyllas av den finländska tillverkaren eller importören eller om en sådan inte finns, av en annan överlåtare. Annan överlåtare som bör ifylla skyddsinformationsbladet anses vara till exempel verksamhetsidkare som ansvarar för lossning och lastning av transitokemikalie. Om arbetsgivaren fungerar själv som importör, hör det till honom att ge uppgifterna om den importerade kemikalien till arbetstagarna.

Skyddsinformationsbladet bör vara under skrivet av den finländska tillverkaren eller importören av produkten eller, om inte er sådan finns, av annan överlåtare eller av honom befullmäktigad representant.

Skyddsinformationsblad behöver inte ifyllas och inte heller undertecknas, om produkten är importerad eller tillverkad av annan i Finland, och man inte till någon del ändrar produkten. Då man överlämnar produkten vidare bör skyddsinformationsbladet som ifyllts av tillverkaren eller importören naturligtvis tillställas mottagaren av produkten.

Om man till exempel packar produkten på nytt och förpackaren ändrar på varans handelsnamn eller säljer av produkten i eget namn, bör om produkten ifyllas ett nytt Skyddsinformationsblad. Således jämnställs kemikalieförpackningen med tillverkningen.

Engelskspråkig skyddsinformationsblanketi och ifyllningsanvisning kan erhållas från Statens tryckericentral. Importören kan använda sig av engelskspråkig blankett och ifyllningsanvisning för att anskaffa nödvändiga uppgifter av utländska kemikalietillverkare. Skyddsinformationsblanketten som skall överlåtas till mottagaren av kemikalien och arbetarskyddsstyrelsen bör dock vara finskspråkig eller vid behov svenskspråkig.

2.3. Överlämnande till mottagare

Skyddsinformationsblad om kemikalier som skall användas i arbetet bör tillställas produktmottagarna. Arbetsgivaren bör för sin egen del se till, att skyddsinformationsbladen finns att tillgå för påseende av arbetstagarna på arbetsplatsen. Skyddsinformationsblad om farliga kemikalier som säljs i minuthandel behöver inte ges då man överlämnar kemikalie för privatbruk.

Skyddsinformationsbladet bör tillställas mottagaren då man överlämnar farlig kemikalie för första gången och då mottagaren av kemikalien så önskar.

Om skyddsinformationsbladet har förnyats på grund av nya uppgifter som erhållits om kemikalien, bör i samband med nya kemikalieleveranser ombestyras ett omarbetat Skyddsinformationsblad till mottagaren (även till gamla kunder). Härvid bör i skyddsinformationsbladen som skall ombestyras till mottagarna nämnas, att resp. informationsblad ersätter det tidigare.

2.4. Överlämnande till arbetarskyddsstyrelsen

Två exemplar av skyddsinformationsbladen bör tillställas för granskning till arbetarskyddsstyrelsen (adress: PB 536, 33101 Tammerfors) förrän försäljningen av kemikalien påbörjas eller kemikalien tas i bruk. Arbetarskyddsstyrelsen meddelar om utförd granskning till ifyllaren genom att returnera det andra exemplaret av skyddsinformationsbladet.

Granskningen är dock inte en förutsättning för försäljning av produkten. Om man vid granskning upptäcker brister i skyddsinformationsbladet, skickas det tillbaka till ifyllaren för korrigering.

Korrigerade informationsblad bör sändas till arbetarskyddsstyrelsen inom utsatt tid. Då man skickar skyddsinformationsblad, bör man meddela vid namn om korrigerade skyddsinformationsblad som försändelsen innehåller. Det skulle även vara bra att meddela i försändelsen de nummer på skyddsinformationsbladen, som givits av arbetarskyddsstyrelsen. De korrigerade skyddsinformationsbladen bör även tillställas produktmottagarna så fort som möjligt.

Om skyddsinformationsbladet har omarbetats på grund av nya data, som erhållits om kemikalien, bör det omarbetade skyddsinformationsbladet tillställas arbetarskyddsstyrelsen i två exemplar. I mån av möjlighet bör man hänvisa till det nummer som givits av arbetarskyddsstyrelsen för informationsbladet.

Som bilaga till denna anvisning finns en förteckning över myndighetsbeslut och anvisningar gällande kemikalier samt en förteckning över behövlig källitteratur vid ifyllande av skyddsinformationsblad. I texten, som följer har man hänvisat till resp. förteckningar genom notering /nummer/.

2.5. Undantagen från skyldighet att ifylla och överlåta skyddsinformationsblad

Skyddsinformationsblad behöver inte ges mottagare av kemikalie eller arbetarskyddsstyrelsen, om mängden av överlåten kemikalie är så liten, att man inte kan anse den förorsaka fara.

I samband med överlåtelse av farlig kemikalie behöver man inte ge skyddsinformationsblad till mottagaren om kemikaliet är någon av följande kemikalier, som är avsedda endast för hushållsbruk och som saluförs i minutförsäljning:

- kosmetiskt preparat

- preparat som är avsett för tvätt, rengöring, polering, desinfiering, efterbehandling av bostads-, hushålls- och andra utrymmen, möbler, läder, textilier, hushållsartiklar och med dem jämförbara föremål och förnödenheter eller annat motsvarande bruk

- preparat avsett för blekning och färgning av läder och textilier

- lim

- insektrepellent

- bekämpningsmedel mot insekter

- växtnäring eller gödselmedel

- luftuppfriskare.

Om kemikalierna ändå på grund av sina egenskaper hör till kretsen för skyldighet att ifylla skyddsinformationsblad, bör man om dem ifylla skyddinformationsblad och tillställa dem arbetarskyddsstyrelsen för registrering.

Om kemikalie som saluförs i minutförsäljning inte hör till förenämnda, bör dess skyddsinformationsblad tillställas mottagaren av kemikaliet, och företag som förmedlar kemikalier (partihandlarna) vidare till minuthandeln. Minuthandeln behöver inte ge skyddsinformationsblad åt konsumenten.

Skyddsinformationsbladet för ett nytt ämne skickas i samband med i kemikalielagens 20 § avsedd anmälan om nytt ämne till medicinalstyrelsen, skyddsinformationsbladet för giftig och mycket giftig kemikalie till minutförsäljning enligt kemikalielagens 39 § tillställs i samband med anmälan till medicinalstyrelsen och skyddsinformationsbladet i kemikalielagens 25 § avsedd skyddskemikalie skickas i samband med ansökan om godkännande av skyddskemikalie till vatten- och miljöstyrelsen.

Om anmälningsskyldighet av nytt ämne har föreskrivits i social- och hälsovårdsministeriets beslut (716/90) /6/ och om godkännande och anmälan av skyddskemikalie i miljöministeriets beslut (746/90) /7/.

Om skyddsinformationsbladet gällande hälsovådligt avfall /15/ har föreskrivits separat genom arbetarskyddsstyrelsens beslut (1073/85).

3. Egenskaper hos farlig kemikalie

Enligt 18 § kemikalielagen

" Den som tillverkar och den som importerar en kemikalie skall utarbeta ett skyddsinformationsblad, om

1) kemikalien är en hälso- eller miljöfarlig kemikalie, en brännbar vätska eller någon annan explosionsfarlig kemikalie, eller om

2) kemikalien annars innehåller ett hälso- eller miljöfarligt ämne i den omfattning att hantering av kemikalien kan orsaka hälso- eller miljörisker."

Enligt 3 § statsrådets beslut om klassificering av farliga kemikalier, varningspåskrifter på dem och skyddsinformationsblad rörande dem och 2 § kemikalieförordningen anses som farliga egenskaper hos kemikalier,

1) om de till följd av direkt, upprepad eller långvarig exponering orsakar toxicitet,

2) om de är frätande eller irriterande,

3) om de är allergena,

4) om de är cancerframkallande,

5) om de inverkar menligt på fortplantningen och

6) om de medför risk för genetiska skador.

Kemikalier anses vara miljöfarliga

1) om de är toxiska för organismer,

2) om de inte är lätt ned bry t bara (persistenta) i miljön och

3) om de ackumuleras i organismer.

Kemikalier anses vara brand- och explosionsfarliga,

1) om de är antändliga,

2) om de är oxiderande och

3) om de är explosiva.

Även andra egenskaper hos kemikalier anses farliga, om de kan medföra för men människors hälsa eller den levande naturen eller skada på egendom.

Övriga hälsofarliga egenskaper anses till exempel vara den bedövande inverkan hos kemikalier som avdunstar, eksem som förorsakas av lösningsmedel och oljor vilka förorsakar eksem som följd av en långvarig beröring med huden, det irriterande dammet av olika pulver- eller fiberformiga produkter, eller annan skadlig inverkan, kemikaliens reaktivitet eller benägenhet att bilda skadliga sönderfallningsprodukter, då man använder kemikalien.

I fråga om miljöfarliga kemikalier träder bestämmelserna i kraft under tidpunkt som bestäms senare. Samtidigt kommer infyllningsskyldighet av skyddsinformationsblad att gälla också de miljöfarliga kemikalierna.

I följande förteckning har i form av exempel uppräknats verkningar som anses som farliga och på grund av vilka skyddsinformationsblad skall ifyllas för kemikalien.

Kemikalien anses som hälsofarlig , om den vid exponering kan orsaka följande verkningar:

- irritation

- frätning

- nervsymptom (huvudvärk, illamående, svindel osv.)

- medvetslöshet

- förlamning av andningsfunktion

- organskador

- funktionsstörningar i organism

- cancer

- allergi

- fosterskador, missfall

- sterilitet

- död (LD ₅₀ - och LC ₅₀ -värde)

- andra motsvarande verkningar.

Kemikalien anses vara farlig på grund av sina fysikalisk-kemiska egenskaper, om den är

- reaktiv

- antändlig

- oxiderande

- explosiv.

4. Utredning av ämnets eller blandningens farlighet

4.1. Allmänt

För att kunna utarbeta skyddsinformationsbladet skall man utreda, om kemikalien är farlig eller innehåller till sådan grad farliga ämnen, att skyddsinformationsblad skall ifyllas för den.

Då man utreder farlighet hos ämne eller blandning, bör man använda all den information, som man kan skäligen få om ämnets eller blandningens farliga egenskaper. Uppgifter om kemikaliernas farliga egenskaper kan fås på grundval av kemikaliernas testresultat eller ur litteratur, i vilken man har samlat information som baserar sig på erfarenheter erhållna vid användning av kemikalier och övrig information.

Man kan även testa en blandning som är sammansatt av olika ämnen för att utreda blandningens farliga egenskaper. Vanligen bör man dock göra så på grund av att testresultat saknas, att man bedömer blandningens (produktens) farlighet på basen av de uppgifter, som finns tillgängliga om de ämnen, av vilka produkten består.

Myndigheterna har publicerat förteckningar och uppgifter om farliga ämnen. Sådana förteckningar är bl.a.:

- exempelförteckning över farliga ämnen och deras varningspåskrifter, social- och hälsovårdsministeriets beslut om klassificering och påskrifter för hälsofarliga ämnen (1214/88) /8/

- exempelförteckning över farliga ämnen, som ingår i färgprodukter, social- och hälsovårdsministeriets beslut om märkning och giftklassificering av färgprodukter (738/85) /13/

- förteckning över halter i ämnen som är kända som skadliga, arbetarskyddsstyrelsen, säkerhetsmeddelande 25 /16/

- förteckning över de vanligaste brännbara vätskorna och vissa av deras egenskaper /22/

- exempelförteckning över kemiska faktorer, som kan vara förenade med särskild fara för hälsan, statsrådets beslut om läkarundersökningar vid sådant arbete som avses i 44 § lagen om skydd i arbete (637/71) /18/

- transportbestämmelser /28, 29, 30, 31, 50, 51, 52, 53, 54, 55, 56/.

Bedömning av farlighet i produkt förutsätter i allmänhet

- att man utreder produktens sammansättning

- att man använder förteckningar i lagstiftningen, litteraturuppgifter och övriga data för att utreda, om produktens beståndsdelar är farliga

- att man anskaffar eventuella uppgifter om produkten eller dess beståndsdelar som erhållits genom undersökningar med försöksdjur eller genom andra studier.

4.2. Data som baserar sig på brukserfarenhet eller som fås ur litteratur

Största delen av kemikaliernas långvariga verkningar har blivit kända genom brukserfarenhet.

Forskningsresultat i samband med användning av kemikalier har samlats i fackhandböcker om toxikologi och arbetshygien. Även ur statistik om yrkessjukdomar kan erhållas uppgifter om yrkessjukdomar, som orsakats av kemikalier. I handböckerna har man ofta nämnt kortfattat om kända testresultat från enklare djurprov (LD ₅₀ -värde, förmåga att irritera och fräta). Handböckerna har uppräknats i bilagan 2 till denna ifyllningsanvisning.

För att man skulle kunna använda sig av de uppgifter om ämnen, som har samlats i litteraturen, bör man utreda produktens sammansättning. På basen av sammansättningsuppgifterna kan man värdera blandningens farlighet genom att använda sig av testresultat, som kan fås om ämnen, gällande lagstiftning och förteckningar i den om farliga ämnen.

4.3. Testning

Egenskaperna hos ämne eller blandning kan utredas med hjälp av olika tester. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD, har publicerat testdirektiv (The OECD Guidelines for Testing of Chemicals C(81)30, Annex 1) /85/, i vilka man har gett standardmetoderna för bedömning av kemikaliernas egenskaper och påverkningar på miljö och hälsa. Man rekommenderar att testa kemikalierna genom att iaktta god laboratoriepraxis (OECD Principles of Good Laboratory Praxis C(81)30, Annex 2) /84/.

Enligt OECD:s beslut (Decision of the Council Concerning the Mutual Acceptance of Data in the Assessment of Chemicals) bör medlemsländerna godkänna de tester, som har gjorts för att bedöma egenskaper hos kemikalier, om de har utförts enligt förenämnda direktiv.

Även inom de Europeiska gemenskaperna har man publicerat testanvisningarna för kemikalier som en del av klassificerings- och märkningsdirektivet för farliga ämnen /86/. EG:s testanvisningar grundar sig på OECD:s direktiv.

Tillverkaren eller importören bör skaffa uppgifter om kemikaliens fysikaliska och kemiska egenskaper och dess inverkningar på hälsa och miljö, som kan skäligen erhållas. ifyllandet av skyddsinformationsbladet förutsätter inte förutom, vad man annars har föreskrivit i lagstiftningen, att man testar kemikalien och dess inverkningar. Om dock ämnet eller blandningen har testats för att utreda dess egenskaper, använder man sig av testresultaten, då man avväger hälsofaran. Om det dock har visat sig, att användningen av kemikalien innebär fara för användarna, bör man om detta meddela i informationsbladet.

Testerna borde, vid mån av möjlighet, utföras med iakttagande av OECD:s testanvisningar. Om de farliga egenskaperna hos blandningen har testats endast ifråga om någon eller några farliga egenskaper, bör man bedöma farligheten hos blandningen med beaktande av uppgifter, som kan erhållas även om andra farliga egenskaper.

I skyddsinformationsbladet bör anges, när bedömningen av farligheten grundar sig på tester och vilka tester, som har gjorts för att bedöma farligheten. Om testresultaten väsentligt skiljer sig från motsvarande resultat, som förekommer i litteraturen, bör man som bilaga till skyddsinformationsbladet tillställa arbetarskyddsstyrelsen ett sammandrag över resultaten av utförda tester.

4.4. Bedömning av farlighet som orsakas av blandning

De i handböckerna samlade uppgifterna om kemikaliernas skadeinverkningar berör oftast enskilda ämnen. Om ämnenas totalinverkningar finns det i allmänhet få uppgifter. Bedömningen av farligheten, som blandningarna förorsakar, blir man sålunda tvungen att basera på uppgifter om olika beståndsdelar, och inte forskningsresultat gällande blandningen.

Farligheten, som blandningen ger upphov till, bedöms vanligen med hjälp av de mängder farliga ämnen, som blandningen innehåller, eller andra faktorer, som kan lätt utredas. Dessa värderingssätt är förenklingar, och man finner i allmänhet inte klara vetenskapliga grunder för dem.

I Handboken om gifter /69/ har givits anvisningar för att bestämma klassificering och varningspåskrifter för blandningar på basen av farliga ämnens koncentrationer i produkten. Arbetsministeriet och social- och hälsovårdsministeriet kommer att publicera ett beslut om klassificeringskriterier och val av varningspåskrifter för farliga kemikalier, i vilket klassificeringen och varningspåskrifterna av blandningar bestäms enligt haltgränserna av farliga ämnen i blandningen.

I Kemiska Centralförbundets publikation 'Seosten TVATM-ohje' /70/ (Anvisningar för att följa identifikations- och märkningssystemet av hälsofarliga ämnen för farliga blandningar) har givits råd om, hur farliga ämnen skall anmälas i skyddsinformationsbladet beroende på deras koncentrationer i blandningen.

5. Detaljerade anvisningar för ifyllande av skyddsinformationsblad

Blankettens alla kolumner skall fyllas i med de uppgifter om ämnet eller produkten som nämns i kolumnernas rubriker. Om ifrågavarande uppgift inte kan fås, skrivs i kolumnen "ej känt".

Om produkten inte har en sådan egenskap som nämns i kolumnens rubrik eller om egenskapen inte har betydelse för produktens brukssäkerhet, drar man ett streck i kolumnen.

Datum

Datum för ifyllandet skall antecknas både på sidan 1 och sidan 2 i skyddsinformationsbladet. Datum är samtidigt underskriftens datum. I ett förnyat eller korrigerat skyddsinformationsblad skall antecknas datum för förnyandet eller korrigeringen. Det gamla datumet får inte användas i ett förnyat skyddsinformationsblad. Om tillverkningen eller importeringen av en produkt överflyttas till ett annat företag, skall skyddsinformationsbladet förnyas. Då skall även datumet på bladet ändras så, att det motsvarar produktens överflyttning till det nya företaget.

1. Produktuppgifter

1.1. Handelsnamn

I kolumn 1.1. antecknas ämnets eller produktens handelsnamn. Handelsnamnet skall vara detsamma som förekommer på emballaget. På samma skyddsinformationsblankett kan man ge uppgifter om produkter vilkas produktnamn eller sammansättning obetydligt avviker från varandra, om varje produkts handelsnamn entydigt framgår av denna punkt. Uppgifter om produkter med helt olika handelsnamn får dock inte ges på samma skyddsinformationsblad.

I kolumnen "Handelsnamn" på sidan 2 skrivs precis samma text som under punkt 1.1.

1.2. Användningsområde

I kolumn 1.2. antecknas ämnets eller produktens huvudsakliga bruksändamål så detaljerat som möjligt.

Om en kemikalie saluförs i minutförsäljning enbart för hushållsbruk och den hör till de kemikalier som förtecknats i 2 § arbetarskyddsstyrelsens beslut (738/90), skall här antecknas, att kemikalien är enbart avsedd för hushållsbruk. I punkt 1.2. skall då antecknas även produktförpackningens storlek eller storlekar.

Exempel:

"Tvättmedel för vira och filt" (inte: "i pappersindustrin").

"Tätningsmassa för vindrutor" (inte: "bilkemikalie").

"Tvättmedel för hushållsbruk, förpackningsstorlekar 700 g och 2000 g".

1.3. Uppgifter för identifiering av tillverkare/importör

I kolumn 1.3. antecknas den finländska tillverkaren eller den finländska importören, eller om sådan inte finns annan överlåtare samt dennes adress, telefon-, telefax- eller telexnummer samt tillverkarens eller importörens affärs- och samfundssignum (AS-signum).

Om importör inte finns, anses bl.a. det företag som ansvarar för lossning och lastning av ett transitokemikalie vara annan överlåtare.

Ett företag som i Finland representerar produkten (agent) är inte importör, men en agent kan verka som importörens eller importörernas representant, om importören har bemyndigat honom att utarbeta skyddsinformationsblad.

Då skall handelsrepresentanten meddela arbetarskyddsstyrelsen importörernas namn, adresser och AS-signum (affärs- och samfundssignum) samt de produktnamn för vilkas skyddsinformationsblad han svarar.

Handelsrepresentanten antecknar i skyddsinformationsbladets punkt 1.3. sitt namn och andra indentifieringsuppgifter. Då svarar representanten för de avgifter som avses i förordningen om ändring av förordningen om avgifter som skall uppbäras för arbetarskyddsstyrelsens prestationer (678/90).

2. Produktklassificering

2.1. Farosymbol

I kolumn 2.1. antecknas kemikaliens farosymbol, som bestäms på grund av 3 § kemikalieförordningen (620/90) och 4 § statsrådets beslut om klassificering av farliga kemikalier, varningspåskrifter på dem och skyddsinformationsbladen rörande dem (667/90). I arbetsministeriets och social- och hälsovårdsministeriets beslut om klassificeringskriterier och val av varningspåskrifter för farliga kemikalier (./90) kommer man att ge mera detaljerade bestämmelser om på vilka egenskaper hos kemikalier farlighetsklassificeringen grundar sig. I beslutet bestäms också klassificeringen av blandningar av farliga ämnen och varningsymboler för dem.

Innan det ifrågavarande beslutet träder i kraft, används vid bestämning av farliga ämnens klassificering det av arbetarskyddsstyrelsen och medicinalstyrelsen utgivna säkerhetsmeddelandet nr 24 "Terveydelle vaaralliset aineet ja valmisteet, Merkintöjen valinta, luokitus, R- ja S-lausekkeet" (Hälsofarliga ämnen och produkter. Val av märkningar, klassificering, R- och S-fraser), samt Handbok om gifter utgiven av Delegationen för giftärenden. Med tanke på den sistnämnda bör man komma ihåg, att klassificeringen som gifter av I och II klass används inte längre efter det att kemikalielagen har trätt i kraft.

I social- och hälsovårdsministeriets beslut om klassificering och påskrifter för hälsofarliga ämnen (1214/88) har man redan bestämt klassificeringen och farosymboler för de ämnen som förtecknats i beslutet.

Namnen på farosymboler skrivs i punkt 2.1 på följande sätt:

mycket giftig , om kemikaliens emballage märks med farosymbol T ^* ) och med någon av varningfraserna R26, R27, R28,

giftig , om kemikaliens emballage märks med farosymbol T och med någon av varningsfraserna R23, R24, R25, R45, R46, R47,

vådlig , om kemikaliens emballage märks med farosymbol Xn,

frätande , om kemikaliens emballage märks med farosymbol C,

irriterande , om kemikaliens emballage märks med farosymbol Xi,

mycket lättantändlig , om kemikaliens emballage märks med farosymbol F ^* ) och varningsfras R 12,

lättantändlig , om kemikaliens emballage märks med farosymbol F och med någon av varningsfraserna R17, R11, R12, R13, R15,

antändlig , om kemikaliens emballage märks med varningsfras R10, även om det på kemikaliens emballage inte används sådan farosymbol som anger antändlighet,

oxiderande , om kemikaliens emballage märks med farosymbol O,

explosiv , om kemikaliens emballage märks med farosymbol E.

Om en kemikalie är både vådlig Xn och irriterande Xi, behöver man ange endast symbolen Xn.

^*) i framtiden kommer man att använda förkortningen T+ som farosymbol för en mycket giftig kemikalie

2.2. Transportklass

I kolumn 2.3 antecknas kemikaliens transportklass främst enligt de finländska transportbestämmelserna samt motsvarande bokstavskombination. För de finländska landtransportbestämmelserna används förkortningen VAK /29,31/. Dessutom kan man anteckna transportklass enligt internationella transportbestämmelser. För de internationella landtransportbestämmelserna används förkortningen ADR /92/, för bestämmelserna om järnvägstransporter förkortningen RID /93/, för sjötransportbestämmelserna förkortningen IMDG /53/ och för lufttransportbestämmelserna förkortningen ICAO-TI /56/.

Den som avsänder kemikalier är skyldig att enligt transportbestämmelserna klassificera både de ämnen som nämns i ämnesförteckningarna i transportbestämmelserna för farliga ämnen och de farliga ämnen som inte nämns i ämnesförteckningarna.

Ovan nämnda bestämmelser innefattar också bestämmelser om märkning av transportförpackningar.

2.3. FN-nummer

I kolumn 2.3 antecknas kemikaliens FN-nummer, om kemikalien har ett sådant. Kemikaliers FN-nummer ingår bl.a. i FN-rekommendationen Transport of Dangerous Goods /80/ och i transportbestämmelserna för de olika transport formerna. Om kemikalien inte har något FN-nummer, dras ett streck i denna kolumn.

^*) i framtiden kommer man att använda förkortningen F+ som farosymbol för en mycket lättantändlig kemikalie

2.4. Cancerframkallande ämnen

I kolumn 2.4 antecknas sådana i produkten ingående ämnen, som nämns i förteckningen i social- och hälsovårdsministeriets beslut om cancerframkallande ämnen samt deras påskrifter och giftklassificering (477/88). Om en produkt inte innehåller ämnen som nämns i detta beslut, dras ett streck i kolumnen.

Under denna punkt antecknas de i nämnda förteckning förekommande ämnen, vilkas halt i produkten överstiger 1% med undantag av vinylklorid, bens(a)pyren, 1-naftylamin, giftiga N-nitrosoaminer samt ämnen som hör till gruppen 1 i social- och hälsovårdsministeriets ovannämnda beslut. Dessa ämnen antecknas då halten överstiger 0,01%.

2.5. Varningsmärkningar

Varningspåskrifter för kemikalier beror på kemikaliers egenskaper och klassificering.

Hälsofarliga ämnens klasser och detaljerade grunder för klassificeringen har framlagts i 4 § statsrådets beslut om klassificering av farliga kemikalier, varningspåskrifter på dem och skyddsinformationsbladen rörande dem och i 3 § kemikalieförordningen.

Enligt 5 § statsrådets ovannämnda beslut och 4 § kemikalieförordningen klassificeras kemikalierna på grund av erfarenhetsmässig kunskap, djurförsök eller andra forskningsresultat. Blandningar av farliga ämnen kan klassificeras även på grund av de ämnens egenskaper och mängder som blandningarna innehåller.

I kolumn 2.5. antecknas varningspåskrifterna enligt statsrådets beslut om klassificering av farliga kemikalier, varningspåskrifter på dem och skyddsinformationsbladen rörande dem (667/90), kemikalieförordningen (620/90) och social- och hälsovårdsministeriets beslut om klassificering och påskrifter för hälsofarliga ämnen (1214/88). I fråga om färgprodukter antecknas de påskrifter som förpackningarna enligt social- och hälsovårdsministeriets beslut (738/85) bör vara försedda med.

Om en kemikalie inte har förtecknats i de ovannämnda besluten av social- och hälsovårdsministeriet, väljs varningspåskrifterna för en kemikalie enligt säkerhetsmeddelande 24 /17/ utgivet av arbetarskyddsstyrelsen och medicinalstyrelsen. Påskrifter för blandningar bestäms på grund av principerna i Handbok om gifter utgiven av Delegationen för giftärenden /69/.

Arbetsministeriet och social- och hälsovårdsministeriet kommer att utfärda ett beslut om grunderna för klassificering av kemikalier och för val av varningspåskrifter. Detta beslut kommer att ersätta det ovannämnda säkerhetsmeddelandet 24, anvisningarna om klassificering och märkning av ämnen och blandningar i Handbok om gifter samt social- och hälsovårdsministeriets beslut om märkning och giftklassificering av färgprodukter.

Finlands lagstiftning innefattar också andra bestämmelser om märkningar på kemikaliers och andra produkters förpackningar. Ovan har redan behandlats märkningar enligt transportbestämmelserna, som skall användas då en kemikalie transporteras.

Om påskrifter för material, föremål och produkter som innehåller asbest har föreskrivits genom arbetarskyddsstyrelsens beslut (929/88) /39/.

Enligt lagen om bekämpningsmedel (327/69, 159/84, 745/89) /26/ och förordningen om bekämpningsmedel (211/84) /27/ får bekämpningsmedel säljas och överlåtas för användning endast då bekämpningsmedelsnämnden har godkänt preparatet för användning som bekämpningsmedel och jordbruksstyrelsen har registrerat det. Bekämpningsmedel får säljas endast i försäljningsemballage försett med märkningar som godkänts av bekämpningsmedelsnämnden.

Om påskrifter för tvättmedel och vanliga bruks- och konsumtionsvaror har stadgats i produktsäkerhetslagen (914/86) /32/, livsmedelslagen (526/41), tvättmedelsförordningen (211/88) och i bestämmelser som utfärdats med stöd av dessa /33, 35/.

Om påskrifter för kosmetiska produkters förpackningar har föreskrivits i förordningen om kosmetiska preparat (ny förordning utfärdas om hösten 1990 /41/) och i handels- och industriministeriets beslut om kosmetiska preparat (nytt beslut utfärdas om hösten 1990 /42/).

Om påskrifter för aerosoler har föreskrivits i statsrådets beslut om aerosoler (67/73, 109/75) /59/ och i Finlands Standardiseringsförbunds standard SFS 2816 Aerosolit (aerosoler) /60/.

Varningspåskrift enligt arbetarskyddslagstiftningen behöver inte göras på förpackning som är märkt med en motsvarande, av annan lagstiftning förutsatt varningspåskrift. Man bör ändå beakta, att varningspåskriften då skall innefatta också märkningar motsvarande varnings- och säkerhetsfraserna.

Exempel:

¹⁾ En produkt som används som borttagningsmedel för målfärg innehåller 7% metanol, 3% myrsyra och 90% metylenklorid. Flampunkten har angivits vara 61°C.

Påskrifterna för produkten fås ur social- och hälsovårdsministeriets beslut om märkning och giftklassificcring av färgprodukier och ur social- och hälsovårdsministeriets beslut om klassificering och påskrifter för hälsofarliga ämnen på följande sätt:

^*) Ingen klassificering eller märkning, då halten är mindre än 10%, se social- och hälsovårdsministeriets beslut om märkning och giftklassificering av färgprodukter (738/85), bilaga 2.

^&) Produktens antändlighet beror på flampunkten. Produktens flampunkt är över 55°C, då symbolen F och frasen R 11, som varnar för antändlighet, utelämnas.

Farosymbolen "giftig" (T) bestäms på basen av metanol såsom stadgas i 5 § social- och hälsovårdsministeriets beslut om märkning och giftklassificering av färgprodukter.

²⁾ En produkt som används för borttagning av fett innehåller 35% aromatfri industribensin (flampunkt 43°C, innehåller inte n-hexan), 20% 1, 1, 1-triklorctan och 12% xylen. Enligt social- och hälsovårdsministeriets beslut om klassificering och påskrifter för hälsofarliga ämnen bestäms märkningen på följande sätt:

Enligt Handbok om gifter /69/ antecknas en blandning med farosymbol Xn, om halten av ett sådant ämne i produkten överskrider 10%. På grund av flammpunkten märks emballaget med frasen R10, men inte med farosymbol som anger antändlighet.

3. Hälsofarliga ämnen

Under punkt 3 antecknas alla hälsofarliga ämnen som ingår i produkten, deras andel av produkten samt varje ämnes farliga egenskap. Också tilläggsämnen eller orenheter som ämnet eller produkten innehåller skall antecknas, om de har betydelse för en säker användning av produkten.

Uppgifter om ämnens och kemiska föreningars farliga egenskaper finns bl.a. i källskrifter nämnda under punkterna 63-70 i bilaga 2. I de av Kemiska Centralförbundet publicerade anvisningarna för märkning av hälsofarliga blandningar och ifyllande av skyddsinformationsblad enligt TVATM-systemet /70/ behandlas frågan om vad som är betydelsefullt för en säker användning av en produkt. I anvisningen anges de minimihalter för farliga beståndsdelar, som man i skyddsinformationsbladet bör ange.

Också andra än hälsofarliga ämnen kan antecknas under denna punkt. Då dras ett streck i kolumn 3.3 vid ifrågavarande ämnen.

3.1. Ämnen

I kolumnerna antecknas namnen på de hälsofarliga ämnen som produkten innehåller angivna i deras finsk/svenskspråkiga form antingen som exakta kemiska trivialnamn eller som systematiska vetenskapliga namn (t.ex. enligt IUPAC). Man kan precisera namnet genom att ange dess Chemical Abstracts Service nummer (CAS-nummer). Namnet måste vara tillräckligt exakt för att hälsorisken skall kunna bedömas. Begreppet hälsofarligt ämne har definierats i 2 § kemikalieförordningen och i 3 § statsrådets beslut om klassificering av farliga kemikalier, varningspåskrifter på dem och skyddsinformationsbladen rörande dem, varför ämnesförteckningarna i social- och hälsovårdsministeriets beslut (1214/88) inte är den enda grunden för bedömning av hälsorisk orsakad av enskilda kemikalier.

3.2. Halt

I kolumnerna antecknas mängden av varje hälsofarligt ämne som produkten innehåller antingen som vikt- eller volymprocent (%) eller som viktenheter per volymenhet (mg/dm ³ , g/dm ³ , kg/dm ³ ).

3.3. Farlig egenskap

I kolumnerna antecknas i korthet varje hälsofarligt ämnes farliga egenskap. Sådana egenskaper kan beskrivas med orden "akut giftig", "kan orsaka skador i njurarna", "nervgift", "frätande", "irriterande", "sensibiliserande", "cancerfarlig", "flyktig", "lättantändlig", "explosiv", "oxiderande", "reaktiv" osv.

Den farliga egenskapen antecknas för varje ämne också då det gäller en blandning av ämnen.

Fara orsakad av blandning bedöms närmare under punkt 6.

Om det i arbetarskyddsstyrelsens säkerhetsmeddelande har angetts "känd skadlig halt" (HTP) för ett ämne i luften på en arbetsplats, skall detta värde antecknas i kolumnen. Närmare uppgifter om HTP-värdet och bestämning av det finns i arbetarskyddsstyrelsens säkerhetsmeddelande 25 /16/. "Känd skadlig halt" förkortas genom att man använder bokstavssymbolen HTP. Efter förkortningen antecknas årtal, som anger från vilken årgångsförteckning HTP-värdet härrör. Efter HTP-värdet antecknas sort (ppm, cm ³ /m ³ eller mg/m ³ ) och medelvärdestiden (15 min eller 8 h).

I kolumnen antecknas också LD ₅₀ - och LC ₅₀ -värdena för ämnet. LD ₅₀ -värdet (=lethal dose 50%) anger den dos per en kilo av försöksdjurets vikt varvid hälften av försöksdjuren dör. LC ₅₀ -värdet (= lethal concentration 50%) anger den halt i andningsluften varvid hälften av försöksdjuren dör.

Efter LD ₅₀ -värdet skall inom parentes anges det exponeringssätt som använts vid försöket och försöksdjurets art. Efter LC ₅₀ -värdet skall inom parentes anges försöksdjurets art och exponeringstiden. I främsta rummet antecknas de värden, vilkas exponeringssätt och -tid samt försöksdjur motsvarar de försöksförhållanden som nämnts i arbetarskyddsstyrelsens och medicinalstyrelsens anvisning säkerhetsmeddelande 24 /17/.

Ett för hela produkten bestämt LD ₅₀ -värde kan antecknas i nedre delen av denna kolumn.

Då skall inom parentes skrivas ordet "produkt". Om LD ₅₀ -värdet för hela produkten har bestämts genom kalkylering, skall inom parentes nämnas ordet "kalkyl".

Även andra kännetecken än LD ₅₀ - och LC ₅₀ -värden kan användas för att ange en kemikalies farliga egenskaper. Sådana är t.ex. TD _LO -värdena (=toxic dose lowest), som anger den lägsta dos vid vilken en giftverkan har konstaterats. LD _LO -värdena (=lethal dose lowest) anger den lägsta dosen som har orsakat död av människa eller djur. I samband med värdena skall man alltid upplysa om med vilket exponeringssätt värdet har konstaterats. TD _LO - eller LD _LO -värdena kan ändå inte användas som klassificeringsgrunder.

Om det finns uppgifter om ett ämnes giftverkan på människa, t.ex. TD _LO - eller LD _LO -värden är kända, skall de anges ifall de har betydelse för bedömning av skadliga effekter på hälsan.

Exempel på ifyllande av punkt 3:

4. Produktens kemiska och fysikaliska egenskaper

Om de egenskaper som frågas efter i följande kolumner inte har betydelse för en säker användning av produkten, dras ett streck i kolumnen.

Vid utredning av en kemikalies fysikaliskkemiska egenskaper borde man såvitt möjligt använda de testmetoder för kemikalier som OECD har utgivit /84/.

4.1. Kokpunkt

I kolumn 4.1 antecknas ämnets eller produktens kokpunkt eller kokintervall (°C). Om produkten vid uppvärmning sönderfaller vid lägre temperatur än kokpunkten, skrivs i kolumnen "sönderfaller" och sönderfallstemperaturen (°C) nämns. Om kokpunkten för en produkt inte har bestämts, kan man i kolumnen anteckna kokpunkten för det i produkten ingående ämne, som har den lägsta kokpunkten och som är av betydelse för en säker användning av produkten. Inom parentes antecknar man vilket ämnes kokpunkt det är fråga om.

4.2. Smältpunkt

I kolumn 4.2. antecknas ämnets eller produktens smältpunkt eller smältintervall. Om produkten sönderfaller vid en lägre temperatur än dess smältpunkt, skrivs i kolumnen "sönderfaller" och sönderfallstemperaturen (°C) nämns. Om någon smältpunkt eller sönderfallspunkt inte har bestämts för produkten, kan man i kolumnen anteckna smält- eller sönderfallspunkten för det ämne, som har mest betydelse för en säker användning av produkten. Inom parentes antecknar man då vilket ämnes smältpunkt det är fråga om.

Om ämnet eller produkten vid uppvärmning direkt övergår från fast tillstånd till gasformigt tillstånd, antecknas övergångstemperaturen (°C) och inom parentes skrivs "sublimeras".

4.3. Ångtryck

I kolumn 4.3. antecknas ämnets eller produktens ångtryck och temperaturen vid vilken ångtrycket har bestämts. Om produktens brukstemperatur i betydelsefull grad avviker från denna temperatur, skall ångtrycket anges vid brukstemperaturen. Om produkten är en blandning, kan man i denna kolumn anteckna ångtrycket för det ämne, som är mest betydelsefullt för en säker användning av produkten. Inom parentes skall då antecknas vilket ämne det är fråga om.

Exempel:

4.4. Löslighet i vatten

I kolumn 4.4. antecknas ämnets eller produktens löslighet i vatten som vikt- eller volymenheter per volymenhet eller som viktprocent. Om lösligheten som viktenhet per volymenhet eller som viktprocent inte är exakt känd, kan lösligheten anges summariskt med något av följande ord: lättlöslig, löslig, svårlöslig, olöslig, emulgerande.

4.5. Täthet

I kolumn 4.5 antecknas ämnets eller produktens täthet (g/cm ³ , kg/m ³ , g/dm ³ eller kg/dm ³ ). För en grovkornig produkt eller en produkt med liknande konsistens kan man också ange volymvikten.

4.6. Relativt avdunstningstal

I kolumn 4.6. antecknas ämnets eller produktens relativa avdunstningstal i jämförelse med butylacetat (standard ASTM D3539). Om ämnets eller produktens avdunstningshastighet är större än butylacetatets, är det relativa avdunstningstalet större än 1. Om produktens relativa avdunstningstal i jämförelse med butylacetat inte är känt, kan man i kolumnen anteckna det relativa avdunstningstalet för det ämne, som är mest betydelsefullt för en säker användning av produkten. Inom parentes skall då efter det relativa avdunstningstalet nämnas vilket ämnes relativa avdunstningstal det är fråga om.

4.7. pH-värde

I kolumn 4.7. antecknas ämnets eller produktens surhet i pH-enheter, om denna uppgift har betydelse för en säker användning. Om produktens pH-värde är mindre än 2 eller större än 11,5, skall man kontrollera om produkten innehåller något starkt surt eller starkt basiskt ämne, som kan vara irriterande eller frätande.

Under denna punkt skall en vätskeprodukts pH-värde anges i outspädd lösning och en fast produkts pH-värde i mättad vattenlösning. Utom själva produktens pH-värde kan här också antecknas brukslösningens pH-värde.

4.8. Form, färg och lukt

I kolumn 4.8. antecknas i korthet ämnets eller produktens form, färg och lukt.

Exempel:

5. Produktens brand- och explosionsegenskaper

5.1. Flammpunkt

I kolumn 5.1. antecknas ämnets eller produktens flampunkt bestämd genom användning av sluten degel. Flampunkter för brännbara vätskor har angivits i handels- och industriministeriets publikation "Luettelo yleisimmistä palavista nesteistä ja eräitä niiden ominaisuuksia" (förteckning över de vanligaste brännbara vätskorna och vissa av deras egenskaper) /22/. Om ämnet eller produkten inte har någon flammpunkt dras ett streck i kolumnen.

5.2. Explosionsgränser

I kolumn 5.2. antecknas antändningsgränserna för de komponenter som förångas från ämnet eller produkten, den s.k. nedre och övre explosionsgränsen. Gränserna anges i volymprocent av luften. Också för dammande fasta ämnen skall nedre explosionsgränsen anges, om en sådan har bestämts för ämnet. Gränsen anges då i viktenheter per volymenhet (mg/m ³ , g/m ³ ). Om produktens antändningsgränser inte är kända, kan man i kolumnen anteckna antändningsgränserna för det för säker användning av ämnet eller produkten mest betydelsefulla ämnets antändningsgränser. Inom parentes skall då antecknas ämnets namn efter antändningsgränserna.

Exempel:

5.3. Självantändningstemperatur

I kolumn 5.3. antecknas ämnets eller produktens självantändningstemperatur. Om ämnet eller produkten inte har en självantändningstemperatur, dras ett streck i kolumnen. Självantändningstemperaturerna för olika ämnen finns t.ex. i den av handels- och industriministeriet publicerade förteckningen över de vanligaste brännbara vätskorna /22/.

5.4. Kemisk reaktivitet

I kolumn 5.4. kan antecknas uppgifter om ämnets brandfarlighet, explosionsfara, sönderfallsegenskaper och kemiska reaktivitet.

Exempel:

1) (dietyleter)

Under långvarig lagring kan det på grund av luftens fuktighet uppkomma peroxider, som orsakar explosionsfara.

2) (arseniktrioxid)

Börjar sublimeras i luften vid sin smältpunkt.

3) (butadien)

Polymeriseras lätt. Reaktionen kan vara häftig.

4) (metylenklorid)

Sönderfaller i öppen låga vid över 120°C temperatur och bildar giftiga fosgen-, klor- och klorvätegaser.

5) (hexan)

Ångorna kan tillsammans med luften bilda lättantändliga blandningar.

6) (metyletylketonperoxid)

Börjar sönderfalla vid 80-90°C och sönderfallet påskyndas då temperaturen stiger. Sönderfaller häftigt då den blandas med salter av tunga metaller, baser, mineralsyror, tertiära aminer och reducerande ämnen.

7) (kaliumferrocyanid)

Vid uppvärmning och med syra frigörs giftigt cyanväte.

6. Hälsorisk

6.1. Expositionssätt

I kolumn 6.1. antecknas sådana uppgifter om ämnets form som är viktiga med avseende på expositionen, samt de expositions vägar genom vilka ämnet i vanliga bruksförhållanden kan komma in i organismen. Om något expositionssätt är särskilt farligt, även om det inte är vanligt i bruksförhållanden, skall detta nämnas i denna kolumn.

Exempel:

1) (asbest)

Farligt att inandas lättbildande asbestdamm.

2) (2-metoxietanol)

Farligt att inandas lösningsmedelsångor. 2-Metoxietanol kan absorberas genom huden.

3) (fenol)

Ämnet absorberas mycket snabbt och effektivt genom huden. Också små stänk på oskyddad hud kan orsaka allvarlig förgiftning.

4) (kaliumguldcyanid)

Av ämnet uppkommer lätt mycket giftigt cyanvätegas. Farligt att inandas damm och ångor. Stänk på hud eller ögon farliga. Ämnet absorberas genom huden.

6.2. Lokala effekter

I kolumn 6.2. antecknas ämnets eller produktens irriterande eller frätande verkan på hud, ögon eller slemhinnor. Vid bedömningen av hur stark den irriterande egenskapen är kan man som hjälp använda de principer, som framläggs i publikationen Handbok om gifter /69/ och i arbetarskyddsstyrelsens och medicinalstyrelsens publikation säkerhetsmeddelande 24 /17/ och som är baserade på bl.a. OECD:s anvisningar för undersökning av kemikalier /85/.

Exempel:

1) (lösningsmedel)

Irriterar och torkar ut huden. Ångorna irriterar ögonen samt slemhinnorna i näsan och svalget.

2) (syror)

Orsakar frätskador då de kommer i ögonen eller på huden.

3) (bensylperoxid)

Irriterar och fräter ögonen. Irriterar huden och slemhinnorna.

6.3. Överexpositionens effekter

Akut exposition

I denna kolumn antecknas effekten av en akut (kortvarig) exposition för produkten eller de ämnen som ingår i den. Uppgifterna kan antecknas på basen av resultat av djurförsök och erfarenheter av användning av produkten.

Om uppgifterna är baserade på djurförsök, bör detta särskilt nämnas.

Effekterna av akut exposition kan vara bl.a. huvudvärk, illamående, berusning, irritation i matsmältningsorganen, skador i organen, död.

Om akut exposition kan ha fördröjd verkan efter några timmar, dagar eller veckor, skall detta antecknas i kolumnen.

Exempel:

1) (svavelsyra)

Inandning av ångor och dimma orsakar hostanfall och andningssvårigheter. Om stora halter inandas blir följden lungödem.

2) (industribensin)

Verkar berusande då stora halter inandas. Små halter irriterar andningsorganen och slemhinnorna samt orsakar huvudvärk och illamående.

3) (salpetersyra)

Från salpetersyra frigörs kväveoxider. Då mindre halter kväveoxider inandas orsakar de lindrig irritation i de övre andningsvägarna. Effekten av exposition för större halter kan vara lungödem, som visar sig inom ett dygn efter expositionen.

4) (metanol)

Ångorna kan vid inandning orsaka yrsel och huvudvärk. Vid förtäring kan t.o.m. små mängder leda till blindhet. Höga koncentrationer av ånga kan vid inandning verka berusande.

6.4. Överexpositionens effekter

Långvarig exposition

I kolumnen antecknas de sjukdomar och skador som orsakas av en längre tids exposition för produkten eller de ämnen som ingår däri. Uppgifterna kan antecknas på basen av resultat av djurförsök och erfarenheter av användning av produkten.

Om uppgifterna om farliga effekter är baserade på djurförsök, borde detta nämnas särskilt.

Långvariga effekter som bör antecknas i denna kolumn kan vara bl.a. cancer, fosterskador, överkänslighet, skador i organ och störningar i organismens funktioner.

Exempel:

1) (toluen-2,4-diisocyanat)

Ämnet sensibiliserar luftvägarna starkt och kan orsaka astma och kronisk luftrörsinflammation. Om huden sensibiliseras eller irriteras, kan exposition orsaka också eksem.

2) (svavelsyra)

Långvarig inandning av ånga eller dimma kan orsaka inflammation i luftrören och skador på tandemaljen. Långvarig eller upprepad kontakt med svag syra orsakar eksem.

3) (toluen)

Kan skada det centrala nervsystemet. Lösningsmedlets fettavlägsnande verkan orsakar irritationseksem på huden.

4) (arseniktrioxid)

Orsakar hudförändringar och nervinflammationer. Kan orsaka hud- och lungcancer.

5) (kadmiumoxid)

Ackumuleras i organismen i njurarna och kan orsaka störningar i njurarnas funktion. Kan orsaka cancer.

6) (tiourea)

Kan orsaka störningar i sköldkörtelns och benmärgens funktioner och cancer i sköldkörteln. Har vid djurförsök orsakat fosterskador.

7. Speciella skyddsåtgärder

7.7. Tekniska skyddsåtgärder

I kolumn 7.1. beskrivs de skyddsåtgärder som behövs för att bekämpa olägenheter orsakade av användningen av ämnet eller produkten. Sådana åtgärder kan vara t.ex. ventilation, personlig skyddsutrustning samt speciella anvisningar för att förhindra att ämnet avdunstar, dammar eller stänker, eller för att eliminera risken för brand och explosion. För många kemikalier finns det i publikationen "Henkilökohtaiset suojaimet" /77/ ett rekommenderat andningsskydd och i publikationen "Käsien suojaus" /78/ en rekommenderad typ av skyddshandskar. Om möjligt skall för respektive ändamål anges lämplig typ av andningsskydd och skyddshandskar. Även den europeiska standardiseringsorganisationen, CEN, har utgivit anvisningar om val och bruk av andningsskydd /79/.

Exempel:

1) (toluen-2,4-diisocyanat)

Arbetsplatser där toluendiisocyanat används, skall såvitt möjligt byggas in och förses med effektiv lokal ventilation. Om ventilationen är bristfällig, måste friskluftsmask användas. För att skydda huden skall man använda skyddshandskar av butyl, PVA, Vitön eller Teflon eller laminerade plasthandskar, som innehåller etenvinylalkohol eller polyvinylidenklorid samt gummiförkläde och gummistövlar. Vid behov skall ögonskydd användas. Arbetstagarna skall noga instrueras i arbetet.

2) (svavelsyra)

Ögonskydd, skyddshandskar av neopren, polyeten eller PVC eller laminerade plasthandskar, som innehåller polyvinylidenklorid. Skyddsklädsel vid behov. På platsen där ämnet hanteras skall det finnas rent vatten och ögondusch. Vatten får inte hällas i stark syra. Då varm syra hanteras, eller då syran annars bildar dimma, skall ventilationen vara god. Om ventilationen är bristfällig, skall dammfilter av klass P2 användas som andningsskydd.

3) (industribensin)

Användningsplatsen skall ha god ventilation. Om ventilationen är bristfällig skall andningsskydd av klass 1 (halt i luften mindre än 0,1%) med A-filter användas. Då man hanterar produkten skall man använda skyddshandskar av nitril eller PVA eller laminerade plasthandskar, som innehåller etenvinylalkohol. Ögon och hud skall skyddas vid behov. Uppkomsten av statisk elektricitet bör förhindras.

4) (epoxiharts + lösningsmedel)

Användningsplatsen skall ha god ventilation. Om ventilationen är bristfällig, skall andningsskydd av klass 1 (halt i luften mindre än 0,1%) med A-filter användas. Produkten skall hindras från att komma i kontakt med huden. Man skall använda skyddshandskar av PVA eller laminerade plasthandskar, som innehåller etenvinylalkohol. Man skall hindra att produkten kommer på huden. Användning av hudsalva rekommenderas. Vid sprutmålning skall skyddskläder och ögonskydd användas. Får ej utsättas för antändningsrisk. Förhindra uppkomsten av statisk elektricitet.

5) (hot-melt-lim)

Då produkten används vid hög temperatur bör man sörja för tillräcklig ventilation då irriterande och annars hälsofarligt os kan bildas genom att produkten sönderfaller.

6) (skärvätska)

Vid användningen nedsmutsas vätskan av de bearbetade arbetsstyckena, och därvid kan t.ex. krom- och nickelföreningar samt bakterier i vätskan orsaka eksem. Se till att skärvätskan byts ut tillräckligt ofta och använd skyddshandskar. På grund av att produkten bildar dimma skall ventilationen på användningsplatsen vara god.

7) (polyvinylklorid)

Plasten börjar sönderfalla i hetta (över 150°C), och då uppkommer irriterande och annars hälsofarligt os. Överhettning bör förhindras och vid behov skall god ventilation anordnas på värmebehandlingsplat

7.2. Speciella förstahjälpsåtgärder

I kolumn 7.2. antecknas i korthet de specialåtgärder som skall vidtas för att hindra att av överexponering uppkommen skada eller sjukdom förvärras. Sedvanliga för alla av kemiska ämnen orsakade förgiftningar och sjukdomar gemensamma förstahjälpsåtgärder behöver inte antecknas. Uppgifter om förstahjälpsåtgärder fås bl.a. ur den i källförteckningen nämnda boken /88/ och på Giftinformationscentralen (tel. 90-414392/Giftinformationscentralen).

Exempel:

1) (svavelsyra)

Förorenade ställen skall sköljas med riklig vattenmängd. Ögonen skall omedelbart sköljas med rikligt med vatten under minst 15 min. Dryck får inte ges åt medvetslös. En person som har svalt syra och är vid medvetande skall dricka stora mängder mjölk, vatten eller osockrad saft. Han skall inte fås att kasta upp. Omedelbar läkarvård.

2) (kaliumcyanid)

På arbetsplatsen skall det finnas en för cyanidförgiftningar avsedd förstahjälpsförpackning. Bryt sönder en amylnitritkapsel i ett tygstycke och håll det under 15 sekunder tätt för patientens näsborrar. Upprepa behandlingen 5 gånger med 15 sekunders mellanrum. Omedelbar läkarvård.

3) (fluorvätesyra)

Förorenad hud skall omedelbart sköljas med riklig vattenmängd under ca 1 minut. Stänk i ögonen skall sköljas under ca 10 minuter. Kalciumglukonatgel ^* ) breds på och runt hudskadan genom att stryka den med fingrarna, och gel tillsätts vid behov. Läkare uppsöks under denna första hjälp.

4) (oljeprodukter, kolväten)

Stänk i ögonen sköljs med riklig vattenmängd under minst 15 minuter. Åt person som har svalt av ämnet ges koltabletter (20-30 tabletter) och patienten förs till läkare. Patienten skall inte fås att kasta upp på grund av risken att ämnet dras in i lungorna och faran för lunginflammation.

^* ) Kalciumglukonatgel kan frågas efter på apoteket eller beställas direkt med produktnamn Hydrofluoric Acid Burn Jelly 1-708 från adressen Industrial Pharmaceutical Service Ltd., Bridgewater Road, Brodhealth, Altrincham, Cheshire WA14 INA, GB

8. Speciella anvisningar

8.1. Lagring

I kolumn 8.1. antecknas i korthet anvisningar för lagring och förvaring av produkten. Det finns bestämmelser om lagring i kemikalielagstiftningen och i lagstiftningen om brännbara vätskor och gaser. Delegationen för giftärenden har gett anvisningar om lager för styckegods /93/ och om lagring och hantering av syror och baser /94/. Statsrådet har utfärdat ett beslut om behållare med farliga ämnen och om märkning av dem (421/89) /61,62/.

Exempel:

1) (giftig kemikalie)

Bör hållas i låsbart utrymme åtskilt från ämnen avsedda att förtäras.

2) (svavelsyra)

Förvaras åtskilt från kromater, klorater eller andra oxiderande ämnen.

3) (industribensin)

Lagras på väl ventilerat svalt ställe avskilt från antändningskällor, åtskilt från oxiderande ämnen.

4) Aerosolförpackningar skall förvaras vid lägre temperatur än 50° C.

5) Polyuretanskumbehållare skall förvaras i rumstemperatur.

8.2. Korrosionsegenskaper

I kolumn 8.2 antecknas ämnets eller produktens korroderande inverkan på olika material.

Exempel:

1) (trikloretylen)

Fräter aluminium. Upplöser gummi.

2) (svavelsyra)

Fräter många metaller, byggnadsmaterial och organiska ämnen såsom läder och textiler.

3) (magnesiumklorid)

Fräter järn.

8.3. Rengörings- och stödåtgärder

I kolumn 8.3 antecknas i korthet specialanvisningar för rengöring och städning.

Exempel:

1) (industribensin)

Mindre mängder sugs upp i papper och får avdunsta eller bränns på ofarlig plats.

2) (svavelsyra)

Vid städning skall iakttas samma försiktighet som vid användning av produkten. Vid behov skall skyddskläder och skyddsglasögon användas. Neutraliseras med släckt kalk.

3) (metanol)

Små stänk och utläckta mindre mängder kan sköljas med rikligt med vatten.

8.4. Miljörisker

I kolumn 8.4. antecknas i korthet uppgifter om de olägenheter som produkten orsakar miljön och/eller hur de bekämpas. Med stöd av lagen och förordningen om avfallshantering (673/78, 307/79) /43, 44/ samt av luftvårdslagen och -förordningen (67/82, 517/89) /47/ har det utfärdats särskilda bestämmelser och begränsningar som gäller sådana kemikalier som är farliga för miljön. Det finns bestämmelser om t.ex. PCB och CFC-föreningar.

Exempel:

1) (svavelsyra)

Förorenar jorden och förstör växtligheten.

2) (tiram)

Giftigt för organismer i vatten. Blir kvar i miljön.

3) (4-nonylfenol)

Samlas biologiskt.

4) (haloner)

Skadar ozonskiktet.

8.5. Destruktionsmöjligheter

I kolumn 8.5. ges anvisningar om hur kemikalier, avfall och förpackningar oskadliggörs och vidarebehandlas. Vid hantering av avfall skall utom annan lagstiftning även följas de krav som lagen och förordningen om avfallshantering /43, 44/ ställer samt de stadganden som berör poblemavfall /45, 46/. Med tanke på hantering och förstöring av kemikalieavfall skall man beakta, att de lokala myndigheterna inom ramen för lagstiftningen bestämmer om hantering av avfallet och om transport av avfallet till avstjälpningsplats.

Exempel:

1) (natriumklorat)

Natriumkloratlösningen reduceras med lämpligt reduktionsmedel, lösningen neutraliseras och fällningen förs till avstjälpningsplats.

2) (avfall som innehåller kvicksilver) Skall hanteras som problemavfall.

3) (difenylmetan-4,4'-diisocyanat)

Får reagera med polyol eller neutraliseras med svag ammoniak enligt tillverkarens specialanvisningar.

8.6. Åtgärder vid eldsvåda

I kolumn 8.6 ges släckningsanvisningar som skall följas vid brand, samt andra omständigheter som bör beaktas för brandfarans skull. Om det är känt att det vid brand kan bildas giftiga förbränningsgaser, skall detta anges. Särskilt bör nämnas, om vatten inte får användas vid släckning. Anvisningar fås bl.a. i publikationer förtecknade i bilaga 2 /74, 75, 76/.

Exempel:

1) (svavelsyra)

Om svavelsyra ingår i ett brinnande ämne uppstår det farligt os. Då vatten används vid släckning kan det uppkomma lödder och stänk. Stora mängder syra släcks med sand eller släckningspulver som inte innehåller karbonat.

2) (ättiksyraanhydrid)

Anhydriden sönderfaller under vattnets inverkan och bildar värme och ättiksyra. Anhydriden sönderfaller i hetta och bildar giftiga gaser. Som släckningsmedel rekommenderas pulver, specialskum eller dimma. Om ämnet har runnit ut i marken, kan det släckas med dimma, men vatten får inte komma in i behållare.

Underskriften

En representant för den finländska tillverkaren eller importören av produkten skall underteckna skyddsinformationsbladet. Under underskriften skall namnet förtydligas. Undertecknaren skall representera samma tillverkare eller importör som har antecknats under punkt 1.3.

Bilaga 1

STADGANDEN, BESTÄMMELSER, MYNDIGHETSBESLUT OCH ANDRA PUBLIKATIONER OM FARLIGA ÄMNEN

I förteckningen finns inom parentes efter varje i författningssamlingen publicerat beslut dess nummer i författningssamlingen. Med detta nummer fås besluten från Statens tryckericentral. (Adress: Postförsäljningen, PB 516, 00101 HELSINGFORS, tel. 90-566 0266.)

Bilaga 2

LITTERATUR OM ÄMNENS EGENSKAPER OCH FARLIGHET

De viktigaste källskrifterna och -publikationerna:

Övriga källskrifter och publikationer: