61/1990

Denna lag gäller kör- och vilotider för förare av lastbil, buss och trafiktraktor.

Dessutom gäller vad som i vägtrafiklagen (267/81) stadgas om körning i trötthetstillstånd samt i arbetstidslagen (604/46) och i lagen om arbetstiden inom handelsrörelser och kontor (400/78) om motorfordonsförares arbets- och vilotider.

Denna lag tillämpas inte på försvarsmaktens och gränsbevakningsväsendets militärövningar, ej heller på fordon som används endast på sådana arbetsplatser eller fabriks-, hamn-, lager- eller tävlingsområden eller andra motsvarande områden som är avskilda från allmän trafik.

En förares längsta körtid per dygn får inte överstiga 10 timmar under de 24 timmar som närmast följer på vilotiden per dygn.

Kan förarens arbete inte lämpligen ordnas på annat sätt, får körtiden med avvikelse från 1 mom. förlängas till högst 12 timmar under de 24 timmar som närmast följer på vilotiden per dygn, förutsatt att körtiden är högst 56 timmar under sju på varandra följande perioder om 24 timmar.

En förares oavbrutna vilotid per dygn under varje period av 24 på varandra följande timmar skall vara minst 10 timmar.

Kan förarens arbete inte lämpligen ordnas på något annat sätt, får vilotiden per dygn med avvikelse från 1 mom. förkortas till sju timmar högst två gånger under sju på varandra följande perioder om 24 timmar.

Beslut om förlängning av körtiden per dygn eller om förkortning av vilotiden per dygn fattas i fråga om förare i arbetsavtalsförhållande av arbetsgivaren och i annat fall av fordonets förare.

En förares längsta oavbrutna körtid får vara högst fem timmar. Kan föraren inte ta sig till en lämplig rastplats, får han förlänga körtiden med högst 30 minuter.

För varje i 5 § nämnd körperiod skall föraren hålla en paus på minst 30 minuter i en eller flera delar.

En förare får, om trafiksäkerheten inte äventyras, avvika från vad denna lag stadgar om kör- och vilotider, då det på grund av en naturtilldragelse, olyckshändelse eller annan omständighet som inte kunnat förutses är påkallat med hänsyn till tryggheten för personer, fordonet eller lasten eller för att han skall kunna ta sig till en lämplig rastplats eller till sin destination.

Anteckning om avvikelse skall göras på färdskrivarens diagramskiva.

Polisen skall övervaka att denna lag följs.

Om föraren i andra fall än sådana som avses i 7 § överskrider den körtid som nämns i 2 eller 5 §§ eller underlåter att iaktta vad 3 och 6 §§ stadgar om vilotider och pauser, skall han för körtidsförseelse dömas till böter eller fängelse i högst tre månader.

För körtidsförseelse skall även arbetsgivaren eller hans representant dömas, om de utarbetar planer för transport- eller körrutter så att föreskrivna kör- eller vilotider inte kan följas.

Föraren skall inte dömas till straff för en gärning som avses i 1 mom., om orsaken till den är en körtidsförseelse som har begåtts av arbetsgivaren eller hans representant.

Om det finns sannolika skäl att misstänka att en förseelse som nämns i 9 § har begåtts, får polisen, utan hinder av 5 kap. 1 § 1 mom. tvångsmedelslagen (450/87), för att finna färdskrivarens diagramskiva eller körjournalen företa i lagen angiven husrannsakan i fordonet eller på ett sannolikt förvaringsställe för diagramskivor eller körjournalen.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning. Genom förordning kan även stadgas om sådana undantag från lagen som behövs vid körslor i samband med väghållning.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1990.