1346/1990

Den försäkrade och hans arbetsgivare är bägge skyldiga att till sjömanspensionskassan betala en lika stor försäkringspremie. Premien, som fastställs av social- och hälsovårdsministeriet, skall bestämmas i tusendelar av den inkomst som den försäkrade uppbär på fartyget.

Pensionskassan skall enligt de grunder som social- och hälsovårdsministeriet fastställer såsom ansvarsskuld bokföra de medel som behövs för att täcka de framtida utgifterna för ordnandet av pensionsskyddet enligt denna lag i den mån sådana inkomster för kassan som inte skall användas för andra ändamål förslår för att täcka nämnda utgifter.

För pension enligt denna lag ansvarar pensionskassan ensam till de delar som pensionen överstiger ett belopp som motsvarar minimipensionsskyddet enligt lagen om pension för arbetstagare.

För den del av pensionen enligt denna lag som motsvarar minimipensionsskyddet enligt lagen om pension för arbetstagare ansvarar pensionskassan på följande sätt:

Utöver vad som stadgas ovan ansvarar pensionskassan tillsammans med de pensionsanstalter som avses i 2 mom. 3 punkten, i enlighet med 12 § 1 mom. 4 och 5 punkten lagen om pension för arbetstagare, för de pensioner och pensionsdelar som skall betalas med stöd av lagen om pension för arbetstagare och motsvarar 2 mom. 3 punkten och utgör minimipensionsskyddet och för motsvarande pensioner och pensionsdelar som skall betalas med stöd av lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden samt för pensionsskyddscentralens kostnader.

Den i 1 och 2 mom. angivna del av pensionen enligt denna lag som motsvarar minimipensionsskyddet enligt lagen om pension för arbetstagare beräknas enligt social- och hälsovårdsministeriets anvisningar.

Social- och hälsovårdsministeriet kan meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av 2 och 3 mom.

Staten är skyldig att till pensionskassan betala en tredjedel av alla de pensioner enligt denna lag som pensionskassan eller någon annan pensionsanstalt betalar.

Staten skall, enligt vad som närmare stadgas genom förordning, varje år till pensionskassan i förskott betala ett belopp som motsvarar den beräknade andel som staten enligt 1 mom. skall betala.

Om den redovisning som nämns i 5 § 2 mom. är oriktig eller om någon redovisning inte alls har avgivits och felet inte rättas, eller om redovisningen inte avges inom en av pensionskassan fastställd skälig tid, kan kassan på grundvalen av uppgifter som den inhämtat eller, i brist på sådana, enligt uppskattning påföra arbetsgivaren eller den som har givit pensionskassan en förbindelse enligt 1 § 1 mom. om betalning av försäkringspremien, en försäkringspremie som höjts till högst det dubbla beloppet.

På premie som inte har betalts inom föreskriven tid skall arbetsgivaren för dröjsmålstiden betala en årlig dröjsmålsränta om 16 procent.

En försäkringspremie enligt denna lag jämte dröjsmålsränta som nämnts i 1 mom. får utsökas utan dom eller utslag på det sätt som stadgas i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61).

Försäkringspremier, om vilkas betalning en sådan förbindelse som avses i 1 § 1 mom. har givits, får utsökas hos den som givit förbindelsen på det sätt som stadgas i 2 mom.

Om arbetsgivaren eller den som har givit en förbindelse som avses i 1 § 1 mom. är ett samfund, för vars förpliktelser en delägare eller bolagsman svarar såsom för egen skuld, kan en premie som fastställts med stöd av denna lag utsökas hos delägaren eller bolagsmannen på det sätt som stadgas i 1 mom.

Som till pension berättigande tjänstgöringstid räknas för varje arbetsförhållande separat tiden från det arbetsförhållandet började till dess det upphörde. Arbetsförhållandet anses då denna lag tillämpas ha upphört vid slutet av den dag för vilken lön på grund av arbetsförhållandet betalades innan arbetsförhållandet avbröts eller innan arbetsoförmåga enligt 15 § inträdde eller individuell förtidspension började. Om arbetstagaren fortsätter att arbeta efter det ovan nämnda arbetsoförmåga inträdde, anses han stå i ett nytt arbetsförhållande.

Arbetsförhållandet anses då 1 mom. tillämpas inte ha avbrutits på grund av att företaget har bytt ägare eller innehavare.

Då pensionen fastställs anses arbetstagarens samtliga arbetsförhållanden som varat kortare tid än femton dagar under samma kalenderår utgöra ett arbetsförhållande.

Den tid under vilken arbetstagaren som beväring har tjänstgjort i aktiv trupp inräknas inte i den tid då arbetsförhållandet har fortgått.

Om arbetsoförmågan har berott på sjukdom, lyte eller kroppsskada som personen i fråga lidit av då arbetsförhållandet började, skall tiden i arbete från det arbetsförhållandet började till dess arbetsoförmågan inträdde inte beaktas då invaliditetspensionen fastställs, ifall inte denna tid är minst ett år.

Som tjänstgöringstid som berättigar till pension beaktas inte den tid för vilken arbetstagaren medan arbetsförhållandet varade har fått lagstadgad eller på offentlig pensionsstadga grundad pension på grundvalen av arbets- eller tjänsteförhållande eller företagarverksamhet, om storleken av denna pension har fastställts med beaktande av den tid som återstår tills pensionsåldern uppnås eller av motsvarande arbetsförtjänst.

Som tjänstgöringstid som berättigar till pension beaktas inte tid i tjänst efter 65 års ålder eller, om inte annat stadgas nedan, den tid som arbetstagaren har varit i arbetsförhållande som omfattas av denna lag efter det han uppnått en sådan lägre ålder än 65 år som avses i 14 § 1 eller 2 mom.

Om en arbetstagare innan hans arbetsoförmåga inträtt har varit bosatt i Finland minst fem år och om arbetsoförmågan har inträtt innan 360 dagar förflutit efter det att arbetsförhållandet upphörde, räknas vid fastställandet av invaliditetspension enligt 15 § som till pension berättigande tid också tiden mellan arbetsoförmågans inträde och den i 14 § 1 mom. stadgade pensionsåldern. Vid beräknandet av den tid av 360 dagar som avses ovan beaktas inte de dagar då arbetstagaren haft studieledighet enligt lagen om studieledighet (273/79) eller för vilka han har fått dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (602/84), de sistnämnda dock högst till det antal som motsvarar det i 26 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa stadgade maximiantalet dagar för vilka kan betalas enligt förtjänsten avvägd dagpenning. Med anledning av arbetstagarens anmälan beaktas, då nämnda tid beräknas, inte heller de dagar för vilka arbetstagaren under de tre senaste åren omedelbart innan sådan arbetsoförmåga som avses i denna lag inträdde har erhållit dagpenning enligt sjukförsäkringslagen (364/63), inte heller de dagar för vilka dagpenning hade betalats om inte arbetstagaren hade fått i 27 § 1 mom. i sistnämnda lag angiven motsvarade ersättning för invaliditet på grund av sjukdom, lyte eller kroppsskada enligt någon annan lag. Har arbetsförhållandet inte fortgått sex månader, räknas på grundvalen härav såsom till pension berättigande tjänstgöringstid den tid som återstår till pensionsåldern endast om arbetstagaren inte på grundvalen av arbets- och tjänsteförhållande eller företagarverksamhet som började före detta arbetsförhållande har rätt till sådant lagstadgat eller på offentlig pensionsstadga grundat pensionsskydd att vid fastställandet av hans invaliditetspension i enlighet med detta pensionsskydd nämnda tid eller motsvarande arbetsförtjänst redan beaktas. Likaså räknas vid fastställande av en kvinnlig arbetstagares invaliditetspension såsom till pension berättigande tid den tid som återstår till pensionsåldern, om hon mellan den tidpunkt då nämnda tid av 360 dagar förflutit och den tidpunkt då arbetsoförmågan inträtt, vilken tid får uppgå till högst nio år, har haft ett barn under tre år som avses i 15 a §, dock inte om den tid som återstår till pensionsåldern eller motsvarande arbetsförtjänst, utan att barnavårdstiden på nämnda sätt beaktas, skall räknas såsom till pension berättigande tid på grundvalen av något annat arbets- eller tjänsteförhållande eller företagarverksamhet. Om en sådan kvinnlig arbetstagares arbetsförhållande inte har fortgått sex månader, gäller om fastställande av den till pension berättigande tiden i tillämpliga delar vad som stadgas i detta moment.

Skall den som erhållit enligt 3 mom. fastställd invaliditetspension eller förtidspension enligt lagen om förtidspension för frontveteraner (13/82) senare betalas pension på grundvalen av ålder eller ny invaliditet, räknas som till pension berättigande tjänstgöringstid även den tid under vilken han uppbar ovan nämnd invaliditets- eller förtidspension. Om dock ny invaliditetspension beviljas på grund av sådan invaliditet som har börjat innan ett år har förflutit från det nämnda tidigare pension upphörde eller, om pension beviljas med anledning av samma sjukdom, lyte eller kroppsskada som den tidigare pensionen, fastställs den nya pensionen enligt samma grunder som tidigare. Då ny pension i de fall som avses ovan eller i 6 § 4 mom. lagen om pension för arbetstagare eller i 7 § 2 mom. lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden fastställs enligt samma grunder som tidigare pension, skall arbets- eller tjänsteförhållande eller företagarverksamhet som har fortgått efter det att den tidigare pensionen upphörde lämnas obeaktat.

Har arbetstagare, sedan det i 3 mom. avsedda arbetsförhållandet upphört, senare på grund av annat arbets- eller tjänsteförhållande eller annan företagarverksamhet förvärvat rätt till i annan lag stadgat eller på offentlig pensionsstadga grundat pensionsskydd sålunda, att vid fastställandet av hans i enlighet därmed utgående invalidpension den tid som återstår till pensionsålderns uppnående eller motsvarande arbetsförtjänst beaktas, tillämpas inte stadgandet i 3 mom. på det tidigare arbetsförhållandet. Arbetstagaren anses härvid ha blivit berättigad till ovan avsett pensionsskydd enligt lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden vid den tidpunkt, då hans sammanlagda arbetsförtjänst i arbetsförhållanden, som omfattas av nämnda lag, innan han drabbats av den sjukdom, det lyte eller den kroppsskada som utgör den huvudsaklig orsaken till invaliditeten, har uppgått till det gränsbelopp som förutsätts i 7 § 1 mom. i den lagen.

Av särskilda skäl kan pensionskassan besluta att invaliditetspension skall fastställas på det sätt som avses i 3 mom., även om det i momentet stadgade boendevillkoret inte är uppfyllt.

Rätt till ålderdomspension har en arbetstagare som har fyllt 65 år under förutsättning att han inte längre står i ett arbetsförhållande som omfattas av denna lag.

Arbetstagaren har dock rätt att få ålderdomspension vid en lägre pensionsålder, nämligen den som hör till befälet tidigast vid fyllda 60 år och den som hör till manskapet tidigast vid fyllda 55 år så att pensionsåldern 65 år sänks med en månad för varje månad med vilken den till pension berättigande tiden, uträknad enligt 11 §, överstiger 300 månader. Dessutom förutsätts det att arbetstagarens arbetsförhållande upphör när han uppnår den på nämnda sätt beräknade sänkta pensionsåldern och att han under tre år innan det till pension berättigande arbetsförhållandet upphör har varit i ett arbetsförhållande som omfattas av denna lag under minst 18 månader.

Ålderdomspension beviljas högst fem år i förtid räknat från 65 års ålder eller från den i enlighet med 2 mom. beräknade sänkta pensionsålder som arbetstagaren har uppnått då pensionen börjar utbetalas, dock tidigast från ingången av månaden efter den då han fyllt 55 år. I detta fall beviljas pensionen sänkt på det sätt som stadgas i 22 § 3 mom. På förtida ålderdomspension tillämpas i övrigt vad som stadgas om ålderdomspension.

Sedan pensionskassan fått kännedom om en omständighet på grund av vilken pension inte skulle få utbetalas enligt 4 mom., skall den avbryta utbetalningen av pensionen från följande betalningsperiod då detta är möjligt, om orsaken till betalningsavbrottet fortfarande föreligger.

Pensionsbeloppet är för varje full till pension berättigande tjänstgöringsmånad 1/6 procent av den pensionsgrundande lönen, under förutsättning att arbetstagaren avgår med ålderdomspension från ett arbetsförhållande som omfattas av denna lag eller att han har rätt till invaliditetspension som enligt 12 § 3 mom. beaktar den tid som återstår till pensionsåldern.

Den pensionsgrundande lönen fastställs särskilt för varje arbetsförhållande med användande av medelförtjänsten per månad under högst de fyra senaste kalenderåren. Denna förtjänst justeras enligt 9 § lagen om pension för arbetstagare. Om arbetsförhållandet inte har varat fyra år, fastställs den pensionsgrundande lönen på samma sätt på grundvalen av förtjänsten under hela arbetsförhållandet. Vid fastställandet av den pensionsgrundande lönen beaktas dock inte den tid för vilken den försäkrade har fått invaliditetspension enligt 12 § 1 mom. Genom förordning stadgas närmare om hur den pensionsgrundande lönen beräknas.

Om det av arbetstagarens eller förmånstagarens uppgifter framgår att den pensionsgrundande lönen i arbetstagarens eller förmånslåtarens arbetsförhållande som omfattas av denna lag, av något undantagsskäl som yppat sig högst tio år före pensionsfallet är lägre än hans i enlighet med 18 § justerade lön i samma arbetsförhållande, innan ett sådant skäl yppade sig, under så lång tid att den större lönen kunde anses såsom stabiliserad, och har denna omständighet betydande inverkan på pensionsskyddet, anses såsom pensionsgrundande lön i arbetsförhållandet den genomsnittliga arbetsförtjänst som han hade haft om nämnda skäl inte hade funnits. Vad som stadgas ovan i detta moment skall också iakttas med avseende på en ändring i förtjänstnivån som följer av ett undantagsskäl som har yppat sig tidigare än vad ovan sägs, om arbetstagaren eller förmånstagaren lämnar upplysningar som kan anses vara tillräckliga om saken. Om det framgår att den pensionsgrundande lönen av något undantagsskäl på motsvarande sätt är högre än den stabiliserade arbetsförtjänst som avses ovan, kan den pensionsgrundande lönen sänkas på samma sätt. Social- och hälsovårdsministeriet kan meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av detta moment.

Om det i de kalenderår som avses i 1 mom. ingår sådan oavlönad moderskaps- eller föräldraledighet eller vårdledighet som avses i 34 § lagen om arbetsavtal (320/70), uträknas den pensionsgrundande lönen med avvikelse från 1 mom. så att såsom kalenderår beaktas högst de fyra senaste sådana kalenderår som inte inbegriper oavlönad tid av nämnda slag. Om sådan oavlönad tid dock ingår i arbetsförhållandets alla kalenderår eller om inget av de kalenderår som valts ingår i arbetsförhållandets fyra sista kalenderår, anses som pensionsgrundande lön medeltalet av den förtjänst som har erhållits i arbetsförhållandet och som motsvarar den stabiliserade förtjänstnivån före arbetsförhållandets upphörande. Den pensionsgrundande lönen bestäms dock i enlighet med förutsättningarna i 1 eller 2 mom., om den så beräknad är större. Social- och hälsovårdsministeriet meddelar närmare anvisningar om tillämpningen av detta moment.

Om pension enligt denna lag beviljas med tillämpning av 1 mom., utgör pensionen för varje full månad av den tjänstgöringstid som berättigar till pension 1/8 procent av den i 16 § 2 mom. angivna pensionsgrundande lönen.

Om arbetstagarens sista av denna lag omfattade arbetsförhållande har upphört av en orsak som nämns i 14 a §, är arbetstagarens pension enligt denna lag, utan hinder av vad som stadgas i 3 mom., 1/6 procent för varje full månad av den tjänstgöringstid som berättigar till pension, under förutsättning att arbetstagarens pensionsskydd huvudsakligen har uppkommit i arbetsförhållanden som omfattas av denna lag och att arbetstagaren inte efter det att det här nämnda arbetsförhållandet har upphört på grund av ett arbets- eller tjänsteförhållande eller företagarverksamhet har blivit berättigad till sådant lagstadgat eller på offentlig pensionsstadga grundat pensionsskydd enligt vilket invalidpension fastställs med beaktande av den tid som återstår till pensionsålder eller motsvarande arbetsförtjänst.

Har arbetstagaren rätt till pension på grund av två eller flera arbetsförhållanden, fastställs hans rätt till pension för varje arbetsförhållande enligt villkoren för det sista arbetsförhållandet. Om pensionsskyddets kapitalvärde härvid förändras avsevärt och arbetstagarens sista arbetsförhållande är försäkrat enligt lagen om pension för arbetstagare, lagen om pension för lantbruksföretagare eller lagen om pension för företagare, ändras beloppet av fribrevspensionen enligt denna lag så att det ursprungliga kapitalvärdet bibehålls.

Villkoren för fribrevet och de grunder som behövs för beräknande av det fastställs av social- och hälsovårdsministeriet på förslag av pensionskassan.

Pensionskassan skall på arbetstagarens yrkande utreda riktigheten hos de uppgifter om arbetsförhållandet som inverkar på hans pensionsrätt och meddela ett beslut om den tjänstgöringstid som berättigar till pension och om den pensionsgrundande lönen. Arbetstagaren skall vid behov lämna sådan utredning om grunderna för sitt yrkande som skäligen kan förutsättas av honom då även pensionsanstaltens möjligheter att inhämta utredning beaktas. Om yrkandet gäller ett arbetsförhållande som har upphört för över tio år sedan, skall arbetstagaren lämna tillräckliga uppgifter till stöd för sitt yrkande.

I ett beslut som avses i denna paragraf får ändring sökas så som stadgas i 59 §.

De pensioner som fastställts separat för varje arbetsförhållande sammanräknas. Maximibeloppet av ålderdoms- och invaliditetspension är dock 50 procent av den högsta enligt denna lag beräknade lön som ligger till grund för en sådan pension där den till pension berättigande tiden är minst två år. Om någon sådan inte finns, används den högsta lön som ligger till grund för pension enligt denna lag. Om pensionen dock har fastställts enligt 17 eller 22 a §, är pensionens maximibelopp 60 procent av den lön som beräknats på ovan nämnda sätt.

Om pensionen börjar senare än vid ingången av månaden efter det den i 14 § stadgade pensionsåldern uppnåddes, höjs den enligt 27 § samordnade pensionen med en procent för varje månad som pensionens början uppskjuts.

I fråga om betalning av pension enligt denna lag i ett för allt iakttas i tillämpliga delar vad som stadgas i 19 b § 4 mom. lagen om pension för arbetstagare.

Utan hinder av vad som stadgas annorstädes i denna lag är ålderdoms- och invaliditetspensionens minimibelopp för varje full månad av den tjänstgöringstid som berättigar till pension 1/8 procent av den pensionsgrundande lönen. Härvid beräknas pensionen särskilt för varje arbetsförhållande som omfattas av denna lag, med beaktande av den tid som arbetsförhållandet har varat efter det arbetstagaren fyllde 23 år, dock högst till den pensionsålder som avses i 14 § 1 mom. Därtill beaktas barntillägg enligt 15 d § och uppskovsförhöjning som avses i 22 §, beräknad från den pensionsålder som avses i föregående sats.

Invaliditetspensionen ändras till ålderdomspension räknat från ingången av månaden närmast efter den då pensionstagaren har uppnått den i 14 § 1 mom. angivna ålder som berättigar till ålderdomspension.

Om arbetsoförmågan hos en arbetstagare som uppbär invaliditetspension undergår sådan förändring att förändringen enligt 16 § 3 mom. påverkar pensionsbeloppet och om förändringen, med beaktande även av den tid som förflutit, kan beräknas bli bestående för minst ett år, justeras pensionsbeloppet på ansökan av pensionstagaren eller på pensionskassans initiativ från början av den månad som närmast följer efter förändringen, om inte annat följer av 28 § 3-7 mom. Pensionen nedsätts dock inte för den tid för vilken den redan har utbetalts och höjs inte för en längre tid än sex månader före den kalendermånad som närmast följer efter pensionskassans justeringsansökan eller pensionsanstaltens justeringsåtgärder.

Utan hinder av vad som stadgas i 3 mom. kan vid indragning av invaliditetspension beslut fattas om att pensionen betalas som en delpension för en viss tid, vilken kan vara kortare än ett år.

Om arbetstagaren för att få pension avsiktligt har vållat sin arbetsoförmåga kan pensionen förvägras honom eller utbetalas till nedsatt belopp. Utbetalningen av pensionen kan avbrytas, om mottagaren utan godtagbart skäl inte har samtyckt till undersökning eller vård som pensionskassan har bestämt och bekostat, med undantag av undersöknings- och vårdåtgärder som kan anses livsfarliga, eller om han utan giltig orsak har vägrat delta i rehabilitering eller utbildning.

Beviljas full invaliditetspension retroaktivt enligt 3 mom., skall pensionen betalas till sjukförsäkringsfonden till den del den motsvarar för samma tid utbetald dagpenning enligt sjukförsäkringslagen. Samma förfarande iakttas, om invaliditetspensionen beviljas retroaktivt som individuell förtidspension.

Utbetalas invaliditetspension enligt 22 § 3 mom. i ett för allt, skall på pensionen inte tillämpas vad som stadgas i denna paragraf.

Pensionstagaren är skyldig att till pensionskassan anmäla sådana ändringar som inverkar på hans rätt att erhålla pension eller på pensionens belopp.

Pensionskassan kan av pensionstagaren kräva utredning om omständigheter som påverkar pensionens belopp och om att han fortfarande uppfyller villkoren för erhållande av pension. Har pensionstagaren inte tillställt pensionskassan denna utredning inom en av kassan utsatt skälig tid, kan kassan besluta att utbetalningen av pensionen skall avbrytas till dess utredningen har inlämnats.

Arbetsgivaren är även skyldig att till pensionskassan på dess begäran lämna de uppgifter som avses i 2 mom. och som behövs för att pension skall kunna betalas.

En förmån enligt denna lag som utbetalts utan grund skall återkrävas, om beviljandet eller utbetalningen av förmånen har berott på pensionstagarens eller hans företrädares svikliga förfarande och det belopp som skall återkrävas inte är obetydligt. I annat fall kan pensionskassan av särskilda skäl helt eller delvis avstå från återkrav.

En förmån som utbetalts utan grund får även återkrävas genom kvittning mot framtida pensionsrater. Från den pensionsrat som varje gång skall utbetalas får dock inte utan pensionstagarens medgivande avdras mer än en sjättedel av den del av pensionsraten som återstår sedan från denna med stöd av lagen om förskottsuppbörd (418/59) har innehållits förskott eller med stöd av lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst och förmögenhet (627/78) källskatt.

Fullmäktige för pensionskassan utnämns av social- och hälsovårdsministeriet för tre kalenderår i sänder. Fullmäktige har femton medlemmar och personliga suppleanter för dem. Av medlemmarna och deras suppleanter skall två företräda social- och hälsovårdsministeriet samt en trafikministeriet. Av de övriga medlemmarna och deras suppleanter skall sex företräda redarna och sex sjöfolket. Av de sistnämnda skall tre företräda manskapet samt en däcksbefälet, en maskinbefälet och en radiotelegrafisterna.

En sakägare, som är missnöjd med ett beslut som pensionskassan fattat om pension, restitution av försäkringspremie eller i ett i 1 § 4 mom. nämnt ärende, eller med ett beslut som gäller fastställande och debitering av försäkringspremie, får söka ändring i beslutet hos den i 20 § lagen om pension för arbetstagare nämnda pensionsnämnden genom skriftliga besvär senast den trettionde dagen efter den dag då han fick del av beslutet.

Om inte annat visas i samband med besvären, anses ändringssökanden ha fått del av beslutet den sjunde dagen efter det beslutet från pensionskassan har postats till den av honom uppgivna adressen.

Den som inte nöjer sig med pensionsnämndens beslut i ett ärende som nämns i 1 mom. får söka ändring i det genom skriftliga besvär hos försäkringsdomstolen inom den tid som stadgas i 1 mom. efter det att han fick del av beslutet.

Om besvär över pensionsnämndens beslut inte omedelbart skall avvisas eller förkastas, skall motparten avkrävas bemötande på tjänstens vägnar.

Pensionskassans beslut skall oberoende av ändringssökande iakttas tills ärendet har avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut.

Den som anser att pensionskassan med stöd av denna lag har uppburit försäkringspremie i strid med lag eller avtal eller att debiteringen av premie som den har fastställt strider mot lag eller avtal, får anföra skriftliga grundbesvär hos pensionsnämnden inom två år räknat från ingången av året efter det då fordran fastställdes eller debiterades eller då den förföll till betalning. Om besvär anförs på grund av utmätning, gäller dessutom vad som stadgas om grundbesvär i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg.

Den som inte nöjer sig med pensionsnämndens beslut i ett ärende som nämns i 1 mom. får söka ändring i det hos försäkringsdomstolen genom skriftliga besvär inom den tid som stadgas i 59 § 1 mom.

Har ett beslut i ärende som nämns i 59 § 1 mom. grundat sig på oriktig eller bristfällig utredning eller står det uppenbart i strid med lag, kan försäkringsdomstolen efter den i momentet angivna tidens utgång på framställning av pensionskassan eller på ansökan av den som ärendet angår, efter att ha hört vederbörande, undanröja beslutet och bestämma att ärendet skall handläggas på nytt. Efter att ha gjort en sådan framställning kan pensionskassan, till dess försäkringsdomstolen har avgjort ärendet, interimistiskt inställa utbetalningen av pension eller utbetala den till det belopp som föreslås i framställningen.

Är det fråga om beviljande av en förvägrad förmån eller ökande av en redan beviljad förmån, kan pensionskassan utan hinder av tidigare beslut behandla ärendet på nytt.

Pensionskassans slutliga beslut om pension skall, om inte annat stadgas, verkställas på samma sätt som en lagakraftvunnen dom i tvistemål.