1251/1990

Förskottsåterbäring, som med stöd av 108 § beskattningslagen skall betalas till en skattskyldig utges höjd med 7,5 procent.

Det belopp som en skattskyldig skall betala enligt 109 § beskattningslagen uppbärs höjt med 7,5 procent, dock endast till den del det överstiger 3 000 mark.

De dröjsmålspåföljder som avses i lagen om dröjsmålsränta och restavgift på skatt (145/76) gäller inte sådan höjning som ingår i det belopp som avses i 1 mom. och som skall betalas vid uppbörd.

I de fall som avses i 107 § beskattningslagen höjs återbäringen av förskottet och förskottskompletteringen eller den slutliga skatt som betalas vid uppbörd, innan förskotten används till avkortning av den andra makens skatter och premier.

I de fall som avses i 113 och 114 §§ beskattningslagen betalas den skatt som återbärs höjd med 7,5 procent. Höjningen betalas inte vid återbäring av efterskatt, skatt som har debiterats genom skatte- eller debiteringsrättelser eller skatt som har debiterats med stöd av en besvärsmyndighets beslut. På den höjning som ingår i återbäringen betalas en ränta om vilken stadgas med stöd av lagen om skatteuppbörd. Höjning som avses i 2 § återbärs inte.

Om en förskottskomplettering som avses i 2 § 2 mom. lagen om förskottsuppbörd återbärs enligt 55 § 4 och 5 mom. i nämnda lag, betalas ingen höjning.

Om höjningen gäller dessutom vad någon annan lag stadgar om förskotts- eller skatteåterbäring eller om det belopp som skall betalas vid uppbörd. På höjningen tillämpas vad som stadgas om uppbörd, indrivning, återbäring och redovisning av skatt i lagen om skatteuppbörd (611/78) och i beskattningslagen eller vad som stadgas eller bestäms med stöd av dem.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Lagen tillämpas första gången på skatter som återbärs och betalas genom uppbörd på grundval av beskattningen för 1991 och på betald förskottskomplettering för 1990.