1116/1990

Med mentalvårdsarbete avses främjande av individens psykiska välbefinnande och hans handlingsförmåga och personlighetsutveckling samt förebyggande, botande och lindrande av mentalsjukdomar och andra mentala störningar.

Mentalvårdsarbetet omfattar social- och hälsovårdstjänster för personer som på medicinska grunder har konstaterats lida av mentalsjukdomar eller andra mentala störningar (mentalvårdstjänster).

Till mentalvårdsarbetet hör också åtgärder för att utveckla befolkningens levnadsförhållanden så att dessa förebygger uppkomsten av mentala störningar, främjar mentalvårdsarbetet och gör det lättare att tillhandahålla mentalvårdstjänster.

Den allmänna planeringen och ledningen av samt tillsynen över mentalvårdsarbetet skall, om inte något annat stadgas genom lag, under social- och hälsovårdsministeriets uppsikt skötas av medicinalstyrelsen i fråga om verksamhet som avses i folkhälsolagen (66/72) och lagen om specialiserad sjukvård (1062/89) samt av socialstyrelsen i fråga om verksamhet som avses i socialvårdslagen (710/82).

I länet skall planeringen och ledningen av samt tillsynen över mentalvårdsarbetet skötas av länsstyrelsen.

Kommunen skall inom sitt område sköta om att de mentalvårdstjänster som avses i denna lag tillhandahålls som en del av folkhälsoarbetet så som folkhälsolagen stadgar och som en del av socialvården så som socialvårdslagen stadgar.

De kommunalförbund för sjukvårdsdistrikt som avses i lagen om specialiserad sjukvård skall, på det sätt som stadgas i den nämnda lagen och i denna lag, inom sitt område sköta de mentalvårdstjänster som tillhandahålls i form av specialiserad sjukvård.

På kommunernas verksamhet enligt denna lag tillämpas lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (677/82), om inte något annat stadgas genom lag.

Kommunerna och kommunalförbunden skall se till att sådana mentalvårdstjänster tillhandahålls som till innehåll och omfattning motsvarar behovet i kommunen eller på kommunalförbundets område.

Mentalvårdstjänsterna skall i första hand ordnas i form av öppen vård och så att människor uppmuntras att själva söka vård och att klara sig på egen hand.

Tillhandahållandet av mentalvårdstjänster förutsätter ett fungerande arbetshandledningssystem.

Kommunalförbunden för sjukvårdsdistrikten och hälsovårdscentralerna inom dem skall tillsammans med den kommunala socialvården och de kommunalförbund som tillhandahåller specialomsorger organisera mentalvårdstjänsterna så att de bildar en funktionell helhet.

För dem som lider av mentalsjukdomar eller andra mentala störningar skall, vid sidan av tillräcklig vård och service, i samarbete med socialväsendet i respektive kommun ordnas möjligheter till stöd- och serviceboende i samband med den medicinska eller sociala rehabilitering som de behöver, enligt vad som stadgas särskilt.

På statliga sinnessjukhus utförs sådana sinnesundersökningar som avses i 15 §, och på dem kan på framställning av ett sjukhus i sjukvårdsdistriktet intas mentalsjuka och andra som lider av mentala störningar, om det är särskilt farligt eller svårt att vårda dem.

På ett statligt sinnessjukhus kan på framställning av ett sjukhus i sjukvårdsdistriktet intas också andra än i 1 mom. nämnda mentalsjuka eller andra som lider av mentala störningar, om det inte från vårdsynpunkt är ändamålsenligt att vårda dem på ett sjukhus i sjukvårdsdistriktet.

Beslut som gäller intagning på ett statligt sinnessjukhus fattas av medicinalstyrelsen. Då en åtalad har intagits för vård på ett statligt sinnessjukhus, beslutar medicinalstyrelsen om avslutande av vården och utskrivning från sjukhuset så som 17 § stadgar. I annat fall fattas beslutet om avslutande av vården och utskrivning från sjukhuset av överläkaren för det statliga sinnessjukhuset enligt medicinalstyrelsens föreskrifter.

Om statliga sinnessjukhus stadgas i lagen om statens sinnessjukhus (1292/87).

Denna lag gäller i tillämpliga delar den vård som ges på de statliga sinnessjukhusen, sinnessjukhusen för fångar och de psykiatriska enheterna inom fångvårdsväsendet.

I fråga om privata mentalvårdstjänster gäller utöver lagen om privat hälso- och sjukvård (152/90) vad som stadgas i denna lag.

Beslut om psykiatrisk sjukhusvård oberoende av patientens vilja kan meddelas endast om

En minderårig kan oberoende av sin vilja meddelas beslut om psykiatrisk sjukhusvård även om han på grund av allvarliga mentala störningar har ett sådant behov av vård att hans sjukdom väsentligt skulle förvärras eller hans eller andras hälsa eller säkerhet allvarligt skulle äventyras, om han inte får vård och inga andra mentalvårdstjänster är lämpliga. En minderårig som vårdas med stöd av detta moment får endast hållas på avdelningar som är avsedda för minderåriga.

För utredning av om det finns förutsättningar för beslut om vård oberoende av patientens vilja kan denne tas in på sjukhus för observation.

För remiss till observation skall en läkare undersöka patienten och, om han anser det nödvändigt att beslut om vård fattas, skriva ett läkarutlåtande (observationsremiss) . Observationsremissen skall innehålla ett motiverat ställningstagande till om det sannolikt finns förutsättningar för beslut om vård.

Patienten kan tas in för observation på basis av en observationsremiss som skall bygga på en undersökning av patienten högst tre dagar tidigare. Ett villkor för intagning för observation är att det sannolikt finns förutsättningar för beslut om vård.

Senast den fjärde dagen efter intagningen för observation skall den för observationen ansvarige läkaren ge ett skriftligt observationsutlåtande om den som har tagits in. Är den ansvarige läkaren jävig eller har han förhinder, skall någon annan läkare på sjukhuset ge utlåtandet. Observationsutlåtandet skall innehålla ett motiverat ställningstagande till om det finns förutsättningar för beslut om vård oberoende av patientens vilja.

Om det under observationstiden framgår att det inte finns förutsättningar för att bestämma att den som intagits för observation skall tas in för vård, skall observationen genast avbrytas och den intagne skrivas ut från sjukhuset, ifall han så önskar.

Innan beslut om vård fattas skall det klarläggas vad den som har tagits in för observation själv anser. Om han är minderårig, skall hans föräldrar och vårdnadshavare samt den som omedelbart före intagningen för observation haft hand om den minderåriges vård och uppfostran om möjligt beredas tillfälle att bli hörda antingen muntligen eller skriftligen.

Beslut om att den som har varit intagen för observation skall tas in för vård oberoende av sin vilja fattas av den överläkare som ansvarar för den psykiatriska vården vid sjukhuset eller, om denne är jävig eller har förhinder, av någon annan specialist i första hand i psykiatri som har förordnats att sköta uppgiften. Beslutet, som skall vara skriftligt och bygga på observationsremissen, observationsutlåtandet och sjukjournalen, skall fattas senast den fjärde dagen efter intagningen för observation. Beslutet skall innehålla ett motiverat ställningstagande till om det finns förutsättningar för vård oberoende av patientens vilja. Det skall utan dröjsmål delges patienten.

Om den som vårdbeslutet gäller är minderårig, skall beslutet genast underställas länsrätten.

Med stöd av ett beslut som avses i 11 § får den som vårdbeslutet gäller hållas kvar oberoende av sin vilja högst tre månader. Om det före utgången av denna tid förefaller uppenbart att det är nödvändigt att vården fortgår även därefter men samförstånd om detta inte uppnås med patienten, måste ett nytt observationsutlåtande ges för klarläggande av om det fortfarande finns förutsättningar för beslut om vård oberoende av patientens vilja. Frågan om vården skall fortsätta eller avslutas skall innan vården pågått i tre månader avgöras genom ett skriftligt beslut av den läkare som avses i 11 §. Ett beslut om fortsatt vård skall utan dröjsmål delges patienten och genast underställas länsrätten.

Med stöd av ett beslut om fortsatt vård får patienten oberoende av sin vilja hållas intagen för vård i högst sex månader. Därefter skall det på nytt enligt 9 och 10 §§ undersökas om det finns förutsättningar för beslut om vård oberoende av patientens vilja.

Om den som av egen vilja har tagits in för vård på ett sjukhus vill bli utskriven, men den läkare som skall besluta om avslutandet av vården anser att det finns förutsättningar för att bestämma att patienten skall vårdas oberoende av sin vilja, kan denne ställas under observation.

Beslut om vård oberoende av patientens vilja skall på basis av observationsutlåtandet fattas av den läkare som avses i 11 § senast den fjärde dagen efter att patienten meddelat att han vill bli utskriven.

Om den som vårdbeslutet gäller är minderårig, skall beslutet genast underställas länsrätten.

Om det vid vården av den som ett vårdbeslut gäller visar sig att det inte finns förutsättningar för vård oberoende av patientens vilja, skall vården genast avslutas och patienten skrivas ut från sjukhuset, om han så önskar.

Om en domstol med stöd av 17 kap. 45 § rättegångsbalken bestämmer om undersökning av sinnestillståndet hos en åtalad, får denne utan hinder av 2 kap. i denna lag oberoende av sin vilja tas in på sjukhus och hållas där för sinnesundersökning .

När domstolen har beslutat om sinnesundersökning av en åtalad skall den utan dröjsmål sända handlingarna till medicinalstyrelsen. Denna bestämmer var undersökningen skall utföras och, om den utförs någon annanstans än på ett sjukhus, vem som skall utföra den.

Sinnesundersökningen skall utföras och utlåtandet om den åtalades sinnestillstånd tillställas medicinalstyrelsen senast två månader efter att undersökningen inleddes. Medicinalstyrelsen kan av grundad anledning förlänga undersökningstiden med högst två månader.

På basis av utlåtandet ger medicinalstyrelsen ett eget utlåtande till domstolen om den åtalades sinnestillstånd.

Om det när sinnesundersökningen har utförts finns förutsättningar för att bestämma att den åtalade skall tas in för vård oberoende av sin vilja, skall medicinalstyrelsen oberoende av den åtalades vilja bestämma att han skall tas in för vård.

Med stöd av medicinalstyrelsens beslut får den som beslutet gäller oberoende av sin vilja kvarhållas för vård högst sex månader. Om det före utgången av denna tid förefaller uppenbart att det är nödvändigt att vården fortgår även därefter, men samförstånd om detta inte uppnås med patienten, skall om patienten ges ett observationsutlåtande för klarläggande av om det fortfarande finns förutsättningar för beslut om vård oberoende av patientens vilja. Frågan om vården skall fortsätta eller avslutas skall innan vården har varat sex månader avgöras genom ett skriftligt beslut av den läkare som avses i 11 §. Beslutet skall genast underställas medicinalstyrelsen.

Med stöd av ett beslut om fortsatt vård får patienten oberoende av sin vilja hållas intagen för vård högst sex månader. Därefter skall det på nytt undersökas om det finns förutsättningar för beslut om vård oberoende av patientens vilja. Beslut om förlängning eller avslutande av vården fattas av medicinalstyrelsen.

Om avslutande av vården gäller 14 §.

Är det på basis av sinnesundersökningen uppenbart att det inte finns förutsättningar för beslut om vård oberoende av den åtalades vilja, får han med medicinalstyrelsens samtycke redan innan medicinalstyrelsens utlåtande har getts skrivas ut från sjukhuset, om han så önskar.

Om medicinalstyrelsen i det utlåtande som avses i 16 § 3 mom. konstaterar att det inte finns förutsättningar för att bestämma att en åtalad skall tas in för vård oberoende av sin vilja, skall den åtalade utan dröjsmål skrivas ut från sjukhuset, ifall han så önskar.

Om medicinalstyrelsen i ett fall som avses i 18 § 2 mom. konstaterar att de förutsättningar för specialomsorger mot vederbörandes egen vilja som nämns i 32 § 1 mom. lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/77) kan föreligga, skall medicinalstyrelsen hänskjuta saken till socialstyrelsen. Dennas beslut motsvarar härvid ett sådant beslut av ledargruppen för specialomsorger som avses i 33 § 3 mom. lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda. Beslutet skall dock inte underställas länsrätten.

Anser socialstyrelsen på framställning av ledargruppen för specialomsorger att de förutsättningar för specialomsorger mot vederbörandes egen vilja som nämns i 32 § 1 mom. lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda inte längre föreligger, skall specialomsorgerna genast avslutas och patienten, om han så önskar, utskrivas från den verksamhetsenhet som meddelar specialomsorger.

Om en i 17 eller 18 § nämnd person som skall skrivas ut från ett sjukhus eller en i 19 § nämnd person som skall skrivas ut från en verksamhetsenhet som meddelar specialomsorger är häktad eller avtjänar fängelsestraff, skall den anstalt dit han skall återsändas eller där han skall avtjäna fängelsestraffet på förhand underrättas om när utskrivningen sker.

Om en domstol på grund av en åtalads sinnestillstånd inte dömer ut straff, kan den hänskjuta frågan om hans behov av psykiatrisk sjukvård till medicinalstyrelsen. Domstolen kan samtidigt bestämma att han skall hållas i fängelse tills medicinalstyrelsen har meddelat sitt beslut.

Är det för att klarlägga behovet av psykiatrisk sjukvård för någon som inte dömts till straff nödvändigt, kan medicinalstyrelsen bestämma att han för högst 30 dagar skall tas in på sjukhus för undersökning.

Om medicinalstyrelsen konstaterar att det finns förutsättningar för att bestämma att en person som på grund av sitt sinnestillstånd inte dömts till straff skall tas in för vård oberoende av sin vilja, skall medicinalstyrelsen bestämma att han skall tas in för vård oberoende av sin vilja. Om kvarhållande i vård och fortsatt vård gäller 17 §.

Konstaterar medicinalstyrelsen att det inte finns förutsättningar för att bestämma att en person som på grund av sitt sinnestillstånd inte dömts till straff skall tas in för vård oberoende av sin vilja, skall denne utan dröjsmål skrivas ut från sjukhuset, om han så önskar, eller friges från fängelset.

Om medicinalstyrelsen i ett fall som avses i 2 mom. konstaterar att de förutsättningar för specialomsorger mot vederbörandes egen vilja som nämns i 32 § 1 mom. lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda kan föreligga, skall medicinalstyrelsen hänskjuta saken till socialstyrelsen. Om socialstyrelsens beslut och om avslutande av specialomsorgerna gäller 19 § i denna lag.

I fråga om jäv för läkare som skriver en observationsremiss eller ger ett observationsutlåtande och för läkare som beslutar om intagning för vård tillämpas 10 och 11 §§ lagen om förvaltningsförfarande (598/82). Den läkare som har utfärdat observationsremissen får inte ge observationsutlåtande. Den läkare som har utfärdat observationsremissen eller givit observationsutlåtandet får inte besluta om intagning för vård.

Ett beslut av en sjukhusläkare om att någon oberoende av sin vilja skall tas in för vård eller att vården skall förlängas får överklagas genom besvär hos länsrätten inom 14 dagar från delfåendet. Ett beslut som en sjukhusläkare har fattat i ett fall som avses i 17 § 2 mom. och som gäller förlängning av vården oberoende av patientens vilja överklagas dock genom besvär hos medicinalstyrelsen inom 14 dagar från delfåendet. Om sökande av ändring gäller i övrigt lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50).

Medicinalstyrelsens beslut om att någon oberoende av sin vilja skall tas in för vård eller om fortsatt vård eller i ett fall som avses i 21 § om att någon skall tas in på sjukhus för undersökning samt socialstyrelsens beslut som gäller meddelande av specialomsorger oberoende av patientens vilja, liksom även länsrättens och medicinalstyrelsens beslut i ärenden som avses i 1 mom. får överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen enligt lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden.

Besvär över beslut som avses i 1 mom. får även, riktade till besvärsmyndigheten, inom besvärstiden inlämnas till den överläkare vid sjukhuset som svarar för den psykiatriska vården eller till någon annan som utsetts till uppgiften. Ett intyg över att besvärsskriften har tagits emot skall utfärdas, och på besvärsskriften skall antecknas vem som har lämnat in den och när det har skett. Överläkaren skall utan dröjsmål tillställa besvärsmyndigheten besvärsskriften, de handlingar som ligger till grund för det överklagade beslutet och sitt utlåtande med anledning av besvären.

I ett beslut enligt 1-3 mom. om att en minderårig skall tas in för vård får ändring sökas av den minderårige själv, om han har fyllt 12 år, av hans föräldrar och vårdnadshavare samt av den som omedelbart före beslutet om vård haft hand om den minderåriges vård och uppfostran.

Ett beslut om vård eller fortsatt vård oberoende av patientens vilja skall verkställas omedelbart, även om beslutet skall underställas eller om ändring har sökts.

När ett beslut har underställts eller överklagats kan underställnings- eller besvärsmyndigheten bestämma att beslutet inte får verkställas eller att verkställigheten skall avbrytas.

Underställnings- och besvärsärenden som gäller vård oberoende av patientens vilja samt ärenden som gäller sinnesundersökningar skall behandlas i brådskande ordning.

Om den som skall tas in för vård oberoende av sin vilja meddelar att han vill ha ett biträde och han på grund av sin sjukdom inte själv kan skaffa ett sådant, eller om länsrätten annars anser att biträde behövs, får den utse ett biträde för honom.

Angående fri rättegång i ärenden som behandlas i länsrätten och som gäller beslut om intagning för vård stadgas i lagen om fri rättegång (87/73).

Om länsstyrelsen utser ett biträde fastän den som vårdbeslutet gäller inte har meddelat att han önskar ett sådant, gäller om förordnandet av biträdet i tillämpliga delar och om arvode och ersättning till biträdet vad som stadgas i lagen om fri rättegång, oberoende av om den som vårdbeslutet gäller har beviljats eller beviljas fri rättegång eller inte.

När någon har tagits in för observation eller vård får hans självbestämmanderätt begränsas och tvångsåtgärder riktas mot honom endast i den mån vården eller hans egen eller någon annans säkerhet oundgängligen kräver det.

En överläkare eller annan ansvarig läkare vid sjukhuset har rätt att granska eller låta granska samt stoppa brev och andra försändelser till den som intagits för observation eller vård, om ordningen eller säkerheten oundgängligen kräver det eller om det finns grundad anledning att misstänka att försändelsen innehåller rusmedel eller narkotika.

Försändelser som de myndigheter som övervakar sjukhusets verksamhet, rättskipningsmyndigheterna och patientens rättsbiträde har skickat till en patient som är intagen för observation eller vård skall utan dröjsmål tillställas patienten ogranskade.

Om det finns skäl att misstänka att det finns förutsättningar för att bestämma att någon som bor eller vistas inom hälsovårdscentralens verksamhetsområde skall tas in för vård oberoende av sin vilja, skall den ansvarige läkaren vid hälsovårdscentralen eller någon annan läkare som han har förordnat till uppgiften vid behov skriva en observationsremiss och förpassa patienten till ett sjukhus.

När polisen påträffar eller har fått vetskap om en person som sannolikt kan tas in för vård oberoende av sin vilja skall polisen underrätta hälsovårdscentralen om saken. I synnerligen brådskande fall är polisen skyldig att genast föra personen i fråga till hälsovårdscentralen för undersökning.

Om en läkare vid en hälsovårdscentral eller ett sjukvårdsdistrikt anser att det när en person som avses i 8 § skall föras till hälsovårdscentralen, ett sjukhus eller någon annan sjukvårdsenhet behövs en ledsagare utöver en ledsagare med hälsovårdsutbildning, på grund av att den som skall föras är våldsam eller av någon annan sådan orsak, är polisen skyldig att bistå vid transporten.

Lämnar den som har tagits in för observation eller meddelats vårdbeslut sjukhuset utan tillstånd, är polisen skyldig att ge handräckning för att återföra honom.

Om någon som kan tas in på sjukhus för sinnesundersökning inte på utsatt dag infinner sig för undersökning, är polisen skyldig att ge handräckning för att föra honom till sjukhuset.

Kommunala sjukhus och sjukvårdsenheter skall i första hand utföra sinnesundersökning av personer som har sin hemort enligt lagen om befolkningsböcker (141/69) i den kommun som är huvudman för sjukhuset samt av finska medborgare som vistas i kommunen men som inte enligt lagen om befolkningsböcker har hemort i Finland.

Kostnaderna för sinnesundersökningarna betalas av statens medel.

När någon som inte är häktad eller avtjänar fängelsestraff har varit intagen på sjukhus för sinnesundersökning och skrivs ut från sjukhuset i ett fall som avses i 18 §, skall sjukhuset om den undersökte så önskar ordna eller bekosta hemresan till hans hemort enligt lagen om befolkningsböcker.

Vad som sägs i 1 mom. skall i de fall som avses i 19 § tillämpas på anstalter för specialomsorger.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

Medicinalstyrelsen meddelar vid behov närmare föreskrifter och anvisningar om hur vård oberoende av patientens vilja skall ordnas.

Formulär för blanketter för de utlåtanden och beslut som avses i denna lag fastställs vid behov av medicinalstyrelsen.