Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

1021/1990

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Skattestyrelsens beslut om grunderna för och beloppen av resekostnadsersättningar som skall betraktas såsom skattefria vid beskattningen för år 1990

Typ av författning
Beslut
Meddelats
Uppdaterad författning
1021/1990

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

Skattestyrelsen har med stöd av 50 § 1 mom., 51 § 2 mom. lagen den 29 december 1988 om skatt på inkomst och förmögenhet (1240/88), det förstnämnda av dessa lagrum sådant det lyder i lagen den 23 februari 1990 (195/90), och med stöd av 5 § lagen den 16 december 1977 om undantag från skattelagstiftningen, föranledda av verksamheten inom Kostamus-området (943/77), sådan den lyder i lagen den 22 december 1978 (1036/78), förordnat om grunderna för och beloppen av de resekostnadsersättningar, som skall betraktas som skattefria vid beskattningen för år 1990 på följande sätt:

1 §

Såsom resekostnader anses de utgifter skattskyldig haft för arbetsresa i Finland eller utomlands.

2 §

Med arbetsresa avses resa, som skattskyldig för utförande av till arbetet hörande uppgifter tillfälligt företar till särskild plats för arbetets utförande utanför den egentliga arbetsplatsen. Har skattskyldig på grund av arbetets art ingen egentlig arbetsplats, anses såsom arbetsresa resa, som skattskyldig tillfälligt företar i arbetet från sin bostad till särskild plats för arbetets utförande.

Såsom arbetsresa anses inte skattskyldigs resa mellan bostad och den egentliga arbetsplatsen, ej heller veckosluts- eller andra motsvarande resor mellan bostad och den egentliga arbetsplatsen som gjorts under arbetskommendering.

Inom områden, där särskild plats för arbetets utförande, till följd av arbetets för området kännetecknande kortvarighet, ofta växlar, anses daglig resa mellan bostad och särskild plats för arbetets utförande utgöra resa, som endast berättigar till resekostnadsersättning avsedd i 5, 6 och 7 §. Skattskyldig är likväl berättigad till måltidsersättning som avses i 12 §, om resa inom ovannämnda områden har företagits på arbetsgivares order och den skattskyldige inte har möjlighet att utnyttja av arbetsgivaren anordnad arbetsplatsmåltid på särskild plats för arbetets utförande eller i dess omedelbara närhet.

3 §

Med egentlig arbetsplats avses plats, där den skattskyldige arbetar stadigvarande. Har skattskyldig på grund av arbetets rörlighet ingen sådan plats där han stadigvarande arbetar, anses såsom egentlig arbetsplats den plats, där han avhämtar arbetsorder, förvarar arbetsplagg, redskap och material, vilka han använder i arbetet, eller annan i fråga om arbetets utförande motsvarande plats.

4 §

Med resedygn avses en tidsperiod om högst 24 timmar, som börjar då den skattskyldige beger sig på arbetsresa från sin arbetsplats eller sin bostad. Resedygnet slutar då den skattskyldige från sin arbetsresa återvänder till sin arbetsplats eller sin bostad.

5 §

Med färdkostnadsersättning för arbetsresa avses ersättning för rese-, plats- och sovplatsbiljetter samt andra med dem jämförliga till det egentliga resandet hörande oundgängliga kostnader.

Såsom färdkostnadsersättning anses även ersättning för transporterande av arbetsredskap och andra sådana föremål, som skattskyldig måste föra med sig.

6 §

Maximibeloppen för färdkostnadsersättningar för arbetsresa är:

färdsätt

ersättningens maximibelopp

tåg, båt eller flygplan

den erlagda avgiften dock högst för plats i I klass

spårvagn, buss eller annat fordon i linjetrafik

den erlagda avgiften för en plats

taxibil

den avgift den skattskyldige visar att han erlagt

taximotorbåt

skälig avgift, som den skattskyldige visar att han erlagt

annat sätt

33 penni per kilometer eller högre skälig avgift, som den skattskyldige visar att han erlagt

7 §

Maximibeloppen för färdkostnadsersättningar för arbetsresa, som den skattskyldige företagit med fordon, som han äger eller innehar är:

fordon

ersättningens maximibelopp

bil

128 penni per kilometer då arbetsresan företagits under tiden 1.1.-28.2.1990 och 130 penni per kilometer då arbetsresan företagits under tiden 1.3.-31.12.1990. Dessa belopp höjs med

- 14 penni per kilometer för transport av släpvagn kopplad till bilen

- 30 penni per kilometer, när arbetets utförande förutsätter transporterande av en till bilen kopplad husvagn

- 75 penni per kilometer, när arbetets utförande förutsätter transporterande av en till bilen kopplad raststuga

- 4 penni per kilometer för transport i bilen av sådana maskiner eller andra föremål, vilka väger över 80 kilo eller är skrymmande

- 4 penni per kilometer, om skattskyldig till följd av åligganden i arbetet transporterar hund i bilen

- 15 penni per kilometer, när arbetets utförande förutsätter bilfärder längs skogsbilvägar eller på för annan trafik avstängd vägbyggnadsarbetsplats, för ifrågavarande kilometers del

motorbåt

160 penni per kilometer

snöskoter

104 penni per kilometer

motorcykel

85 penni per kilometer

moped

61 penni per kilometer

annat fordon

33 penni per kilometer

Om i fordon som skattskyldig äger eller innehar även reser andra personer, vilkas befordran åligger arbetsgivaren, höjs de i 1 mom. avsedda ersättningarnas maximibelopp med 4 penni per kilometer för varje medföljande person.

Om skattskyldig, som har en i skattestyrelsens beslut om beräkningsgrunder för naturaförmåner avsedd bilförmån, använder sådan bil för arbetsresa och betalar själv bränslekostnaderna som förorsakas av resan, är maximibeloppet av bränslekostnaderna som skall ersättas honom:

bilmotorns cylindervolym

ersättningens maximibelopp

högst 1300 cm 3

33 penni/kilometer

högst 1600 cm 3

37 penni/kilometer

högst 2000 cm 3

41 penni/kilometer

över 2000 cm 3

49 penni/kilometer

8 §

Med dagtraktamente avses måttlig ersättning för de måltids- och andra levnadskostnadsökningar, som arbetsresan förorsakar den skattskyldige. Till dagtraktamente räknas inte ersättning för resande eller logi.

9 §

Erläggandet av dagtraktamente förutsätter, att den särskilda platsen för arbetets utförande ligger på längre än 15 kilometers avstånd antingen från den skattskyldiges egentliga arbetsplats eller bostad, beroende på, från vilketdera ställe resan företagits. Den särskilda platsen för arbetets utförande skall dessutom ligga upp på längre än 5 kilometers avstånd både från den egentliga arbetsplatsen och bostaden.

10 §

Beroende på arbetsresans varaktighet är maximibeloppen för dagtraktamenten för arbetsresor som företagits under tiden 1.1.1990-28.2.1990 följande:

arbetsresans varaktighet

dagtraktamentets maximibelopp

över 6 timmar (partiellt dagtraktamente)

62,-

över 10 timmar (heldagtraktamente)

100,-

då resetiden överstiger det sista fulla resedygnet

- med minst 2 timmar

62,-

- med mer än 6 timmar

100,-

Beroende på arbetsresans varaktighet är maximibeloppen för dagtraktamenten för arbetsresor som företagits under tiden 1.3.1990-31.12.1990 följande:

arbetsresans varaktighet

dagtraktamentets maximibelopp

över 6 timmar (partiellt dagtraktamente)

65,-

över 10 timmar (heldagtraktamente)

145,-

då resetiden överstiger det sista fulla resedygnet

- med minst 2 timmar

65,-

- med mer än 6 timmar

145,-

Erhåller den skattskyldige under något resedygn fri eller i biljettpriset ingående kost, är maximibeloppet för dagtraktamente hälften av beloppen enligt 1 mom. Med fri kost avses i fråga om heldagtraktamente två och i fråga om partiellt dagtraktamente en fri måltid.

11 §

Maximibeloppen för dagtraktamente för arbetsresa utomlands är följande:

land eller område

dagtraktamentets maximibelopp

Afganistan

250,-

Albanien

130,-

Algeriet

350,-

Amerikas Förenta Stater

265,-

Andorra

190,-

Angola

300,-

Arabemiraternas förbund

300,-

Arabrepubliken Jemen

200,-

Argentina

170,-

Australien

280,-

Bahamas

290,-

Bahrain

215,-

Bangladesh

140,-

Barbados

240,-

Belgien

300,-

Belize

190,-

Benin

165,-

Bermuda

260,-

Bolivien

140,-

Brasilien

160,-

Brunei

250,-

Bulgarien

230,-

Burkina Faso

170,-

Burma

125,-

Burundi

170,-

Central-afrikanska republiken

260,-

Chile

160,-

Colombia

140,-

Cypern

170,-

Danmark

270,-

Demokratiska folkrepubliken Korea

180,-

Djibouti

230,-

Dominica

190,-

Dominikanska republiken

225,-

Ecuador

135,-

Elfenbenskusten

230,-

El Salvador

180,-

Etiopien

160,-

Fidži

180,-

Filippinerna

215,-

Folkdemokratiska republiken Jemen

220,-

Frankrike

300,-

Förbundsrepubliken Tyskland

240,-

Gabon

290,-

Gambia

135,-

Ghana

190,-

Grekland

165,-

Grenada

230,-

Grönland

250,-

Guadeloupe

240,-

Guatemala

190,-

Guinea

290,-

Guinea-Bissau

140,-

Guyana

200,-

Haiti

210,-

Honduras

195,-

Hongkong

220,-

Indien

140,-

Indonesien

200,-

Irak

400,-

Iran

470,-

Irland

240,-

Island

350,-

Israel

240,-

Italien

300,-

Jamaica

240,-

Japan

460,-

Jordanien

260,-

Jugoslavien

160,-

Kamerun

210,-

Kanada

210,-

Kanarieöarna

220,-

Kap Verde

140,-

Kina

215,-

Komorerna

180,-

Kongo

330,-

Koreanska republiken

385,-

Kuba

190,-

Kuwait

230,-

Laos

125,-

Lesotho

125,-

Libanon

180,-

Liberia

280,-

Libyen

250,-

Liechtenstein

230,-

Luxemburg

300,-

Macao

160,-

Madagascar

140,-

Malawi

125,-

Malaysia

170,-

Maldiverna

125,-

Mali

200,-

Malta

200,-

Marocko

210,-

Martinique

240,-

Mauretanien

170,-

Mauritius

170,-

Mexico

170,-

Monaco

300,-

Mo¸ambique

140,-

Nederländerna

280,-

Nederländska Antillerna

200,-

Nepal

140,-

Nicaragua

190,-

Niger

215,-

Norge

290,-

Nya Zeeland

240,-

Oman

220,-

Pakistan

140,-

Panama

210,-

Papua Nya Guinea

190,-

Paraguay

180,-

Peru

190,-

Polen

130,-

Portugal

190,-

Qatar

200,-

Ruanda

170,-

Rumänien

220,-

Samoa

140,-

Sao Tome och Principe

135,-

Saudi-Arabien

280,-

Schweiz

290,-

Senegal

205,-

Seychellerna

210,-

Sierra Leone

140,-

Singapore

190,-

Somalia

130,-

Sovjetunionen

200,-

Spanien

275,-

Sri Lanka

135,-

St. Lucia

240,-

Storbritannien

265,-

Sudan

200,-

Surinam

270,-

Swaziland

140,-

Sverige

270,-

Syd-Afrikanska republiken

165,-

Syrien

210,-

Taiwan

190,-

Thailand

190,-

Tjeckoslovakien

170,-

Togo

180,-

Tonga

135,-

Trinidad och Tobago

220,-

Tunisien

170,-

Turkiet

170,-

Tyska demokratiska republiken

240,-

Uganda

250,-

Ungern

170,-

Venezuela

125,-

Zaire

290,-

Zambia

160,-

Zimbabwe

155,-

Österrike

270,-

Land, som inte nämnts särskilt

150,-

Dagtraktamente räknas enligt resedygn. Resedygnet är 24 timmar räknat från arbetsresans början eller från det föregående resedygnets slut.

Maximibeloppet för dagtraktamente fastställs enligt det land eller område där resedygnet utomlands slutar. Slutar resedygnet ombord på fartyg eller flygplan, fastställs dagtraktamentet enligt det land eller område, varifrån fartyget eller flygplanet senast avgått eller i fråga om avgång från Finland, där det först anländer.

Vid återresa till Finland har den skattskyldige rätt till hälften av det utlandsdagtraktamente som betalats för det senaste resedygnet, om den till arbetsresan använda tiden överskrider med mer än två timmar det sista fulla resedygnet som utgått på sista utländska territorium eller ombord på fartyg eller flygplan som avgått därifrån. Överskrider den till arbetsresan använda tiden med mer än tio timmar det sista fulla resedygnet som utgått på sista utländska territorium eller ombord på fartyg eller flygplan som avgått därifrån, har den skattskyldige rätt till det utlandsdagtraktamente som betalats för det senaste resedygnet. Maximibeloppet för dagtraktamente vilket betalas för resedygn eller del därav, som börjat efter ankomsten till hemlandet, fastställs enligt 10 §.

Den skattskyldige är berättigad till dagtraktamente som fastställts för vederbörande land, om utlands arbetsresa varat minst 10 timmar. Ifall den totala tid, som använts till arbetsresan är under 10 timmar erläggs dagtraktamente i enlighet med stadgandena om resor i hemlandet och till motsvarande belopp.

Har den skattskyldige under något resedygn erhållit kostnadsfri eller i biljettpriset eller i hotellrummets grundpris ingående kost, utbetalas dagtraktamente nedsatt med 50 procent. Med fri kost avses i fråga om utrikesdagtraktamente två fria måltider.

Då arbetsresa företas utanför finskt territorium så, att arbetet för i Finland befintlig arbetsgivares räkning utförs under exceptionella förhållanden och den skattskyldige återvänder till finskt territorium till natten, och dagtraktamente inte erläggs för arbetsresan enligt 10 §, är maximibeloppet för ersättning som erläggs för arbetsresan med avvikelse från 1 mom. 94 mark.

Med avvikelse från vad i 1 mom. är bestämt, är maximibeloppet för dagtraktamente för arbetsresa till Kostamusbyggen 184 mark.

12 §

Erläggandet av måltidsersättning förutsätter att dagtraktamente inte erläggs för arbetsresan och att den skattskyldige inte till följd av arbetets art har möjlighet att under sin måltidsrast inta sin måltid på sitt vanliga måltidsställe. Måltidsersättningens maximibelopp är 34,75 mark då arbetsresan företagits under tiden 1.1.-28.2.1990 och 36,25 mark då arbetsresan företagits under tiden 1.3.-31.12.1990.

Måste den skattskyldige under arbetsresan inta måltider två gånger utanför sitt vanliga måltidsställe, och dagtraktamente inte erläggs för arbetsresan är måltidsersättningens maximibelopp 69,50 mark då arbetsresan företagits under tiden 1.1.-28.2.1990 och 72,50 mark då arbetsresan har företagits under tiden 1.3.-31.12.1990.

13 §

Maximibeloppet för logiersättning, som erläggs för arbetsresa utöver dagtraktamente, är det belopp, som av härbärgeringsrörelse utfärdat verifikat eller annan tillförlitlig utredning utvisar.

14 §

Erläggandet av nattresepenning förutsätter, att av till dagtraktamente berättigande resedygn minst 4 timmar infaller under tiden mellan kl. 21.00-07.00 och att arbetsgivaren inte ordnar kostnadsfritt logi för den skattskyldige och inte heller erlägger logiersättning eller ersättning för sovplats. Nattresepenningens maximibelopp är 25 mark.

15 §

Vad ovan bestämts om ersättning av resekostnader, tillämpas även på de i 51 § 1 mom. lagen om skatt på inkomst och förmögenhet avsedda ersättningar som betalas till skattskyldiga som får sjöarbetsinkomst och som stadgats såsom skattefria.

Helsingfors den 22 november 1990

Generaldirektör Jukka TammiÖverinspektör Merja Hartikka-Simula

Till början av sidan