Förordning om ändring av fordonsförordningen
- Typ av författning
- Förordning
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
På föredragning av trafikministern
ändrat genom förordning av den 28 oktober 1988 (912/88), 33 § a-c och e-punkten samt 33 a § 1 mom. b-punkten och 2 mom. sådana de lyder ändrade genom nämnda förordning av den 13 november 1987, 34 § sådan den lyder delvis ändrad genom förordning av den 19 december 1986 (1008/86), 42 § sådan den lyder delvis ändrad genom förordning av den 21 december 1984 (1029/84), 48 a § 2 mom. sådant det lyder i förordning av den 22 januari 1988 (59/88), 63 § 1 och 3 mom. sådana de lyder ändrade genom förordning av den 25 mars 1988 (261/88) samt 65 § 1 och 2 mom. sådana de lyder ändrade genom förordning av den 12 juni 1987 (547/87) och 2 mom. ytterligare genom förordning av den 18 november 1988 (972/88) och genom förordning av den 22 september 1989 (848/89), samt
upphävs i fordonsförordningen av den 26 mars 1982 ( 233/82 ) 9 § 3 mom. och 39 § 2 mom. sådant det lyder ändrat i förordning av den 13 november 1987 (850/87),
ändras rubriken i förordningens 1 kap., 1 § 2 mom., rubriken i 2 § och 3-5 mom., 3 § 2 mom., 21 § 2 och 4 mom., 33 § a-c och e-punkten, 33 a § 1 mom. b-punkten och 2 mom., 34 §, 39 § 1 mom., 42 §, 48 a § 2 mom., 63 § 1 mom. e-punkten, 3 mom. c-punkten och 4 mom. samt den inledande satsen i 65 § 1 och 2 mom., av dessa lagrum 3 § 2 mom. sådant det lyder
fogas till förordningen en ny mellanrubrik före 3 §, till förordningen nya 3 a-3 c §§ och före dessa paragrafer nya mellanrubriker, före förordningens 4-6 § en ny mellanrubrik, till 7 § ett nytt 3 mom. och före paragrafen en ny mellanrubrik, nya mellanrubriker före 8-10 §, till förordningen en ny 18 k § och före den en ny mellanrubrik, till förordningens 25 a §, sådan den lyder i förordning av den 27 november 1987 (874/87) och ändrad genom nämnda förordning av den 22 september 1989, ett nytt 1 a mom., varvid det nuvarande 1 a mom. blir 1 b mom., till 33 §, sådan den lyder ändrad genom nämnda förordning av den 13 november 1987, en ny f-punkt, varvid de nuvarande f-l punkterna blir punkterna g-m, till 33 a § 1 mom., sådan den lyder i nämnda förordning av den 13 november 1987, nya c- och d-punkter, varvid de nuvarande c- och d-punkterna blir e- och f-punkterna, till 33 a §, sådan den lyder i nämnda förordning av den 13 november 1987, ett nytt 3 mom., varvid de nuvarande 3-6 mom. blir 4-7 mom., till förordningen en ny 35 a §, till förordningens 43 § ett nytt 1 a mom. samt till 63 § 1 mom., sådant det lyder ändrat genom nämnda förordning av den 25 mars 1988, en ny f-punkt, varvid den nuvarande f-punkten blir g-punkten, och till 3 mom., sådant det lyder förändrat genom sistnämnda förordning, en ny d-punkt, varvid den nuvarande d-punkten blir e-punkten, som följer:
1 kap.Tillämpningsområde och definitioner
Tillämpningsområde
1 §
2. Förordningens stadganden tillämpas dock inte
på fordon som används endast på sådan arbetsplats eller sådant fabriks-, hamn-, lager-, tävlings- eller annat motsvarande område som är avskilt från allmän trafik,
på sådan för handikappad avsedd rullstol som är handdriven eller försedd med en motor, vars effekt är högst 1 kW och vars konstruktiva hastighet är högst 15 km/h, ej heller
på sådan sparkstötting, på sådant lekfordon eller motsvarande anordning, som inte är försett med motor.
Motordrivet fordon
2 §
3. Traktor är ett motordrivet fordon, som är konstruerat huvudsakligen för att driva arbetsredskap eller för att dra andra fordon. En trafiktraktor är en för transport av vara avsedd, med hydraulisk ledramstyrning försedd lastbärande traktor. En trafiktraktor är också en annan traktor, som används för transport av vara och som är försedd med släpvagn, vars verkliga totala vikt är större än 12 ton. Som en trafiktraktor anses dock ej traktor, som används för transport som avses i 17 a § (435/86) lagen om skatt på motorfordon. En traktors konstruktiva hastighet är högst 40 km/h, en trafiktraktors dock högst 50 km/h.
4. Motorredskap är
ett motordrivet fordon, vilket är konstruerat eller utrustat som arbetsmaskin och vars största konstruktiva hastighet är högst 40 km/h,
ett för väghållningsarbete konstruerat annat motordrivet fordon, än en bil, även om dess största konstruktiva hastighet överstiger 40 km/h, och
en för förflyttning av påhängsvagnar från hamn till fartyg avsedd terminaltruck, vars konstruktiva hastighet är högst 50 km/h, om den inte bör anses vara lastbil eller trafiktraktor.
5. Terrängfordon är ett för befordran av personer eller gods eller för dragning av andra fordon avsett, för färdsel på is, i snö eller på sankmark eller för färdsel med stöd av marken konstruerat motordrivet fordon, såsom motorsläde eller luftkuddefartyg. Som terrängfordon anses dock inte fordon, som är avsett att framföras även på väg.
Bil
3 §
2. Personbil är en huvudsakligen för personbefordran avsedd bil med plats för högst åtta personer utöver föraren och vars totalvikt är högst 3500 kg. En terrängpersonbil är en speciellt för terrängbruk avsedd personbil.
Terrängpersonbil
3 a §
1. Terrängpersonbil är en personbil i vilken åtminstone en fram- och en bakaxel är drivande eller kan kopplas så att den blir drivande axel.
2. En terrängpersonbil uppfyller ytterligare minst fyra av följande fem villkor:
framöverhängsvinkeln är minst 28°,
rampvinkeln är minst 14°,
baköverhängsvinkeln är minst 20°,
den fria markhöjden mellan axlarna är minst 200 mm, och
den fria markhöjden vid fram- och bakaxeln är minst 175 mm.
3. Framöverhängs-, ramp- och baköverhängsvinkeln fastställs enligt standarden ISO 612/1978. Mätningarna utförs då den obelastade bilen befinner sig på ett jämnt, vågrätt underlag, varvid eventuell utskjutande utrustning, såsom vinsch och dragkrok, är lösgjord, framhjulen är ställda rakt och däcktrycket är normalt. Yttre diametern på däck som används vid mätning får ej överskrida diametern på däck avsedda för bil av tillverkaren.
Invalidtaxi
3 b §
1. En invalidtaxi är en för transport av rullstolsinvalider och rörelsehindrade konstruerad och utrustad personbil, som används i yrkesmässig trafik.
2. En invalidtaxi har med tanke på rullstol ramper eller lyftare och plats för minst två rullstolar med ett utrymme av minst 0,7 x 1,1 meter för vardera. På utrymmet för rullstolar får för alternativt bruk finnas sitsar, som lätt kan vändas åt sidan. Rullstolarna och de som färdas i dem skall på ett tillförlitligt sätt kunna fastgöras i fordonet.
3. Höjden på utrymme, som är reserverat för transport av rörelsehindrad, är minst 1,45 meter och höjden på den öppning som leder till detta utrymme är minst 1,30 meter. Tillträdet till bilen skall kunna ske lätt.
4. En invalidtaxi har på bilens tak eller fram- och baktill på bilen en skylt med gul botten, som är försedd med den i vägtrafikförordningen (182/82) angivna symbolen för handikappade nr 683 och texten INVATAXI.
Specialbilar
3 c §
1. En brandbil är en för brand- och räddningsväsendets bruk särskilt konstruerad bil, vars totalvikt är över 3 500 kg. En brandbil är också en annan bil, som innehas av kommunen eller myndighet som underlyder statens räddningsförvaltning, av läroanstalt inom statens räddningsförvaltning eller av luftfartsstyrelsen och som används för uppgifter inom brand- och räddningsväsendet. Som brandbil betraktas också manskapsbil, som befinner sig i brandkårens ägo och som har plats för minst åtta personer utöver föraren. En brandbil utmärks med kommunens vapen eller brandkårens namn eller med den symbol som kännetecknar det statliga ämbetsverk som äger bilen. Brandbilen är försedd med fasta alarmanordningar och motsvarar dessutom vad konstruktion och utrustning beträffar de av inrikesministeriet utfärdade bestämmelserna.
2. En ambulansbil är en bil som vederbörande hälsocentral har godkänt för sjuktransport och som vad mått och utrustning beträffar uppfyller de krav som medicinalstyrelsen har fastställt.
3. En veterinärbil är en av en person- eller paketbil konstruerad och utrustad, för användning inom veterinärarbetet avsedd bil, som ägs av en veterinär vilken utövar veterinäryrket och som har plats för passagerare endast på det säte som är beläget bredvid förarens. Den inre höjden på den del av karosseriet som är belägen bakom veterinärbilens förarhyttdel, uppmätt på ett område som är 0,8 meter brett och 1,4 meter långt, är minst 0,5 meter. I detta utrymme finns för veterinärarbete fast installerad maskinförsedd kylanordning samt fasta skåp, lådsystem och andra nödvändiga konstruktioner.
4. En husbil är en för turism konstruerad och utrustad bil som uppfyller trafikministeriets bestämmelser. En husbils inre höjd är minst 1,9 meter på ett område, vars bredd är minst 0,5 meter och längd minst 40 procent av bostadsdelens längd.
5. En likbil är en för transport av lik avsedd, till färgen svart, vit eller silvergrå bil, som ägs av en idkare av begravningsverksamhet och har ett karosseri försett med fast draglavett. Mellan likbilens förarhytt och kistutrymmet finns en fast mellanvägg. Kistutrymmets längd, uppmätt på en höjd av 0,4 meter från draglavetten, är minst 2,1 meter. I kistutrymmet finns högst ett säte för en person.
6. En servicebil är en specialbil, som ägs av staten, statens affärsverk, el-, värme-, telefon-, gas- eller vattenverk eller kommun, är konstruerad på ett paketbils-, lastbils- eller busschassi och avsedd för service som gäller väg, gata, bana och banmateriel samt el-, värme-, tele-, gas- och vattenverkens nät av anläggningar och för transport av reparationsmanskap och utrustning samt är försedd med erforderliga arbetsredskap och anordningar samt som utöver förarsätet har plats för högst åtta personer. En servicebil är också en specialbil, som ägs av annat än i detta moment avsett samfund och är avsedd för service av fordon och maskiner samt transport av reparationsmanskap och tillbehör samt utrustad med erforderliga arbetsredskap och konstruerad på ett paketbils-, lastbils- eller busschassi och som har utrymme för högst två personer brevid föraren.
Motorcykel
4 §
Moped
5 §
Utryckningsfordon
6 §
Terrängsfordon
7 §
3. Med luftkuddefartyg avses ett fordon, som huvudsakligen med hjälp av en luftkudde kan färdas med stöd av land eller vatten och som inte är avsett för färd längs med marken.
Släpfordon
8 §
Fordon som saknar motor
9 §
10 §
Skyddande av personbils karosseri mot korrosion
18 k §
1. En personbils karosseri anses vara skyddat mot korrosion på ett godtagbart sätt om bilens tillverkare eller av tillverkaren befullmäktigad importör beviljar korrosionsgaranti mot genomrostning för minst sex år. Erforderlig garantitid är dock minst åtta år för personbil av modell som typbesiktigats den 1 januari 1992 eller därefter. Till en sådan garantis giltighet får härvid inte hänföras sådana förpliktelser som medför merkostnader för bilens ägare, vilka överstiger kostnaderna för sådan skötsel och service som hör till den sedvanliga användningen av bilen. Garantin skall gälla efter ägarbyte. Garantin skall även stå i kraft efter kollisionsreparation på villkor att reparation utförs enligt direktiv givna av tillverkare eller importör.
2. En personbils karosseri anses även vara skyddat mot korrosion på ett godtagbart sätt, om korrosionsskyddsbehandlingen har utförts på det sätt som anges i den finska standarden SFS 4085/1982 med balk- och underredesrostkyddsmedel som uppfyller kraven i standarderna SFS 4086/1982 och 4087/1982 eller på ett sätt som motsvarar nyare finska standarder eller utländska stadarder med motsvarande anspråksnivå.
3. Det material och de konstruktionslösningar samt den utrustning som främjar skyddet, vid behov kompletterade med annan än i 2 mom. avsedd, vid tillverkningen utförd korrosionsskyddsbehandling, anses motsvara nämnda behandling, om den sammanlagda verkan av dessa lösningar och åtgärder skyddar karosseriet mot korrosion på ett sätt som minst motsvarar den i 2 mom. avsedda behandlingen. Ifall åstadkommandet av ett sådant skydd förutsätter användning av korrosionsskyddsämnen, skall följande egenskaper hos dem motsvara åtminstone nivån hos kraven i de i 2 mom. åsyftade standarderna:
såväl balk- som underredesskyddsmedlets korrosionsskyddsförmåga och köldhärdighet vid temperaturen -20°,
balkskyddsmedlets korrosionsskyddsförmåga i fogar, och
underredesskyddsmedlets hållbarhet vid mekaniskt slitage.
Traktor och motorredskap
21 §
2. En trafiktraktor skall därjämte vara försedd med
bromsljus,
färdskrivare, och
stänkskärmar.
4. På traktor eller motorredskap, vars egenvikt är högst 500 kg, krävs inte backspegel eller körriktningsljus.
25 a §
1 a. En släpvagn, som är kopplad till en trafiktraktor, skall därjämt vara försedd med
en tillförlitlig och effektiv färdsbroms,
en parkeringsbroms och en anordning som sätter släpvagnens bromsar i funktion
33 §
e) tvåaxlad bladfjädrad boggi på motordrivet fordon i andra än i d-punkten avsedda fall | 18 t |
f) tvåaxlad luftfjädrad boggi på motordrivet fordon i andra än i d-punkten avsedda fall | 19 t |
33 a §
1. Då en bil framförs på väg får dess totalvikt inte överstiga följande värden:
b) treaxlad bil | 25 t |
c) treaxlad bil försedd med luftfjädrad boggi | 26 t |
d) treaxlad ledbuss | 28 t |
2. Totalvikten för en fordonskombination bestående av en bil och en därtill kopplad släpvagn får inte, när den framförs på väg, överstiga följande värden, varvid axlar, vilkas axeltryck är mindre än fem ton, inte beaktas då antalet axlar räknas:
a) en kombination, som bildas av en bil och en påhängsvagn | 44 t |
b) en kombination, som bildas av en bil och en egentlig släpvagn | |
femaxlad | 44 t |
sexaxlad | 48 t |
sjuaxlad | 56 t |
3. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kan på de allmänna vägar som den bestämmer och med väghållarens samtycke också på andra vägar tillåta användning av kombination bestående av en bil och en egentlig släpvagn med högst 60 tons totalvikt i stället för 56 ton, som tillåtits för en sjuaxlad kombination, när jorden är frusen. En förutsättning för ett sådant tillstånd är, att i denna paragraf och i 33 § nämnda axel- och boggitryck och totalvikter samt det viktförhållande mellan släpvagn och bil som nämns i 40 § 3 mom. c-punkten inte överskrids och att fordonskombinationen godkänts för användning med vikter, som överensstämmer med tillståndet.
34 §
1. Ett motordrivet fordons längd får inte överstiga följande värden:
a) buss | 14,5 m |
med ledkonstruktion dock | 18 m |
b) annat motordrivet fordon | 12 m |
2. En släpvagns längd, frånsett dess kopplingsanordningar, får inte överstiga följande värden:
a) påhängsvagn | |
från draganordningen till ändan av släpvagnen (draglängd) | 12 m |
från draganordningens lodräta axel i vågrätt plan till en godtycklig punkt framför den | 2,04 m |
b) släpvagn: | |
enaxlad eller utrustad med motsvarande boggi | 8,5 m |
två- eller fleraxlad | 12,5 m |
3. En fordonskombinations längd får inte överstiga följande värden:
a) en fordonskombination, som bildas av en lastbil och en påhängsvagn samt annan än i b-d-punkten avsedd fordonskombination | 16,5 m |
b) en kombination, som bildas av en lastbil och en påhängsvagn, som är speciellt avsedd för transport av stolpar eller motsvarande långa föremål | 20 m |
c) en kombination, som bildas av en lastbil och en egentlig släpvagn, som är enaxlad eller utrustad med motsvarande boggi | 18 m |
d) en kombination, som bildas av en lastbil och en två- eller fleraxlad egentlig släpvagn | 22 m |
35 a §
1. Baköverhänget får, mätt till bilens och släpvagnens yttersta punkt, utgöra högst 75 procent av axelavståndet eller i fråga om en påhängsvagn av avståndet från axeln till vändpunkten, dock högst 4,0 meter.
2. Ett fordon och en fordonskombination skall kunna vända så, att då dess yttersta främre hörn rör sig längs en cirkelbåge med 12,5 meters radie, rör sig dess inre sida längs en cirkelbåge med minst 5,0 meters radie eller om det är fråga om en kombination, som avses i 33 § b-punkten och bildas av ett fordon och dess släpvagn, längs en cirkelbåge med minst 5,3 meters radie.
3. En buss, som är mer än 13 meter lång, skall dock kunna vända så att då dess yttersta främre hörn rör sig längs en cirkelbåge med 14 meters radie, rör sig dess inre sida längs en cirkelbåge med minst 6,0 meters radie. Dessutom skall bussens kaross vara dimensionerad så att då bussen sätts i rörelse och ratten är i en position som motsvarar en vändcirkel med 12,0 meters radie eller ifall vändcirkeln är större, i en position som motsvarar den minsta vändcirkeln, får karossens längst bort belägna bakre hörn förskjuta sig högst 0,8 meter, mätt från ett lodrätt plan, som bestäms av bussens sida i dess längdriktning. I fråga om en ledbuss får den här avsedda förskjutningen i sidled dock högst uppgå till 1,2 meter.
39 §Fordonskombinationer
1. Motordrivet fordon får kopplas enbart till ett dragbart fordon i gången om annat ej föranleds av 42 § 4 mom. eller 44 § 1 mom.
42 §
1. Till en traktor får kopplas en släpvagn, vars faktiska totalvikt är högst två gånger så stor som traktorns egenvikt. Släpvagnens faktiska totalvikt får likväl vara högst tre gånger så stor som traktorns egenvikt, då
hos en släpvagn, som är försedd med en axel eller i stället med en ersättande boggi, minst en axel är drivaxel eller försedd med bromsar,
minst två traktorns axlar är drivande axlar, eller
minst 15 procent av släpvagnens totalvikt vilar på dragkroken.
2. Den faktiska totalvikten hos en släpvagn som kopplas till annat än trafiktraktor får inom gränserna i 1 mom. vara högst 12 ton. Denna viktbegränsning tillämpas dock ej vid transporter som avses i 17 a § (435/86) lagen om skatt på motorfordon.
3. Vid bestämmandet av totalvikten hos traktorns släpvagn får, då traktorns egenvikt beräknas, beaktas de tilläggsvikter och -konstruktioner som är monterade i enlighet med tillverkarens rekommendation, likväl högst en tredjedel av traktorns i registret antecknade egenvikt.
4. Till en lastbärande traktor som är försedd med ledramsstyrning får inte kopplas släpfordon.
43 §
1 a. Till ett motorredskap, vilket används som terminaltruck får, då den används inom hamnområdet för flyttning av tomma och lastade påhängsvagnar eller containers kopplas ett släpfordon, vars totalvikt är högst 50 procent större än terminaltruckens totalvikt. Terminaltruckens totalvikt beräknas enligt truckens egen vikt kompletterad med den viktandel med vilken släpvagnen belastar trucken.
48 a §
2. Föraren skall uppbevara diagramskivor, som gäller honom och som avser de senaste sju dygnen, eller kopior av dem i den lastbil eller buss eller trafiktraktor som han för tillfället kör.
63 §
1. På vägar är den högsta tillåtna hastigheten för motordrivna fordon utan släpvagn
för annan traktor än trafiktraktor samt motorredskap 40 km/h,
för trafiktraktor 50 km/h, samt
3. På vägar är den högsta tillåtna hastigheten för motorfordon, till vilka ett släpfordon har kopplats:
för annan traktor än trafiktraktor samt motorredskap 40 mk/h,
för trafiktraktor 50 km/h, samt
4. Vid bogsering av motordrivet fordon på dess egna hjul eller hjälpvagn är största tillåtna hastighet 60 km/h om en lägre hastighet ej har stadgats för någotdera fordonet.
65 §
1. Ett av bilregistercentralen förordnat besiktningsställe kan i enskilda fall, i enlighet med bilregistercentralens vid behov utfärdade allmänna anvisningar, av särskilda skäl för ett fordon eller en fordonskombination bevilja undantag från stadgandena i denna förordning som följer:
2. Bilregistercentralen kan av särskilda skäl, om den konstruktion eller utrustning som behövs för fordonets bruksändamål kräver det, medge undantag från stadgandena i denna förordning som följer:
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1990. Om registeruppgifterna ger vid handen, att det gäller trafiktraktor som avses i denna förordning, kan bilregistercentralen anteckna traktorn som trafiktraktor och meddela om ändringen till trafiktraktorns ägare. Sådana ägare av trafiktraktor som inte har erhållit detta meddelande, skall anmäla hos registermyndigheten om ändringen före den 31 mars 1990.
Ändringarna av 21 § 2 mom. och 25 a § 1 a mom. i förordningen gäller trafiktraktorer och släpvagnar till trafiktraktorer som för första gång tas i bruk i Finland den 1 januari 1992 eller därefter.
Ändringarna i 33 § f punkten samt ändringen i 33 a § 1 mom. c punkten i förordningen träder i kraft den 1 januari 1991 och ändringarna i 33 § a och b punkterna den 1 januari 1992.
Helsingfors den 29 september 1989
Republikens President Mauno KoivistoTrafikminister Pekka Vennamo