74/1989

Folkpensionsanstalten skall vid fastställande av i 8 § sjukförsäkringslagen avsedd taxa iaktta i 4 § sjukförsäkringsförordningen och i detta beslut nämnda grunder.

Folkpensionsanstalten fastställer en förteckning över undersöknings- och vårdåtgärder, som hänför sig till olika grupper samt taxorna för dem, i vilka även ingår arvode åt den läkare som företagit åtgärden, om inte nedan annorlunda sägs.

Laboratorieundersökningarna indelas i åtta grupper. Vid fastställandet av taxorna för laboratorieundersökningarna används i fråga om de olika grupperna såsom grund följande markbelopp:

Laboratorieundersökningarna hänförs till de olika grupperna som följer:

till grupp I hör enkla urin- och faecesundersökningar, enkla undersökningar av led- och magvätska samt övriga till kostnaderna med dessa jämförbara undersökningar;

till grupp II hör en del av de enkla hematologiska, kemiska, bakteriologiska och serologiska undersökningarna samt mikroskopiska undersökningar och övriga till kostnaderna med dessa jämförbara undersökningar;

till grupp III hör en del av de enkla hematologiska, kemiska, bakteriologiska och serologiska undersökningarna, enkla virologiska undersökningar och funktionsprov samt övriga till kostnaderna med dessa jämförbara undersökningar;

till grupp IV hör mera krävande undersökningar än de enkla hematologiska, kemiska, hormon-, bakteriologiska, serologiska och virologiska undersökningarna och funktionsproven samt övriga till kostnaderna med dessa jämförbara undersökningar;

till grupp V hör en del av de krävande hematologiska, kemiska, hormon-, isotop-, bakteriologiska, serologiska och virologiska undersökningarna och funktionsproven samt övriga till kostnaderna med dessa jämförbara undersökningar;

till grupp VI hör en del av de krävande hematologiska, kemiska, hormon-, isotop-, bakteriologiska, serologiska och virologiska undersökningarna och funktionsproven samt övriga till kostnaderna med dessa jämförbara undersökningar;

till grupp VII hör synnerligen krävande hematologiska, kemiska, hormon-, bakteriologiska, serologiska och virologiska undersökningar och funktionsprov samt övriga till kostnaderna med dessa jämförbara undersökningar; samt

till grupp VIII hör synnerligen krävande och tidsödande kemiska, cytogenetiska, hormon-, isotop- och virologiska undersökningar, undersökningar av cirkulations- och andningsorganen samt neurofysiologiska undersökningar ävensom övriga till kostnaderna med dessa jämförbara undersökningar.

Vid fastställandet av taxorna för undersökningar som hänför sig till patologins område används såsom grund ett belopp om högst 107 mark per åtgärd, likväl i fråga om frydsnittsundersökning ett belopp om högst 221 mark.

Vid fastställandet av taxorna för tagande av krävande prov, som utförs i undersöknings- eller vårdanstalt, används såsom grund, vari inte ingår arvode åt den läkare som företar åtgärd, ett belopp om högst 111 mark.

Vid fastställandet av taxan för i undersöknings- eller vårdanstalt taget prov, som skall sändas annorstädes för undersökning och som preparerats för detta ändamål, används såsom grund ett belopp om högst 12 mark.

Ovan nämnda markbelopp får höjas med beloppet av de skäliga utgifter, som förorsakats av sändande av provet.

Vid fastställandet av taxan för tagande av prov hos den försäkrade används såsom grund ett belopp om högst 67 mark.

Vid fastställandet av taxorna för vårdåtgärder, som företagits i undersöknings- eller vårdanstalt eller av person med vederbörlig yrkesutbildning, används såsom grund per åtgärd ett belopp om högst 52 mark, vilket får höjas med högst 50 procent, om åtgärden företagits hos den försäkrade.

Vid fastställandet av taxorna för radiologiska undersökningar används såsom grund ett belopp om minst 27 mark och högst 1 120 mark per undersökning, dock för krävande kontrastundersökningar av hjärta, blodkärl och blodcirkulation, datortomografi samt övriga till kostnaderna med dessa jämförbara åtgärdsradiologiska undersökningar ett belopp om högst 16 709 mark per undersökning.

Har för undersökningen använts ett större antal filmer än vanligt, får ovan avsedda markbelopp höjas genom att såsom grund används ett belopp om högst 21 mark per film.

Har för kontrastundersökning använts en större mängd kontrastämne än vanligt eller har i samband med undersökningen använts specialmediciner, får ovan avsedda markbelopp höjas med ett belopp som motsvarar högst de faktiska tilläggsutgifterna.

Har för krävande undersökningsåtgärder använts specialapparatur för engångsbruk, som inte ingår i undersökningspriset, får ovan avsedda markbelopp höjas med ett belopp som motsvarar högst de faktiska tilläggsutgifterna, dock högst med ett belopp om 1 200 mark.

Vid fastställandet av taxorna för strålbehandlingsåtgärder används såsom grund ett belopp om högst 366 mark per behandling.

Vid fastställandet av taxorna för rörelse- och motionsterapi samt därtill hörande massage används såsom grund ett belopp om högst 92 mark per behandling i synnerligen svåra och tidsödande fall dock högst 123 mark per behandling.

Vid fastställandet av taxorna för fysikalisk behandling med apparater och metoder lämpliga från medicinsk synpunkt, används såsom grund högst 40 mark per behandling.

Vid fastställandet av taxorna för fysioterapeutiska undersökningar samt rådgivning används såsom grund ett belopp om högst 83 mark per undersökning eller rådgivningsbesök.

Har i denna paragraf avsedd behandling givits eller undersökning utförts hos den försäkrade, får ovan nämnda markbelopp höjas med högst 50 procent.

Vid fastställandet av taxorna för undersökningar, som företagits av psykolog, används såsom grund ett belopp om högst 295 mark, likväl i fråga om personlighetsundersökning ett belopp om högst 732 mark per undersökning.

Vid fastställandet av taxan för behandling med konstnjure används såsom grund ett belopp om högst 2 010 mark per behandling, i vilket belopp inte ingår arvode åt den läkare som företagit åtgärden.

Detta beslut träder i kraft den 1 juli 1989.

Genom detta beslut upphävs social- och hälsovårdsministeriets beslut den 20 juni 1985 om grunderna för taxa för ersättande av i 8 § sjukförsäkringslagen avsedd undersökning och behandling (526/85).