736/1989

För att garantera lantbrukarbefolkningen en rättvis inkomstnivå, styra och balansera lantbruksproduktionen samt stabilisera lantbrukets prisnivå och utveckla lantbruksprodukternas kvalitet skall enligt denna lag riktpriser bestämmas på råg, vete, foderkorn och foderhavre samt på mjölk, nötkött, svinkött, fårkött och ägg (riktprisprodukter) för prissättningsåren 1990/91-1994/95 samt beslut fattas om andra åtgärder som påverkar lantbruksinkomsten.

I det syfte som nämns i 1 mom. kan riktpriserna ändras eller inkomststöd, regionstöd och annat stöd (subventioner) beviljas enligt vad som avtalas vid förhandlingar mellan staten och lantbruksproducenternas centralorganisationer (lantbruksinkomstförhandlingar) .

Prissättningsåret enligt denna lag börjar den 1 mars och slutar den sista februari följande år. Prissättningsåret för råg, vete, foderkorn och foderhavre börjar likväl den 1 juli och slutar den 30 juni följande år.

Statsrådet skall besluta om riktpriser och subventioner samt om andra åtgärder som påverkar lantbruksinkomsten efter att avtal om dem har ingåtts vid lantbruksinkomstförhandlingarna.

På yrkande av en avtalspart skall lantbruksinkomstförhandlingar omedelbart inledas för uppnående av ett avtal som avses i 1 mom. (lantbruksinkomstavtal). Förhandlingarna skall fortsättas tills enighet nås.

Statsrådet skall utse statens representanter till lantbruksinkomstförhandlingarna.

För lantbruksinkomstförhandlingarna skall uppgöras en kalkyl över lantbrukets totalintäkter och kostnader samt över lantbruksinkomsten, som utgör skillnaden mellan intäkterna och kostnaderna. Kalkylen görs utgående från de tre senaste kalenderårens genomsnittliga produktmängder och produktionsinsatser samt den rådande pris- och kostnadsnivån. Kalkylen skall göras med hänsyn till lantbruket som en helhet och enbart med beaktande av det egentliga lantbruket. Ur kalkylen kan uteslutas vissa poster som har mindre betydelse. Om kalkylen stadgas närmare genom förordning.

Förändringar i lantbruksprodukternas och produktionsinsatsernas prisnivå skall beaktas vid lantbruksinkomstförhandlingarna så att lantbruksinkomsten justeras lika mycket som de med samma produktmängder och produktionsinsatser enligt intäkts- och kostnadskalkylen beräknade totalkostnaderna har förändrats jämfört med den nivå som förutsattes i det föregående lantbruksinkomstavtalet. Härvid skall också beaktas förändringen i totalintäkterna av andra produkter än riktprisprodukterna samt de förändringar som har skett i övriga intäktsposter jämfört med den nivå som förutsattes i det föregående lantbruksinkomstavtalet.

Vid beräknandet av den förändring i lantbruksinkomsten som avses i 1 mom. skall också beaktas de förändringar i lantbruksinkomsten som annars skall beaktas enligt denna lag.

Har de genomsnittliga priserna på riktprisprodukter under det senaste kalenderåret sammanlagt avvikit med mera än en procent från de fastställda riktpriserna, skall detta beaktas vid lantbruksinkomstförhandlingarna så att de riktpriser, som annars skall bestämmas enligt denna lag, under det följande prissättningsåret ändras med det procenttal med vilket de faktiska priserna i genomsnitt med mera än en procent har avvikit från riktpriserna.

Vid lantbruksinkomstförhandlingarna skall, utom om det som 5 och 6 §§ stadgar, också förhandlas om hur lantbruksinkomsten skall utvecklas i övrigt.

Vid förhandlingarna beaktas den årsinkomst som lantbruket har avkastat på en rationellt skött brukningsenhet som ger brukarfamiljen full sysselsättning och årsinkomsten för en yrkeskunnig industriarbetare samt dessa årsinkomsters utveckling. Dessutom skall de förpliktelser som följer av internationella avtal beaktas vid förhandligarna.

Det egentliga inkomststödet och regionstödet skall justeras i enlighet med vad som avtalas vid lantbruksinkomstförhandlingarna. När det egentliga inkomststödet och regionstödet utvecklas, skall särskild uppmärksamhet ägnas möjligheterna att jämna ut inkomstskillnaderna samt de regionala skillnader och de skillnader i brukningsenheternas storleksklasser som påverkar lantbrukets produktionsförutsättningar.

Om det egentliga inkomststöd och regionstöd som har betalts till lantbruket under något år avviker från det belopp som har avtalats vid lantbruksinkomstförhandlingarna, skall skillnaden beaktas som ett motsvarande tillägg till eller avdrag från följande års subventioner.

Närmare föreskrifter om grunderna för fördelningen av subventionerna meddelas av statsrådet. Också jord- och skogsbruksministeriet kan meddela föreskrifter och anvisningar om de detaljerade fördelningsgrunderna. Innan föreskrifterna meddelas skall staten och lantbruksproducenternas centralorganisationer förhandla sinsemellan.

Vid förhandlingarna om hur förändringar i lantbruksinkomsten skall fördelas på riktpriserna och subventionerna skall beaktas marknadssituationen i Finland och utomlands, den internationella prisnivån och hur produktionskostnaderna för lantbruksprodukterna har utvecklats.

Statsrådet skall bestämma att riktpriserna och subventionerna skall träda i kraft vid ingången av prissättningsåret, om inte något annat avtalas vid lantbruksinkomstförhandlingarna. Det kan dock bestämmas att riktpriserna på nötkött, svinkött och fårkött skall träda i kraft omedelbart efter att ett lantbruksinkomstavtal har slutits.

Om något lantbruksinkomstavtal inte kommer till stånd före utgången av februari, skall statsrådet bestämma att riktpriserna skall träda i kraft vid ingången av månaden efter den då avtalet ingicks. Det kan dock bestämmas att riktpriserna på nötkött, svinkött och fårkött skall träda i kraft omedelbart efter avtalet, medan riktpriserna på råg, vete, foderkorn och foderhavre kan träda i kraft vid ingången av prissättningsåret.

Staten och lantbruksproducenternas centralorganisationer skall före utgången av augusti förhandla om hur riktpriserna och subventionerna skall justeras i förhållande till den nivå som förutsattes i det föregående lantbruksinkomstavtalet, med beaktande av förändringen i lantbrukets kostnadsnivå, frånsett kapitalkostnaderna.

Om en helhetsuppgörelse eller ett allmänt avtal på arbetsmarknaden innebär att lönerna under ett år justeras flera gånger än en, kan vid de förhandlingar som anges i 1 mom. också avtalas om justering av lantbruksinkomsten.

Är den förändring i riktpriserna och subventionerna som avses i 1 mom. mindre än två procent, skall ingen justering göras.

I fråga om de förhandlingar och nya riktpriser som avses i 1 mom. skall i tillämpliga delar iakttas 3 § 2 mom. och 9 §.

Statsrådet skall bestämma att de riktpriser och subventioner som avses i 11 § skall träda i kraft vid ingången av september, om det inte vid förhandlingarna avtalas något annat i fråga om subventionerna.

Om de förhandlingar som avses i 11 § inte leder till något avtal före utgången av augusti, skall statsrådet bestämma att riktpriserna skall träda i kraft vid ingången av månaden efter den då avtalet ingicks. Riktpriserna på nötkött, svinkött och fårkött kan likväl träda i kraft omedelbart efter att avtalet har ingåtts, medan riktpriserna på råg, vete, foderkorn och foderhavre kan träda i kraft retroaktivt, räknat från ingången av prissättningsåret.

Statsrådet kan, efter att ha avtalat om saken med lantbruksproducenternas centralorganisationer, också vid andra tidpunkter än i samband med att riktpriserna bestäms enligt 9 och 11 §§ justera relationerna mellan riktpriserna och subventionerna i kalkylen och övriga poster i den, så att den lantbruksinkomst som fastställdes vid de föregående förhandlingarna inte påverkas.

1. Mjölkprodukter

Staten svarar 1990-1994 för exportkostnaderna för mjölkprodukter, till den del mängderna mejerimjölk är högst följande:

I fråga om större mängder mejerimjölk än de som nämns ovan svarar staten för 90 procent av exportkostnaderna för den överstigande delen, dock högst upp till följande mängder:

I fråga om större mängder mejerimjölk än de sistnämnda svarar staten för 50 procent av exportkostnaderna för den överstigande delen, dock högst upp till följande mängder:

Utan hinder av vad som stadgas ovan svarar lantbruksproducenterna för exportkostnaderna för tre miljoner kilogram smör.

2. Nötkött

Staten svarar 1990-1994 för 90 procent av exportkostnaderna för nötkött, dock högst upp till följande mängder:

Om den mängd nötkött som exporteras är större än vad som här sägs, svarar staten för 50 procent av exportkostnaderna för den överstigande delen, dock högst upp till följande mängder:

3. Svinkött

Staten svarar 1990-1994 för 90 procent av exportkostnaderna för svinkött, dock högst upp till följande mängder:

Om den mängd svinkött som exporteras är större än vad som nämns ovan, svarar staten för 50 procent av exportkostnaderna för den överstigande delen, dock högst upp till följande mängder:

4. Ägg

Staten svarar 1990-1994 för 90 procent av exportkostnaderna för ägg, dock högst upp till följande mängder:

Om den mängd ägg som exporteras är större än vad som nämns ovan, svarar staten för 50 procent av exportkostnaderna för den överstigande delen, dock högst upp till följande mängder:

5. Spannmål

Staten svarar 1990-1994 för 90 procent av exportkostnaderna för spannmål, dock högst upp till följande mängder:

Om den mängd spannmål som exporteras är större än vad som nämns i föregående stycke, svarar staten för 50 procent av exportkostnaderna för den överstigande delen, dock högst upp till följande mängder:

I de ovan nämnda spannmålsmängderna inkluderas också exporten av maltkorn och malt, omräknad i korn.

I exportmängderna för de lantbruksprodukter som avses ovan inkluderas också den subventionerade konsumtionen i Finland, den subventionerade försäljningen för biståndsändamål och den subventionerade försäljningen genom skeppsproviantörer.

Lantbruksproducenterna svarar för exportkostnaderna för de lantbruksprodukter som nämns i 14 § till den del staten inte gör det. Till producenternas andel av exportkostnaderna räknas dock högst 13 procent av lantbruksinkomsten under prissättningsåret.

Vid import av husdjursprodukter som nämns i 14 § skall från lantbruksproducenternas andel av exportkostnaderna för motsvarande produkter dras av ett belopp som täcker importavgifterna, på det sätt som närmare stadgas genom förordning.

Om spannmål importeras, skall från lantbruksproducenternas andel av exportkostnaderna för spannmål dras av ett belopp som fås då den importerade spannmålsmängden multipliceras med den genomsnittliga exportkostnaden för spannmål.

Lantbruksproducenternas andel av exportkostnaderna uppbärs såsom marknadsföringsavgifter för lantbruksprodukter och andra avgifter samt såsom skatter, enligt vad som stadgas särskilt.

Om avkastningen av de avgifter och skatter som avses i 1 mom. under det föregående eller det löpande kalenderåret har avvikit från det belopp med vilket lantbruksproducenterna enligt denna lag svarar för exportkostnaderna för lantbruksprodukter, skall detta beaktas när marknadsföringsavgifterna för lantbruksprodukter och acciserna på lantbruksförnödenheter bestäms under det löpande eller följande året.

För styrning och balansering av lantbruksproduktionen intas i statsbudgeten såsom reservationsanslag 550 miljoner mark 1990, 550 miljoner mark 1991, 500 miljoner mark 1992, 500 miljoner mark 1993 och 500 miljoner mark 1994.

Till de anslag som nämns i 1 mom. kan tillägg beviljas i statsbudgeten. Av tillägget skall 50 procent betraktas som inkomst för lantbruket.

Lantbruksproducenterna kan delta i ökningen av de medel som avses i 2 mom. också på det sätt som stadgas i 16 §.

För beredning av de åtgärder som avses i denna lag tillsätter statsrådet en delegation som skall göra upp de kalkyler över lantbruksintäkternas och lantbrukskostnadernas utveckling som förutsätts i 4-6 och 11 §§ samt övriga utredningar som behövs vid lantbruksinkomstförhandlingarna.

Om delegationens sammansättning och uppgifter stadgas närmare genom förordning.

Statsrådet skall fastställa de allmänna grunder enligt vilka exportstödet räknas ut för de förädlade och oförädlade lantbruksprodukter som är avsedda för export. Jord- och skogsbruksministeriet eller handels- och industriministeriet skall besluta närmare om grunderna för exportstödet.

För export av lantbruksprodukter kan av statsmedel till exportören enligt statsbudgeten betalas exportstöd som motsvarar skillnaden mellan produktens hemmamarknadspris och exportpriset eller skillnaden mellan hemmamarknadspriset och världsmarknadspriset.

Om grunderna för och ansökan om exportstöd samt om betalningen av stödet stadgas närmare genom förordning.

De myndigheter som svarar för betalningen av exportstöd har rätt att av de myndigheter som svarar för begränsning och övervakning av exporten, utan hinder av vad som i övrigt stadgas om deras tystnadsplikt, få sådana upplysningar om dem som exporterar lantbruksprodukter och om de exporterade lantbruksprodukterna som myndigheterna behöver för sin övervakning.

De som exporterar lantbruksprodukter och andra som innehar information som behövs för övervakningen av exporten och exportstöden, skall vid behov lämna de myndigheter som avses i 1 mom. upplysningar om sin bokföring och affärskorrespondens samt andra upplysningar som behövs för övervakningen.

De personer som utsetts av den myndighet som betalar exportstöd har rätt att när de övervakar att exportstödsvillkoren följs inspektera varor i exportörernas lokaler och tillverkningen av exportvaror samt exportörernas bokföring och affärskorrespondens.

Upplysningar som har inhämtats eller annars erhållits med stöd av denna paragraf får inte användas till enskild nytta eller röjas för utomstående.

Statsrådet skall för marknadsföringen av lantbruksprodukter tillsätta ett marknadsföringsråd för lantbruket, vars uppgift är att ge utlåtanden om förslag till allmänna grunder för uträkning av exportstöd samt om förslag till exportgarantipriser, övervaka hur staten och lantbruksproducenterna fullgör sitt ansvar för exportkostnaderna för lantbruksprodukter, besluta om export- och importmängderna i fråga om lantbruksprodukter samt om tidtabellen för exporten och importen, med hänsyn till de medel som står till buds för exportstöd, samt att sköta de uppgifter som statsrådet särskilt anförtror marknadsföringsrådet.

På exporten och importen skall dessutom tillämpas lagen om tryggande av landets utrikeshandel och ekonomiska tillväxt (157/74) och lagen om statens spannmålsförråd (1036/80).

Om marknadsföringsrådets sammansättning och uppgifter stadgas närmare genom förordning.

Närmare stadganden och bestämmelser om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning eller meddelas genom jord- och skogsbruksministeriets beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

När riktpriserna och subventionerna bestäms för prissättningsåret 1990/91 skall beaktas

Överskrider eller underskrider de marknadsföringsavgifter och acciser som 1989 uppbärs hos lantbruket den andel av exportkostnaderna för vilken lantbruksproducenterna skall svara enligt lantbruksinkomstlagen av den 20 augusti 1982 (629/82), skall detta beaktas när marknadsföringsavgifterna och acciserna bestäms för 1990.

Om riktprisprodukternas genomsnittliga prisnivå under 1989 har avvikit från de fastställda riktpriserna, skall detta beaktas genom att de riktpriser som bestäms för prissättningsåret 1990/91 justeras med lika många procent som den faktiska prisnivån 1989 i medeltal har avvikit från riktpriserna med mera än en procent.

När riktpriserna och subventionerna bestäms för prissättningsåret 1991/92 skall 45 miljoner mark av skördeskadeersättningarna för 1988 beaktas såsom inkomst av lantbruket.