Förordning om ersättningar till tjänstemän inom utrikesrepresentationen för skador på egendom
- Typ av författning
- Förordning
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
På föredragning av utrikesministern stadgas med stöd av 3 § lagen den 22 april 1988 om avlöning av tjänstemän inom utrikesrepresentationen (346/88):
Allmänna stadganden
1 §
Till en tjänsteman inom utrikesrepresentationen kan i enlighet med denna förordning betalas ersättning för skador som utomlands har drabbat hans eller hans familjemedlemmars egendom.
2 §
Med familjemedlem avses i denna förordning tjänstemannens make samt ogifta barn eller fosterbarn som inte har fyllt 18 år och som tjänstemannen eller maken har vårdnaden om.
Förutsättningar för ersättning
3 §
Ersättning för skada på egendom kan betalas, om egendomen har försäkrats i Finland eller i stationeringslandet på ett sätt som utrikesministeriet godkänner och om
tjänstemannen eller någon familjemedlem inte kan få ersättning med stöd av försäkringen, av skadevållaren eller av någon annan,
det på grund av försäkringsgivarens vägran att utge ersättning, skadevållarens insolvens eller någon annan motsvarande orsak är osäkert om tjänstemannen kan få ersättning, eller
erhållandet av ersättning fördröjs, av orsaker som inte beror på tjänstemannen, så mycket att det med beaktande av skadans beskaffenhet och omfattning är oskäligt.
En förutsättning för ersättning är dessutom att tjänstemannen eller en familjemedlem överför sin rätt till ersättning på staten till ett belopp som motsvarar ersättningen.
Har försäkring inte meddelats, kan ersättning betalas enligt utrikesministeriets prövning.
4 §
Som sådant oskäligt dröjsmål som nämns i 3 § 1 mom. 3 punkten skall bland annat anses att ersättningsfrågan inte har avgjorts när tjänstemannen flyttar från det stationeringsland där egendomen har skadats.
Ersättningens belopp
5 §
Ersättningen kan omfatta
utgifter för reparation av den skadade egendomen och övriga av skadan orsakade kostnader, eller
det belopp, motsvarande den skadade eller förstörda egendomens värde, som skulle ha behövts för att anskaffa ny liknande egendom omedelbart före skadefallet, efter avdrag av vad egendomen har minskat i värde på grund av ålder, slitage eller försämrad användbarhet eller av någon annan orsak.
6 §
Ersättning betalas inte, om de kostnader eller det egendomsvärde som avses i 5 § är högst 500 mark. Till den del kostnaderna eller egendomens värde överstiger 500 mark ersätts de till 80 procent. Tjänstemannen eller hans familjemedlem svarar dock för högst 5 000 mark; därefter betalas ersättningen till fullt belopp.
Har egendomen skadats till följd av tjänstemannens tjänsteutövning eller i samband därmed, kan i ersättning betalas mer än vad som anges i 1 mom., likväl högst det gängse värde som avses i 5 §.
Har tjänstemannen eller någon familjemedlem medverkat till skadan, kan ersättningen sättas ned eller helt förvägras.
Ansökan om ersättning
7 §
Ersättning skall sökas skriftligen hos utrikesministeriet inom ett år från skadefallet eller från det skadan konstaterades eller, om ansökan grundar sig på 3 § 1 mom. 3 punkten, inom två år från skadefallet. Av särskilda skäl kan utrikesministeriet ta upp en senare gjord ansökan till behandling.
Till ersättningsansökan skall fogas tillräcklig utredning om skadefallet, skadans storlek och övriga omständigheter som enligt 3 § utgör förutsättningar för ersättning samt övriga upplysningar som utrikesministeriet kräver.
Närmare föreskrifter och ikraftträdande
8 §
Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna förordning meddelas vid behov av utrikesministeriet.
9 §
Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1989. Genom den upphävs förordningen den 20 januari 1978 om ersättning för skada som orsakats egendom tillhörande tjänsteman inom utrikesrepresentationen (56/78).
På ersättningar för skador som har uppkommit innan denna förordning har trätt i kraft tillämpas den tidigare förordningen.
Helsingfors den 12 maj 1989
Republikens President Mauno KoivistoUtrikesminister Pertti Paasio