Förordning om vissa serviceavgifter inom arbetsförvaltningen
- Typ av författning
- Förordning
- Meddelats
- Uppdaterad författning
- 1367/1989
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
På föredragning av arbetsministern stadgas med stöd av 5 § lagen om grunderna för avgifter till staten (980/73):
1 §
För specialservice inom arbetsförmedlingen uppbärs avgift i enlighet med denna förordning.
2 §
Avgiften bestäms så att den motsvarar det sammanlagda beloppet av de totalkostnader som specialservicen åsamkar staten, dvs. självkostnadsvärdet, om inte för specialservicen skall bestämmas en högre avgift i enlighet med 3 och 4 §§.
De kostnader som ingår i självkostnadsvärdet beräknas som följer:
Arbetskostnaderna beräknas med beaktande av det antal arbetstimmar som använts för att producera specialservicen, och av arbetets art. Arbetskostnaderna per timme erhålls så, att den genomsnittliga månadsavlöning jämte normala tillägg som betalas till dem som utför arbetet divideras med talet 150 och det erhållna beloppet höjs med 68 procent.
Maskinkostnaderna beräknas så att maskinens timpris, med beaktande av användningssättet, multipliceras med den tid som har krävts för att åstadkomma specialservicen. Maskinens timpris erhålls så att månadshyran för en hyrd maskin eller den beräknade månadshyran för en egen maskin divideras med talet 130. Utöver timpriset beaktas som maskinkostnader även samtliga direkta kostnader för maskinens funktion och användning.
Övriga kostnader. De avgifter som en specialserviceproducent erlägger för service som han köper hos en utomstående och som hänför sig till specialservicen samt för anskaffningar som han gjort för specialservicen beaktas till fullt belopp. Resekostnader beaktas enligt de kostnader som i genomsnitt förorsakas av resor. Såsom i 2 § 1 mom. lagen om grunderna för avgifter till staten (980/73) nämnda indirekta kostnader debiteras ett belopp som uppgår till 50 procent av arbetskostnaderna enligt 1 punkten.
3 §
För särskild annonsering på arbetsgivarens begäran i riksomfattande arbetsförmedlingspublikationer uppbärs en av arbetsministeriet fastställd avgift till marknadspris som baserar sig på den rådande prisnivån för arbetsplatsannonser i riksomfattande tidningar.
För särskild annonsering på arbetsgivarens begäran i regionala och lokala arbetsförmedlingspublikationer som innehåller arbetsplatsuppgifter uppbärs en av den byrå som producerar publikationen bestämd avgift till marknadspris som baserar sig på den rådande prisnivån för arbetsplatsannonser i regionala eller lokala tidningar.
För särskild annonsering på arbetsgivarens begäran i andra informationsorgan för arbetskraftsbyråer än arbetsförmedlingens tidningar eller publikationer uppbärs en avgift som åtminstone täcker kostnaderna. Avgiften bestäms av arbetskraftsbyrån.
4 §
Önskar arbetsgivaren för information till arbetssökande om sina arbetsplatser använda särskilda lokaliteter som arbetskraftsbyrån tillhandahåller, uppbär arbetskraftsbyrån en avgift för upplåtande av sådana.
Avgiften bestäms så, att den motsvarar den gängse hyran för lokalen. För de indirekta kostnader som upplåtandet medför uppbärs dessutom 10 procent av sagda avgift.
5 §
Avgiften skall erläggas inom två veckor efter det räkningen kommit beställaren till handa. En räkning som sänts per post anses ha kommit beställaren till handa den sjunde dagen efter det räkningen postades. Om avgiften inte betalas senast på förfallodagen, uppbärs en årlig dröjsmålsränta om 16 procent.
6 §
De avgifter som avses i denna förordning får jämte ränta indrivas utan dom eller utslag i enlighet med lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61).
7 §
Arbetsministeriet meddelar närmare föreskrifter om tillämpningen av denna förordning.
8 §
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1990.
Helsingfors den 29 december 1989
Republikens President Mauno KoivistoArbetsminister Matti Puhakka