Förordning om avgifter till vilt- och fiskeriforskningsinstitutet
- Typ av författning
- Förordning
- Meddelats
- Uppdaterad författning
- 1272/1989
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
På föredragning av ministern för handläggning av ärenden som hör till jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde stadgas med stöd av 5 § lagen den 29 december 1973 om grunderna för avgifter till staten (980/73):
1 §
Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet uppbär för sina undersökningar, utredningar och utlåtanden och för andra motsvarande tjänster som utförs på beställning samt för sina fiskodlingsprodukter och andra prestationer avgifter till staten enligt denna förordning.
2 §
De avgifter som avses i denna förordning bestäms av forskningsinstitutet, som även uppbär dem hos den som har beställt eller mottagit prestationen.
3 §
Avgiften bestäms särskilt för varje prestation. Den avgift som bestäms på detta sätt skall motsvara det sammanlagda beloppet av statens totalkostnader för prestationen, dvs. dess självkostnadsvärde, om inte något annat stadgas nedan.
4 §
De kostnader som ingår i självkostnadsvärdet beräknas som följer:
De direkta arbetskostnaderna beräknas med beaktande av det antal arbetstimmar som har använts för att utföra tjänsten samt arbetets art. Arbetskostnaderna per timme fås genom att den genomsnittliga månadslönen jämte normala tillägg för dem som utfört arbetet divideras med talet 150 och det sålunda erhållna beloppet ökas med 68 procent.
De direkta maskinkostnaderna beräknas genom att maskinens timpris, med beaktande av användningssättet, multipliceras med den tid som har krävts för att utföra prestationen. Maskinens timpris fås genom att månadshyran för en hyrd maskin eller den beräknade månadshyran för en egen maskin divideras med talet 130. Måndashyran för en egen maskin är 2 procent av maskinens anskaffningspris, om inte noggrannare utredningar leder till annat resultat. Om den effektiva användningstiden per månad väsentligt avviker från 130 timmar, används som divisor det konstaterade, eller för en maksin som skall anskaffas det sannolika, genomsnittliga antalet användningstimmar per månad.
Övriga direkta kostnader. Vad forskningsinstitutet har betalt för prestationer som den har köpt av utomstående och som hänför sig till utförandet av tjänsten och för anskaffningar som institutet har gjort med hänsyn till prestationen samt dess resekostnader beaktas till fullt belopp.
Indirekta kostnader. Värdet av de indirekta kostnader som avses i 2 § 1 mom. lagen om grunderna för avgifter till staten (980/73) erhålls genom att multiplicera de i 1 punkten avsedda direkta arbetskostnaderna med talet 0,85.
5 §
För de fiskodlingsprodukter som forskningsinstitutet säljer uppbärs en avgift som motsvarar självkostnadsvärdet. Om produkten är av sådan beskaffenhet att den eller något motsvarande även produceras annorstädes, får en avgift som motsvarar gällande marknadspris uppbäras, även då avgiften är lägre än självkostnadsvärdet, om det med hänsyn till fiskodlingens syften är nödvändigt att produkten produceras.
Avgiften kan även tillfälligt vara lägre än självkostnadsvärdet om en försäljning är ekonomiskt motiverad på grund av att produktens bruksvärde är okänt eller en lagring eller fortsatt användning av produkten inte är möjlig.
6 §
Ingen avgift uppbärs för fiskodlingsprodukter, som används för att förverkliga forskningsinstitutets forsknings- och utsättningsplaner vilka har fastställts av jord- och skogsbruksministeriet eller som överlåts till statens ämbetsverk eller inrättningar på basis av ömsesidighet.
7 §
Statens ämbetsverk och inrättningar betalar ingen avgift för undersökningar, utredningar och utlåtanden samt motsvarande tjänster, om kostnaderna för dem är små.
Av statens affärsdrivande ämbetsverk och inrättningar samt av statens affärsverk uppbärs dock avgift för prestationer i enlighet med 4 eller 5 §.
8 §
För utlämnandet av uppgifter på basis av ömsesidighet ur forskningsinstitutets dataregister uppbärs ingen avgift, om institutets kostnader för detta är små.
Forskningsinstitutet får avgiftsfritt utföra prestationer för internationella organisationer och myndigheter i andra stater, om detta baserar sig på ömsesidighet och på allmän internationell praxis.
9 §
Forskningsinstitutet kan uppbära avgifter i förskott och i poster. Den slutliga avgiften uppbärs mot räkning sedan prestationen har utförts eller överlåtits. Avgiften skall betalas inom 14 dagar efter det räkningen sändes till den som beställt eller mottagit prestationen. En räkning som har sänts per post anses ha kommit beställaren eller mottagaren till handa den sjunde dagen efter det räkningen postades.
Betalas avgiften inte senast på förfallodagen, uppbärs en årlig dröjsmålsränta om 16 procent. Dröjsmålsränta behöver inte krävas ut om dess belopp är mindre än 20 mark.
10 §
En avgift som fastställts enligt denna förordning får indrivas i enlighet med lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61).
11 §
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1990. Genom förordningen upphävs statsrådets beslut av den 21 februari 1974 om avgifter som uppbäres för vid vilt- och fiskeriforskningsinstitutet utförda undersökningar och tjänster (183/74) jämte däri senare gjorda ändringar.
För prestationer om vilka har avtalats före ikraftträdandet uppbärs avgift enligt de stadganden som gällde vid avtalsslutet.
Helsingfors den 22 december 1989
Republikens President Mauno KoivistoMinister Ole Norrback