1062/1989

Om ordnande av specialiserad sjukvård och av verksamhet i anslutning därtill stadgas i denna lag.

Med specialiserad sjukvård avses i denna lag sådana hälsovårdstjänster inom medicinska och odontologiska specialområden som innefattar förebyggande av sjukdomar, undersökning, vård och medicinsk rehabilitering.

Denna lag gäller inte specialiserad sjukvård som ordnas i samband med kommunernas folkhälsoarbete, om inte något annat följer av 8 § 3 mom. Om sjukvård som ges av enskilda stadgas särskilt.

Den kommun i vilken en person enligt lagen om befolkningsböcker (141/69) har sin hemort skall sörja för att han får behövlig, i 1 § 2 mom. nämnd specialiserad sjukvård i enlighet med denna lag.

Har en finsk medborgare inte hemort i Finland, åligger vad som sägs i 1 mom. den kommun där han vistas. Kommunen är på samma sätt skyldig att sörja för att en utländsk medborgare som inte har hemort i Finland får specialicerad sjukvård, dock endast i brådskande fall, om inte något annat har överenskommits mellan staterna att gälla ömsesidigt.

Med någons hemkommun eller den kommun från vilken någon är avses nedan den kommun som enligt 1 och 2 mom. är skyldig att bereda honom specialiserad sjukvård. Med invånare i en kommun avses nedan den som kommunen enligt 1 och 2 mom. är skyldig att bereda specialiserad sjukvård.

På den verksamhet som kommunerna ordnar med stöd av denna lag tillämpas lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (677/82), om inte något annat stadgas genom lag.

Den allmänna planeringen, ledningen och övervakningen av den specialiserade sjukvården ankommer på medicinalstyrelsen under social- och hälsovårdsministeriets tillsyn.

Inom länet sköts planeringen, ledningen och övervakningen av den specialiserade sjukvården av länsstyrelsen under medicinalstyrelsens tillsyn.

Beträffande landskapet Åland gäller denna lag endast de frågor som avses i 11 § 2 mom. 15 punkten självstyrelselagen för Åland (670/51).

Kommunalförbundet för Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt kan likväl med huvudmannen för landskapet Ålands centralsjukhus avtala om att specialiserad sjukvård skall ordnas enligt denna lag.

För ordnande av specialiserad sjukvård indelas landet i följande sjukvårdsdistrikt:

Statsrådet bestämmer sjukvårdsdistriktens områden och fattar beslut om ändringar i dem efter att ha hört de berörda kommunerna och kommunalförbunden.

Kommunerna inom ett sjukvårdsdistrikt är medlemmar i ett kommunalförbund för distriktet.

Om hur ett universitet som ger läkarutbildning och som är beläget inom sjukvårdsdistriktet skall delta i förvaltningen av kommunalförbundet för sjukhusdistriktet stadgas i 25 och 26 §§.

Bildar en enda kommun ett sjukvårdsdistrikt, kan specialiserad sjukvård som avses i denna lag ordnas som hälsovårdscentralverksamhet i enlighet med folkhälsolagen (66/72). För kommunen gäller härvid i tillämpliga delar vad 5, 9, 10, 12-14, 23 och 30-44 §§ samt 45 § 2 mom. och 58 § i denna lag stadgar om kommunalförbund för sjukvårdsdistrikt.

På grund av vissa sjukdomars sällsynthet, den specialiserade sjukvårdens krävande natur eller de särskilda krav som den specialiserade sjukvården ställer kan det bestämmas att en del av den specialiserade sjukvården skall vara högspecialiserad sjukvård.

För ordnande av högspecialiserad sjukvård indelas landet utom i sjukvårdsdistrikt även i specialupptagningsområden.

Specialupptagningsområdena bestäms av statsrådet så att till varje område hör ett sjukvårdsdistrikt med ett universitet som ger läkarutbildning.

Kommunalförbundet för ett sjukvårdsdistrikt, nedan kommunalförbundet, har till uppgift att ordna i denna lag stadgad specialiserad sjukvård inom sitt område.

Kommunalförbundet skall inom sitt område koordinera de specialiserade sjukvårdstjänsterna samt i samarbete med hälsovårdscentralerna planera och utveckla den specialiserade sjukvården så att folkhälsoarbetet och den specialiserade sjukvården bildar en funktionell helhet. Då kommunalförbundet utför de uppgifter som ankommer på det skall det dessutom samarbeta med kommunernas socialnämnder så som en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna förutsätter.

Kommunalförbundet skall tillhandahålla hälsovårdscentralerna inom sitt område sådana till den specialiserade sjukvården hörande tjänster som det inte är ändamålsenligt för hälsovårdscentralerna att erbjuda samt ansvara för att utvecklandet styrs och kvaliteten övervakas i fråga om den laboratorie- och röntgenservice, medicinska rehabilitering samt motsvarande specialtjänster som hälsovårdscentralerna erbjuder.

Dessutom skall kommunalförbundet inom sitt område sörja för den forskning, utvecklingsverksamhet och utbildning som gäller dess uppgiftsområde.

Om kommunalförbundets uppgifter enligt 1-4 mom. meddelas närmare anvisningar i en riksomfattande plan som avses i 4 § lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården.

Ett kommunalförbund för sjukvårdsdistrikt inom vars område det finns ett universitetssjukhus skall ordna högspecialiserad sjukvård inom sitt i 9 § nämnda område samt sörja för den ledning och rådgivning som andra kommunalförbund för sjukvårdsdistrikt som hör till samma område behöver när det gäller att ordna specialiserad sjukvård, fortbilda sjukvårdspersonalen samt ordna forskning och utvecklingsverksamhet som hör till sjukvården.

Social- och hälsovårdsministeriet skall bestämma vilka undersökningar och åtgärder samt vilken vård som hör till den högspecialiserade sjukvården samt fastställa de grunder som skall tillämpas då ersättningarna för dem bestäms.

Kommunalförbunden skall för ordnandet av specialiserad sjukvård ha sjukhus samt efter behov separata verksamhetsenheter för sjukvård och andra verksamhetsenheter.

Om det är ändamålsenligt med tanke på ett varaktigt ordnande av specialiserad sjukvård, får två eller flera kommunalförbund komma överens om att gemensamt grunda och svara för ett sjukhus eller en del därav eller en separat verksamhetsenhet. Sjukhuset, sjukhusdelen eller den separata verksamhetsenheten är i det kommunalförbunds besittning inom vars område sjukhuset eller enheten finns.

Nås inte överenskommelse om gemensamt grundande av sjukhus, del därav eller separat verksamhetsenhet som ordnandet av specialiserad sjukvård skall anses kräva, får statsrådet besluta om dess grundande och med opartiskt beaktande av kommunalförbundens intressen meddela föreskrifter om villkoren för samarbetet. Även en medlemskommun i ett kommunalförbund får till statsrådet framställa förslag om samarbete.

Ett kommunalförbund får för ordnande av annan sjukvård än den som avses i 11 § ingå avtal med ett annat kommunalförbund om användning av ett sjukhus eller en separat verksamhetsenhet som det andra kommunalförbundet svarar för.

På ordnande av specialiserad sjukvård enligt 1 mom. tillämpas på motsvarande sätt 13 § 2 mom. Även kommunen kan framställa förslag till statsrådet om att ett sjukhus skall användas för specialiserad sjukvård för en kommun som hör till ett annat sjukvårdsdistrikt.

Utöver de sjukhus och separata verksamhetsenheter som kommunalförbunden svarar för kan det finnas statliga sjukhus för försvarsmakten och fångvårdsväsendet samt för andra särskilda behov.

Till ett kommunalförbunds förbundsfullmäktige väljer medlemskommunernas fullmäktige medlemmar som följer:

För varje medlem väljs en personlig suppleant.

Det sammanlagda röstetalet i förbundsfullmäktige för de medlemmar som valts från en medlemskommun bestäms på basis av invånarantalet enligt den senaste mantalsskrivningen i kommunen så att de medlemmar som valts från kommunen har en röst för varje nytt tusental invånare. Röstetalet kan likväl vara högst en femtedel av det sammanlagda obegränsade röstetalet för samtliga från medlemskommunerna valda medlemmar. Det sammanlagda röstetalet för de medlemmar som valts från en kommun fördelar sig jämnt mellan de närvarande medlemmarna.

Förvaltningen av ett sjukvårdsdistrikt sköts av förbundsstyrelsen.

I kommunalförbundet skall det för den psykiatriska specialiserade sjukvården finnas en nämnd med uppgift att utveckla och koordinera den psykiatriska specialiserade sjukvården i distriktet. Om det i sjukvårdsdistriktet finns endast ett sjukhus som erbjuder psykiatrisk vård, får nämnden vara sjukhusets direktion.

I ett sjukvårdsdistrikt som omfattar kommuner med olika språk och tvåspråkiga kommuner skall det finnas en nämnd med uppgift att utveckla och koordinera den specialiserade sjukvården för den språkliga minoriteten i distriktet och den utbildning av hälsovårdspersonal som ges på minoritetens språk. Till medlemmar i nämnden skall väljas personer som representerar sjukvårdsdistriktets kommuner med minoritetens språk samt befolkningen med minoritetens språk i tvåspråkiga kommuner. På nämndens medlemmar tillämpas inte 122 § 4 mom. och 123 § kommunallagen (953/76).

Förbundsstyrelsen kan bistås av andra nämnder som lyder under den, om dessa anses ändamålsenliga för sjukvårdsförvaltningen eller för koordineringen av olika funktioner.

Närmare föreskrifter om de i denna paragraf angivna nämndernas sammansättning och uppgifter meddelas i instruktionen.

Under förbundsstyrelsen skall för varje sjukhus jämte därtill ansluten annan verksamhet finnas en direktion. Denna kan även vara gemensam för två eller flera sjukhus i distriktet. Om det finns endast ett sjukhus i sjukvårdsdistriktet, kan förbundsstyrelsen vara sjukhusets direktion.

Förbundsfullmäktige kan bilda delansvarsområden för sjukvårdsdistriktet, av vilka vart och ett har en egen direktion. Samtidigt bestämmer förbundsfullmäktige vilka kommuner, sjukhus och andra verksamhetsenheter som skall höra till varje delansvarsområde och vilka uppgifter varje delansvarsområde skall svara för. Härvid har ett delansvarsområde inte någon direktion enligt 1 mom.

Medlemmarna i direktionen för ett delansvarsområde som avses i 19 § 2 mom. skall väljas från de kommuner som hör till området och så att endast de kommuner som enligt förbundsfullmäktiges beslut hör till området beaktas då direktionens sammansättning bestäms i enlighet med 122 § 4 mom. kommunallagen.

Vad 1 mom. stadgar om direktionens sammansättning gäller i tillämpliga delar en gemensam direktion för en inrättning eller annan verksamhetsenhet som är gemensam för två eller flera sjukvårdsdistrikt.

I ett sjukvårdsdistrikt som omfattar kommuner med olika språk och tvåspråkiga kommuner skall det finnas ett delansvarsområde som lyder under nämnden för den språkliga minoriteten och svarar för utvecklande och koordinering av specialiserade sjukvårdstjänster för den språkliga minoriteten och den utbildning av hälsovårdspersonal som ges på minoritetens språk. Ett delansvarsområde med minoritetens språk omfattar sjukvårdsdistriktets tvåspråkiga kommuner samt de kommuner vilkas språk är minoritetens språk inom distriktet.

Förbundsfullmäktige kan bestämma att sjukhus och andra verksamhetsenheter skall höra till ett delansvarsområde. Medlemmarna i direktionen för ett sådant sjukhus eller en sådan verksamhetsenhet skall härvid väljas i enlighet med 18 § 3 mom.

Andra direktioner inom ett delansvarsområde med minoritetens språk än de som anges i 2 mom. skall ha en sektion för den språkliga minoriteten, som behandlar de ärenden som gäller specialiserad sjukvård och utbildning av hälsovårdspersonal som ordnas på minoritetens språk. I instruktionen kan bestämmas att till sektionen också skall höra extra medlemmar som utses av förbundsfullmäktige och suppleanter för dem. Sektionsmedlemmarna skall representera sjukvårdsdistriktets språkliga minoritet. Sektionen för den språkliga minoriteten kan även ges i uppdrag att avgöra andra ärenden än sådana som avses i 71 § 2 mom. kommunallagen.

Direktionen skall

Direktionen eller dess ordförande kan överföra ett ärende som en tjänsteinnehavare har avgjort till direktionen. Beslut om överföring skall göras inom sju dagar efter tjänsteinnehavarens beslut. Direktionen kan upphäva beslutet, ändra det eller visa ärendet åter för ny behandling.

På ett kommunalförbund för sjukvårdsdistrikt tillämpas kommunallagen med de undantag som stadgas i denna lag.

Kommunalförbundet skall ha en instruktion i vilken bl.a. fastställs

En ledningsgrupp som lyder direkt under förbundsstyrelsen skall bestå av direktören för sjukvårdsdistriktet, chefläkaren och förvaltningsöverskötaren. I instruktionen kan bestämmas att även andra tjänsteinnehavare vid sjukvårdsdistriktet skall höra till ledningsgruppen.

I de sjukvårdsdistrikt inom vilka Åbo, Uleåborgs, Tammerfors och Kuopio universitet är belägna skall finnas ett universitetssjukhus. Om Helsingfors universitetssjukhus stadgas särskilt.

Ett universitet som ger läkarutbildning och finns inom ett sjukvårdsdistrikts område har rätt att utse två medlemmar i kommunalförbundets fullmäktige och två medlemmar i förbundsstyrelsen samt en personlig suppleant för var och en av dem.

Röstetalet för universitetets representanter i förbundsfullmäktige skall motsvara 10 procent av det sammanlagda röstetalet för de medlemmar som kommunerna valt i förbundsfullmäktige. De av universitetet valda medlemmarna i förbundsfullmäktige har inte rösträtt vid valet av förbundsstyrelse.

Ett universitetssjukhus skall ha en direktion, på vilken 5 kap. skall tillämpas med de undantag som stadgas i detta kapitel.

Universitetet inom sjukvårdsdistriktet har rätt att utse två medlemmar i sjukhusets direktion. Stadgandena i 122 § 4 mom. och 123 § kommunallagen tillämpas inte på dessa medlemmar.

Vid ett universitetssjukhus skall finnas en överläkarkommission. Denna består av chefläkaren som ordförande, hans ställföreträdare som vice ordförande och, enligt förbundsfullmäktiges beslut, av 7-15 överläkare som väljs av direktionen sedan denna har hört universitetet. Minst hälften av kommissionens medlemmar skall vara innehavare av tjänster vid universitetet.

Överläkarkommissionen har till uppgift att anställa läkarna och forskningspersonalen vid sjukhuset, om inte uppgiften i instruktionen har överförts på någon tjänsteinnehavare som lyder under direktionen. Förvaltningsöverläkaren och förvaltningsläkaren anställs dock av förbundsstyrelsen. Om den verksamhet som tjänsteinnehavare vid universitetet utövar i tjänsterna vid kommunalförbundet stadgas i 28 och 29 §§. Överläkarkommissionen behandlar ärenden som gäller sjukvården, undervisningen och forskningen vid sjukhuset.

Direktionen har rätt att till sig överföra ett ärende som överläkarkommissionen har avgjort. Direktionen kan härvid upphäva kommissionens beslut, ändra det eller visa ärendet åter för ny behandling.

På överläkarkommissionen tillämpas i övrigt vad kommunallagen stadgar om nämnder.

Professorerna vid universitetets medicinska utbildningsenhet på universitetssjukhuset kan efter att ha givit kommunalförbundet sitt samtycke samtidigt inneha en bitjänst eller bibefattning som överläkare vid sjukhuset. Andra lärare vid universitetet kan efter att ha lämnat sitt samtycke samtidigt inneha en läkartjänst eller annan bitjänst eller bibefattning vid sjukhuset, i enlighet med vad direktionen på framställning av överläkarkommissionen närmare bestämmer.

Står en professor inte till förfogande för skötseln av en överläkares uppgifter eller anser direktionen att det finns särskilda skäl, kan direktionen för högst fem år i sänder till överläkare i stället för professorn förordna en biträdande professor vid universitetet eller en tjänsteinnehavare vid sjukhuset som har minst docentkompetens.

Vid universitetssjukhuset kan även finnas någon annan överläkare som valts av direktionen än en tjänsteman vid universitetet.

Med medicinsk utbildningsenhet avses också en odontologisk utbildningsenhet.

En särskild överenskommelse skall ingås mellan kommunalförbundet och universitetet om den verksamhet som professorer och andra lärare vid universitetets medicinska utbildningsenhet utövar såsom läkare eller funktionärer vid universitetssjukhuset. Likaså skall en särskild överenskommelse ingås om den verksamhet som professorer och andra lärare vid andra högskolor utövar som tjänsteinnehavare vid sjukhuset.

Kan kommunalförbundet och universitetet inte nå överenskommelse i en fråga som avses i 1 mom., avgörs saken av statsrådet.

Vad 1 mom. stadgar om andra lärare vid universitetet gäller i tillämpliga delar den verksamhet som professorer och andra lärare vid andra högskolor utövar som innehavare av en bitjänst vid sjukhuset.

Ett kommunalförbunds sjukhus och verksamhetsenheter skall i första hand användas för att bereda invånarna i kommunalförbundets medlemskommuner sjukvård, om inte något annat följer av arrangemang som avses i 11 § eller av avtal som ingåtts med stöd av 13 eller 14 §.

Den som är i brådskande behov av sjukvård skall likväl utan hinder av 1 mom. alltid beredas sjukvård.

Studerande vid högskolor och andra läroanstalter inom ett sjukvårdsdistrikt skall under den tid då de på grund av sina studier vistas inom ett främmande sjukvårdsdistrikt beredas sjukvård på ett sjukhus eller i en annan verksamhetsenhet som hör till kommunalförbundet för detta sjukvårdsdistrikt. Detsamma gäller dem som på grund av sitt arbete vistas på främmande ort eller då någon annan omständighet oundgängligen kräver att sjukvård ges i ett främmande sjukvårdsdistrikt.

Ett kommunalförbund skall vidta åtgärder för flyttning av en annan patient än en som anges i 1 eller 3 mom. till ett behörigt kommunalförbunds sjukhus, om det är ändamålsenligt med hänsyn till beredandet av sjukvård och flyttningen kan ske utan att patientens tillstånd äventyras.

För att någon skall kunna intas på ett sjukhus för sjukvård förutsätts en på läkarundersökning grundad remiss, om inte något annat stadgas genom förordning.

Den som är i brådskande behov av sjukvård skall utan hinder av 1 mom. omedelbart beredas sjukvård.

Sjukvården på sjukhus och i andra verksamhetsenheter eller någon annanstans på dessas ansvar leds och övervakas av en behörig överläkare eller av någon annan i instruktionen bestämd läkare vid kommunalförbundet.

Om inledande och avslutande av en patients sjukvård beslutar överläkaren enligt allmänna anvisningar av chefläkaren, eller någon annan läkare vid kommunalförbundet enligt överläkarens anvisningar.

En patient skall inom gränserna för vad ett ändamålsenligt ordnande av sjukhusets verksamhet tillåter om möjligt beredas tillfälle att bland läkarna på sjukhuset välja den läkare som skall behandla honom. Även vid fortsatt vård av patienten skall denne alltid då det med tanke på ett ändamålsenligt beredande av vård är möjligt hänvisas till samma läkare.

I sjukvårdsdistrikt som omfattar kommuner med olika språk eller tvåspråkiga kommuner skall patienterna tillförsäkras sjukvård på sitt modersmål, finska eller svenska.

Anteckningar om en patients hälsotillstånd skall införas i sjukhusets eller verksamhetsenhetens handlingar. Handlingarna skall uppgöras och förvaras i respektive sjukhus eller verksamhetsenhet. Handlingarna kan för undersökning eller vård av patienten överföras eller lånas ut till ett annat sjukhus eller till en annan verksamhetsenhet.

När det gäller bekämpning av smittsamma sjukdomar och mentalvårdsarbete samt sinnesundersökning på sjukhus skall även iakttas vad som stadgas särskilt.

Sjukvård skall ges på det sjukhus eller i den verksamhetsenhet inom sjukvårdsdistriktet där detta är mest ändamålsenligt med beaktande av arten av patientens sjukdom samt behovet av undersökning, vård och medicinsk rehabilitering. Dessutom skall beaktas avståndet mellan sjukhuset och patientens hem samt såvitt möjligt patientens eller hans anhörigas önskemål beträffande vårdplatsen. Särskild uppmärksamhet skall även fästas vid att patienten bereds vård på sitt modersmål.

Kommunalförbundet skall, om en i dess verksamhetsenhet intagen patients sjukdom kräver det, sköta transporten av honom till någon annan verksamhetsenhet eller till en hälsovårdscentral för vård eller åtgärder.

För undersökning och vård på ett sjukhus eller i en fristående verksamhetsenhet uppbärs genom förordning stadgade avgifter hos patienten eller hos den som på hans vägnar svarar för betalningen av dem. Genom förordning kan även stadgas att vissa sjukvårdstjänster är avgiftsfria.

Om behovet av hjälpmedel i samband med medicinsk rehabilitering grundar sig på en skada eller yrkessjukdom som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring (608/48), lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (1026/81), lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/48), trafikförsäkringslagen (279/59), patientskadelagen (585/86) eller någon motsvarande tidigare lag, skall likväl kostnaderna för anskaffning, förnyande och service av hjälpmedlet ersättas.

Genom förordning kan stadgas att hos den som inte är finsk medborgare skall uppbäras avgift och ersättning enligt grunder som avviker från 1 mom., om det inte med den främmande staten har avtalats om något annat ömsesidigt arrangemang.

Andra sjukhus som avses i denna lag än psykiatriska sjukhus kan utom allmänna avgiftsklasser, om vilka stadgas genom förordning, ha en specialavgiftsklass för patienter som vill få behandling av en läkare som har rätt att behandla patienter i specialavgiftsklass i den omfattning som länsstyrelsen fastställer.

Hos patienter som behandlas i specialavgiftsklassen kan tilläggsavgifter uppbäras i enlighet med förordning.

Läkaren har rätt att i arvode få ett belopp som motsvarar de tilläggsavgifter som uppbärs hos de patienter som han behandlar i specialavgiftsklassen.

Med avvikelse från 37 § kan hos en patient i långvarig anstaltsvård för uppehälle och vård på sjukhus, i verksamhetsenhet eller i familjevård uppbäras en avgift som bestäms enligt grunder som närmare bestäms genom förordning och enligt patientens betalningsförmåga. När avgiften bestäms skall i tillämpliga delar iakttas de grunder för bestämmande av avgifter för anstaltsvård som avses i 28 § socialvårdslagen (710/82). Avgiften kan nedsättas eller uppbörden lämnas därhän, om det finns skäl till detta med hänsyn till patientens utkomstmöjligheter, underhållsskyldighet, bostadsutgifter och vårdtid eller andra synpunkter på vården.

Såsom patient i långvarig anstaltsvård anses den som fortgående vårdas i en hälsovårdscentral, på ett sjukhus eller en vårdanstalt eller i någon annan verksamhetsenhet som huvudsakligen bekostas med allmänna medel, om han på grunder som fastställs genom förordning anses vara i behov av långvarig anstaltsvård.

Angående de avgifter som avses i 39 § beslutar direktionen enligt de grunder och allmänna anvisningar som förbundsstyrelsen har fastställt, om inte uppgiften i instruktionen har överförts på en tjänsteinnehavare som är underställd direktionen.

Utan hinder av vad som stadgas i någon annan lag är den som får långvarig anstaltsvård samt folkpensionsanstalten och pensionsskyddscentralen skyldiga att lämna direktionen eller en tjänsteinnehavare som avses i 1 mom. de upplysningar som krävs för bestämmande av avgiften.

Om någon vägrar att lämna upplysningar som avses i 2 mom. eller i vinningssyfte lämnar uppenbart oriktiga upplysningar, kan direktionen bestämma en avgift som sannolikt motsvarar den avgift som bygger på riktiga uppgifter.

Ändring i ett beslut av en tjänsteinnehavare som avses i 40 § får inte sökas genom besvär.

Är den betalningsskyldige missnöjd med ett beslut som avses i 1 mom., har han rätt att få beslutet prövat av direktionen. Yrkandet skall framställas skriftligen inom 14 dagar från det han fick del av beslutet. Till beslutet skall fogas anvisningar om hur det kan prövas av direktionen.

Ändring i direktionens beslut om bestämmande av avgift söks enligt lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50) genom besvär hos länsrätten inom 30 dagar från delfåendet. Besvär kan inom nämnda tid även inlämnas till direktionen, som skall sända dem jämte eget utlåtande till länsrätten. I länsrättens utslag får ändring inte sökas genom besvär.

För kostnader för sjukvård, som ett kommunalförbund bereder en patient som inte är från en kommun som hör till kommunalförbundet, och för annan därtill ansluten verksamhet enligt denna lag skall det kommunalförbund till vilket patientens hemkommun hör betala ersättning.

Ersättning för annan vård än den som avses i 11 § samt i 30 § 2 och 3 mom. skall likväl inte betalas, om inte kommunalförbundet har godkänt att sjukvård ges i ett annat sjukvårdsdistrikt.

Har inte något annat avtalats, uträknas den ersättning för sjukvård som avses i 42 § enligt denna paragraf.

Ersättningen uträknas på följande sätt på basis av de genomsnittliga vårdkostnaderna på det sjukhus som ordnat vården. Från totalbeloppet av driftsutgifterna för bäddplatserna på sjukhuset under det föregående budgetåret avdras de kalkylerade posterna, såsom räntor och avskrivningar på anläggningstillgångar. Det erhållna beloppet ökas med 13 procent, och från detta belopp avdras patienternas vårdavgifter och andra faktiska driftsinkomster som har influtit under det föregående budgetåret, dock inte kommunernas statsandelar, kommunernas betalningsandelar eller sådana ersättningar för sjukvård som fåtts enligt denna paragraf eller enligt andra motsvarande grunder. Det sålunda uträknade totalbeloppet divideras med totalantalet vårddagar på sjukhuset under det föregående budgetåret och multipliceras med antalet vårddagar för patienten i fråga. Ersättning för undersökning och vård på en poliklinik eller i någon annan enhet i sjukvårdsdistriktet uträknas på motsvarande sätt på basis av dess driftsutgifter och driftsinkomster samt antalet besöksgånger och bruksdagar.

Vid uträkning av ersättningen i fråga om ett sjukhus eller en poliklinik som ordnar högspecialiserad sjukvård enligt 11 § görs från 2 mom. följande avvikelser:

Har bokslutet för det föregående året ännu inte godkänts, kan av de ersättningar som avses i 1 och 3 mom. i förskott uppbäras ett belopp som motsvarar inrättningens uppskattade driftsutgifter under det föregående året, beräknade enligt 2 och 3 mom. med hänsyn till antalet vård- eller bruksdagar eller besöksgånger.

Har inte något annat avtalats, skall den kommun eller det kommunalförbund som svarar för en hälsovårdscentral till kommunalförbundet för sjukvårdsdistriktet betala ersättning för tjänster som avses i 10 § 3 mom. i enlighet med förordning.

Ett universitet har rätt att använda ett i 24 § nämnt universitetssjukhus för sin medicinska utbildningsenhets undervisnings- och forskningsbehov.

Ett universitet eller någon annan myndighet som sköter utbildning av hälsovårdspersonal och forskning inom hälsovården har rätt att använda sjukhus och separata verksamhetsenheter, som ett kommunalförbund svarar för, även för ordnande av annan utbildning och forskning inom hälsovården än sådan som avses i 1 mom., i enlighet med vad som avtalas mellan kommunalförbundet och myndigheten.

Kommunalförbundet skall sörja för att universitetet eller den andra myndigheten till sitt förfogande har sådana för undervisning och forskning behövliga lokaliteter med fasta apparater och anläggningar och sådana personalrum för utbildnings- och forskningspersonalen samt studerandena som måste finnas i en inrättning som ett kommunalförbund för sjukvårdsdistriktet skall hålla.

Till kommunalförbundet för ett sjukvårdsdistrikt i vilket det finns ett universitetssjukhus betalas av statsmedel 12 procent av sjukhusets driftsutgifter.

Om något annat sjukhus som kommunalförbundet svarar för än ett sådant som nämns i 1 mom., eller någon del därav, i en omfattning som anges genom förordning används för läkarutbildning och medicinsk forskning, betalas av statsmedel till kommunalförbundet 12 procent av driftsutgifterna för sjukhuset eller den del därav som det är fråga om.

Statsandel enligt lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården betalas i de fall som avses i 1 och 2 mom. endast för de återstående driftsutgifterna.

Tas lokaliteter som avses i 46 § varaktigt i bruk av ett kommunalförbund, skall detta till staten betala en så stor del av egendomens värde som proportionellt motsvarar den ersättning som universitetet eller myndigheten har betalt, om inte statsrådet beslutar något annat. För kommunalförbundets kostnader för detta betalas en statsandel som bestäms enligt lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården.

En tjänsteinnehavare vid kommunalförbundet är skyldig att delta i undervisning och forskning inom hälsovården så som därom har överenskommits mellan kommunalförbundet och universitetet eller myndigheten.

Medlemskommunernas betalningsandelar av kommunalförbundets kapitalutgifter fastställs så att såsom en medlemskommuns andel betraktas ett visst belopp i enlighet med hur anlitande av sjukhuset eller verksamhetsenheten under de tre föregående budgetåren hänför sig till patienterna från respektive kommun.

Om det är fråga om ett nytt sjukhus eller en ny verksamhetsenhet, beräknas medlemskommunens andel på förhand enligt uppskattat anlitande och slutligt enligt den grund som nämns i 1 mom. Detsamma gäller fastställande av en medlemskommuns andel av de kapitalutgifter som beror på en utvidgning av inrättningen eller verksamhetsenheten.

En medlemskommuns andel av kapitalutgifterna för separata åtgärder i samband med kommunalförbundets centralförvaltning eller annars hela dess verksamhet fastställs enligt de grunder som stadgas i 1 mom. så att såsom en medlemskommuns andel av kostnaderna betraktas ett belopp som hänför sig till patienterna från kommunen för utnyttjandet av kommunalförbundets samtliga sjukhus eller verksamhetsenheter under de tre föregående finansåren.

Medlemskommunernas betalningsandelar av kommunalförbundets driftsutgifter fastställs särskilt för varje sjukhus och verksamhetsenhet så att de motsvarar användningen av sjukhuset eller verksamhetsenheten för patienterna från respektive kommun.

Då den andel som avses i 1 mom. räknas ut hänförs till sjukhusets eller verksamhetsenhetens driftsutgifter även en sådan andel av utgifterna för kommunalförbundets centralförvaltning eller i övrigt kommunalförbundets hela verksamhet, som motsvarar driftsutgifternas andel av de totala driftsutgifterna för kommunalförbundets inrättningar.

Medlemskommunernas betalningsandelar av de ersättningar som kommunalförbundet betalar och som avses i 42 § fastställs särskilt för vård på bäddplats och särskilt för andra ersättningar, så att som en medlemskommuns andel betraktas ett belopp som motsvarar patienternas andel av det totala antal vård- och bruksdagar samt besöksgånger som utgör grund för ersättningarna.

Då de betalningsandelar som anges i 50 och 51 §§ räknas ut betraktas som avdrag statsandelen till kommunen enligt 16 § lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården.

Detta kapitel skall tillämpas, om inte något annat har avtalats om medlemskommunernas betalningsandelar.

Har inte något annat avtalats, bestäms medlemskommunernas andelar i kommunalförbundets tillgångar och deras ansvar för dess skulder i proportion till de andelar med vilka medlemskommunerna har deltagit i kommunalförbundets kapitalutgifter. Betalningsandelarna omräknas likväl, med beaktande av en rimlig värdeminskning, så att de motsvarar penningvärdet vid den tidpunkt då andelarna bestämdes, i enlighet med vad som närmare stadgas genom förordning.

Överförs en medlemskommun i ett kommunalförbund vid ändring av indelningen i sjukvårdsdistrikt till ett annat distrikt, skall kommunalförbundet till det kommunalförbund som kommunen blir medlem av betala ersättning för kommunens andel i kommunalförbundets tillgångar efter avdrag av skulderna.

Om behörighet för tjänsterna vid ett kommunalförbund kan vid behov stadgas genom förordning.

Ett kommunalförbunds förtroendevalda och anställda samt andra som utför dess uppgifter eller arbetar i dess inrättningar får inte utan tillstånd röja en enskild persons eller en familjs hemlighet som de på grund av sin ställning eller sin uppgift har fått kännedom om. Tystnadsplikten kvarstår även efter anställningsförhållandets eller uppgiftens slut.

Vad som stadgas i 1 mom. hindrar inte att en sak yppas för den som på tjänstens vägnar har rätt att få kännedom om den.

Den som bryter mot den tystnadsplikt som anges i 1 mom. skall, om inte strängare straff stadgas i någon annan lag, för brott mot tystnadsplikt enligt lagen om specialiserad sjukvård dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Allmän åklagare får inte väcka åtal för brott mot tystnadsplikt som avses i 1 mom., om inte målsäganden har anmält gärningen till åtal.

Ett kommunalförbund är skyldigt att lämna statliga och kommunala myndigheter sådana upplysningar och utredningar om sin verksamhet enligt denna lag som skall anses behövliga för att myndigheterna skall kunna fullgöra sina uppgifter på behörigt sätt.

Närmare stadganden om tillämpningen av denna lag utfärdas genom förordning.

Om införandet av denna lag stadgas särskilt.