Förordning om handikappbidrag
- Typ av författning
- Förordning
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
På föredragning av social- och hälsovårdsministern stadgas med stöd av 3 § 4 mom. och 10 § lagen den 5 februari 1988 om handikappbidrag (124/88):
1 §
Vid bedömning av rätten till handikappbidrag i enlighet med lagen om handikappbidrag (124/88) skall de individuella förhållandena beaktas i fråga om den nedsatta funktionsförmågan.
2 §
Vid bedömning av huruvida nedsatt funktionsförmåga föreligger avses med men sådant allmänt men som sjukdom eller skada vållar en person i det dagliga livet. Vid bedömningen av menet kan i tillämpliga delar beaktas vad som föreskrivs om den i 18 a § lagen om olycksfallsförsäkring nämnda indelningen i invaliditetsklasser.
Gravt handikappad enligt 2 § 1 mom. 1 punkten lagen om handikappbidrag anses den vara vars av sjukdom eller skada orsakade men kunde motsvara synnerligen svår funktionsnedsättning i enlighet med vad den i 1 mom. angivna klassificeringen föreskriver om allmän funktionsnedsättning. Såsom gravt handikappad betraktas alltid den som är blind, rörelsehindrad eller barndomsdöv.
Såsom betydande men enligt 2 § 1 mom. 2 punkten lagen om handikappbidrag betraktas sådant men som beror på sjukdom eller skada och som kunde motsvara vad den i 1 mom. angivna klassificeringen föreskriver om svår funktionsnedsättning. Såsom betydande men betraktas likväl inte funktionsnedsättning enligt de lägsta invaliditetsklasser som gäller för svår funktionsnedsättning.
Såsom väsentligt men enligt 2 § 1 mom. 3 punkten lagen om handikappbidrag avses sådant men som beror på sjukdom eller skada och som kunde motsvara vad den i 1 mom. nämnda klassificeringen föreskriver om de lägsta invaliditetsklasserna för svår funktionsnedsättning och om alla invaliditetsklasser för medelsvår funktionsnedsättning.
3 §
Med personliga rutiner enligt 2 § 1 mom. 1 och 2 punkten lagen om handikappbidrag avses transporter och annan förflyttning, skötseln av den personliga hygienen, påklädning, intagande av måltider och andra motsvarande funktioner. Jämförbara med dem är bland annat funktioner som ansluter sig till socialt umgänge.
Med hushållsarbete och skötsel av ärenden utanför hemmet enligt 2 § 1 mom. 2 punkten lagen om handikappbidrag avses uppgifter som ansluter sig till den nödvändiga skötseln av hemmet, butiksbesök och uträttande av bankärenden samt motsvarande uppgifter.
Med handledning och tillsyn enligt 2 § 1 mom. 1 och 2 punkten lagen om handikappbidrag avses vägledning och uppsikt när det gäller personliga rutiner, hushållsarbete och skötsel av ärenden utanför hemmet eller fortgående beredskap.
4 §
Med särskilda kostnader enligt 2 § 1 mom. lagen om handikappbidrag avses sådana nödvändiga extra kostnader som sjukdom eller skada vållar en person och som följer av det dagliga livets rutiner, arbete och studier, till den del den handikappade själv måste svara för dem. De särskilda kostnaderna skall hänföra sig till den nedsättning av funktionsförmågan som sjukdomen eller skadan orsakat.
Då handikappbidrag betalas enbart på grund av särskilda kostnader enligt 2 § 1 mom. 1-2 punkten lagen om handikappbidrag, förutsätter rätten till bidraget att de särskilda kostnader som sjukdomen eller skadan medfört kan beräknas stiga minst till beloppet av det handikappbidrag som betalas. Samma minimikrav gäller också de särskilda kostnaderna som avses i 2 § 1 mom. 3 punkten lagen om handikappbidrag. När rätten till förmån enligt 2 § 1 mom. 1 och 2 punkten lagen om handikappbidrag bedöms, kan i särskilda situationer också kostnader av engångsnatur beaktas.
5 §
Ersättning enligt 3 § 4 mom. lagen om handikappbidrag är till en lagstadgad förmån anslutna mentillägg och hjälplöshetstillägg samt motsvarande ersättningar enligt tidigare lagar, likväl inte ersättningar som har betalts i ett för allt eller utbytts mot kapital.
6 §
I fråga om ansökan om handikappbidrag, sökandens skyldighet att meddela uppgifter som behövs för avgörande av ansökan samt bidragstagarens anmälningsskyldighet gäller i tillämpliga delar vad som i 5 kap. folkpensionsförordningen stadgas i fråga om pensioner och vårdbidrag.
Om en mottagare av handikappbidrag beviljas pension som avses i 1 § lagen om handikappbidrag eller sådan ersättning enligt någon annan lag som nämns ovan i 5 §, skall han anmäla detta till folkpensionsanstalten. Mottagaren är dessutom skyldig att göra anmälan till folkpensionsanstalten om väsentliga förändringar i sitt hjälpbehov eller i sina särskilda kostnader.
Angående utbetalningen av handikappbidrag gäller i tillämpliga delar vad som i 6 kap. folkpensionsförordningen stadgas om utbetalningen av pensioner.
7 §
Vad som stadgas i 7 kap. folkpensionsförordningen gäller på motsvarande sätt om
mottagande av ansökan om handikappbidrag och skyldighet att anskaffa ämbetsbetyg,
anmälningsplikt för statliga och kommunala myndigheter, myndighet hos andra offentligrättsliga samfund, försäkrings- och pensionsanstalter, arbetsgivare och andra som betalar prestationer eller ersättningar av pensionsnatur,
folkpensionsanstaltens skyldighet att göra anmälan om handikappbidrag och lämna uppgifter för fastställande eller utbetalning av någon förmån enligt annan lagstiftning, liksom även folkpensionsanstaltens rätt till ersättning för vad sådana anmälningar har kostat den, samt
tystnadsplikt för den som erhållit uppgifter.
8 §
Om avgörande av ärenden som angår handikappbidrag gäller i tillämpliga delar 10 och 23 a §§ folkpensionsförordningen.
Om undertecknande av beslut som gäller handikappbidrag gäller vad som i 14 § 2 mom. folkpensionsförordningen stadgas om undertecknande av folkpensionsanstaltens expeditioner.
9 §
I fråga om indragning av handikappbidrag som avses i 11 § 2 mom. lagen om handikappbidrag skall iakttas vad som stadgas i lagens 3 § 2 och 3 mom.
Handikappbidrag enligt 11 § 2 mom. lagen om handikappbidrag betalas utöver pension eller annan ersättning, om en person omedelbart före lagens ikraftträdande jämte nämnda ersättning har rätt till invalidpenning.
10 §
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1989.
Helsingfors den 18 november 1988
Republikens President Mauno KoivistoSocial- och hälsovårdsminister Helena Pesola