575/1988

Då en målsägande eller någon annan anmäler ett brott eller en händelse som han anser vara ett brott till polisen eller till någon annan förundersökningsmyndighet, skall anmälan utan dröjsmål registreras.

Anmälan registreras genom att de uppgifter om händelsen och parterna antecknas som behövs för att förundersökning skall kunna göras. Är anmälan bristfällig, skall den som gjort anmälan uppmanas att komplettera den.

Anmälan kan lagras i en fil som sköts genom automatisk databehandling.

Har anmälan om brott gjorts hos en förundersökningsmyndighet till vars uppgifter förundersökningen i ärendet inte hör, skall myndigheten dock registrera anmälan och sända den samt annat material som uppkommit i ärendet till den förundersökningsmyndighet på vilken ärendet ankommer.

Förundersökningsmyndigheten skall i mån av möjlighet ge målsäganden besked om vilka åtgärder som kommer att vidtas med anledning av brott som genom anmälan eller på annat sätt kommit till myndighetens kännedom.

Om målsäganden har gjort en brottsanmälan eller, utan att yrka straff på den som är skyldig till brottet, med stöd av 3 § 4 mom. förundersökningslagen (449/87) har begärt förundersökning av ett målsägandebrott, men förundersökning inte görs, skall han underrättas om orsaken till detta.

Då målsäganden anmäler ett målsägandebrott till förundersökningsmyndigheten eller då förundersökning av ett målsägandebrott inleds i fall som avses i 3 § 2 mom. förundersökningslagen, skall målsäganden underrättas om att förundersökning görs eller att undersökningen fullföljs endast om han yrkar straff på den som är skyldig till brottet, och att den läggs ned om han återtar sitt straffyrkande. Meddelandena skall om möjligt ges då brottsanmälan tas emot eller då målsäganden underrättas om att undersökningen har inletts och senast då målsäganden förhörs.

Då förundersökning av ett målsägandebrott med stöd av 3 § 3 mom. förundersökningslagen görs på begäran av åklagaren, skall målsäganden utan dröjsmål underrättas om att undersökningen har inletts.

Har målsäganden på grund av brottet lidit sådan skada för vilken han uppenbart har rätt till ersättning med stöd av lagen om ersättning för brottsskador av statsmedel (935/73), skall förundersökningsmyndigheten upplysa honom om denna rätt och vid behov ge honom anvisningar om hur han skall söka ersättning.

Förundersökningsmyndigheten skall utan dröjsmål underrätta åklagaren om brottsärenden som inkommit till den för undersökning, då någon misstänks för ett brott

Åklagaren skall även underrättas om ett brottsärende, när han särskilt har begärt att bli underrättad om det.

Meddelandet görs genom att åklagaren tillställs en kopia av den brottsanmälan som registrerats eller genom att han ges någon annan redogörelse för saken.

Länsåklagaren kan på framställning av åklagaren befria förundersökningsmyndigheten från skyldigheten att lämna meddelande i ärenden som gäller särskilt bestämda i 1 mom. 1 punkten nämnda brott.

Namnet på eller bilder av den som är misstänkt för ett brott får lämnas till offentligheten endast, om det är nödvändigt för att brottet skall kunna redas ut eller en misstänkt skall kunna gripas eller av andra synnerligen vägande skäl.

Rätt att lämna uppgifter om en förundersökning till offentligheten har undersökningsledaren och hans förman samt andra tjänstemän som har utsetts därtill av förmannen.

Som barn anses i denna förordning den som inte fyllt aderton år.

Barn skall vid förundersökning bemötas på det sätt som deras ålder och utvecklingsnivå förutsätter. Särskilt skall tillses att barnet inte i onödan förorsakas olägenheter i skolan, på arbetsplatsen eller i någon annan för barnet viktig omgivning.

Undersökningsåtgärder som berör barn skall i mån av möjlighet utföras av polismän som är väl förtrogna med denna uppgift. Förundersökningsmyndigheten skall vid behov rådfråga en läkare eller någon annan sakkunnig om barnet kan utsättas för undersökningsåtgärder.

Om förhör av barn under femton år stadgas i 14 §.

Är någon till den grad påverkad av alkohol eller något annat rusmedel att han inte kan antas förstå innebörden av ett förhör, får han förhöras endast om det är nödvändigt för att brottet skall kunna redas ut. I förhörsprotokollet skall i ett sådant fall göras en anteckning om den förhördes tillstånd och om varför förhöret har ansetts vara nödvändigt. Den förhörde skall ges möjlighet att senare på nytt granska sin berättelse. Om granskningen gäller vad som stadgas i 39 § 2 mom. förundersökningslagen.

Kan den förhörde inte antas förstå innebörden av förhöret på grund av rubbat sinnestillstånd eller chock eller av någon annan liknande orsak, skall 12 § tillämpas. Om förhöret skall vid behov diskuteras med den förhördes anhöriga och läkare.

Då ett barn under femton år misstänkas för en brottslig gärning, får han förhöras endast om det är nödvändigt för att utreda om någon som har fyllt femton år har varit delaktig i brottet eller för att återfå egendom som har gått förlorad genom gärningen, eller om det annars är synnerligen viktigt att få upplysningar av barnet om gärningen och upplysningar inte utan svårigheter kan fås på något annat sätt.

Då ett barn förhörs såsom misstänkt skall socialnämnden beredas tillfälle att sända en företrädare till förhöret, om detta inte i enlighet med 15 § 2 mom. barnskyddslagen (683/83) skall anses vara uppenbart obehövligt.

I det förhörsprotokoll som uppsätts över förhöret skall utöver förhörsberättelsen antecknas

I protokollet över förhör med en laglig företrädare för ett samfund som förhörs såsom målsägande antecknas de uppgifter som behövs för att samfundet skall kunna identifieras samt företrädarens ställning i samfundet.

I förhörsprotokollet skall även antecknas

Förhörsberättelsen kan helt eller delvis spelas in på en ljud- eller bildupptagning. Före inspelningen skall den som skall förhöras underrättas om detta.

Spelas förhörsberättelsen in på en ljud- eller bildupptagning, skall den förhörde efter avslutat förhör få lyssna på upptagningen och i berättelsen göra sådana korrigeringar och tillägg som behövs.

Om förhörsberättelsen inspelas eller på basis av den förhördes uttalanden inläses på band för senare utskrivning, får den förhörde välja mellan att granska berättelsen antingen på det sätt som stadgas i 1 mom. eller på samma sätt som i fråga om en skriven förhörsberättelse.

I förundersökningsprotokollet skall anteckning göras

Angående tvångsmedel som använts vid förundersökningen skall i förundersökningsprotokollet antecknas sådana uppgifter som behövs vid åtalsprövningen och rättegången.

Ett förbud som avses i 48 § 1 mom. förundersökningslagen skall bevisligen och i skriftlig form delges den som förbudet gäller. I förbudet skall nämnas de uppgifter som förbudet gäller, den tid förbudet är i kraft samt påföljderna av brott mot förbudet.

Vid anhållande skall antecknas

Vad som stadgas i 1 mom. skall i tillämpliga delar iakttas även då någon med stöd av något annat beslut än ett beslut om anhållande har placerats i ett rum som är avsett för anhållna.

Domstolen skall registrera den tidpunkt då det skriftliga yrkandet om häktning har inkommit eller den tidpunkt då ett yrkande om häktning som gjorts muntligen eller per telefon har framställts.

Den som framställer av ett häktningsyrkande skall utan dröjsmål tillställa åklagaren en kopia av yrkandet. Om häktningsyrkandet och åtalet behandlas vid olika domstolar, skall kopian tillställas den åklagare inom vars verksamhetsområde åtalet för det brott som ligger till grund för häktningsyrkandet skall behandlas.

Den myndighet som beslutar om meddelande av reseförbud, ändring av ett beslut om reseförbud, beviljande av tillfälligt tillstånd att avlägsna sig och hävning av reseförbud skall utan dröjsmål underrätta polisen om att en sådan åtgärd har vidtagits, så att detta kan registreras i polisens datasystem.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1989.