466/1988

Med stöd av denna lag avgörs frågan enligt vilken stats lag förhållandet mellan parterna i ett privaträttsligt avtal av internationell karaktär skall bedömas ( tillämplig lag ).

Ett avtal är av internationell karaktär om det har anknytning till mer än en stat. Ett avtal anses inte vara av internationell karaktär endast på den grund att parterna har träffat överenskommelse om att tillämpa en främmande stats lag på avtalet eller om att lösa tvister med anledning av avtalet vid en främmande stats domstol eller genom skiljeförfarande i en främmande stat.

Om ensidiga förbindelser gäller i tillämpliga delar vad som stadgas om avtal.

Denna lag tillämpas inte på

Denna lag tillämpas inte heller till den del annorlunda stadgas i någon annan lag.

Denna lag gäller inte

På ett avtal skall tillämpas lagen i den stat om vilken parterna har kommit överens ( laghänvisning ). En laghänvisning skall vara uttrycklig eller på något annat sätt framgå tillräckligt tydligt av avtalet eller de omständigheter som sammanhänger med detta.

En laghänvisning kan göras när avtalet ingås eller därefter, och den kan också senare ändras. En laghänvisning som har gjorts senare medför inte att ett ursprungligen giltigt avtal blir ogiltigt på den grund att avtalet inte har ingåtts enligt formkraven i den lag som skall tillämpas enligt den nya laghänvisningen. En laghänvisning som gjorts eller ändrats senare inverkar inte på ställningen för andra än avtalsparterna.

Till övriga delar bestäms laghänvisningens giltighet enligt 7 §.

Har en laghänvisning enligt 4 § inte gjorts, tillämpas lagen i den stat till vilken avtalet med beaktande av samtliga omständigheter har sin närmaste anknytning.

Är någon avtalsparts prestation kännetecknande för avtalet, anses avtalet ha sin närmaste anknytning till den stat där denna part har sitt driftställe. Om avtalet med beaktande av alla omständigheter i det enskilda fallet dock tydligt har sin närmaste anknytning till en annan stat, skall lagen i den staten tillämpas.

Om en sådan del av avtalet som kan särskiljas från detta anknyter närmare till någon annan stat än den vars lag enligt 1 eller 2 mom. skall tillämpas på avtalet, kan på denna avtalsdel av särskilda skäl tillämpas lagen i den förstnämnda staten.

Ett avtal är till sin form giltigt, om det uppfyller formkraven i den stat där båda parterna eller den ena av dem befann sig när avtalet ingicks, eller i den stat vars lag vore tillämplig på avtalet om det var giltigt.

Har avtalet ingåtts av en företrädare för en avtalspart, är företrädarens vistelseort avgörande vid tillämpningen av 1 mom.

En ensidig viljeförklaring som hänför sig till ett avtal som har ingåtts eller som håller på att uppsättas är till formen giltig, om den uppfyller formkraven i lagen i den stat där viljeförklaringen har avgivits eller vars lag skall tillämpas på avtalet.

Ett avtals eller avtalsvillkors giltighet i fråga om annat än formen bestäms enligt den lag som skulle vara tillämplig, om avtalet eller villkoret var giltigt.

En avtalspart får dock, om det med beaktande av omständigheterna vore oskäligt att avgöra frågan enligt den lag som nämns i 1 mom., åberopa att hans beteende inte skulle ha lett till att ett bindande avtal eller villkor hade kommit till stånd enligt lagen i den stat där han har sitt driftställe.

Överförs en rättighet på någon annan, bestäms förhållandet mellan överlåtaren och mottagaren enligt den lag som med stöd av denna lag skall tillämpas på avtalet mellan dem.

Enligt den lag som tillämpas på avtalet mellan gäldenären och den ursprunglige borgenären, eller på den rättsgrund som den överförda rättigheten annars bygger på avgörs dock frågor

På ett avtal som gäller rätt till fast egendom tillämpas lagen i den stat där egendomen finns, om inte avtalet med beaktande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet tydligt har en närmare anknytning till någon annan stat.

Ett i 1 mom. nämnt avtal är giltigt till sin form endast då det uppfyller sådana tvingande formkrav i den stat där fastigheten finns som enligt lagen i den staten skall iakttas, även om avtalet har anknytning till andra stater.

Om en part i ett avtal som han ingått med en näringsidkare skyddas som konsument enligt lagen i den stat där han har sitt hemvist, och om avtalet tillkommit som resultat av att den näringsidkare som är konsumentens avtalspart eller dennes företrädare har marknadsfört sin produkt i denna stat, tillämpas lagen i den staten på avtalet. Den tillämpliga lagen kan inte åsidosättas med en laghänvisning.

Formen för ett avtal som avses i 1 mom. bestäms enligt lagen i den stat där konsumenten har sitt hemvist, om inte annat följer av 9 § 2 mom.

Denna paragraf tillämpas inte på avtal om en tjänst eller nyttjanderätt enligt vilket tjänsten utförs eller nyttjanderätten begagnas endast utanför den stat där konsumenten har sitt hemvist.

Skulle tillämpningen av lagen i en främmande stat leda till resultat som strider mot grunderna för Finlands rättsordning, skall till denna del tillämpas finsk lag.

Utan hinder av att ett avtal skall bedömas enligt lagen i en främmande stat kan på avtalet tillämpas sådana tvingande stadganden i finsk rätt som, med beaktande av deras offentligrättsliga karaktär eller ett med dem annars sammanhängande viktigt allmänt intresse, skall anses vara avsedda att tillämpas på avtalet oberoende av den lag som annars vore tillämplig.

Med driftställe och hemvist avses en avtalsparts driftställe eller hemvist vid tidpunkten för avtalet.

Har en avtalspart driftställe i två eller flera stater, är det driftställe avgörande som har den närmaste anknytningen till avtalet och prestation enligt avtalet.

Har en avtalspart inte ett driftställe eller har avtalet inte ingåtts inom partens rörelse, anses som anknytning, i stället för driftstället, hemvistet för en part som är en fysisk person och orten för centraladministrationen för en juridisk person.

Skall lagen i en främmande stat tillämpas enligt denna lag, iakttas inte den främmande statens lagvalsregler.

Gäller inom olika områden i en stat särskilda avtalsrättsliga regler, jämställs ett sådant område med en stat vid bestämningen av tillämplig lag.