445/1988

Prispolitiskt stöd enligt brukningsenhetens storlek utgår i form av ett arealtillägg. Arealtillägg kan betalas endast till en odlare, vilken såsom ägare eller legotagare eller med stöd av ett besittningsavtal den 30 juni 1988 har besuttit en brukningsenhet eller åker som använts för idkande av lantbruk och för vilken arealtillägg söks och där åkerarealen vid nämnda tidpunkt har uppgått till högst 30 hektar.

Med brukningsenhet avses i detta beslut en sådan av en eller flera lägenheter eller lägenhetsdelar bestående gårdsbrukshelhet, som sköts från ett och samma driftscentrum.

Arealtillägg kan betalas också för en brukningsenhet, angående vars åkrar gäller ett åkerreserveringsavtal enligt lagen om begränsning av nyttjande av åker (216/69).

En förutsättning för erhållande av arealtillägg är utöver andra förutsättningar som anges i detta beslut, att brukningsenhetens ägare eller innehavare eller, om flera sådana finns någon av dem är stadigvarande bosatt på en brukningsenheten. En person anses vara bosatt på en brukningsenhet även om han tillfälligt vistas borta från denna. Frånvaro anses tillfällig om den inte under en eller flera perioder pågår längre tid än sex månader per kalenderår eller om den föranleds av sjukdom eller studier eller fullgörande av värnplikt eller avtjänande av fängelsestraff eller av annan därmed jämförbar omständighet. Avtjänande av frihetsstraff, som fortgår längre tid än sex månader, anses dock inte såsom frånvaro av tillfällig karaktär, såvida inte någon medlem av den persons familj som avtjänar frihetsstraff är bosatt på brukningsenheten.

Arealtillägg betalas inte till en person som ej är bosatt på brukningsenheten. Boendekravet berör dock inte en i hemlandet stadigvarande bosatt person, angående vars till brukningsenheten hörande åkrar ett åkerreserveringsavtal är i kraft.

Grunden för bestämmande av arealtillägg är de per brukningsenhet uträknade fördelningsenheter, som i fråga om åker bestäms enligt läget vid utgången av juni månad 1988 och i fråga om husdjur enligt läget vid utgången av år 1987. Har lägenheten under tiden januari-juni 1988 bytt ägare eller innehavare, får till den nya ägaren eller innehavaren betalas arealtillägg på basis av det antal husdjur som fanns på lägenheten 31.12.1987. En förutsättning är dock att husdjursproduktion bedrivs på lägenheten. Vid uträkning av fördelningsenheterna motsvarar 0,1 hektar åker 0,1 fördelningsenhet, en ko, en tjur och en häst en fördelningsenhet var, ett ungnöt, ett föl, en sugga och en galt 0,5 fördelningsenheter var, en kalv, ett gödsvin, ett får och en get 0,2 fördelningsenheter var samt ett fjäderfä 0,02 fördelningsenheter. Det ankommer på jordbruksstyrelsen att närmare definiera ovan avsedda djur.

Arealtillägg utgår med en halv (0,5) fördelningsenhets noggrannhet så, att den sammanlagda summan av de fördelningsenheter som utgör betalningsgrund, avrundas nedåt till närmaste hela eller halva fördelningsenhet.

Jordbruksstyrelsen fastställer beloppet av det arealtillägg som skall erläggas per fördelningsenhet sålunda, att arealtillägget per fördelningsenhet utgår till fullt belopp, om det sammanlagda beloppet av odlarens beskattningsbara inkomster vid kommunalbeskattningen för år 1986 i en eller flera kommuner har uppgått till sammanlagt högst 69 000 mark, nedsatt med 20 procent, om nämnda belopp har överstigit 69 000 mark men ej 76 500 mark samt nedsatt med 40 procent om beloppet har överstigit 76 500 mark men ej 84 000 mark, nedsatt med 60 procent om beloppet har överstigit 84 000 mark men ej 91 500 mark samt nedsatt med 80 procent om beloppet har överstigit 91 500 mark men ej 99 000 mark. Arealtillägg utgår inte till en odlare, vars ovan avsedda beskattningsbara inkomster sammanlagda har överstigit 99 000 mark. Om dock odlaren eller hans maka eller en i 2 a § 2 mom. lagen om skatt på inkomst och förmögenhet (608/75) avsedd person, som lever med honom i äktenskapsliknande förhållande, vid utgången av år 1987 inte fyllt 35 år, betalas arealtillägget likväl ökat med 40 procent, om det sammanlagda beloppet av ovan avsedda beskattningsbara inkomster har uppgått till högst 69 000 mark. Om det sammanlagda beloppet av de beskattningsbara inkomsterna har överstigit 69 000 mark, betalas arealtillägget inte förhöjt, men 40 000 mark av hans beskattningsbara inkomst får lämnas obeaktade.

Till en i 1 § 1 mom. avsedd odlare som vid utgången av år 1987 har fyllt 65 år betalas inte arealtillägg. Arealtillägg betalas dock, om odlarens maka eller en i 2 a § 2 mom. lagen om skatt på inkomst och förmögenhet (608/75) avsedd person, som lever i äktenskapsliknande förhållande med honom, vid utgången av år 1987 inte har fyllt 65 år. Arealtillägg betalas även då en person vars inkomster beräknas enligt 6 § 2 mom. vid utgången av år 1987 inte har fyllt 65 år.

Arealtillägg utgår på basen av arealen av en brukningsenhets åker för högst sju fördelningsenheter. Då åkerarealen är större än aderton hektar, minskar det för åkerns del beräknade arealtillägget på basen av varje hel hektar, som överstiger nämnda hektarantal, i proportion sålunda, att arealtilläggets belopp för tjugofem hektar eller större hektartal är hälften av det belopp som utgår för sju fördelningsenheter. Åker, som under 1988 års växtperiod inte alls har odlats eller eljest använts för lantbruksproduktion eller i enlighet med normalt växelbruk skötts som träda eller som under växtperioden inte har berörts av åkerreserveringsavtal inberäknas i brukningsenhetens åkerareal endast i det fall att den, om den inberäknas skulle inverka sänkande på arealtillägget. Då de fördelningsenheter som baserar sig på antalet djur är flera än sju, utgår arealtillägg för djurens del till samma belopp som för sju fördelningsenheter.

Har på en brukningsenhet enligt 3 § de fördelningsenheter som baserar sig på antalet djur varit minst ett men mindre än sju, utgår arealtillägg för djurens del för en fördelningsenhet mera eller, om brukningsenheten har haft minst en mjölkko, för en och en halv fördelningsenhet mera än för den fördelningsenhetsmängd som annars skulle betalas, för djurens del likväl inte för sammanlagt mera än sju fördelningsenheter.

Till en odlare utgår inte heller arealtillägg, såframt brukningsenhetens åkerareal varit mindre än en hektar eller antalet till brukningsenheten hörande fördelningsenheter varit mindre än två.

Då beloppet av det arealtillägg som skall utbetalas per fördelningsenhet fastställs, skall de utgifter som föranleds av arealtillägg motsvarande ersättningar, vilka år 1987 skall betalas med stöd av lagen den 25 mars 1983 angående ändring av lagen om begränsning av nyttjande av åker (307/83), beaktas.

Ovan i enlighet med 4 § beräknat arealtillägg utgår regionvis förhöjt sålunda, att arealtilläggets belopp inom det område av mellersta Finland, som nämns i 14 § förutom de därtill hörande nedan i 2 mom. nämnda kommunerna, är minst 10 procent och inom norra Finlands södra zon minst 20 procent, inom mellanzonen 30 procent och inom den norra zonen 50 procent högre än beloppet inom södra Finland.

I Hirvensalmi, Honkajoki, Storå, Joutsa, Kangasniemi, Bötoms, Karvia, Kihniö, Leivonmäki, Sastmola, Parkano, Pertunmaa, Påmarks och Siikainens kommuner utgår arealtillägget till ett belopp som är minst 20 procent högre än beloppet inom södra Finland.

Inom det i sagda 14 § nämnda skärgårdsområdet utgår arealtillägget till ett belopp som är minst 30 procent högre än beloppet inom södra Finland.

Såsom en odlares i 4 § 1 mom. avsedda beskattningsbara inkomster beaktas också hans makas inkomster eller en i 2 a § 2 mom. lagen om skatt på inkomst och förmögenhet (608/75) avsedd persons, vilken levat i äktenskapsliknande förhållande med honom, inkomster. I fråga om en minderårig odlare, som står under förmynderskap, anses också hans föräldrars eller adoptivföräldrars inkomster såsom hans beskattningsbara inkomster.

Skulle arealtillägg utgå till två eller flera personer gemensamt, beaktas den mest beskattade, på brukningsenheten bosatta delägarens inkomster såsom i 1 mom. avsedda inkomster. Jordbruksstyrelsen kan dock i enskilda fall av billighetsskäl avvika från denna bestämmelse.

Har en odlare under år 1987 eller år 1988 före utgången av juni månad genom köp utökat sin brukningsenhet med så mycket åker, att åkerarealen överstiger den i 1 § 1 mom. bestämda maximiarealen, erläggs till honom dock arealtillägg som om köp inte hade ägt rum, såvida övriga förutsättningar för erläggande av arealtillägg föreligger.

Har en del av en brukningsenhets åkrar sålts, bytts eller skänkts eller har äganderätten till den övergått genom annan rättshandling eller har åkrar utarrenderats, kan till den som vid tiden för rättshandlingen ägde eller innehade brukningsenheten betalas arealtillägg endast om åkerarealen inte skulle utgöra hinder för erläggande av arealtillägg, även om rättshandlingen inte skulle ha företagits. Arealtilläggets storlek i fråga om åkern bestäms härvid enligt brukningsenhetens återstående åkerareal. Dess belopp i fråga om åkern kan dock inte stiga till följd av äganderättens övergång eller utarrendering.

I 1 mom. bestämda inskränkningar och påföljder skall dock inte tillämpas, om ägor från brukningsenheten på det sätt som anges i nämnda moment överlåts för andra ändamål än för bedrivande av jord- eller skogsbruk, inte heller om det överlåtna området är beläget mer än fem kilometer från brukningsenhetens driftscentrum eller om överlåtelsen annars kan anses ändamålsenlig med tanke på ägornas läge.

Vad som bestäms i 1 mom., tillämpas inte på rättshandlingar som har företagits före den 1 januari 1983.

Arealtillägg beviljas på ansökan, vilken inom av jordbruksstyrelsen utsatt tid, som har bringats till sökandens kännedom på av jordbruksstyrelsen beslutat sätt, skall tillställas lantbruksnämnden i den kommun där brukningsenhetens driftscentrum är beläget.

Om beviljande av arealtillägg beslutar i 9 § avsedd lantbruksnämnd, vilken även erlägger arealtillägg till dem som är berättigade därtill över det av staten använda postgirokonto som jordbruksstyrelsen bestämmer. Arealtillägg betalas till mottagaren eller inbetalas på det postgirokonto i penninganstalt som mottagaren i sin ansökan eller eljest skriftligt har bestämt.

Ankommer avgörandet av saken inte på den lantbruksnämnd, hos vilken ansökan har inlämnats, skall lantbruksnämnden sända ansökningen, försedd med anteckning om tiden för dess mottagande, och sådana vid behandlingen av ärendet erforderliga uppgifter om beskattningen som står till buds, till den lantbruksnämnd som beslutar om arealtillägget.

Har en odlare erhållit arealtillägg utan grund eller till högre belopp än honom skulle ha kunnat beviljas enligt detta beslut, skall i fråga om återindrivning av överbetalt belopp iakttas vad som stadgas i lagen den 27 januari 1971 om handhavande av utdelnings- och övervakningsuppgifter beträffande lantbruksstödet (88/71).

Har ansökan tillställts lantbruksnämnden efter utgången av den tid som jordbruksstyrelsen har utsatt och kan förseningen anses ha berott på godtagbar orsak, kan lantbruksdistriktet ge lantbruksnämnden tillstånd att bevilja arealtillägg utan hinder av att ansökningen är försenad.

På lantbruksdistriktet och lantbruksnämnden enligt 1-12 §§ ankommande uppgifter handhas i landskapet Åland av länsstyrelsen och kommunstyrelsen eller av kommunala nämnder, vilka tillsatts för handhavande av dessa uppgifter. Den som är missnöjd med ett beslut av kommunstyrelsen eller av nämnden får söka ändring i det hos länsstyrelsen i Ålands län inom trettio dagar från delfåendet av beslutet.

Den i 1 § 1 mom. och 5 § avsedda indelningen i områden och zoner är följande:

Södra Finlands område:

Nylands län och landskapet Åland; Åbo och Björneborgs län utom kommunerna Honkajoki, Jämijärvi, Karvia, Kihniö, Kiikoinen, Kullaa, Lavia, Luvia, Mouhijärvi, Norrmark, Påmark, Sastmola, Siikainen, Suodenniemi, Tavastkyro, Ulvsby och Viljakkala samt städerna Björneborg, Ikalis, Kankaanpää och Parkano; Tavastehus län utom kommunerna Juupajoki, Kuhmalahti, Kuorevesi, Kuru, Längelmäki, Ruovesi, Vilppula och Ylöjärvi, av Tammerfors stad den del som har hört till förutvarande Teisko kommun samt städerna Mänttä, Orivesi och Virdois; i Kymmene län Elimäki, Iitti, Pyttis, Veckelax och Virolahti kommuner samt Anjalankoski, Fredrikshamns, Kotka, Kouvola och Kuusankoski städer.

Mellersta Finlands område:

St Michels län; inom Åbo och Björneborgs län Honkajoki, Jämijärvi, Karvia, Kihniö, Kiikoinens, Kullaa, Lavia, Luvia, Mouhijärvi, Norrmarks, Påmarks, Sastmola, Siikainens, Suodenniemi, Tavastkyro, Ulvsby och Viljakkala kommuner samt Björneborgs, Ikalis, Kankaanpää och Parkano städer; i Tavastehus län Juupajoki, Kuhmalahti, Kuorevesi, Kuru, Längelmäki, Ruovesi, Vilppula och Ylöjärvi kommuner, av Tammerfors stad den del som har hört till förutvarande Teisko kommun samt Mänttä, Orivesi och Virdois städer; i Kymmene län Jaala, Joutseno, Lemi, Luumäki, Miehikkälä, Nuijamaa, Parikkala, Rautjärvi, Ruokolahti, Saari, Savitaipale, Suomenniemi, Taipalsaari, Uukuniemi, Valkeala och Ylämaa kommuner samt Imatra och Villmanstrands städer; i Kuopio län Leppävirta, Maaninka, Siilinjärvi, Tuusniemi och Vehmersalmi kommuner samt Kuopio, Suonenjoki och Varkaus städer; i Norra Karelens län Kesälahti, Kitee, Liperi och Rääkkylä kommuner samt Joensuu och Outokumpu städer; i Vasa län Alahärmä, Bötoms, Ilmajoki, Jalasjärvi, Jurva, Kauhajoki, Korsholms, Korsnäs, Kuortane, Laihela, Lillkyro, Malax, Maxmo, Nurmo, Närpes, Oravais, Peräseinäjoki, Storkyro, Storå, Vörå, Ylihärmä, Ylistaro och Östermarks kommuner samt Alavo, Kaskö, Kauhava, Kristinestads, Kurikka, Lappo, Nykarleby, Seinäjoki och Vasa städer; i Mellersta Finlands län Hankasalmi, Joutsa, Korpilahti, Kuhmoinens, Laukaa, Leivonmäki, Luhanka, Muurame, Säynätsalo och Toivakka kommuner samt Jyväskylä landskommun och Jyväskylä, Jämsä, Jämsänkoski och Keuruu städer.

Norra Finlands område:

Den södra zonen:

Inom Kuopio län Juankoski, Kaavi, Karttula, Keitele, Kiuruvesi, Lapinlahti, Nilsiä, Pielavesi, Rautalampi, Rautavaara, Sonkajärvi, Tervo, Varpaisjärvi, Vesanto och Vieremä kommuner samt Idensalmi stad; i Norra Karelens län Eno, Ilomants, Juuka, Kiihtelysvaara, Kontiolahti, Polvijärvi, Pyhäselkä, Tohmajärvi, Tuupovaara, Valtimo och Värtsilä kommuner samt Lieksa och Nurmes städer; i Vasa län Evijärvi, Halsua, Himanka, Kaustby, Kelviå, Kortesjärvi, Kronoby, Lappajärvi, Larsmo, Lehtimäki, Lestijärvi, Lochteå, Pedersöre, Perho, Soini, Toholampi, Töysä, Ullava, Vetils och Vimpeli kommuner samt Alajärvi, Etseri, Jakobstads, Kannus och Karleby städer; i Mellersta Finlands län kommunerna Kannonkoski, Karstula, Kinnula, Kivijärvi, Konginkangas, Konnevesi, Kyyjärvi, Multia, Petäjävesi, Pihtipudas, Pylkönmäki, Sumiainen, Uurainen och Viitasaari samt Saarijärvi, Suolahti och Äänekoski städer; i Uleåborgs län Alavieska, Haapavesi, Kalajoki, Kempele, Kestilä, Kärsämäki, Limingo, Lumijoki, Merijärvi, Muhos, Nivala, Paltamo, Pattijoki, Piippola, Pulkkila, Pyhäjoki, Pyhäjärvi, Pyhäntä, Rantsila, Reisjärvi, Ristijärvi, Ruukki, Sievi, Siikajoki, Sotkamo, Temmes, Tyrnävä, Vaala, Vihanti och Vuolijoki kommuner, Brahestads, Haapajärvi, Kajana, Oulainens och Ylivieska städer samt Oulunsalo kommun, förutom den till norra Finlands mellanzon hörande delen.

Mellanzonen:

I Uleåborgs län Haukipudas, Hyrynsalmi, Ii, Karlö, Kiiminki, Kuivaniemi, Kuusamo, Pudasjärvi, Puolanka, Suomussalmi, Taivalkoski, Utajärvi, Yli-Ii och Ylikiiminki kommuner, Kuhmo och Uleåborgs städer samt de delar av Oulunsalo kommun som ligger inom Ylikiiminki kommun; i Lapplands län Keminmaa, Pello, Posio, Ranua, Simo, Tervola och Övertorneå kommuner, Rovaniemi landskommun samt Kemi, Kemijärvi, Rovaniemi och Torneå städer.

Den norra zonen:

I Lapplands län Enontekis, Enare, Kittilä, Kolari, Muonio, Pelkosenniemi, Salla, Savukoski, Sodankylä och Utsjoki kommuner.

Skärgårdsområdet:

I Nylands, Kymmene, Tavastehus, St Michels, Kuopio, Norra Karelens, Mellersta Finlands och Vasa län samt i Uleåborgs län med undantag av dess till norra Finlands mellanzon hörande delar, de av jordbruksstyrelsen godkända delarna av skärgården; i Åbo och Björneborgs län Houtskärs, Iniö, Korpo, Nagu och Velkua kommuner samt av de övriga kommunerna inom Åbo och Björneborgs län de av jordbruksstyrelsen godkända delarna av skärgården; i landskapet Åland Brändö, Föglö, Kumlinge, Kökars, Sottunga och Vårdö kommuner samt av de övriga kommunerna inom landskapet Åland de av jordbruksstyrelsen godkända delarna av skärgården. En lägenhet som inte står i fast förbindelse med allmän väg, anses vara belägen i skärgården.

Närmare bestämmelser om verkställigheten och tillämpningen av detta beslut utfärdas av jordbruksstyrelsen.

Detta beslut träder i kraft den 25 maj 1988.