334/1988

Byggnader får inte finnas på en vägs sidoområde. Också utanför detta är det förbjudet att ha byggnader på ett område som sträcker sig till ett avstånd av 20 meter från mittlinjen på en landsvägs eller 12 meter från mittlinjen på en bygdevägs körbana eller, om två eller flera körbanor finns, den närmast belägna körbanan (skyddsområde). Av särskilda skäl kan i vägplanen eller genom länsstyrelsens beslut avståndet i fråga om en viss väg eller del av den ökas till högst 50 meter. När ett allmänt behov kräver det kan avståndet likaså ökas till högst 300 meter invid en reservlandningsplats som hör till vägen samt inom en förlängning med högst 750 meter i längdriktningen från landningsplatsens båda ändar.

Fastighetsägaren har dessutom rätt att av väghållaren få ersättning för de nödvändiga kostnader som har orsakats honom av att han bevakat sin rätt vid vägförrättningen.

På ersättning som avses i detta kapitel, med undantag av ersättning som nämns i 62 § 2 mom., betalas sex procents ränta, för upplåtelse av område från ingången av månaden efter den då väghållaren tog området i besittning samt i övriga fall, om inte annat bestäms på yrkande av sakägaren av särskild anledning, från ingången av månaden efter den då ersättningen fastställdes.

Är det fråga om ersättning som avses i 62 § 1 mom. 1–4 punkten, 63 § 1 eller 2 mom., 64 § 1 mom. eller 65 eller 66 § och som överenskommelse inte har träffats om, skall vid vägförrättningen prövas och avgöras om och till vilket belopp ersättning skall utges, även om något yrkande därom inte har framställts.

Ersättningsfrågor som nämns i 62 § 1 mom. 5 punkten eller 62 § 2 mom. upptas vid vägförrättning till prövning och avgörande endast på yrkande av sakägaren.

Hålls det inte någon sådan vägförrättning vid vilken fråga om ersättning som avses i 1 eller 2 mom. kunde komma under behandling, eller kan ersättningen bestämmas först sedan vägförrättningen har avslutats eller gäller frågan en sådan i 63 § 2 mom. nämnd ersättning som inte har varit föremål för behandling vid vägförrättning, skall ersättningsärendet avgöras av länsstyrelsen i det län där fastigheten finns. Detsamma gäller när anspråk med stöd av detta kapitel görs på någon annan än i 1 eller 2 mom. nämnd ersättning.

Ett ersättningsanspråk som nämns i 75 § 2 mom. och som kan prövas vid vägförrättning skall framställas på det sätt som anges i 76 § 1 mom. vid äventyr att sökanden annars förlorar rätten till ersättning, om han inte kan visa laga förhinder eller annat giltigt skäl till att hans ansökan hade försenats.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall för varje år i efterhand fastställa de ersättningar som kommunerna skall betala enligt detta kapitel. Ersättningarna skall inbetalas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inom sextio dagar från den tidpunkt då kommunen fick kännedom om väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beslut.

Beslut genom vilket väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har fastställt ersättningar som nämns i denna paragraf skall delges kommunen.

Medför utbetalningen av en ersättning inom utsatt tid svårigheter för kommunen, kan trafikministeriet bevilja förlängning av betalningstiden.