255/1988

Denna förordning gäller fiske som finska medborgare och finska fångstfartyg bedriver inom konventionsområdet för konventionen rörande fisket och bevarandet av de levande tillgångarna i Östersjön och Bälten (FördrS 40/74). Detta område omfattar Östersjön och dess vikar med undantag av de inre territorialvattnen och begränsas i väster av en linje från Hasenore Hoved till Gniben Odde och vidare från Korshage till Spodsbjerg och från Gilbjerg Hoved till Kullen.

För tillämpningen av reglerna indelas konventionsområdet i delområden och statistikrutor, vilkas lokalisering och gränser framgår av en förteckning och en kartskiss som utgör bilagor till förordningen.

Inom konventionsområdet får inte användas stående eller drivande fångstredskap som inte är utmärkt med ett tydligt märke enligt 16 § förordningen om fiske (1116/82).

Vid fiske får inte användas sprängämnen eller giftiga eller bedövande ämnen.

Det är förbjudet att lämpa strömming över bord i havet.

Särskild fångst av torsk eller olika flundrearter för tillverkning av fiskmjöl eller fiskolja eller för andra industriella ändamål samt för användning som foder är förbjuden.

Inplantering inom konventionsområdet av andra fiskarter än sådana som ursprungligen hör hemma i detta samt fångst av inplanterad fisk och störarter där är tillåtna endast med tillstånd av Internationella fiskerikommissionen för Östersjön.

I trål och snurrevad skall den minsta tillåtna maskvidden vid fångst av nedan nämnd fisk inom där angivna områden fylla följande mått:

Med flundra avses i denna paragraf alla i Östersjön förekommande flundrearter.

Vid fångst av havslax och havsöring med drivgarn och förankrade flytnät skall minsta tillåtna maskvidden i garn, tillverkat av naturfiber, vara 165 millimeter och i garn, tillverkat av konstfiber, 157 millimeter.

Vid fångst av havslax och havsöring med drivlina och förankrad lina skall kortaste avståndet mellan krokarnas skaft och spets vara minst 19 millimeter.

Med avvikelse från 5 § 1 mom. är det tillåtet att på undersidan av strut i trål, snurrevad eller motsvarande redskap fästa en förstärkningsduk eller motsvarande material avsett att motverka eller minska slitage på struten. Förstärkningsanordningen får fästas endast vid strutens främre kant och längs sidokanterna.

Det är med avvikelse från 5 § 1 mom. tillåtet att i trål, snurrevad eller motsvarande redskap fästa en skyddsanordning kring struten och strutens främre del. Skyddsanordningen består av en cylinderformad nätduk som helt täcker struten och strutens främre del. Skyddsanordningen kan bestå av samma eller grövre nätduk som struten eller strutens främre del. Maskvidden i skyddsanordningen skall vara minst dubbelt så stor som maskvidden i struten, dock minst 80 millimeter. Skyddsnätet får fästas vid följande punkter:

Med avvikelse från 5 § 1 mom. är det tillåtet att i trål, snurrevad eller motsvarande redskap använda stängnät med mindre maskvidd än strutens maskvidd. Stängnätet får fästas antingen inuti eller framför struten. Avståndet mellan stängnätets främsta fästpunkt och strutens ända skall vara minst tre gånger stängnätets längd.

Maskvidden i ett fångstredskap skall mätas med en två millimeter tjock mätsticka tillverkad av material som bibehåller sin form. Mätstickan skall ha sektioner för uppmätning med parallella sidor och en kilformad övergångsdel eller kilformade övergångsdelar som smalnar av två centimeter på en sträcka av åtta centimeter.

Uppmätning skall ske då den del av redskapet som mäts är våt och sträckt i garnets längdriktning. Om den sektion av mätstickan som motsvarar tillåten maskvidd lätt passerar genom en maska, fyller denna kravet på minsta maskvidd.

Minst 20 maskor i följd skall mätas. Nätmaskor närmare än tio maskor eller 50 centimeter från en söm, teln eller knytstropp skall inte mätas. Detta avstånd mäts då garnet är sträckt vinkelrätt mot sömmen, telnen eller knytstroppen.

Maskvidden i redskapet motsvarar kraven i reglerna då över hälften av de uppmätta maskorna fyller den minsta tillåtna maskvidden.

Ombord på ett fångstfartyg får inte färdigt för användning hållas ett fångstredskap, vars begagnande är förbjudet inom det område eller vid den tid som är i fråga.

En trål skall inte anses färdig för användning,

En snörpvad skall inte anses färdig för användning om snörpvajern är bortschacklad från vaden.

Redskap för fiske av havslax och havsöring skall inte anses färdiga för användning,

Reservredskap skall förvaras åtskilda från redskap som används.

Vid fiske av havslax och havsöring med drivgarn eller förankrade flytnät får per fartyg användas högst 600 nät. Ombord på fartyget får dessutom finnas högst 100 reservnät. Längden på ett nät får inte överstiga 35 meter, mätt i redskapets överteln.

Vid fiske av havslax och havsöring med drivrev eller förankrad rev får ombord på fartyget i användning finnas högst 2 000 krokar samt dessutom högst 200 reservkrokar.

Fångst av flundra (Platichthys flesus) och rödspätta (Pleuronectes platessa) är förbjuden inom delområde 26 och dessutom fångst av hona av rödspätta inom delområdena 24 och 25 från och med den 1 februari till och med den 30 april. Fångst av flundra och rödspätta är förbjuden inom delområdena 27, 28 och 29 söder om latitud 59°30'N från och med den 1 februari till och med den 31 maj.

Särskilt fångst av flundra och rödspätta är förbjuden inom delområde 32 från och med den 1 februari till och med den 30 juni samt fångst av honor av dessa arter inom delområde 22 från och med den 1 februari till och med den 30 april.

Under fredningstiderna för flundra och rödspätta är bifångst av dessa arter tillåten vid torskfiske till högst 10 procent av vikten av den fångade torsken ombord på fartyget.

Fångst av piggvar (Psetta maxima) och slätvar (Scophthalmus rhombus) är förbjuden inom delområdena 22, 24, 25 och 26 från och med den 1 juni till och med den 31 juli.

Fångst av havslax och havsöring med drivgarn samt förankrade flytnät är förbjuden från och med den 15 juni till och med den 15 september frånsett Finska viken (delområde 32), där den är förbjuden från och med den 1 juli till och med den 15 september. Fångst med drivlina eller förankrad rev är förbjuden från och med den 1 april till och med den 15 november frånsett Finska viken (delområde 32), där den är förbjuden från och med den 1 juli till och med den 15 september. Förbudet gäller hela konventionsområdet med undantag av en zon som ligger i omedelbar anslutning till de inre territorialvattnen och vars yttre gräns befinner sig på ett avstånd av fyra sjömil dvs. 7 408 meter från de inre territorialvattnens yttre gräns.

Vad som stadgas ovan gäller även hållande ombord och ilandföring av fisk som är underkastad fångstförbud.

Särskild fångst, uppsamling, ilandföring, saluhållning, försäljning och annan överlåtelse, uppköp för återförsäljning samt hantering och upplagring av fisk från konventionsområdet som inte fyller stadgade minsta mått är förbjudna. En fisk fyller inte måttet, om dess totala längd från nosspetsen (då munnen är sluten) till ändan av stjärtfenan i fråga om följande fiskarter är kortare än nedan nämnda mått:

En havslax som inte fyller det stadgade minsta måttet får ej hållas ombord, utan den skall utan dröjsmål åter släppas ut i vattnet.

Fisk som inte fyller måttet och som erhållits genom bifångst får ej hållas ombord på fartyget. Sådan torsk får dock till högst 5 procent ingå i den totala fångstmängden.

Ombord på varje i 1 § angivet fiskefartyg vars totala längd är minst 12 meter skall föras fiskejournal över allt inom konventionsområdet bedrivet fiske, enligt ett av jord- och skogsbruksministeriet fastställt formulär, och i denna skall antecknas följande:

Månatliga utdrag ur fiskejournalen vilka uppgjorts enligt jord- och skogsbruksministeriets anvisningar skall inom två veckor efter varje månads utgång tillställas vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Detta skall behandla de data som erhålls ur utdragen och sända dem till Internationella fiskerikommissionen för Östersjön.

Befälhavaren på ett fiskefartyg vars totala längd understiger 12 meter är skyldig att kvartalsvis över fiske som bedrivits inom konventionsområdet till det i 2 mom. nämnda forskningsinstitutet lämna ett frågeblanketthäfte till vilket jord- och skogsbruksministeriet fastställt formuläret och i vilket införts de uppgifter som ministeriet ansett vara behövliga.

Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet skall på basis av de uppgifter, som tillställts det enligt 12 § och som det annars fått vetskap om, följa till vilka mängder de årliga fångsterna av olika fiskarter inom konventionsområdet uppgår och, om den på grundval av Internationella fiskerikommissionens för Östersjön rekommendation för Finland stadgade fångstkvoten vid fortsatt fiske skulle komma att fyllas, i god tid meddela jord- och skogsbruksministeriet detta.

Jord- och skogsbruksministeriet skall vidta åtgärder för förbud mot fångst av sådan fiskart inom konventionsområdet för vilken fångstkvoten fyllts.

På ministeriet ankommer att i publikationer inom fiskeribranschen och genom andra informationsmedel underrätta dem som bedriver fiske inom konventionsområdet om storleken av de fångstkvoter för olika fiskarter som enligt rekommendationerna gäller för Finland under respektive år. Likaså skall ministeriet tillkännage enligt vilket förfarande bestämmelser och förbud enligt 2 mom. skall meddelas dem som bedriver fiske.

Denna förordning gäller inte fiskeriekonomisk forskning eller plantering av havsorganismer med naturlig förekomst inom konventionsområdet, ej heller fångst för reglering av fiskbeståndet, då fartyg som bedriver verksamhet av detta slag har tillstånd härtill av jord- och skogsbruksministeriet eller av någon myndighet som ministeriet har godkänt.

Bedriver finska fiskefartyg inom konventionsområdet sådant fiske, för vilket eller de redskap, som därvid används, i fiskereglerna för konventionsområdet utfärdats andra än i denna förordning nämnda rekommendationer, som är bindande för Finland, skall jord- och skogsbruksministeriet meddela behövliga föreskrifter om iakttagandet av dessa rekommendationer.

På jord- och skogsbruksministeriet ankommer att för Finlands del meddela närmare bestämmelser om verkställigheten av det i Internationella fiskerikommissionens för Östersjön rekommendation nämnda gemensamma övervakningssystemet.

Tillsynen över att denna förordning iakttas skall utom av jord- och skogsbruksministeriet skötas av ministeriet underställda myndigheter samt av gränsbevaknings-, polis- och tullmyndigheterna, var och en inom sitt verksamhetsområde.

Jord- och skogsbruksministeriet skall se till att Internationella fiskerikommissionens för Östersjön rekommendationer jämte ändringar och tillägg, i den form de gäller för Finland, står att få mot betalning.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1988.

Genom denna förordning upphävs förordningen den 25 juli 1975 innefattande regler för fisket i Östersjön (625/75) jämte senare ändringar.